Posts filed under Fredags Tillbakablick

Den Ultimata Bilresan del.2

Fredags Tillbakablick

DAG 1, 05/21/16: Fairbanks till Lake Creek Campground - 594 km   

På dag 1 körde vi österut, mot Delta Junction, Tok, och till sist in i Kanada. Fairbanks är ju som ett epicenter av den klassiska tajgan som breder ut sig över den norra delen av jordklotet. Djupa skogar som runtom Fairbanks och interior Alaska består av den klassiska brand benägna svartgranen, men har även mycket vitgran, björk, al och andra lövträd. Då man kör österut på Richardson Highway, så kör man även parallellt med Tanana River. Det namnet får mig alltid att tänka på Paul Simons sång "Diamonds on the soles of her shoes" där han sjunger:

"He's a poor boy
Empty as a pocket
Empty as a pocket with nothing to lose
Sing ta na na
Ta na na na"

    När du lämnat den djupa skogen runtom Fairbanks bakom dig så kommer bergen närmare, ungefär i samma takt som älven med dess flätade karaktär rör sig närmare vägen, och under flera mil så kör man genom bergen, ja om man nu kan se dom. Efter ett tag drar sig dock bergen bort mot horisonten och du har kvar ett kärrigt landskap med död svartgran som breder ut sig framför dig med bergen i bakgrunden. 

Gränskorsning in till Kanada

    Ungefär halv sju på kvällen så kom vi allt närmare gränsen mot Kanada, och vår camping plats. Med midnatssolen över oss så såg vi inte något tecken på att solen skulle gå ned än. Gränsövergången in till Kanada var smidig, de frågade oss om vår resa, vart vi var på väg och sedan de klassiska rutinfrågorna: har ni någon frukt, alkohol eller vapen? Det enda vi hade som skulle kunna klassas som vapen var väl björnsprayen. Han hälsade oss välkomna och vi skulle nu köra in i den mest avlägsna delen av vår resa, the Yukon Territory. Här bor bara 36,000 invånare, över en areal som är större än hela Sverige. Inte helt oväntat är deras slogan: Larger than life.

White River Lake Creek Campground

    Inne i Kanada och Yukon så är man tillbaka i de djupa skogarna och höga bergen. Berg överallt, precis som i Alaska. Men om Alaska är som Norrland på steroider så nog Yukon och den västra delarna av Kanada som Alaska på steroider. Vi kom till sist fram till vår camping plats, som förstås var helt tom. Det verkade som att allt folk hade försvunnit så fort vi körde in i Kanada och the Yukon. Vi satte upp vårt tält, lagade mat och gick sedan på en kort promenad längsmed en mindre flod. Senare på kvällen kom regnovädret som vi trilskats med under hela resan ifatt oss och vi somnade med ljudet av regn som smattrade på tältet. 

Dag 1 Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning

  • USA: Jacks service Delta Junction, AK, 160 km. Bränsleförbrukning:  10 km/L
  • USA: Youngs chevron milepost 1314 Alaska highway, AK, 176 km. Bränsleförbrukning: 11 km/L
  • Kanada: Fas gas beaver creek 1202 Alaska highway YT, 178 km. Bränsleförbrukning: 10.8 km/L
  • Totalt ungefär 514 km + 80 km mellan bensin station och campingen
  • Camping: Lake Creek Campground

DAG 2 05/22/16: Lake Creek Campground to Wolf Creek Campground, 388 km

    Morgonen efter så vaknade vi tidigt, det regnade fortfarande förstås. På många av de campingplatser vi besökte i Kanada fanns det gratis ved, något som är absolut inte existerar i USA. Prio nummer ett denna morgon var förstås kaffe, och sedan elda i kaminen som fanns under det kommunala regnskyddet så vi fick upp värmen igen. Men det skulle också ge oss lite tid till att torka ut tältet som nu var väldigt blött. Finns inget värre än att packa ett blött tält. 

Sommaren är den Stora Säsongen för Vägarbete

    Vi fortsatte genom Kanada och Yukon tillsammans med de djupa skogarna, bergen och de många vattendragen och sjöarna. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att Kanada skulle ge mig en sådan tankeställare om vad som egentligen finns när de kommer till vildmark. Här hade jag bott i Alaska i 7 år och aldrig trott att någonting skulle vara vildare än det. Jag hade förstås fel. Med de långa och kalla vintrarna i norra delen av Nord Amerika kommer även permafrosten som är frusen mark, även under sommar månaderna om än mer tinad, så sommar i de regionerna innebär inte bara turistsäsong, men även vägarbetessäsong. Det är inte ovanligt att man i dessa delar får vänta på en så kallad pilot car som ska guida en genom vägarbetet en halvtimme eller längre.

