Jag vill inte gå miste om någonting

 
"Up with the sun at four to watch sunrise and the sight of the awakening land. It seems a shame for eyes to be shut when such things are going on, especially in this big country. I don't want to miss anything" 

Onsdagstankar

Alaska i mina tankar

    Vi bodde hos en kompis utanför Denali National Park, i en så kallad "dry cabin", du vet utan rinnande vatten, såsom min stuga var då jag bodde i Alaska också. Vi hade varit i Alaska lite mer än en vecka, och spenderade sista helgen i Denali. Jag som saknat Alaska så himla mycket var kanske ännu mera dragen till Alaska nu, än tidigare, de sägs att då Alaska har tagit grepp om ditt hjärta så släpper det aldrig, aldrig någonsin. Efter middagen så hittade jag en bok i bokhyllan, "One Mans Wilderness", alltså en mans vildmark. Jag blev helt fast efter första meningen i kapitel 1. "Uppe med solen vid fyratiden för att kolla på soluppgången och för att se när landskapet vaknar till liv. Det känns som en vanheder att sova när något så storlaget pågår, speciellt i detta landskap. Jag vill inte gå miste om något sådant". Vilken text va? För det är precis så som jag känner då jag har spenderat otaliga timmar på att ta kort, eller bara vara ute i det vilda, inte bara i Alaska utan även på andra ställen. Innan vi sedan flög hem så köpte jag den boken, för att eftersom jag nu inte bor i denna storslagna natur, så får jag liksom alla andra som inte gör det, leva på böcker som denna.