Fältarbete i Yellowstone del 2

 

Adventure Tuesday

Mina livsval och mitt intresse

Det är ofta som jag stannar upp och tänker på mina livsval, vart började jag, vilka vägar valde jag för att hamna här? Det finns ju ingen tvivel om att jag inte har hamnat rätt. Jag älskar det jag gör, iallafall nu, och jag hoppas att jag kan fortsätta göra alla delar av det jag gillar i framtiden också. Ibland innebär ju mitt jobb även tråkiga saker, men ofta så känner jag faktiskt att även de tråkiga bitarna kan vara ganska kul ändå. Det måste ju ändå vara ett tecken på att jag älskar det jag gör, iallafall just nu. Den här sommaren så fick jag åka på fältarbete på två olika ställen, till Puerto Rico med mitt jobb och även Yellowstone National Park med W och hans forskar grupp. W hämtade upp mig på flygplatsen i Jackson, Wyoming och sedan körde vi in till Grand Teton National Park där vårt boende var. Den kommande veckan spenderade vi främst i Yellowstone National Park, men även en del i Grand Teton. 

 
 

En historia om flera olika Bränder

Både jag och W studerar skogsbränder, jag undersöker hur skogsbränder påverkar vatten kemin i vattendrag men även kopplingen mellan det markbundna systemet (på engelska "terrestrial") och vattensystemet. Detta är speciellt intressant i Alaska, där stora delar av staten har permafrost i marken, det vill säga frusen jord. Vår forskning är baserat på klimatet och dess påverkan på skogsbränder, och vi försöker förstå hur denna ändring i klimatet påverkar framtida ekosystem i Alaska (jag och W) och i Klippiga Bergen (W) (the Rocky Mountains, ingår i Kordiljärerna som är det bergskedje komplexet som utbreder sig från nordvästra USA (Alaska) genom Kanada, och sedan ned genom Usa). W studerar hur ändringar i brandregimen och klimatet påverkar fröplantor (från träd) efter skogsbränder i subalpina och taiga områden. Alaska med sin taiga, och the Rockies med sin barrskog och supalpina flora är två väldigt olika ekosystem, men med många likheter. En väldigt viktig likhet är att ändrade brandregimer antagligen kommer få djupgående konsekvenser för framtidens ekosystem i de två regionerna. 

 
 

Att bli riktigt Skitig!

Vi båda delar samma passion för naturen. Jag brukar oftast trassla in mig i onödiga detaljer medan W försöker se hela bilden istället. Vi spenderare den största delen av fältarbetet på alla fyra, räknade fröplantor, stubbar, träd, förkolnad vegetation, kottar, "spök" stockar, och stockar. Temperaturerna var över 30 grader C och vi var i princip i en svart skog. Myggen var inte sådär jätte besvärliga, men de var ändå där. Dagarna var långa och när vi väl var färdiga så var vi trötta, hungriga och skitiga. Vi tältade utanför parken på ett campingområde och simmade i floden varje kväll. Man kan kanske säga att de var några av de bästa dagarna i mitt liv. 

 
 

Vad hittade du på för äventyr i somras?

 

Den där Stugan i Skogen

13de September 2015

 

Flashback Friday

    Det är nu mer än ett år sedan jag flyttade från den där stugan i skogen i Alaska. Wisconsin gör ju ett bättre och bättre intryck varje dag, men det är ju inte Alaska. Det här blir min andra höst jag spenderar utanför Alaska sedan jag flyttade dit för en väldans massa år sedan. En andra höst utan hjortron, blåbär, lingon, rallarrosor, björk och gran. Det slår mig hur mycket jag saknar Alaska, för mycket för mitt eget bästa. Det finns ingen fördel med att gå och sakna ett ställe dag ut och dag in, man lever nog ett ganska ledsamt liv om man fortsätter så. Men, å andra sidan så kanske man kommer leva ett ledsamt liv om man inte kan leva där ens hjärta bor. Iallafall, det finns inget som kan jämföras med en höst i granskogen uppe i norr. 

