Posts filed under Äventyr

Ett Äventyr Längsmed Harlem Valley Rail Trail och Kulturmeckat Wassaic

Wassaic.jpg

Wassaic

För några månader sedan satte vi cyklarna på bilen och drog iväg till Wassaic. Precis som så många andra små byar häromkring så härstammar Wassaic från slutet av 1700-talet. Man kan ta sig till Wassaic genom att ta tåglinjen Harlem Line från 125th street i East Harlem. Här har vi varit förut men då besökte vi den karakteristiska gamla ladan som de gjort om till en konsthall, Wassaic Project. Wassaic har inte bara denna konsthall men även en gammal rail trail som sträcker sig ända till Millerton utan avbrott, Harlem Valley Rail Trail. Det är ca 32 km totalt (till Millerton och sedan tillbaka till Wassaic), så det är fortfarande under de där 40 km vi gjorde i storstaden som jag nästan dog av. Och vid det här laget, när jag äntligen skrivit klart inlägget och klickat på publicera har vi gjort denna cykeltur en gång till. Då hade det precis blivit klart att Biden vann valet och det var trumpetandes och firandes på gatorna i Millerton, och på Wassaic Lantern Inn serverades Victory Milk Punch. Kanske inte så svårt att lista ut vilken politisk riktning de som driver många av dessa ställen har. Bör dock tilläggas att det finns gått om andra politiska anhängare i krokarna.

Man skulle kunna tro att Wassaic är en trött liten småort, ja Wassaic är en liten subdivision av staden Amenia som ligger lite mer norrut. Men Wassaic är nog en sådan där liten plats som är up and coming. Kanske skulle man rentutav köpa hus där i krokarna, om man hade de pengarna. Men inte än. Det får bli ett senare projekt helt enkelt.

Harlem Valley Rail Trail

Redan när vi parkerade kändes hela denna cykelturen och faktiskt vår första lite längre utflykt så rätt. Allt kändes rätt. Hela flytten från storstaden till landsbygden. Vi cyklade förbi hästar och kor som sig bör, för det gör man när man cyklar på landet. Harlem Valley Rail Trail följer det gamla järnvägsspåret och således alla små byar som finns utefter cykelvägen.

Vi kom fram till Millerton som är ytterligare en söt liten by, något större än Wassaic förstås. Här var det lite mer livat än i Wassaic. Vi gick längsmed Main Street och kunde konstatera att det är hit vi ska åka om vi vill gå i antikaffärer, jaa utöver Millbrook förstås. Här på landsbygden har nästan varje liten by minst två antikaffärer, och alla har så klart en diner också.

Efter en kaffe och en liten lunch, som förtärdes utomhus förstås och med bra avstånd från andra, så tog vi cykeln tillbaka till Wassaic. Det var en väldigt fin cykeldag vi fick, med perfekt väder. Inte för varmt och inte för kallt, lagom.

Kultur

Som nämnt tidigare så är Wassaic som en liten kulturhub här ute på vischan. Utöver Wassaic Project så finns även Wassaic Commons som är en liten farmers market, men där man även kan laga sina cyklar och hyra cyklar. På sommaren och senhösten så har de även haft ett popupstand här som fokuserat på tex bröd, LP skivor, klassiska tidningar osv. Wassaic Lantern Inn är ett gammalt hotel och speakeasy bar med 130 år på nacken. Wasaic Lantern Inn köptes faktsikt av ägarna till Wassaic Project och de är forna fastighetsmäklare från storstaden. Det bör även sägas att kocken har jobbat på en Michelin resturang i storstaden tidigare. Något vi precis upptäckte är även att det fanns ett bryggeri här, Dutchess Ales, det kan ni se på sjätte bilden uppifrån av den sista raddan foton. Tyvärr blev de så pass populära att de växte ur den byggnaden och kan nu återfinnas i Brooklyn, men annars hade det ju varit lite som pricken över iet att ha ett bryggeri i Wassaic också, vilket även var Wassaic Project och Lantern Inn ägarnas forna dröm. Vi har varit på Wassaic Lantern ett antal gånger nu, och det är ett av de enda ställena som serverar mat och dryck vi varit på sedan i Mars. Det är bara öppet utomhus och det har aldrig varit mycket folk där när vi kommit. Så det har varit lätt att hålla avståndet. Och förstås, munskydd på när man går in och ut, och beställer förstås. Nu är det stängt för att sitta ute för säsongen, men man kan köpa take out försås, så antar att vi får se om vi kommer kunna sitta ute igen till våren, beroende på hur smittoläget är.

