I Backspegeln 2020, del 4

Fredags Tillbakablick

Slutet på ett helt År och Starten på en Andra Våg?

Antalet Covid fall började sakta närma sig 1% efter att ha hållit sig under 1% hela sommaren. Det var nu alla började prata om den andra vågen. Nästan inget ändrade sig här på landsbygden, inte riktigt heller i storstaden. Runt Thanksgiving och Jul så minskades antalet personer till 50% på vår lokala mataffär dock. Men utöver det så var allt business as usual, eller det nya normala kanske man ska säga. Munskydd inomhus, lägre kapacitet på resturanger inomhus, ja för nu är det tillåtet att äta inomhus. Hur galet det än låter. Hösten mötte vi i bergen i Catskills. Vi hade blandade känslor om det annalkande valet, ingen av oss visste hur det skulle sluta. Så pass mycket att det ibland var svårt att sova, även om New York är en såkallad blå stat, så finns det gott om Trump anhängare här i krokarna. I slutändan vann Biden och Harris, och tur var väl det, för vem vet hur det hade kunnat sluta annars.

Oktober

Jag kommer till jobbet ca 7.30 på morgonen, då har jag kört 1 timme och 20 minuter ungefär. Här gäller det att vara morgonpigg minsann. Men det är skönt att komma till jobbet så tidigt, då får jag möta rådjuren under deras morgonbetning. Jag måste fortfarande nypa mig själv i armen när jag tänker på att vi får bo på landet nu, kanske inte sådär jättekonstigt för dom som vet hur mycket jag älskar naturen. Jag får se helt fantastiska soluppgångar från vår terrass eller från bilen på väg till jobbet. Samma sak med solnedgångar. Det är något speciellt med att köra över Hudson Highlands och se höstfärgerna breda ut sig över hela Hudson Valley, och the Catskills. Vi bakade mer pizza, vandrade mer och klättrade upp för ett brandtorn. Vi tog många promenader på vägarna runt huset, och tog oss även till the Catskills igen.

November

    November och mer arbete i labbet. Jag började jobba på den andra maskinen vi har i labbet, som i princip inte använts på mer än 2 år. Om ni någonsin jobbat med olika maskiner som kostar runt 1 miljon eller så, så vet ni att det kan vara helt förödande att låta det sitta orört så länge. Men det är det jag får betalt för så :) Helgen efter valet, då det fortfarande inte var bestämt vem som vunnit, skulle vi ut och cykla. Jag tyckte dock att vi skulle vänta några minuter så vi fick veta vem som vunnit. Jag hade sett rykten om att det nu var färdigställt. 2 minuter senare var det klart att Biden och Harris vunnit. Vilken lättnad. Vi tog oss till Harlem Valley Rail Trail igen och här fanns det i princip inga sura miner. Alla som cyklade hade ett leende från ena sidan av ansiktet till det andra. Folk som bor längsmed cykelvägen spelade Celebration med Kool & the Gang. I Millerton hade de en liten parad för vinsten, och väl tillbaka till Wassaic och Wassaic Lantern Inn beställde vi en Victory Punch. En helt fantastisk dag i USAs historia. I slutet av Oktober tog vi oss till ett helt vackert hus som kallas Olana. Får skriva mer om det vid ett senare tillfälle så håll ut!

December

   December och snön lös med sin frånvaro, som vanligt. Vi åkte och sågade ned en egen julgran, första året någonsin vi skaffar julgran. Beror väl kanske främst på att vi aldrig bott stort nog, eller varit hemma tillräckligt länge. Vi hade även vår första lägereld på vår uteplats, W’s mamma och pappa köpte en Fire Chimnea till jul. Jag fortsatte jobba i labbet med maskinen som suttit i flera år, och om det är något jag lärt mig så är det att dokumentera exakt hur all sitter ihop, så man kan sätta ihop det korrekt efteråt… I mitten av December så kom ändå den där snöstormen vi gått och väntat på i två år. Tror aldrig jag fått så mycket snö på en dag, och tung var den också. Vi åkte längdskidor mer än en gång i allafall. Lagom till Jul så regnade tyvärr allt bort såklart, så pass mycket att hela Hudson Valley hade översvämning. Vi körde till Hudson, och vandrade i Catskills igen, till samma brandtorn vi försökt komma till tidigare men blev stoppade av en björnmamma med sina ungar. Annars så bjöd December på mycket god mat och massa bakning. Innan Nyår kom så hade vi redan slängt ut julgranen och möblerat om i vardagsrummet. Här gällde det att få in ny energi i huset och det nya året!