 
To the Lover of Wilderness, Alaska is one of the most Wonderful Countries in the World  
- John Muir

Holly Lake

IMG_0970.jpg
 

Adventure Tuesday

The Tetons

    I somras flög jag till Jackson, en stad som ligger i staten Wyoming här i USA. Jag skulle hjälpa W och hans forskningsgrupp med lite fältarbete i Yellowstone. Vi bodde i ett hus i Grand teton National Park, ungefär 1 timme söder om Yellowstone National Park. 

Vandring

    Innan jag åkte till Jackson så hade W och jag pratat om att vandra någonstans. Jag var sugen på en långvandring med övernattning, men eftersom vi ganska snart skulle ut och tälta med hela forskningsgruppen, och inte hade så mycket framförhållning till denna dagen så blev det i slutändan en lång dagsvandring istället. Ett av mina mål med vandringar är att få se så mycket som möjligt, helst spektakulära utsikter, och kan man inkludera djupa skogar, bäckar och älvar och lite tundra på det så är jag helt nöjd, något vi verkligen fick se på denna vandring!

 
 

884 meter och 21 km

    Som jag nämnde tidigare så fick vi alltså se djupa skogar, älvar och berg precis i början av vandringen. För att komma till tundran fick vi anstränga oss något mer, ungefär 800 meter till eller så... Dessa djupa skogar med både gran och tall inblandat liknar de svenska skogarna litegranna. Det påminner mig om att jag måste åka hem och vandra lite i Sverige också. Eftersom både jag och W är ekologer/biologer så förundras vi inte bara av dessa landskap, utan alla dessa växter och djur som utgör detta ekosystemet.

 
 

Holly Lake

    Målet på denna vandringen var en sjö uppe i ett alpint ekosystem, Holly Lake. En vacker bergssjö på en altitud på nästan 2900 meter. W ville från början att vi skulle fortsätta även efter sjön, vandringsleden fortsätter nämligen upp på bergsryggen bakom sjön. I slutändan så blev det inte så, vilket jag var ganska nöjd med, den där höjdändringen i kombination med avståndet fick mig att bli väldigt trött, speciellt i kombination av att vandra över snötäckta områden de sista kilometrarna innan sjön. Varje gång jag ser dessa landskap måste jag nypa mig i armen och kolla att det verkligen är på riktigt. Helt otroliga landskap det går att se här. Vi tog en snabb lunch och en kort tupplur innan vi fortsatte ner igen. 

 
 

Vandringen tillbaka

    Jag gillar ju egentligen inte vandringar som är samma väg in och sedan samma väg ut, men om man lägger till lite fina berg och utsikter på det så är det faktiskt helt okej ändå. Oftast då man vandrar uppför så vänder man sig ju ofta om för att beundra utsikten bakom sig, och tar man samma väg tillbaka får man ju se denna spektakulära utsikten hela tiden. Som med så många andra vandringar denna sommar så  var hela detta området helt fantastiskt. Inte en enda dålig vy åt vilket håll man än kollade. Har du gjort någon vandring denna sommar som var helt otrolig?

 

Ute i Vildmarken

 

Onsdagstankar

“National parks and reserves are an integral aspect of intelligent use of natural resources. It is the course of wisdom to set aside an ample portion of our natural resources as national parks and reserves, thus ensuring that future generations may know the majesty of the earth as we know it today.” - John F. Kennedy

Usa's Allmäna platser

    De två senaste månaderna så har jag rest runt en hel del här i USA. Det är helt otroligt vilka platser som finns här. Jag känner mig alltid så lyckligt lottad att vi har fått dessa platser undansatta bara för oss, för dig, för att njuta av dess skönhet. Tyvärr så finns det andra människor på denna planet som absolut inte tycker att dessa platser är något att hänga i julgranen. Dessa giriga människor som enbart tänker på pengar.

 
Yvon Chouinard, Patagonia's founder, is standing up for our public lands. Stand with him. Text DEFEND to 52886 by August 24.
 

Politik och Naturvetenskap

    Videon nedan får mig alltid lika tårögd, alltid så känslosamt att se den. Det gör ont i hjärtat att lyssna på dessa politiker tala om Alaska så som de gör. Man kan inget annat än att tycka synd om dessa människor som nog aldrig kommer att uppskatta eller förstå hur det är att ha dessa platser öppna för allmänheten, såsom du och jag gör!

