Posts filed under Livet i New York

I Backspegeln 2020, del 3

Fredags Tillbakablick

Ljuset i Slutet av Tunneln

Tredje kvartalet av 2020 och allt verkade så mycket lättare nu. Vi visste att vår flytt nu var ett kommande faktum, och hade börjat packa redan i Juni. Jag gick tillbaka till jobbet igen i Juli, vilket kändes jättekonstigt efter att ha varit hemma sedan Mars. Men det gav mig även en ännu mera uppenbar insikt av hur livet på landet skulle bli, lugnt och avslappnat. Mitt jobb ligger nämligen lite norrut från Manhattan. Livet på landet innebar även att vi nu skulle vara närmare bergen, the Catskills, men också andra berg mot Massachusetts och Connecticut. När Juli kom så hade dessutom antalet smittade i staten sjunkit till under 1%, det om något kändes väldigt skönt.

Juli

Jag började åka till jobbet igen, efter mer än 3 månader hemma, vilket även innebar att min dagliga promenad tvärsöver Manhattan började igen. Det var definitivt mindre människor ute, men kanske lite mer droger? Jag började nämligen gå förbi samma två personer ett tag på väg hem från jobbet, som båda två injecerade droger i armen i dagsljus. Det om något kändes oerhört tragiskt. Jag själv gjorde mitt första Covid19 test på min födelsedag. Något alla måste göra inom 14 dagar för att fortsätta att komma in till jobbet. Varje morgon måste man svara på några frågor för att sedan få ett grönt pass. Väl på jobbet måste man registrera den första byggnaden man går in i. Och som vanligt, munskydd på överallt där man delar rum med andra. Sedan mitt första Covid test har jag gjort ytterligare 3 till, det senaste igår, och alla har givit negativa resultat. I Juli hade vi en socialt distanserad BBQ med vår granne på takterassen. Vem kunde tro att jag nu skulle säga att dessa bilder får mig att sakna NYC och livet där? Iallafall livet vi hade innan pandemin. I slutet av Juli åkte jag över GW bron en sista gång och samma kväll firade vi en vän som tagit sin doktor. Och lika snabbt som Juli började, var den månaden redan över.

Augusti

    Den 1a Augusti packade vi in alla katter och oss själva i bilen och styrde norrut, mot Dutchess County. Detta var den första gången vi faktiskt betalat folk för att flytta våra saker. Efter att ha flyttat mer än 2 gånger över hela USA tillsammans så tyckte vi att det var dags. Får man vuxenpoäng för det? Vi vande oss snabbt vid livet på landet. Här på landet är trängseln mindre, munskydd är fortfarande ett krav men det är lättare att hålla avståndet. Det största negativa är väl kanske som alltid att man måste köra överallt, och för mig en resa på 22 mil fram och tillbaka till jobbet med New Yorks galnaste bilförare. Här kan man gå ut genom ytterdörren och till helt magiska vägar. Vi cyklade till Millbrook en dag, och en annan tog vi en tur till Wassaic och cyklade längsmed det gamla järnvägssystemet, Harlem Valley Rail Trail, ända till Millerton och tillbaka. En av de första sakerna vi köpte då vi flyttat var en BBQ, och sedan fick vi en pizza sten med pizza stål- och träspade. Det har blivit många pizzor sedan dess. I slutet av Augusti åkte vi och vandrade i Minnewaska State Park, och såg vår första svarbjörn på östkusten, i säkert förvar innifrån bilen.

September

  Om Mars kändes som en evighet så var det inget emot vad September kändes, fast på ett bra sätt. Nu hade vi landat på ett nytt ställe, hittat vår närmsta mataffär och alla andra små butiker som man någonsin vill handla från. Antalet Covid fall hade vid detta laget varit så pass låga att man undrat om pandemin var över. Men det var den förstås inte, men vi tog en kort semester ändå. Allt som allt så var September en riktigt bra månad, fylld med vandringar och nya upplevelser. Vi åkte till Wassaic Lantern Inn, igen, ett ställe vi fastnat för eftersom det är lätt att vara social distanserad från annat folk i deras beer garden. Vi besökte en mängd antik affärer, det finns en i varenda liten by häromkring. Vi åkte till Catskills för ytterligare en vandring, åkte till Hopewell Junction och cyklade därifrån till Poughkeepsie och tillbaka. Vi bokade även biljetter till Storm King, ett ställe där konst och landskapsarkitektur möts. Vi besökte McEnroe Farm, med dess tillhärande farmstand där vi köpte lunch och en lokalt producerad cider medan gårdskatterna sprang runt fötterna. Vi lyckades till och med klämma in ett besök till stranden och havet i Connecticut, vilket även innebar mer ostron för oss. I slutet av månaden fann vi oss i Poughkkeepsie på en socialt distanserad uteservering, med nästintill 0 andra människor.

