Posts filed under Alaska

Nome, Dit Inga Vägar Går

Fredags Tillbakablick

Det Finns Ingen Annan Plats Som Nome!

    Två dagar i New York hade jag innan jag satt på planet mot Alaska. Jag hade lyckats få ett korttidsjobb som fältassistent till ett projekt lett av några professorer från Columbia University. Och vem säger nej till en gratis resa till Alaska, och få betalt dessutom? Alaska är en av de dyraste staterna i hela USA, tillsammans med andra stater som New York, California, och Hawaii. Att det är så dyrt i Alaska kan bland annat förklaras av avståndet från den staten till resten av USA. Å andra sidan är Alaska en av de stater som inte har någon skatt på några varor, inte för att det kanske märks på priset men ändå.. Vi landade i Anchorage som jag ofta kallar för Anchortown (Fairbanks brukar jag kalla för Squarebanks av förklariga skäl) den 2a Juli, och hade då en hel dag att planera inköp, åka och handla en massa saker osv. Efter att ha spanat på ännu fler glaciärer (än resan till Anchorage) så landade vi sedan i Nome den 3e Juli. Det sägs att det inte riktigt finns någon plats som Nome, och det kan jag kanske hålla med om. Det finns inte ens några vägar som faktiskt kan ta dig till Nome. Och i Nome, är allt dyrt, jättedyrt.

Nationaldagsparad

    Den 4e Juli skulle bli vår första dag ute i fält, men vem missar en nationaldagsparad i Nome av alla ställen. Absolut inte Jag. Så vi planerade vår korta dag ute i fält runt nationaldagsparaden. Jag vet ärligt talat inte hur den 4e Juli faktiskt firas på andra ställen än Alaska men jag har alltid gått till någon parad när jag firat. Och de parader jag har varit på har inte liknat någonting jag någonsin sett förut. Ett år såg jag en gris uppklädd som Miss Piggy, med blond peruk, för att i Alaska är allt möjligt. 

Miss Piggy - Ester, Alaska, Nationaldagsparaden 2014

Nome's Nationaldagsparad

    Så vitt jag vet så kan vem som helst vara med i Paraden, och man kan i princip klä upp sig hur som helst. Alla som deltar slänger även ut godis till alla som kollar på. Oklart om varför detta händer, är hela Nationaldagsparaden uppbyggt runt att man ska slänga ut godis, eller att man ska klä sig konstigt eller något annat? Oklart som sagt. Men, i år så plockade även jag åt mig lite av godiset som dom slängde ut. 

    Har du varit i USA och sett någon Nationaldagsparad?

Den Ultimata Bilresan del.2

Fredags Tillbakablick

DAG 1, 21/05/16: Fairbanks till Lake Creek Campground - 594 km   

På dag 1 körde vi österut, mot Delta Junction, Tok, och till sist in i Kanada. Fairbanks är ju som ett epicenter av den klassiska tajgan som breder ut sig över den norra delen av jordklotet. Djupa skogar som runtom Fairbanks och interior Alaska består av den klassiska brand benägna svartgranen, men har även mycket vitgran, björk, al och andra lövträd. Då man kör österut på Richardson Highway, så kör man även parallellt med Tanana River. Det namnet får mig alltid att tänka på Paul Simons sång "Diamonds on the soles of her shoes" där han sjunger:

"He's a poor boy
Empty as a pocket
Empty as a pocket with nothing to lose
Sing ta na na
Ta na na na"

    När du lämnat den djupa skogen runtom Fairbanks bakom dig så kommer bergen närmare, ungefär i samma takt som älven med dess flätade karaktär rör sig närmare vägen, och under flera mil så kör man genom bergen, ja om man nu kan se dom. Efter ett tag drar sig dock bergen bort mot horisonten och du har kvar ett kärrigt landskap med död svartgran som breder ut sig framför dig med bergen i bakgrunden. 

Gränskorsning in till Kanada

    Ungefär halv sju på kvällen så kom vi allt närmare gränsen mot Kanada, och vår camping plats. Med midnatssolen över oss så såg vi inte något tecken på att solen skulle gå ned än. Gränsövergången in till Kanada var smidig, de frågade oss om vår resa, vart vi var på väg och sedan de klassiska rutinfrågorna: har ni någon frukt, alkohol eller vapen? Det enda vi hade som skulle kunna klassas som vapen var väl björnsprayen. Han hälsade oss välkomna och vi skulle nu köra in i den mest avlägsna delen av vår resa, the Yukon Territory. Här bor bara 36,000 invånare, över en areal som är större än hela Sverige. Inte helt oväntat är deras slogan: Larger than life.