Hej Björn

    Ungefär halv nio på morgonen så såg vi en bil som stod still längre fram på vägen. Då vi kom närmare så såg vi varför. En grizzly, inte vilken grizzly som helst, utan en grizzly mamma, med två björnungar. Björnungarna kan inte ha varit mer än några dagar gamla med tanka på deras koordinations svårigheter. De var så söta, de drog i varandra och lekte för fullt, medan björnmamman stod och höll ögonen på dem i närheten. 

Berg

    Bergen försvann och dök upp medan vi fortsatte vår resa genom Kanada. Det är svårt att förstå hur stort Kanada är, om du trodde att Alaska med sin vildmark var stort, så är det ingenting jämfört med Kanada. När du tror att det inte kan bli mer otroligt så kan det, och det blir det. Igen, och igen, och igen. Vi stannade till vid Kluane River. Så fantastiskt landskap. De där bergen som helt plötsligt bara är där, boom helt framför dig, ibland är det svårt att fatta hur små vi är, och hur stora dessa berg verkligen är. 

Wolf Creek Campground

    Till slut kom vi fram till Wolf Creek Campground, efter ungefär 468 km. Jämfört med förra campingen så var denna lite mer full, alltså fler än bara oss två. Det regnade förstås fortfarande och jag hade väl kanske vant mig efter alla dessa regniga fältsäsonger, och även den tidiga och regniga fältsäsongen i Maj. W å andra sidan hade inte vant sig. När regnet till sist avtog satte vi upp vårt tält och försökte vädra ut och tork våra sovsäckar som blivit lite fuktiga. Vi hade till och med en brasa innan vi gick och la oss efter ytterligare en sen middag. 

Dag 2 Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning

  • Kanada: Petro express Haines Junction, YT 299 km. Bränsleförbrukning: 13.5 km /L
  • Totalt ungefär  299 km + 169 km mellan bensinstationen och campingen. Totalt för hela resan:
    982 km
  • Camping: Wolf Creek Campground

Wilder pt. 2

DSC_0172-2.jpg
"Wilder than a brushfire burns deep inside the bramble
Baby, I think God made your soul born to ramble
Maybe you'll take to the far away places
Where life is gonna deal you a hand full of aces
But it doesn't really matter how great the spaces
We're chained, and when everything else changes our love will stay the same
We're chained, and when everything else goes away our love will still remain"

Fredags Tillbakablick

Att Gifta sig, Igen

    Förra sommaren så gifte vi oss, igen. Ja alltså, detta var mer av en bröllopsfest, eftersom vi tekniskt sett redan är gifta :) En bröllopsfest där fler av våra vänner och familjer på denna sidan kunde delta, en bröllopsfest i en av de delar av USA som håller våra hjärtan, Montana. Förra vintern så var vi och åkte längdskidor vid ett ställe som heter Homestake Lodge, i närheten av Butte, MT. Det var ett sådant där jättevackert ställe med fina skidspår, skog och berg och massa snö. Då vi var där så såg jag på deras anslagstavla att de även anordnade bröllop och bröllopsfester där, och eftersom vi hade spenderat ganska länge med att försöka hitta en bra plats så bestämde vi oss för att välja Homestake Lodge att ha vår fest vid. 

DSC_0114.jpg

Homestake Lodge

    Det finns förstås hur många bröllops platser som helst runtom Bozeman, MT. Jag ville ju ha ett ställe omringat av berg och djupa skogar. Först hade vi pratat om att hyra en av de små stugorna man kan reservera på Forest Service land, men med all logistik som en plats som det tillför så blev det helt enkelt så att vi bestämde oss för att inte satsa på en sådan plats. Det finns ett ställe som heter Paradise Valley, mellan Bozeman och Gardiner, och det är lika fint som det låter, men där kostar alla lokaler skjortan förstås. Så istället valde vi som sagt Homestake Lodge att ha firande på. Homestake Lodge är en vacker gammal stuga som ligger i Klippiga Bergen, mellan Bozeman och Butte. Området ligger precis vid Continental Divide (den kontinentala klyftan som går ända från västra Alaska ned till Sydamerika). Själva stugan ligger som uppe på en kulle med världens bästa utsikt över berg och skog. Vi hyrde hela stället, som även inkluderade några stugor och en Jurta. Det var ett perfekt ställe att ha en bröllopsfest på, stort nog att flera gäster kunde spendera natten där, men även relativt nära till Butte om man ville sova på ett hotell. Det var allt jag någonsin kunnat drömma om, mitt drömbröllop, och W's också förstås, ute i naturen med skogarna och bergen runtomkring oss, där vi hör hemma. 