 
For hundreds of generations, the Gwich'in people of Alaska and northern Canada have depended on the caribou that migrate through the Arctic Refuge. With their traditional culture now threatened by oil extraction and climate change, two Gwich'in women are continuing a decades-long fight to protect their land and future.

Vildmark

    Den här sommaren har fått mig att längta mer och mer efter mer äventyr, efter mer vilda platser. Mer öppna landskap, mer djupa skogar och dalar och alla dessa berg. Helt otroligt att man kan längta ännu mer efter det än vad jag redan gjort. Det är precis som en sjukdom, längtan bara växer och växer för varje år, och sprids i kroppen. Hur känner du för naturen och alla dessa platser?

Jinxat Fältarbetet?

 

Onsdagstankar

Björnar

    Som du säkert redan vet är jag ju helt besatt av björn och älg säkerhet ute i fält. Med alla diverse vilda djur i det avrinningsområdet jag har arbetat i så har jag tagit en hel del såkallade björn säkerhets klasser. För ett par veckor sedan så rapporterades det om två björnattacker i Alaska, vilket i sig inte är så ovanligt, men detta var två attacker med dödlig utkomst på två olika ställen utfört av svartbjörn. Det chockade mig helt klart och förstås blev jag väldigt ledsen för de som dödats, men även för att den ena som dog jobbade tillsammans med flera bekanta, så på det sättet så kändes det som att det hände lite för nära inpå mig. Det fick mig att fundera på vad en ska göra om olyckan väl är framme, alltså om björned redan är framme ovanpå dig och du inte haft tillräckligt tid för att använda björnsprayen.  De säger ju att man ska slåss för livet, jo men hur slåss man för livet mot en björn om man inte har något verktyg? Det finns även berättelser om björnar som attackerat folk i tält, detta är förstås extremt ovanligt, men i början då jag tältade i Alaska så brukade jag ha med mig en kniv under kudden, ifall att jag behövde skära mig ur tältet. Jag brukade ha en kniv med mig ut i fält också, först i byxan men sedan glömde jag oftast den eller så var den oftast i ryggsäcken.

 
 

Fältarbete

    W har ju varit mycket ute i fält också, hur många gånger som helst, och då även själv. Han har sett en björn under sitt fältarbete tidigare, men det varpå ganska långt avstånd och de var ganska många i gruppen också. Jag såg en gång bakdelen på en svartbjörn då jag kom körandes på en fyrhjuling ute i fält, men den blev ju lika uppskärrad som jag förstås så det var det sista jag såg av den. En annan gång så var jag och en vän ute i fält och något lurade bakom ett stort träd, då vi sakta kom närmare efter en lång tag ute i fält. Vi hörde ett högt pustande/flåsande och sedan hörde vi hur något stort tog ett stort språng åt sidan för att sedan springa uppför kullen. Jag vet fortfarande inte vad det var, en älg eller en björn? I vilket fall som helst så var det en bra påminnelse om att alltid vara högljudd, och sedan ännu mer högljudd än så då man är ute i fält. Det blir ju lätt så dock att man är tyst efter en lång dags arbetande, eller så är man inte högljudd nog då man står över en bäck och tar vattenprover. Dessutom lockar ju det även väldigt nyfikna björnar till sig, många är just bara det, nyfikna helt enkelt. Så eftersom W's fältsäsong började komma närmare så tog jag upp det här med björnsäkerhet igen, vilket W säkert tyckte var töntig. Men jag är ju så, att jag tänker mycket på säkerhet. Jag har haft andra personer som skrattat åt mig eller gjort narr av mig då jag pratat om björnsäkerhet, men jag vill ju främst att vi alla sak komma ut med livet i behåll då vi är ute i fält. Och nu så tyckte jag att efter dessa två händelserna i Alaska så borde W helt enkelt köpa en kniv, en kniv att försvara sig med utifall att. 

 
 

Jinxa fältsäsongen?

