I Backspegeln, del 2

 

Flashback Friday

    Precis som vanligt hade vi en väderlek som mest liknande en berg och dalbana av olika temperaturer och stormar. Vi hade ingen, ja absolut INGEN ny snö från slutet av december till början av April, som i sig var ett rekord. Vintersäsongen 2015/2016 var ganska mild, eftersom vi inte riktigt fick ordentligt med -40 C temperaturer, det var oftast run -20 till -30 grader istället. Jag var ganska trött på kalla vintrar vid det här laget så det var kanske bara bra?

April

    Det bästa som hände i April var att jag äntligen fick mitt green card, en dyr process, men som till slut gick igenom! Livet gick vidare i stugan, hämta vatten, hugga ved, men inge snö skottande....eller jo det kom lite snö i april, men inte så fasligt mycket ändå. Jag åkte ut i fält, med en pickup-truck som var mer än två gånger så hög som jag, monstertruck. I december förlorar vi ju 7 minuter dagsljus per dag, och när april äntligen har kommit så är vi tillbaka på 7 minuter, fast på plus sidan. Den 22 april så var solnedgången efter 21.30, och det var fortfarande ljust ute vid 22.00  på kvällen i slutet av månaden. April blir som vanligt lerigt och slaskigt när snön till slut ger med sig och smälter. Knopparna brast (ja det låter jättetokigt, men har ingen aning om vad bud burst fenomenet heter på svenska?) en hel vecka tidigare än vanligt, ja det blev rekord helt enkelt. Och sedan så kom myggorna....

 
 

Maj

    Helt plötsligt var maj här och vi fick rekord pollen. Regnstormar blandat med pollenstormar. En kompis och jag åkte till Denali för en sista gång innan vi båda skulle flytta från Alaska. Detta var även den enda gången jag cyklat i Denali och INTE stött på en björn, det enda djuret vi fick se var en ripa. Jag hade sista dagen i fält, och i slutet av maj kom så W och vi packade min röda Subi och sedan gick livet vidare....i 669 mil.  Vi körde genom Alaska, och sedan Kanada, och Kanada och Kanada, ja hela 316 mil gick genom Kanada. Från Bozeman via Yellowstone och Cody hela vägen till Madison var det ungefär 219 mil. Genom Kanada så tältade vi varje natt, förutom sista, jag åt en macka som vi fixat iordning själva med vår mat...men kalkon pålägget hade visst gått ut så jag blev mag förgiftad ungefär samtidigt som vi körde förbi Calgary. Den natten hade vi sedan innan bestämt att vi skulle spendera på ett motel som tur var.

 
 

Juni

    Första Juni kom vi äntligen fram till Madison, då hade vi varit på väg i 12 dagar. En av de första sakerna jag såg till att vi köpte var luftkonditionering till sovrummet. Madison ligger så pass söderut att det är på samma breddgrad som franska rivieran, och varmt det blir det kan jag säga. Allt är väldigt grönt och frodigt i Wisconsin, helt annorlunda natur (för det mesta) jämfört med Alaska, men väldigt likt Sverige förstås. En dag körde vi tillbaka efter några ärenden och fick se mitt livs första "naken cykel race", låter absolut lika farligt som det ser ut tycker jag. W åkte tillbaka till Yellowstone för mer fältarbete och jag upptäckte ny delar av Madison. Jag fick även mitt allra sista paket från mamma, jag visste ju inte då att detta skulle vara sista paketet.