Vi är ett Flammande Par

    På förmiddagen fann vi oss körande from Bozeman mot Homestake Lodge genom klippiga bergen och Homestake Pass. Brandrök från alla skogsbränder som härjade i Montana och på andra ställen färgade himlen brunaktig och det stack i näsborrarna. Det luktade som om hela skogen brann. Det är ju ganska ironiskt, att vi som båda studerar skogsbränder på olika sätt skulle förmedla vår kärlek för varandra på just en sådan brinnande dag som denna. Det känns i hjärtat varje gång vi kör genom de klippiga bergen och all denna natur, bergen, dalgångarna, floderna och bergen. En gång i tiden träffades vi då jag flyttade in i stugan mittemot W's. Sedan dess har vi hjälpt varandra med fältarbeten ute i naturen som denna, i de Klippiga Bergen. W har hjälpt mig i de djupa skogarna i Alaska, och jag har hjälpt honom i de djupa skogarna i Yellowstone National Park. Vi har levt isär i flera år så vi båda kunnat följa våra drömmar om vår egna utbildning, jag i Alaska och W i Wisconsin, tills jag blev klar med mitt fältarbete och kunde flytta till honom i Wisconsin. 

Att gå nedför Altargången

    I mina drömmar som ledde upp till bröllopet så var ju nästan allt redan planerat. Vi skulle gifta oss i Augusti, och jag skulle få visa en av de vackraste ställena på jorden för mamma och pappa. Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig och min mamma gick hastigt bort ungefär 10 månader innan bröllopsfesten. Hon hade varit så ivrig för att få se Montana och Yellowstone och alla andra ställen vi skulle åka till på deras tredje resa till USA för att besöka oss. Min pappa kom istället själv, men vi gjorde denna resa till vår istället, min och pappas. Vi bilade tillsammans från Madison WI, genom Badlands National Park, Beartooth Pass, och Yellowstone National Park innan vi till slut anlände i Bozeman Montana. En resa på ungefär 229 mil. Vi tältade på vägen och pappa hade inte tältat sedan 70 eller 80 talet. Men det var en drömresa. Och sedan fick pappa gå med mig nedför altargången till slut. 

Inte ett helt Vanligt Bröllop

    De som känner oss vet ju kanske att vi inte är precis som alla andra, så detta bröllop var inte heller som alla andra. Vi gick in till Brandie Carlile's "We're Chained" (en riktigt bra låt som ni ska lyssna på om ni inte hört den förut), blev vigda av två av våra nära vänner som även är poeter, vi gick ut till tonerna av John Prine och Iris Dement, och deras sång "In Spite of Ourselves". Vi är inte som alla andra, vi har blivit formade av våra omgivningar, och Alaska har varit en stor prägel på det. W som är uppvuxen i det vilda Montana, och sedan bott i Alaska. Och jag som kommer från centrala Stockholm men med hjärtat i Norra Sverige, och sedan de åren jag haft i stugan utan rinnande vatten i Alaska. Vi ser inget konstigt med att campa vid en älv när det är -30C och vara med i ett 20km skidlopp dagen efter. Vi ser möjligheter där andra ser förhinder. 

Ett Drömbröllop

    Medan eftermiddagen sakta övergick till kväll la sig den rökiga luften som en vacker brudslöja över landskapet. Vi hade haft tur, och under själva ceremonin så var det inte alls rökigt. Men nu på kvällen så kunde man känna röklukten, även fast de bränderna var långt ifrån där vi var. Barnen lekte i kvällsljuset och vår familj och alla vänner hjälpte till att bära ut desserten till paviljongen, där vi tidigare ätit hemma gjord rökt pulled pork. W hade spenderat dagar med sin mosters man till att röka fläsket på mycket låg temperatur. Vi rörde oss mellan olika bord och pratade med vänner vi inte sett på länge. 