Vi tog Cykeln Norrut - En Cykeltur i New York

TYZI6304-May 24, 2020.jpg

Att Cykla i den Stora Staden

Häromdagen tog vi våra cyklar och begav oss norrut. Det finns mängder av cykelfält i New York och på Manhattan. Sedan finns det även skyddade cykelbanor längsmed trafiken också, och det känns förstås lite säkrare. Tyvärr ignorerar många bilförare cykelfälten och det är väldigt vanligt att man får ta sig ut i bilvägen ändå på grund av dubbelparkering, något som ironiskt nog känns lite säkrare nu när biltrafiken är lite mindre. När vi bodde i Madison så blev jag påkörd av en bil när jag cyklade, och sedan dess har jag inte varit sådär jättesugen på att cykla i trafiken, och speciellt inte i New York. Men det händer ibland och det hände förra helgen som sagt. Man kan ta sig hela vägen till West Harlem Piers på cykelbanor och cykelfält, och väl där så är det cykel/gångväg. Jag tror du i princip kan ta denna cykel/gångvägen hela vägen söderut till Battery Park. Vi skulle i allafall norrut nu.

Det Lilla Röda Fyrhuset

Jag hade ett mål med denna cykeltur, och det var att få se det lilla röda fyrhuset! När vi började närma oss George Washington bron, eller GW bron som den även kallas, så såg vi massor av stenkonst längsmed vattnet. Sedan gick det undan för det tog inte lång tid innan vi var framme vid Fort Washington Park och stod precis nedanför GW bron. Samma bro som vi åkt över två gånger om dan till och från jobbet, något vi inte gjort på mer än två!!! månader nu. Och precis där, under bron så står det lilla röda fyrhuset. Jag hade fått för mig att det skulle vara krångligt att hitta till fyrhuset, men det var nog det enklaste vi gjorde den dagen. Första gången jag såg GW bron från Manhattan sidan blev jag helt fascinerad, det ser ut som att bron försvinner in i en djup skog på andra sidan Hudson, in i New Jersey. När man åker från New Jersey sidan in till Manhattan så ser man alla dessa gröna klippor längsmed norra Manhattan. Det är något som jag blev så positivt överraskad av första gången, allt grönt mitt i betongdjungeln.

Fort Tryon Park

Så fortsatte vi norrut. Med Hudson till vänster och nu en motorväg på höger sida. Inte riktigt lika avstressande men det tog inte lång tid innan vi hamnade vid cykelvägen som fortsätter mot Inwood Hill Park. Men dit skulle vi inte idag. W hade hört om en Venezuelisk restaurang här uppe i Norra Manhattan. Innan dess var planen att ta en titt på klostret, och det var just det vi försökte hitta den enklaste cykelvägen till. Vi fann till slut ingången till Fort Tryon Park, den parken som klostret ligger i, och fortsatte cykelturen upp, upp och upp. Jag hade inte en aning om att klostret var beläget på ett berg. Det kändes iallafall som att vi cyklade uppför ett berg. Till sist kom vi fram och vilade oss på en sten med utsikt över Hudson.

Vi spenderade inte alltför lång tid i Fort Tryon Park, för nu började magen knorra och om vi hade problem att hitta till parken och klostret tidigare hade vi nu problem att hitta den bästa vägen ut. Det finns massor av småvägar här, och trappor det vet jag för jag bar cykeln nedför många trappsteg. Det ska även finnas en eller två trädgårdar här, och en stenbåge men dom missade vi helt eftersom vi skulle få Venezuelisk mat på Cachapas Y Mas. Mat för avhämtning förstås, för här lär inga resturanger öppna upp för sittande gäster än på ett tag. Vi fortsatte att korsa Manhattan, mot östra sidan och Harlem River. Här var det också grönt, men kanske inte fullt så grönt som på andra sidan. Vi cyklade förbi en park innan vi till slut satte oss ned på en bänk för att mumsa i oss våra arepas. Dom var försvinnande goda och jag hann inte ens få med en bild på dom. Sedan var det i princip raka vägen hem. Jag tror det var ungefär 20 km att göra den sträckan, så inte sådär jättelångt. Men efter att bara hängt i närområdet i nästan två månader så kändes det väldigt uppfriskande att få ta sig till ett helt nytt ställe. Och vi har alltid tänkt att vi ska ta oss norrut på Manhattan, men det har aldrig blivit av. Som så mycket annat här i stan.