    W köpte en kniv i slutändan, en stor jaktkniv. Alltså inte en gigantisk kniv men stor nog att göra en större inverkan om man blev attackerad. I alla fall så var det ju om något en kniv att ha under kudden i tältet. Efter att par timmar på den första dagen ute i fält så fick jag ett textmeddelande av W att han hade kommit tillräckligt nära en nyfiken svartbjörn att han var nära på att använda björnsprayen. Vilket är helt ofattbart eftersom det aldrig någonsin har hänt förut för någon av oss, att vi kommit så pass nära (ja alltså bortsett från den där björnen då vi cyklade i Denali). Han var ju inte själv denna gången men ändå, en helt orädd och väldigt nyfiken svartbjörn som de hade svårt att skrämma. Till slut så backade björnen och gick vidare så de kände sig tillräckligt säkra att vända och åka till ett annat område för att fortsätta med fältarbetet. Jinxade jag hela fältsäsongen med detta björnpratandet?? Ett par dagar senare skulle det till ett annat område och behövde gå över en större ström. De skulle precis gå över när W tyckte att det skulle hitta ett bättre ställa att gå över på. Så de fortsatte gå lite utmed strömmen. Och där, på andra sidan av strömmen såg de två grizzly björnar på ungefär 50 meters avstånd, som de antagligen skulle överraskat ganska rejält om de hade korsat strömmen på det stället de först hade tänkt. Japp, jag jinxade verkligen hela fältsäsongen va?

 

Last time I camped in Yellowstone National Park

 

    Nu håller vi tummarna för att detta var de enda björnarna för hela föltsösongen, eftersom jag kommer sitta på ett flyg till Jackson Wyoming på fredag och spendera 10 dagar ute i fält, varav flera dagar i tält!

 

Tälta igen

Memorial Day Weekend

Tälta

 

Adventure Tuesday

Memorial Day

    Memorial Day är en stor dag här i USA, då man hedrar och tänker på de som har förlorat sina liv i den amerikanska armen. I Alaska så brukade vi alltid åka på något litet äventyr just denna helgen, eftersom det alltid lyckades bli en långhelg på ett eller annat sätt. Nu kände jag att W och jag hade varit lite dåliga på det på sistone så vi åkte iväg på en liten roadtrip norrut. 

 
 

North Woods

    Vi körde ca 5 timmar norrut, ungefär 450km tills vi kom fram till Chequamegon-Nicolet National Forest, världens mest komplicerade namn att uttala, tills någon säger hur det uttalas för då blir det genast lite lättare :) Den här långhelgen innebar ju förstås att vi inte var ensamma på vägen, utan det var ganska mycket trafik precis utanför Madison, men ju längre norrut vi körde desto mindre trafik blev det. Det verkar ju som det är något universellt över det, det där med att trafiken blir glesare norrut.. 

 
 

Tälta

    Mycket folk på vägarna kan ju även betyda att diverse tältplatser redan är tagna då man kommer fram. Jag försökte att boka en tältplats innan vi åkte, ungefär 2 dagar innan, men det gick inte, tydligen så måste man veta redan flera dagar innan att man ska tälta för att kunna boka en plats på nätet. Annars så finns det ju även "först till kvarn" platser, men de är ju som sagt först till kvarn. Här i USA finns det något som heter dispersed camping, de gäller tex i dessa National Forests och innebär att man får tälta på andra platser som tillhör National Forest så länge man inte är i närheten av en camping plats, eller någons privata boende. I Montana och Alaska är det här ganska enkelt att hitta, men i Wisconsin upptäckte vi att det faktiskt inte riktigt finns sådär värst mycket småvägar där man skulle kunna testa dispersed camping. Vår absoluta nödlösning fick ju vara att sova i bilen om vi inte hittade något. 

 
 

Chequamegon-Nicolet National Forest

    När vi kom fram till en av de campingplatserna jag kollat på under bilresan så valde vi att köra höger och följa "loop 1", och där fick vi jackpot. En tältplats stod där helt tom precis vid en sjö och bara väntade på oss. Sån himla tur sådär fem på eftermiddagen en lördag under en långhelg. W åkte och cyklade lite och jag satte upp tältet. 

 
 

Fästingar!!!

   Det var så varmt denna helgen, blandat med lite regn då och då, så det blev väldigt fuktigt och klibbigt. Medan jag satte upp tältet såg jag en liten insekt på marken som jag inte hade sett på flera år, såpass att jag inte riktigt visste om det verkligen var en fästing eller inte. Jag dödade den och sparade den så W också kunde identifiera den. Jo, W instämde, detta var minsann en fästing. Och så började vi leta fästingar på W som precis cyklat i tätt buskage. Jepp, här fanns det garanterat mycket fästingar. Jag tror vi tog bort ungefär 50 fästingar totalt under hela helgen. Vi fick en väldigt trevlig helg ändå, med massa god mat och mountain biking. 