Några Foton efter Bröllops Ceremonin

    Innan det blev helt mörkt och under tiden som det där underbara ljuset infinner sig på kvällskvisten så gick vi för att ta lite kort på oss. Så vi kunde behålla detta underbara bröllop i våra minnen för alltid! Vi hade ju inte riktigt hyrt någon bröllopsfotograf, men vi tog tur med att ta kort på oss, och jag tycker att vi gjorde ett väldigt bra jobb! 

Jurtan

    Det fanns ett par stugor i anslutning till Homestake Lodge, och många sovplatser i den stora stugan som utgör Homestake Lodge. I övrigt så fanns ju den där Jurtan. Vi tyckte att vi nog skulle bo i den, eftersom den inte hade något rinnande vatten eller toalett förstås. Dels för att vi inte skulle ha något emot det, eftersom det påminde oss om svunna tider i Alaska, men även för att den låg lite längre bort från huvudbyggnaden. Efter midnatt, i den mörka sommarnatten så begav vi oss mot jurtan. Vi lyckades hitta en liten lykta som vi använde för att se vägen, eftersom vi båda lämnat våra huvudlampor i själva jurtan. Vi visste på ett ungefär vart jurtan var, men det var väldigt mörkt och lyktan lyste inte så starkt. Det påminde mig om en scen från en svensk komedi (ogifta par), då de är ute på fjället i en stuga och ska vänta på tomten som kommer komma med paket. Det är ju en av killarna som har blivit utnämnd tomte och de har själva kört ut honom med bil och get honom en släde, tomtedräkt, lykta, säck med paket, och en flaska whisky. Så sitter de där i stugan och väntar på att tomten ska komma fram. Men de råkade nog släppa av honom lite för långt bort, eftersom det tar mer än två timmar för honom att komma fram, men han kom fram till slut. Vi kom också fram till slut, och sov ända till soluppgången, som var ett par timmar senare..

Morgonen Efter

    Morgonen efter bröllopet såg vi världens vackraste soluppgång. Har du någonsin upplevt en soluppgång i ett brandbenäget landskap som står i brand? Oftast så finns ju den där magiska slöjan där som skapar detta vackra ljus under morgonen och kvällen. Vi vaknade upp fyllda med dessa minnen som vi kommer ha hela livet. Senare den dagen så åkte vi iväg och campade med några av våra vänner som stannade en natt till innan även de satte sig i bilen för den långa vägen hem. 

Matanuska Valley och Matanuska Glaciären

Matanuska Glaciären

Fredags Tillbakablick

Palmer, Alaska

    Kör man söderut, från Fairbanks förbi Talkeetna och sedan även förbi Wasilla så kommer man till ett litet samhälle som heter Palmer. Vi åkte dit första gången mina föräldrar var och hälsade på mig i Alaska, 2012. Det var i slutet av sommaren, så rallarrosen hade nästan blommat ut och höstfärgerna lyste starkt runt Fairbanks. W och jag hade köpt biljetter för att se Avett Brothers på den årliga marknaden i Palmer. Vi hade bokat in mina föräldrar på ett motel, precis mittemot marknaden, och de kunde höra den fina musiken den sommarkvällen. Himlen bjöd på en färgshow nästan varje kväll, och myggorna hade minskat rejält. De flesta skogsbränder hade slocknat så ingen brandrök fanns i luften heller, och alla var på riktigt bra humör. Efter konserten så körde W och jag ut ur samhället till en liten camping och tältade för natten. 

Vyer från bilen, under bilresan söderut:

Palmer, Alaska:

Kultur

    Man skulle kunna tro att det inte riktigt finns något att göra i ett litet samhälle som Palmer, men den som söker finner. Eftersom vi är alla intresserade av kultur, och speciellt mamma som brukade jobba på Skansen som museivärd, så hade vi kollat upp ett ställe som hette the Colony House Museum. Det är ett museum som skildrar 30- och 40-talet i Palmer Alaska. Det är alltid intressant att se hur folk levde förr, speciellt på ett ställe som Alaska, med långa och mörka vintrar och korta somrar. Under 30- och 40-talen så startade Roosevelt en hel rad av nya program, som skulle gynna folket. Jag har tex nämnt lite om "Civilian Conservation Corps" (CCC) tidigare, och vad de gjorde. CCC var även det ett program under samma tidsperiod, skapat av Roosevelt. "Resettlement Administration" (RA) skapades 1935 för att flytta familjer utblottade eller låginkomsttagande familjer till en ny plats, för en ny chans. Ungefär 200 familjer valdes ut och flyttades till Matanuska Valley, som är den dalgången som Palmer ligger i. De familjerna kom från the Midwest, alltså det området som jag just nu bor i, eftersom de ansåg att klimat där skulle vara ganska likt klimatet i Alaska. Inte helt oväntat var således hade även många av de som blev förflyttade skandinaviskt påbrå. 