Det var här som Allt Började

IMG_2885-July 23, 2019-2.jpg

Så äntligen kom den där Sommaren på Landet

Det finns ett ställe norröver där jag spenderade sommaren när jag var barn. Det ligger precis vid vattnet omringat av både tall och gran. Precis som många andra sommarstugor så är denna röd med vita knutar. Min farfar började att bygga stugan 1950, men det tog nästan 5 år innan den äntligen var färdig. Inte en enda dag är den andra lik där uppe. Ibland kan man inte ens se andra sidan av viken på grund av dimma, och andra dagar ligger havet spegelblankt samtidigt som den rosa himlen speglar sig på ytan och bjuder på helt spektakulära solnedgångar. Ibland mitt i natten kan man få se hur blixtar letar sig nedåt mot vattnet från molnen när man sitter och spanar ut genom de stora panorama fönstren i vardagsrummet. Här kan man känna lukten av sommaren på morgonen efter en regnig natt, eller den där starka och ibland migrängivande lukten av skvattran under en kämpig dag på myren.

Det var här jag lärde mig alla namnen på de där mest vanliga växterna man kan se i taigans biom. Det som lockade mig till Alaska, och sedan bjöd mig på en resa till Nome. Tall, gran, björk, lärk, skvattran, blåbär, hjortron och listan kan fortsätta i all oändlighet. Det var här jag lärde mig när den bästa tiden för blåbärsplockning är och hur man gör blåbärsgröt. Det var här jag lärde mig hur man hittar dit norrlands guld växer, och hur pass jobbigt det faktiskt kan vara att plocka dom. Men, det viktigaste av allt jag lärde mig där uppe var hur man simmar, fiskar och tar vara på naturen.

IMG_2813-July 22, 2019.jpg

Att vara fiskare

På landet så är vår huvudföda fisk. Det äts fisk till frukost lunch och middag, och ändå så tröttnar vi inte på all fisk. Vi tog roddbåten ibland och åkte in i viken för att meta. Andra gånger tog vi motorbåten och åkte långt ut till kolgrundet, det var så vi kallade det. Det stället skrämde mig när jag var liten, vattnet var så djupt där, och alldeles svart när man tittade ned. Mest la vi ut nät precis hemmavid dock, något som jag ofta hjälpte pappa med. Vi la ut näten på kvällen, och sedan tidigt på morgonen åkte vi ut och hämtade upp näten innan fiskmåsarna fick fatt i skörden.

Den här sommaren var det inte bara jag som åkte till Sverige, utan jag hade med mig W, hans mamma och moster. Det var fullt hus med andra ord. Och hur fantastiskt är det inte att äntligen få visa W och familjen i USA vart mina rötter är. Samma kväll som vi kom upp åkte vi och la ut nät och hoppades på storfångst nästa dag.

Det finns inga sena mornar då man är fiskare, och W och jag var uppe tidigt nästa dag för att följa med pappa ut och ta upp näten innan fiskmåsarna fick tag på fisken.

När näten är uppe på torra land så börjar det mer tradiga arbetet. Först så måste man trassla ur fisken ur näten, och efter det blir det till att rensa näten på all sjögräs och annat som fastnat.

Pappa kan förstås göra detta i sömnen. Han är inte bara drift tekniker/elektriker, och fiskare, han är så mycket mer än det. Han traskar lätt ned på stenbryggan med sina träskor och balanserandes får han ut båten på djupare vatten utan större problem, precis lika lätt som han trasslar ur fisken och sedan rensar nätet. Han vet även exakt hur man gör för att få perfekt rökt fisk med enriset som bas. Han har tränat hela sitt liv på det.

Livet på landet går i en lunkade takt, precis så som det ska vara, och kanske är det här jag lärde mig att uppskatta livet. Från och med nu så får ett besök till sommarstugan en permanent plats på bucketlistan för varje år. Om du någonsin undrar hur det är att vara rik så är det precis såhär. En frys full med fisk och bär, och allt annat du kan skörda från naturen.

När jag var yngre så lärde mamma mig hur man rensar och filear fisk, hon var mästare på det och en sommar blev jag också det. Det var länge sedan nu, och jag minns knappt hur man rensar fisk längre. Men ibland när vi köper hel fisk så vet jag exakt hur kniven ska falla ändå, det sitter kanske i ryggmärgen? Min pappa gör rensningen och fileandet nu, han säger att han inte är så bra på det, att mamma minsann var en mästare på det. Ju mer jag tänker på det så förstår jag var min förmåga att ta tillvara på allt och var min vetskap om hur man gör saker från grunden kommer ifrån. Det var här som allt det började.