I Backspegeln 2020, del 3

Fredags Tillbakablick

Ljuset i Slutet av Tunneln

Tredje kvartalet av 2020 och allt verkade så mycket lättare nu. Vi visste att vår flytt nu var ett kommande faktum, och hade börjat packa redan i Juni. Jag gick tillbaka till jobbet igen i Juli, vilket kändes jättekonstigt efter att ha varit hemma sedan Mars. Men det gav mig även en ännu mera uppenbar insikt av hur livet på landet skulle bli, lugnt och avslappnat. Mitt jobb ligger nämligen lite norrut från Manhattan. Livet på landet innebar även att vi nu skulle vara närmare bergen, the Catskills, men också andra berg mot Massachusetts och Connecticut. När Juli kom så hade dessutom antalet smittade i staten sjunkit till under 1%, det om något kändes väldigt skönt.

Juli

Jag började åka till jobbet igen, efter mer än 3 månader hemma, vilket även innebar att min dagliga promenad tvärsöver Manhattan började igen. Det var definitivt mindre människor ute, men kanske lite mer droger? Jag började nämligen gå förbi samma två personer ett tag på väg hem från jobbet, som båda två injecerade droger i armen i dagsljus. Det om något kändes oerhört tragiskt. Jag själv gjorde mitt första Covid19 test på min födelsedag. Något alla måste göra inom 14 dagar för att fortsätta att komma in till jobbet. Varje morgon måste man svara på några frågor för att sedan få ett grönt pass. Väl på jobbet måste man registrera den första byggnaden man går in i. Och som vanligt, munskydd på överallt där man delar rum med andra. Sedan mitt första Covid test har jag gjort ytterligare 3 till, det senaste igår, och alla har givit negativa resultat. I Juli hade vi en socialt distanserad BBQ med vår granne på takterassen. Vem kunde tro att jag nu skulle säga att dessa bilder får mig att sakna NYC och livet där? Iallafall livet vi hade innan pandemin. I slutet av Juli åkte jag över GW bron en sista gång och samma kväll firade vi en vän som tagit sin doktor. Och lika snabbt som Juli började, var den månaden redan över.

Augusti

    Den 1a Augusti packade vi in alla katter och oss själva i bilen och styrde norrut, mot Dutchess County. Detta var den första gången vi faktiskt betalat folk för att flytta våra saker. Efter att ha flyttat mer än 2 gånger över hela USA tillsammans så tyckte vi att det var dags. Får man vuxenpoäng för det? Vi vande oss snabbt vid livet på landet. Här på landet är trängseln mindre, munskydd är fortfarande ett krav men det är lättare att hålla avståndet. Det största negativa är väl kanske som alltid att man måste köra överallt, och för mig en resa på 22 mil fram och tillbaka till jobbet med New Yorks galnaste bilförare. Här kan man gå ut genom ytterdörren och till helt magiska vägar. Vi cyklade till Millbrook en dag, och en annan tog vi en tur till Wassaic och cyklade längsmed det gamla järnvägssystemet, Harlem Valley Rail Trail, ända till Millerton och tillbaka. En av de första sakerna vi köpte då vi flyttat var en BBQ, och sedan fick vi en pizza sten med pizza stål- och träspade. Det har blivit många pizzor sedan dess. I slutet av Augusti åkte vi och vandrade i Minnewaska State Park, och såg vår första svarbjörn på östkusten, i säkert förvar innifrån bilen.

September

  Om Mars kändes som en evighet så var det inget emot vad September kändes, fast på ett bra sätt. Nu hade vi landat på ett nytt ställe, hittat vår närmsta mataffär och alla andra små butiker som man någonsin vill handla från. Antalet Covid fall hade vid detta laget varit så pass låga att man undrat om pandemin var över. Men det var den förstås inte, men vi tog en kort semester ändå. Allt som allt så var September en riktigt bra månad, fylld med vandringar och nya upplevelser. Vi åkte till Wassaic Lantern Inn, igen, ett ställe vi fastnat för eftersom det är lätt att vara social distanserad från annat folk i deras beer garden. Vi besökte en mängd antik affärer, det finns en i varenda liten by häromkring. Vi åkte till Catskills för ytterligare en vandring, åkte till Hopewell Junction och cyklade därifrån till Poughkeepsie och tillbaka. Vi bokade även biljetter till Storm King, ett ställe där konst och landskapsarkitektur möts. Vi besökte McEnroe Farm, med dess tillhärande farmstand där vi köpte lunch och en lokalt producerad cider medan gårdskatterna sprang runt fötterna. Vi lyckades till och med klämma in ett besök till stranden och havet i Connecticut, vilket även innebar mer ostron för oss. I slutet av månaden fann vi oss i Poughkkeepsie på en socialt distanserad uteservering, med nästintill 0 andra människor.