Myskoxe Lantgården

    Är man i krokarna runt Palmer kan man ju även passa på att besöka deras Myskoxe lantgård. De har en miljövänlig produktion av Qiviut, som är ett väldigt fint och åtråvärt garn. Myskoxe gården fokuserar även på utbildning och bistår även med inkomstmöjligheter för Alaska natives. Myskoxar kan även ses vilda i Alaska, men främst då runt kustlandskapet. Det finns även en lite hjord av myskoxar på gränsen mellan Sverige och Norge. De är inte helt vilda eftersom de var återinförda på 70-talet till Norge. Ungefär 3-5 individer bröt senare av från huvudhjorden och vandrade in i Sverige. Det är den hjorden som vi haft i Sverige sedan 70-talet, och även fast den under en tid hade nästan 30 individer, lider den idag inte helt oväntat av inavelsdepression. Det finns även ett Myskoxe centrum i Härjedalen, som även jobbar med att förmedla myskoxar till olika djurparker, men de har även återinfört myskoxar till den "vilda" hjorden för att öka genflödet och minska inaveln. Idag är antalet "vilda" myskoxar i Sverige ungefär 11 individer.

Mat-Su Valley

    Palmer och Myskoxe Lantgården ligger i den så kallade Matanuska Valley, söder om Talkeetna bergen. Österut och söderut så ligger Chugach bergen. Som du säkert kan tänka dig så är detta området väldigt vackert, omringat av berg i alla riktningar. Till öster om Matanuska Valley ligger Susitna Valley, och hela detta området kallas ofta för the Mat-Su Valley. Det är i södra Alaska du återfinner de flesta glaciärerna, de är ju både exalterande och deprimerande på samma gång då man tänker på att dessa glaciärer snart inte kommer att finnas kvar om det fortsätter som det gör, eftersom de flesta redan har minskat rejält i storlek eller helt enkelt försvunnit. Om du är intresserad av att se vart alla dessa glaciärer i Alaska ligger kan du besöka webbsidan till Alaska State Library, som listar 667 glaciärer. Även fast Alaska i stora lag har ett väldigt kallt klimat och kort sommar, så har södra Alaska ett mycket mildare klimat jämfört med till exempel Fairbanks och Tananana Valley.  Mat-Su Valley är den mest produktiva delen i Alaska ur lantbrukssammanhang, främst för det mildare klimatet. Det här området är en del av den Södra Cordilliera regionen, och var täckt av is under den istiden för 9000 år sedan (jämfört med Fairbanks och Interior Alaska, som inte var täckt av is), och det är även anledningen till varför det är så många glaciärer i södra Alaska.

Matanuska Glaciären

    Av allas dessa 667 glaciärer som finns i Alaska så är Matanuska glaciären en av de få du kan köra hela vägen fram till. Själva tillträdes platsen till glaciären är privatägd och man fick då, 2012, betala 24-30$ beroende på om man var Alaska resident eller inte. Nuförtiden måste man tydligen använda sig av en guidad tur som tar ut 100$ om man vill gå ut och gå på glaciären. Det är kanske inte helt fel, med tanke på att det är folk som inte håller sig till den specifika leden de satt ut på glaciären, ungdomar som hoppar över djuphål i glaciären eller springer omkring i största allmänhet som barn på glaciären. För visst finns det risker, det finns alltid risker när man är ute och går på glaciärer. Men ganska trist ändå att det ska vara så dyrt nuförtiden tycker jag. 

 Ståendes på Matanuska Glacier

Ståendes på Matanuska Glacier

Glenn Highway

    Man behöver ju förstås inte åka hela vägen fram till glaciären, utan man kan se den från en av de många natursköna motorvägarna i Alaska, Glenn Highway, och Matanuska Glacier State Recreation site. Jag har besökt Matanuska glaciären två gånger, men har aldrig gjort något extremt ute på isen. Men vyerna precis där, och känslan av att faktiskt stå på en glaciär är ganska häftigt.