White River Lake Creek Campground

    Inne i Kanada och Yukon så är man tillbaka i de djupa skogarna och höga bergen. Berg överallt, precis som i Alaska. Men om Alaska är som Norrland på steroider så nog Yukon och den västra delarna av Kanada som Alaska på steroider. Vi kom till sist fram till vår camping plats, som förstås var helt tom. Det verkade som att allt folk hade försvunnit så fort vi körde in i Kanada och the Yukon. Vi satte upp vårt tält, lagade mat och gick sedan på en kort promenad längsmed en mindre flod. Senare på kvällen kom regnovädret som vi trilskats med under hela resan ifatt oss och vi somnade med ljudet av regn som smattrade på tältet. 

Dag 1 Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning

  • USA: Jacks service Delta Junction, AK, 160 km. Bränsleförbrukning:  10 km/L
  • USA: Youngs chevron milepost 1314 Alaska highway, AK, 176 km. Bränsleförbrukning: 11 km/L
  • Kanada: Fas gas beaver creek 1202 Alaska highway YT, 178 km. Bränsleförbrukning: 10.8 km/L
  • Totalt ungefär 514 km + 80 km mellan bensin station och campingen
  • Camping: Lake Creek Campground

DAG 2 22/05/16: Lake Creek Campground till Wolf Creek Campground, 388 km

    Morgonen efter så vaknade vi tidigt, det regnade fortfarande förstås. På många av de campingplatser vi besökte i Kanada fanns det gratis ved, något som är absolut inte existerar i USA. Prio nummer ett denna morgon var förstås kaffe, och sedan elda i kaminen som fanns under det kommunala regnskyddet så vi fick upp värmen igen. Men det skulle också ge oss lite tid till att torka ut tältet som nu var väldigt blött. Finns inget värre än att packa ett blött tält. 

Sommaren är den Stora Säsongen för Vägarbete

    Vi fortsatte genom Kanada och Yukon tillsammans med de djupa skogarna, bergen och de många vattendragen och sjöarna. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att Kanada skulle ge mig en sådan tankeställare om vad som egentligen finns när de kommer till vildmark. Här hade jag bott i Alaska i 7 år och aldrig trott att någonting skulle vara vildare än det. Jag hade förstås fel. Med de långa och kalla vintrarna i norra delen av Nord Amerika kommer även permafrosten som är frusen mark, även under sommar månaderna om än mer tinad, så sommar i de regionerna innebär inte bara turistsäsong, men även vägarbetessäsong. Det är inte ovanligt att man i dessa delar får vänta på en så kallad pilot car som ska guida en genom vägarbetet en halvtimme eller längre.

Hej Björn

    Ungefär halv nio på morgonen så såg vi en bil som stod still längre fram på vägen. Då vi kom närmare så såg vi varför. En grizzly, inte vilken grizzly som helst, utan en grizzly mamma, med två björnungar. Björnungarna kan inte ha varit mer än några dagar gamla med tanka på deras koordinations svårigheter. De var så söta, de drog i varandra och lekte för fullt, medan björnmamman stod och höll ögonen på dem i närheten. 

Berg

    Bergen försvann och dök upp medan vi fortsatte vår resa genom Kanada. Det är svårt att förstå hur stort Kanada är, om du trodde att Alaska med sin vildmark var stort, så är det ingenting jämfört med Kanada. När du tror att det inte kan bli mer otroligt så kan det, och det blir det. Igen, och igen, och igen. Vi stannade till vid Kluane River. Så fantastiskt landskap. De där bergen som helt plötsligt bara är där, boom helt framför dig, ibland är det svårt att fatta hur små vi är, och hur stora dessa berg verkligen är. 

Wolf Creek Campground

    Till slut kom vi fram till Wolf Creek Campground, efter ungefär 388 km. Jämfört med förra campingen så var denna lite mer full, alltså fler än bara oss två. Det regnade förstås fortfarande och jag hade väl kanske vant mig efter alla dessa regniga fältsäsonger, och även den tidiga och regniga fältsäsongen i Maj. W å andra sidan hade inte vant sig. När regnet till sist avtog satte vi upp vårt tält och försökte vädra ut och tork våra sovsäckar som blivit lite fuktiga. Vi hade till och med en brasa innan vi gick och la oss efter ytterligare en sen middag. 