Den Ultimata Bilresan Del.4

IMG_8383-May 24, 2016.jpg

Moln över Horisonten

DAG 4, 05/24/16: Liard Hotsprings till Saskatoon Island Provincial Park

Regnet hade återigen hunnit ikapp oss, och nu på morgonen var det fortfarande lite regn i luften. Vi befann oss vid Liard Hotsprings och det var nu uppenbart att vi körde söderut, mot civilisationen. Det var ganska otroligt att tänka på hur vi bara för någon dag sedan varit de enda som tältade på den där campingen i Yukon Territory, där livet är “larger than life”. Här, i British Columbia är vägarna breda, precis som i Alberta längre fram, och vägarbetet fortgår precis som det gör runt hela nordamerika under sommaren.

Omringad av Bergen

Eftersom campingen vid Liard Hotsprings var ganska full så körde vi vidare redan tidigt på morgonen, efter att vi fått i oss kaffe förstås. Vi körde söderut, på Alcan, och vi passerade berg efter berg. Ett föremål på horisonten som vi fortfarande inte blivit mättade av, men det skulle också komma. Det är så mycket vildmark här att det antagligen skulle ta en hel, eller iallafall en halv livstid att upptäcka allt. Om du någonsin har letat efter en plats att vila själen på, så har du kommit till rätt ställe här i vildmarken.

Muncho Lake Provincial Park

Efter ungefär en timme så kom vi då fram till vårat frukostställe, MacDonald Campground vid Muncho Lake. Muncho Lake Provincial Park är en av alla dessa små, men även stora, parker runtom i landet. Denna belägen vid bergen förstås. Vi dukade upp på ett picknick bord och medan vi väntade på att vattnet till kaffet skulle bli klart så gick jag och spanade på bergen och molnen vid sjön. Precis då fick jag se en stor regnbåge sträcka sig över sjön, och visst fanns det lite blå himmel där i bakgrunden.

Jag kör inte ofta, men på en sådan här resa så måste man köra. Jag pekade hit och dit och försökte få W att ta alla dessa kort som jag nu missade. Ja, med blandade resultat förstås. Klippiga Bergen breder ut sig i väst, samma bergskedja som ingår i Kordiljärerna som är det bergskedje komplexet som utbreder sig från nordvästra USA (Alaska) genom Kanada, och sedan ned genom USAs västkust. Så storslagna vyer blir man bortskämd med vare sig man vill det eller inte. Även fast vi nu skulle köra längre ifrån dessa klippiga bergen i väster, så kunde vi fortfarande se de på håll medan de försvann bakom oss.

Området söder om Northern Rocky Mountain Provincial Park har större vidöppna områden och färre berg. Vi är fortfarande i vildmarken dock, och då och då körde vi förbi en svartbjörn längsmed vägen, eller rentav korsa vägen. Det är ungefär som älg i Sverige, de finns lite här och där.

Saskatoon Island Provincial Park

Efter 898 km, ja här går det undan, så hade vi till sist hittat den minsta Provincial Park som vi kunde hitta, Saskatoon Island Provincial Park i Alberta. Regnet hade slutat att smattra mot vindrutan när vi väl stannade bilen. Och här skulle vi alltså sova för natten. Men först gick vi för att hämta ved, för att det kändes nästan som ett måste här i Kanada, då vi ändå fick all denna ved gratis. Torr var den också. Vi satt ock lyssnade på fåglarna som precis var i mitten av deras migration norrut, men även andra campare som talade om resan de haft hittintills. Precis som fåglarna, så var även de på väg norrut, mot Alaska, medan jag flyttade söderut mot det kala landskapet som Wisconsin skulle bjuda på. De hade fortfarande hela Yukon framför sig, och alla dessa otroliga upplevelser vi redan fått. På ett sätt kunde jag känna mig lite avundsjuk på resan de gjorde, men vi hade ju också så mycket mer att upleva. Vi var ju knappt halvvägs till Wisconsin. Dessutom hade vi ju både Banff och Jasper national Park framför oss.

Dag 4, Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning i Kanada

  • Bluebell Inn. MP 300 Alaska highway. Fort Nelson, BC, 323 km från Liard Hot springs Provincial Park. Bränsleförbrukning: 24.64 miles/gallon

  • Blueberry Esso. MP 101 Alaska Highway. Wonowon, BC, 296 km från Fort Nelson. Bränsleförbrukning: 26.58 miles/gallon

  • Camping: Saskatoon Island Provincial Park, AB. 278 km från Wonowon.

  • Totalt för hela resan: 2258 km