In The Rearview Mirror pt.2

 

Flashback Friday

    In regular fashion Alaska showed it's rollercoaster climate in 2016. We went with no snow, yes NO NEW SNOW from late December to March, a whole 105 days, until we received 4 inches early April, that of course disappeared by the end of the day. The 2015/2016 winter season was pretty mild, because we didn't really dip down to -40 that regularly, we stayed around -4 to -22 F (-20 to -30 C), which was welcoming. I think I was kind of done with cold winters in Alaska by this point, even though I miss it so bad now. 

    Precis som vanligt hade vi en väderlek som mest liknande en berg och dalbana av olika temperaturer och stormar. Vi hade ingen, ja absolut INGEN ny snö från slutet av december till början av April, som i sig var ett rekord. Vintersäsongen 2015/2016 var ganska mild, eftersom vi inte riktigt fick ordentligt med -40 C temperaturer, det var oftast run -20 till -30 grader istället. Jag var ganska trött på kalla vintrar vid det här laget så det var kanske bara bra?

April

    I received my green card, which actually went pretty fast! Life went on at the cabin, water chores, wood chopping but no shoveling...Just kidding, then we got snow, but it melted pretty quickly! I went out to into the field with the mega super large truck, that literally probably is twice my size. Ice was still on the rivers, thick ice. April also mean longer days. In the wintertime you loose up to 7 minutes a day, so come spring that is what you gain, every day. By April 22 you could see the sunset after 9.30 pm, and it would still be light out at 10pm at the end of the month. As always April turns into a wet and muddy ordeal as snowmelt starts, once you get passed the cold temperatures and new snow that is. We experienced the earliest bud burst in history, a whole week before the usual green-up. April also brought the first mosquitos...

    Det bästa som hände i April var att jag äntligen fick mitt green card, en dyr process, men som till slut gick igenom! Livet gick vidare i stugan, hämta vatten, hugga ved, men inge snö skyfflande....eller jo det kom lite snö i april, men inte så fasligt mycket ändå. Jag åkte ut i fält, med en pickuptruck som var mer än två gånger så hög som jag, monstertruck. I december förlorar vi ju 7 minuter dagsljus per dag, och när april äntligen har kommit så är vi tillbaka på 7 minuter, fast på plus sidan. Den 22 april så var solnedgången efter 21.30, och det var fortfarande ljust ute vid 22.00  på kvällen i slutet av månaden. April blir som vanligt lerigt och slaskigt när snön till slut ger med sig och smälter. Knopparna brast (ja det låter jättetokigt, men har ingen aning om vad bud burst fenomenet heter på svenska?) en hel vecka tidigare än vanligt, ja det blev rekord helt enkelt. Och sedan så kom myggorna....

 
 

May

    All of a sudden May had arrived, with a record breaking pollen outburst. Rain showers mixed with pollenshowers. A friend of mine and I decided to go to Denali for one last hurrah before both of us moved out of the state. This was also the first time I went biking in Denali without running into a bear, the only animal we saw was the distinct ptarmigan. Had my last day in the field and at the end of May W arrived, and I packed the red Subi and life went on, and on for 4157 miles...6690 km. We drove through Alaska, then Canada, and Canada and Canada. The journey through Canada was the longest, we drove about 1962 miles (3157 km) give or take, through Canada. From Bozeman we drove via Yellowstone and Cody all the way to Madison, a journey about 1360 miles (2189 km). Through Canada we camped until we approached the Canada/American border. I had a sandwich we made from our own stuff, with turkey on it in Banff, that had gone bad and got food poisoning by the time we passed Calgary, thank god we had already decided to stay at a motel that night. Then on to Bozeman and Yellowstone for some fieldwork before our journey continued.

    Helt plötsligt var maj här och vi fick rekord pollen. Regnstormar blandat med pollenstormar. En kompis och jag åkte till Denali för en sista gång innan vi båda skulle flytta från Alaska. Detta var även den enda gången jag cyklat i Denali och INTE stött på en björn, det enda djuret vi fick se var en ripa. Jag hade sista dagen i fält, och i slutet av maj kom så W och vi packade min röda Subi och sedan gick livet vidare....i 669 mil.  Vi körde genom Alaska, och sedan Kanada, och Kanada och Kanada, ja hela 316 mil gick genom Kanada. Från Bozeman via Yellowstone och Cody hela vägen till Madison var det ungefär 219 mil. Genom Kanada så tältade vi varje natt, förutom sista, jag åt en macka som vi fixat iordning själva med vår mat...men kalkon pålägget hade visst gått ut så jag blev magförgiftad ungefär samtidigt som vi körde förbi Calgary. Den natten hade vi sedan innan bestämt att vi skulle spendera på ett motel som tur var.

 
 

June

    June 1st was our last day on the road and we finally landed in Madison by the evening, after 12 days on the road. One of the first things we did was to buy an air conditioner, which is how I survived all summer. Madison is so far south, it is actually on the same latitude as southern France so it gets very hot in the summertime, too hot for me, and for long haired cats. Everything is so green and lush in Wisconsin, and I went to the Botanical gardens on one of the hottest days. One day we were driving back from some errands and discovered one of the bike races in Madison, namely a naked bike race, looks extremely dangerous if you ask me. W went back to Yellowstone for more fieldwork and I explored Madison. I also received the very last package from mom around this time, didn't know back then that it would be the last one I would get from her. 

    Första Juni kom vi äntligen fram till Madison, då hade vi varit på väg i 12 dagar. En av de första sakerna jag såg till att vi köpte var luftkonditionering till sovrummet. Madison ligger så pass söderut att det är på samma breddgrad som franska rivieran, och varmt det blir det kan jag säga. Allt är väldigt grönt och frodigt i Wisconsin, helt annorlunda natur (för det mesta) jämfört med Alaska, men väldigt likt Sverige förstås. En dag körde vi tillbaka efter några ärenden och fick se mitt livs första "naken cykel race", låter absolut lika farligt som det ser ut tycker jag. W åkte tillbaka till Yellowstone för mer fältarbete och jag upptäckte ny delar av Madison. Jag fick även mitt allra sista paket från mamma, jag visste ju inte då att detta skulle vara sista paketet.