Dag 2 Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning

  • Kanada: Petro express Haines Junction, YT 219 km från Lake Creek Campground. Bränsleförbrukning: 13.5 km /L
  • Totalt körande dag 2, ungefär  219 km + 169 km mellan bensinstationen och campingen. Totalt för hela resan:
    982 km
  • Camping: Wolf Creek Campground

Den Ultimata Bilresan del.1

IMG_9443.jpg

Fredags Tillbakablick

Två År Sedan

    Nu har det gått hela två år sedan jag packade mina väskor för att lämna min fina stuga och tog bilen söderut, från Alaska till "the lower 48". Som tur var så var jag inte tvungen att köra helt själv, speciellt eftersom det blev en resa på ungefär 7200 km. Folk i Alaska kallar oftast resten av USA för "the lower 48", eller rentav USA. Det sägs att många människor åker till Alaska för att försvinna, för det kan man enkelt göra. Staten Alaska är större än alla andra stater i resterande USA, och det är helt omöjligt att uppleva allt som Alaska har att ge, på bara en resa. Jag bodde ju där i nästan åtta år, och det är många platser som jag aldrig hann åka till.

The Last Frontier

    Det finns en anledning till att Alaska kallas för "the Last Frontier", eller den sista gränsen som det skulle heta på svenska om man översatte rakt över. Det är inte bara Alaska som genom tiderna har blivit kallat för den sista gränsen, utan flera andra ställen, långt innan Alaska ens kom till. Innebörden av "the Last Frontier" eller den sista gränsen är rentav den ultimata platsen, längre än så kommer man inte. Vilket även förklarar varför andra ställen även har kallats för the Last Frontier. Det kan även associeras med bebyggelse, att den platsen har inte helt blivit bebyggd eller upptäckt än, och det passar ju in ganska bra på Alaska. Från Fairbanks så finns det bara en väg norrut och en väg söderut. Svårt att köra vilse helt enkelt. Vägen norrut är asfalterad en bra bit, men långt innan man når Atigun Pass så har vägen förvandlats till en grusväg, och du är ensam, helt ensam, du och alla långtradare alltså. Det finns en hel del byar som inte har några vägar som återkopplar till några av huvudvägarna i resten av Alaska. De har alltså bilar där, men man måste flyga för att komma dit, och det är alltså inte på en ö.

Tundra, Berg och djupa Skogar

    Jag har ofta undrat över varför jag passade så väl in i Alaska, eller ja snarare Fairbanks. Stora delar av Alaska är täckt av barrskogen, Taigan, som breder ut sig i Alaska, Kanada Norra Europa och Sibirien. Jag är ju från mellansverige, och en del av min släkt kom ju från norra Sverige, så det är ju barrskogen jag har känt som min skog under uppväxten. Det finns så klart några uppenbara skillnader mellan Sverige och Alaska, till exempel så existerar inte svartgranen i Sverige, på samma sätt existerar inte vår vanligaste Tall i Alaska. En annan stor skillnad då man bodde i Fairbanks är ju havet, Fairbanks ligger ju mitt i Alaska, och jag är van att ha havet tättintill. Eller ja, hav och hav, tekniskt sett så är ju Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön mer som en stor sjö, eftersom enda inloppet är mellan Danmark och södra Sverige. 

Att Packa Bilen

    Det här med att packa är nog det som alltid kommer upp då W och jag pratar om min flytt från Alaska till Wisconsin, och han har varit väldigt bestämd och verksam när det kommer till packning inför New York flytten. W flög ju till Fairbanks för att hjälpa till med flytten, och som han beskriver det så hade jag inte packat alls. Jag anser dock att lite om inte ganska mycket faktiskt var packat. Jag kan ju erkänna att det blev lite stressigt på slutet med allt som jag var tvungen att göra, och säkert hade kunnat fått gjort tidigare, tillsammans med att absolut allt inte var packat. Men, vi packade bilen och startade vår resa den 21a Maj. 

Det Typiska Alaskavädret

    Vädret i Alaska skiftar konstant. Och ena dagen kan det vara molnigt och regnigt, och runt 5 grader, medan nästa dag är solig med en mix av brandrök från skogsbränder och myggor från helvetet. Dagen då vi började vår resa så var det förstås molnigt och regnigt. Inte kunde Alaska ge mig ett soligt avsked inte. Det hade ju varit fint om det varit molnfritt och soligt, så man hade kunnat se alla berg på vägen och ta avsked. Men berg skulle vi ju få se mer av, om inte i Alaska, så i alla fall då vi åkte genom Kanada.