I Backspegeln 2020, del 2

Fredags Tillbakablick

Det Kommer Bli Bättre

Andra kvartalet av 2020 startade ganska lågt. Sjukhusen var överfulla och det fanns helt enkelt inte tillräckligt med anställda, och kyllastbilar stod på stand by för att skickas till sjukhusen. Som ett extra bårhus.Vi har lyckats hålla oss friska, även om vi funderar över om vi kanske hade viruset där i Mars. Vi kunde fortsätta jobba och få vår lön, det var nog inte lika lätt för många andra. Det är svårt att bo i en storstad under en pandemi, när många runtom har det så dåligt. Det andra kvartalet var även den tidpunkten då vi började donera pengar, mest till organisationer och liknande, främst de som ägs av svarta. Men vi började även donera till public radio. Det om något har visat sig vara en av de viktigaste grundpelarna i media här, nu när ett virus och en pandemi tagit över världen. Det mest frustrerande är nog ändå att Obamas administration lämnade över the Playbook for Early Response to High-Consequence Emerging Infectious Disease. Alla undrar nog vad som hände med den, men der är ganska tydligt att den aldrig öppnades under de senase 4 åren.

April

April kom som en käftsmäll. Det där nödsituations smset om att det behövdes mer hjälp på sjukhusen. Det fanns inte tillräckligt med kapacitet, både anställda och rum. De insåg vi rejält då vi tog en promenad på Randalls Island och möttes av många kyllastbilar som stod på rad och bara väntade på att bli skickade till olika sjukhus. Ett bårhus på hjul. Hur bisarrt är inte det, att vi i denna tid kan möta en sådan förgörare som är så litet, eller det kanske är just det som är grejen. Det är ju inte för inte vi har alla filmer och böcker som handlar om just detta. Vi fortsatte att stanna inomhus och tog vår helgpromenader främst till Central Park. Det var en kuslig stämning att möta våren så här. Parkerna var för det mesta tomma, nu när inga turister fanns närvarande. De flesta var relativt bra på att hålla avståndet också, ja eller det var kanske svårast runt Jackie Kennedy’s Reservoir. Vi fick även tillgång till vår grannes takterrass, och det om något var en ljusglimt för oss. Men jag tror det var här, i slutet av April och början av Maj som det var som värst, känslomässigt.

Maj

    Slutet av April och början av Maj, den lägsta punkten under denna pandemi. Det var den tomma staden, det dåliga läget i grannskapet, sorgen över alla som mist sina liv, avslutningscermonin som uteblev för så många stundenter. Antalet döda som vi blev matade med dag in och dag ut. Radion började till och med att spela en meditiations minut varje dag runt lunchtid. Det var nog något vi alla behövde göra, blunda och ta ett djupt andetag. Men med Maj kom värmen och våra helgpromenader blev till helgcykelturer. Vi tog oss till klostren på norra Manhattan och cyklade förbi det lilla röda fyrhuset. Ett fyrhus jag velat se länge. Och all denna tid hemma innebar även mer bakning, städning och mycket god kvalitets öl från lokala bryggerier som levererade gratis.

Juni

   George Floyd mördades den 25 Maj, och det var precis det som fick bägaren att rinna över. Jag vet inte om det skulle fått lika mycket uppmärksamhet hade vi inte levt mitt i en pandemi. Men pandemin var på riktigt och detta mordet var ytterligare en attack på de svartas liv. Vi, precis som många andra i New York funderade över om vi skulle delta i protesterna eller om vi inte skulle. Det var ju trots allt en pandemi där ute. Men vi tog beslutet att göra det, vi träffade ju ingen annan ändå, och vi hade munskydd på och alla andra hade det också. Mitt i all denna röra fick vi tillgång till en kolonilott på samma gata som vi bodde, och det var nog en av de bästa sakerna som hände i Juni. Red Rooster ägs av Marcus Samuelsson, som växte upp i Sverige, så vi beställde en midsommar korg på Juneteenth och firade båda helgdagarna i Central Park. Protesterna för Black Lives Matter fortsatte under sommaren, inte bara i USA utan i hela världen, precis som pandemin. Vi tog oss ut på ytterligare en cykeltur. Den här gången ända ned till den mest sydligaste punkten av Manhattan, där NYC som vi ser staden i dag startade. Sedan tog vi oss till Brooklyn och tillbaka hem, ca 40 km senare. Juni var en intesiv månad och det var även månaden vi gjorde de sista förberedelserna för att kunna flytta till Millbrook. En flytt som skulle komma redan i Augusti.

När Vi Cyklade till Battery Park Och Över Brooklyn Bridge - Livet i New York City

28 Juni 2020

Man kunde ju inte sitta inne varje dag, eller iallafall inte nu när viruset i staden äntligen hade börjat tämjas. Så vi tog oss ut på ytterligare en cykeltur. Den här gången ned mot Battery park. Vi cyklade från östra sidan till västra sidan och Riverside Park. Köpte en bagel och iskaffe på vägen dit så vi kunde ladda upp med lite extra energi. Det var i slutet av Juni, och precis som många andra dagar så var det varmt. Väldigt varmt.