    Har du besökt några glaciärer?

Äventyr i Denali - Vårexpeditionen

IMG_7015.jpg

Fredags Tillbakablick

In i Bergen

    Förra året vid den här tiden så åkte vi ut i vildmarken, in i Denali National Park. Vi har varit där så många gånger tidigare, men detta var första gången på flera år vi var där tillsammans, och även första gången vi var där efter att vi båda flyttat från Alaska. Det finns bara en väg som går från Fairbanks till Denali, precis som det bara finns en väg som går norrut, mot Atigun pass. I dessa områden så ska man inte räkna med någon mobiltäckning, eller radio. Vi har alltid laddat med massa musik på telefonen som vi kan koppla in till bilen för att lyssna på, och vårt musikval är oftast något i still med Bluegrass. Precis som vanligt så känns det i hjärtat när vi kör mot bergen, det är så vackert, naturen i Alaska är så storslagen. Det är som Norrland på steroider. Det kändes som vår i luften, även fast snötäcket oftast ligger på ända till slutet av April, ibland även in i Maj. 

Tystnad och Ensamhet

    Vi var lyckligt lottade med vädret. Blå himmel, ja för det mesta iallafall. Vår vän bor precis utanför Denali och denna helg skulle hon upp till fairbanks, så vi fick sova i hennes lilla stuga, omringad av dessa fina berg. Det är ett helt annat liv i Alaska, det är långsammare, men mer intensivt. Ditt fokus är förstås på helt andra saker än vad det är för någon som bor i stan. Det är tyst, och runt denna tid kan man ibland höra det konstanta droppandet av smältvattnet från snön som smälter i solen. Ibland får du höra en stor älg komma gående och förbi stugan. Jag har kompisar som blivit strandsatta på utedasset för att en älg blockerar vägen tillbaka till deras stuga. Jag älskar det livet, och jag saknar det enormt. 

Bergen

    Den första dagen spenderade vi några timmar inne i parken. Vi körde omkring lite och gick på lite småvandringar. Det var varmt, och snön mjuk. Vi sjönk ned till knäna på vissa ställen. Vinden kändes varm mot min kind, eller så var det bara solen och min glädje som gjorde mig så varm. Min glädje av att vi fick vara där, inne i Denali National Park, nästan helt ensamma. Det är häftigt att tänka på hur små vi är, i jämförelse med bergen. Du kan se så långt, men ändå så kort. Det finns så stora områden där som är helt vilda fortfarande, områden som inte finns i resten av USA. Det är ju inte för intet de kallar det för "The last Frontier". När vi blev hungriga så körde vi mot en lyxigare restaurang som ligger i närheten. Den är öppen en kort säsong på vårvintern, för de som bor i närheten, ja som i Fairbanks ungefär två timmar bort. Vi hade tur, vi behövde inte vänta länge på borde och blev serverade helt underbar mat. Det var även sista helgen de hade öppet, innan de stängde för att förbereda för sommarsäsongen. Sedan körde vi tillbaka till den lilla stugan, omringad av bergen. Där satt vi och spelade Banangram tills vi nästan somnade vid bordet. 

Skidåkning

    Nästa morgon var jag uppe tidigt, för att få se soluppgången och bergen. Dessa berg, det går inte att sätta ord på hur mycket jag älskar dom. Efter frukosten packade vi skidorna och åkte in i parken. Vi såg öppet vatten på vissa ställen, och fick tänka om våra planer lite granna. Men öppet vatten är ju även ett tecken på vår. Vi tog oss in mot bergen, och skidade på en bra stund. Vi såg en och annan snö-ripa, men det är ju så luriga att ta kort på, men ett kort fick jag iallafall.

Storslagna Denali

    Tiden går fort när man har roligt sägs det ju, och det gjorde vi. Vi kunde ju inte stanna för alltid i parken tyvärr så vi vände tillbaka efter ett par timmar. På vägen tillbaka så fick jag ett par bilder på Denali, hon är lite trixig ibland. Hon är ju stor nog att skapa sitt eget väder, och sina egna moln, som att hon själv sätter förutsättningar för när hon ska synas. Denali är ju en av de största anledningarna folk åker till Alaska, Nordamerikas högsta berg, och många får vänta och vänta och vänta, för att aldrig se henne. Tänk att åka ända till Alaska och sedan inte få se Denali. Det händer oftare än vad du tror.

Åker du ut i bergen vid den här tiden på året?