I Backspegeln 2020, del 2

Fredags Tillbakablick

Det Kommer Bli Bättre

Andra kvartalet av 2020 startade ganska lågt. Sjukhusen var överfulla och det fanns helt enkelt inte tillräckligt med anställda, och kyllastbilar stod på stand by för att skickas till sjukhusen. Som ett extra bårhus.Vi har lyckats hålla oss friska, även om vi funderar över om vi kanske hade viruset där i Mars. Vi kunde fortsätta jobba och få vår lön, det var nog inte lika lätt för många andra. Det är svårt att bo i en storstad under en pandemi, när många runtom har det så dåligt. Det andra kvartalet var även den tidpunkten då vi började donera pengar, mest till organisationer och liknande, främst de som ägs av svarta. Men vi började även donera till public radio. Det om något har visat sig vara en av de viktigaste grundpelarna i media här, nu när ett virus och en pandemi tagit över världen. Det mest frustrerande är nog ändå att Obamas administration lämnade över the Playbook for Early Response to High-Consequence Emerging Infectious Disease. Alla undrar nog vad som hände med den, men der är ganska tydligt att den aldrig öppnades under de senase 4 åren.

April

April kom som en käftsmäll. Det där nödsituations smset om att det behövdes mer hjälp på sjukhusen. Det fanns inte tillräckligt med kapacitet, både anställda och rum. De insåg vi rejält då vi tog en promenad på Randalls Island och möttes av många kyllastbilar som stod på rad och bara väntade på att bli skickade till olika sjukhus. Ett bårhus på hjul. Hur bisarrt är inte det, att vi i denna tid kan möta en sådan förgörare som är så litet, eller det kanske är just det som är grejen. Det är ju inte för inte vi har alla filmer och böcker som handlar om just detta. Vi fortsatte att stanna inomhus och tog vår helgpromenader främst till Central Park. Det var en kuslig stämning att möta våren så här. Parkerna var för det mesta tomma, nu när inga turister fanns närvarande. De flesta var relativt bra på att hålla avståndet också, ja eller det var kanske svårast runt Jackie Kennedy’s Reservoir. Vi fick även tillgång till vår grannes takterrass, och det om något var en ljusglimt för oss. Men jag tror det var här, i slutet av April och början av Maj som det var som värst, känslomässigt.

Maj

    Slutet av April och början av Maj, den lägsta punkten under denna pandemi. Det var den tomma staden, det dåliga läget i grannskapet, sorgen över alla som mist sina liv, avslutningscermonin som uteblev för så många stundenter. Antalet döda som vi blev matade med dag in och dag ut. Radion började till och med att spela en meditiations minut varje dag runt lunchtid. Det var nog något vi alla behövde göra, blunda och ta ett djupt andetag. Men med Maj kom värmen och våra helgpromenader blev till helgcykelturer. Vi tog oss till klostren på norra Manhattan och cyklade förbi det lilla röda fyrhuset. Ett fyrhus jag velat se länge. Och all denna tid hemma innebar även mer bakning, städning och mycket god kvalitets öl från lokala bryggerier som levererade gratis.

Juni

   George Floyd mördades den 25 Maj, och det var precis det som fick bägaren att rinna över. Jag vet inte om det skulle fått lika mycket uppmärksamhet hade vi inte levt mitt i en pandemi. Men pandemin var på riktigt och detta mordet var ytterligare en attack på de svartas liv. Vi, precis som många andra i New York funderade över om vi skulle delta i protesterna eller om vi inte skulle. Det var ju trots allt en pandemi där ute. Men vi tog beslutet att göra det, vi träffade ju ingen annan ändå, och vi hade munskydd på och alla andra hade det också. Mitt i all denna röra fick vi tillgång till en kolonilott på samma gata som vi bodde, och det var nog en av de bästa sakerna som hände i Juni. Red Rooster ägs av Marcus Samuelsson, som växte upp i Sverige, så vi beställde en midsommar korg på Juneteenth och firade båda helgdagarna i Central Park. Protesterna för Black Lives Matter fortsatte under sommaren, inte bara i USA utan i hela världen, precis som pandemin. Vi tog oss ut på ytterligare en cykeltur. Den här gången ända ned till den mest sydligaste punkten av Manhattan, där NYC som vi ser staden i dag startade. Sedan tog vi oss till Brooklyn och tillbaka hem, ca 40 km senare. Juni var en intesiv månad och det var även månaden vi gjorde de sista förberedelserna för att kunna flytta till Millbrook. En flytt som skulle komma redan i Augusti.