 
 

    När var du och tältade sist?

 

De där Sommarnätterna

Solnedgång i Denali National Park, Alaska

 

21.76 Grader Norrut

Midnattssolens Land

    Då jag bodde i Fairbanks, eller Squarebanks som jag ibland kallade det, så var förstås vintrarna långa, kalla och mörka. Men det där glömde man snabbt bort tidigt på våren då snösmältningen var igång och när sedan sommaren kom hade man absolut inget minne av vinterns isande grepp. Jag brukade alltid jaga solnedgångar, och soluppgångar, men det blev lite svårare på sommaren då det var ljust så länge. Himmelen har alltid varit som ett stort under för mig, helt ofattbart vilka färger som kan uppstå där, och alla dessa olika former med molnen som vi kan se, och förstås Auroran. Sedan så blir det ju helt spektakulärt om man slänger in lite berg i mixen också. När jag står där i bergen och blickar ut över dessa landskap så slår det mig alltid lika hårt hur otroligt lyckosam jag är, jag kan inte förstå att lilla jag har fått äran att se allt detta. Helt ofattbart att vissa människor inte uppskattar något så magnifikt. 

 
 

    Vart vill du helst se en solnedgång?

 

Falsk Vår

 

Adventure Tuesday

    För ett par månader sedan så hade vi helt otroligt väder, det blev jättevarmt helt plötsligt, från kanske minusgrader till nästan 12 grader C. Vi bestämde oss för att åka till Devils Lake State Park, där var jag ju i somras på en jättevarm dag. Devils Lake State Park ligger bara en timme ifrån Madison, så det är nog därför den är så populär på sommaren, det och det faktum att det är en stor sjö som man kan bada i förstås. Det är nästan ingen som besöker parken på vintern, alltså jämförelsevist. Precis som namnet avslöjar så kretsar parken runt en stor sjö men jättefina klippor på två olika sidor av sjön. Det går att vandra runt hela sjön eller att göra lite längre och kortare turer än så. 

 
IMG_4675.jpg

-Våra fötter sjönk ned i den blöta snön

medan vi började vandra på "the Grotto trails"

 

    Vi bestämde oss för att ta leden som skulle gå emot "the Balanced Rock", som är en populär destination på sommaren. Våra fötter sjönk ned i den blöta snön medan vi började vandra mot "the Grotto Trails", inte tillräckligt för att vi skulle bli blöta, men tillräckligt för att lämna ett djupt spår efter oss. Vi fortsatte vandringen och genade över stenar snett uppåt för att ta oss till vandringsleden som tog oss uppför åsen. När vi började vandra uppför så blev det helt plötsligt väldigt isigt, och jag tänkte att stegjärn hade kanske inte varit helt fel här. Delar av leden var stora stenar som brutits loss från berget av så kallade frostsprängningar under vintern, ungefär så som vi såg det nu, med snö som smält och bildat vatten som sedan frusit till is och lyckats bryta loss stora stenbumlingar. Andra delar av leden var som fina trappor. När det blev brantare och brantare undrade jag tyst för mig själv hur vi skulle kunna ta oss nedför detta isiga berget.    

 
 

    Vi fortsatte att gå på åsen, genom de olika stenformationerna, och mot den leden som tog oss genom lövskogen. 

 
 

    En av mina personliga mål med denna korta vandring var att få se "the Balanced Rock" och ta lite kort där, i somras var det ju så mycket folk där. Då vi närmade oss den leden som skulle ta oss ned till denna sten så möttes vi av is, isstig för att vara mer specifik. Jaha tänkte vi, och så stod vi där ett tag och tänkte oss för, för om vi beslutande att gå nedåt mot stenen skulle det vara nästintill omöjligt att komma tillbaka upp eftersom hela leden där var som täckt av is. Men vi visste även inte alls om det fortsatte vara isigt längre ned eller om vi skulle kunna fortsätta att vandra bortanför stenen. Vi bestämde oss för att gå ändå.