IMG_4241-June 28, 2020.jpg

Någon trafik var det väl kanske inte riktigt att tala om, tills man närmade sig midtown och södra delen av Manhattan. Där blev cykelspåret väldigt smalt på sina ställen och nu var det gott om cykelfantaster, precis som vi.

Till sist kom vi till Battery park, ungefär på samma tid som hettan slog emot oss och vi båda två kände oss ganska utmattade. Vi gick och satte oss i skuggan av parken och vilade ett litet tag.

Sedan började vi röra oss mot östra sidan av Battery Park, och skulle snart påbörja den långa vägen hem.

När vi började närma oss Brooklyn Bridge vet jag inte vad som flög i mig. Men jag sa ändå, -ska vi inte cykla över Brooklyn Bridge nu när det inte är så mycket människor? Fast jag varit så trött så kom nu en våg av energi. Jag har alltid velat cykla över Brooklyn Bridge, fast utan allt folk förstås. Och nu hade vi ju ändå chansen. Så den tog vi. Först tog vi oss förbi en av många protester som hölls i staden under den här tiden utanför City Hall. Defund the police är något som även jag till en stor del håller med om. Du kan tex läsa om det fruktansvärda som hände med Breanna Taylor ( i New York times och säkert på många andra ställen) Något måste ändras. Förstås är det inte bara Breanna Taylor som har mördats av polisen på ett fruktansvärt sätt, men många många andra. Fruktansvärt sorgligt och jag blir så arg när jag läser om sådant.

Efter det kanske man kan säga att vi började den långa vägen hem, igen. För nu var den lång. Vi fortsatte hela vägen över bron, och sedan tog vi sikte på Williamsburg bron. Och nu var det krångligare att hitta vägen. Vi tog mot vänster och höger om vartannat och cyklade genom nästintill folktomma gator. Till sist kom vi äntligen fram till den karaktäristiska rosa Williamsburg bron och kom tillbaka till Manhattan.

PDIL5170-June 28, 2020.jpg

Nu var allt vatten slut och humöret kanske avspeglades av det. Jag var inte glad helt enkelt. Jag var trött, törstig och nog väldigt överhettad. Vi fick till sist tag på en gatorade så vi båda kunde återfå lite krafter innan vi äntligen kom närmare och närmare slutdestinationen, den kalla lägenheten.

Flera timmar och ca 40 km efter det att vi startat så låg jag där på soffan i den kalla lägenheten igen och lovade mig själv att aldrig mer cykla så långt.

Där Älvorna Dansar

Nu Dansar Älvorna På Ängen

Mamma brukade alltid säga -Nu dansar älvorna på ängen, då när vi körde mot stugan och förbi ängarna med de stora tallarna runtom. Där på landet dansade älvorna om kvällarna och nätterna, men här ser jag dom på morgonen. På morgonen då jag dricker en snabb kopp kaffe. Då jag sätter mig i bilen ser jag dom där över vägen på ängen. På helgerna har jag tid att gå dit, och ta kort, och se när morgonen sakta bryter sig fram.

Det är en speciell känsla att få vara med när naturen vaknar till. Se rådjuret stirra på mig innan han sätter av in i skogen. Han stannar till, verkar tveksam, kollar åt höger som om han lyssnar. Det finns vilda djur här, prärievargar, svartbjörnar och vildkatter. Jag såg spillning från säkert en prärievarg, eller en vildkatt, men även något som säkert skulle kunna vara spillning från en svartbjörn. Är det den som rådjuret lyssnar efter? Sedan sätter han fart in i skogen och jag står kvar där själv med min egna tveksamhet.

En svartbjörnshona med två ungar har synts till precis här, och precis vid den bro jag brukar gå till om morgonen. Varje gång jag går hit så tidigt på morgonen så tänker jag att nu, nu kommer jag stöta på svartbjörnen runt hörnet här. Men det händer inte, och kommer säkert aldrig att hända heller. Men man går som på helspänn ändå.

Framme vid bron ser jag två bävrar och en oändligt massa fåglar som jag inte vet namnen på än. Första gången vi gick till denna bro såg vi en amerikansk gråhäger, två bävrar, en bisamråtta, en stor och säkert väldigt gammal snappsköldpadda, och senare samma vecka en orm simmandes i vattnet. Jag har aldrig tidiage sett en orm simma i vattnet.

Det är något trollskt med den här platsen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad som är trollskt. Kanske är det allt, eller vetskapen om att ugglor lurar i mossen? Iallafall så är det just det här som var meningen med att vi flyttade hit. Att man ska kunna gå på en morgonpromenad så här. Ut i naturen och det vilda, och aldrig veta vad som lurar bakom nästa hörn.