I Backspegeln 2020, del 1

Snowshoeing in Montana

Fredags Tillbakablick

Minnen

Första kvartalet år 2020

    2020 blev nog vårt bästa och värst år i vår historia. Precis innan vi satte oss på planet för att åka till Sverige och min pappas 70 års dag så fick Winslow ett telefonsamtal. Han fick då veta att han fått ett jobberbjudande, inte vilket jobberbjudande som helst utan ett drömjobb. Vi hann göra två resor innan Covid19 satte hela världen i skräck. Först begav vi oss till Sverige, och nästan direkt efter det till Colorado. När Mars till sist kom så kunde man konstatera att pandemin hade anlätt till NYC. Redan i Mitten av Mars så åkte jag och stängde ned vårt labb.

Januari

    Vi firade Jul och nyår i Bozeman Montana, något vi inte gjort på ett tag. Precis som många av våra nyårsfirande så var vi i säng långt innan tolvslaget, vi hade nämligen storslagna planer den 1 Januari 2020. Vi steg upp i ottan och körde iväg för att åka skidor, eller W och hans pappa skulle åka skidor och jag hängde med på snöskor. Det var det bästa sättet någonsin att starta ett nytt år på. Vi gjorde ytterligare en utflykt run Bozeman innan vi befann oss i storstaden igen. När vi kom tillbaka fick vi en dag eller så med helt galet väder, tror det var runt 20 grader nästan. Vi tog tillfället i akt och gick till ett av våra favorit hak på väg hem från jobbet. W, jag, min bror och hans partner begav oss till Sverige för att överraska pappa på hans 70 årsdag. Vi hade världens finaste middag på Operakällarn den dagen. Efter det hade vi några kalla men vackra dagar i Sverige, och sedan åkte W tillbaka till NYC och jag spenderade mer tid med pappa. Det blev många promenader och middagar med nära vänner. Men även med pappa. Vi gick omkring där jag växte upp och spanade in på gamla stamkunds ställen, som Karla Frukt. Där var vi var och varannan dag i Gymnasiet känns det som. Jag gjorde en hel del besök till vår fina kyrka också, Hedvig Eleonora. Där döptes jag, och där gifte sig mamma och pappa, och det var även där vi hade mammas begravning. Hon vilar nu i minneslunden där. När jag sedan kom tillbaka till NYC så var Januari redan förbi.

Februari

    Våren startade tidigt detta år, och kanske var det Moder Jord som ville skicka lite ljus och glädje i sken av det som skulle komma? Vi åkte till Poughkeepsie och Millbrook för att spana in området där Ws nya jobb skulle vara. Så vi kunde bestämma oss om han skulle ta det eller ej. Vi fick vårt första besök till Canoe Hill, och Wassaic Art Project, och fann oss till och med på den lokala dinern en morgon. Väl tillbaka i storstaden tog vi den månatliga utflykten till Chinatown, med den obligatoriska skaldjursmiddagen hemma efter det. En annan helg tog vi oss till Mermaid Inn för att äta Ostron, något som det blev mycket av 2020. Vi gjorde även ett stopp på en favorit dive bar i East Village, The Library. Sedan flög vi till Denver, körde till affären och köpte 6 dussin ostron och sedan körde vi till Estes Park för en årlig sammankomst med massa vänner. Vi hyrde ett AirBnB precis utanför Estes Park och fick en underbar vandring i Rocky Mountain National Park dagen efter. När vi kom tillbaka till NYC var February redan över.

Mars

    Mars 2020, en månad som kändes som ett år, och får därför lite fler bilder. Vi hälsade våren välkommen i Central Park, det som skulle bli vår oas de kommande månaderna. Om det fanns något hopp för framtiden kunde det ses i alla knoppar som brast resten av Mars. Vi hörde tysta rykten om att Columbia University skulle stängas ned. Och visst blev det så. Den 16 Mars åkte jag till jobbet en sista gång, på en väldans massa dagar…till och med månader! Resten av staden följde samma våg de kommande veckorna. Det var helt enkelt en vår som kom och sedan blev inställd.