Matanuska Valley och Matanuska Glaciären

Matanuska Glaciären

Fredags Tillbakablick

Palmer, Alaska

    Kör man söderut, från Fairbanks förbi Talkeetna och sedan även förbi Wasilla så kommer man till ett litet samhälle som heter Palmer. Vi åkte dit första gången mina föräldrar var och hälsade på mig i Alaska, 2012. Det var i slutet av sommaren, så rallarrosen hade nästan blommat ut och höstfärgerna lyste starkt runt Fairbanks. W och jag hade köpt biljetter för att se Avett Brothers på den årliga marknaden i Palmer. Vi hade bokat in mina föräldrar på ett motel, precis mittemot marknaden, och de kunde höra den fina musiken den sommarkvällen. Himlen bjöd på en färgshow nästan varje kväll, och myggorna hade minskat rejält. De flesta skogsbränder hade slocknat så ingen brandrök fanns i luften heller, och alla var på riktigt bra humör. Efter konserten så körde W och jag ut ur samhället till en liten camping och tältade för natten. 

Vyer från bilen, under bilresan söderut:

Palmer, Alaska:

Kultur

    Man skulle kunna tro att det inte riktigt finns något att göra i ett litet samhälle som Palmer, men den som söker finner. Eftersom vi är alla intresserade av kultur, och speciellt mamma som brukade jobba på Skansen som museivärd, så hade vi kollat upp ett ställe som hette the Colony House Museum. Det är ett museum som skildrar 30- och 40-talet i Palmer Alaska. Det är alltid intressant att se hur folk levde förr, speciellt på ett ställe som Alaska, med långa och mörka vintrar och korta somrar. Under 30- och 40-talen så startade Roosevelt en hel rad av nya program, som skulle gynna folket. Jag har tex nämnt lite om "Civilian Conservation Corps" (CCC) tidigare, och vad de gjorde. CCC var även det ett program under samma tidsperiod, skapat av Roosevelt. "Resettlement Administration" (RA) skapades 1935 för att flytta familjer utblottade eller låginkomsttagande familjer till en ny plats, för en ny chans. Ungefär 200 familjer valdes ut och flyttades till Matanuska Valley, som är den dalgången som Palmer ligger i. De familjerna kom från the Midwest, alltså det området som jag just nu bor i, eftersom de ansåg att klimat där skulle vara ganska likt klimatet i Alaska. Inte helt oväntat var således hade även många av de som blev förflyttade skandinaviskt påbrå. 

Myskoxe Lantgården

    Är man i krokarna runt Palmer kan man ju även passa på att besöka deras Myskoxe lantgård. De har en miljövänlig produktion av Qiviut, som är ett väldigt fint och åtråvärt garn. Myskoxe gården fokuserar även på utbildning och bistår även med inkomstmöjligheter för Alaska natives. Myskoxar kan även ses vilda i Alaska, men främst då runt kustlandskapet. Det finns även en lite hjord av myskoxar på gränsen mellan Sverige och Norge. De är inte helt vilda eftersom de var återinförda på 70-talet till Norge. Ungefär 3-5 individer bröt senare av från huvudhjorden och vandrade in i Sverige. Det är den hjorden som vi haft i Sverige sedan 70-talet, och även fast den under en tid hade nästan 30 individer, lider den idag inte helt oväntat av inavelsdepression. Det finns även ett Myskoxe centrum i Härjedalen, som även jobbar med att förmedla myskoxar till olika djurparker, men de har även återinfört myskoxar till den "vilda" hjorden för att öka genflödet och minska inaveln. Idag är antalet "vilda" myskoxar i Sverige ungefär 11 individer.

Mat-Su Valley

    Palmer och Myskoxe Lantgården ligger i den så kallade Matanuska Valley, söder om Talkeetna bergen. Österut och söderut så ligger Chugach bergen. Som du säkert kan tänka dig så är detta området väldigt vackert, omringat av berg i alla riktningar. Till öster om Matanuska Valley ligger Susitna Valley, och hela detta området kallas ofta för the Mat-Su Valley. Det är i södra Alaska du återfinner de flesta glaciärerna, de är ju både exalterande och deprimerande på samma gång då man tänker på att dessa glaciärer snart inte kommer att finnas kvar om det fortsätter som det gör, eftersom de flesta redan har minskat rejält i storlek eller helt enkelt försvunnit. Om du är intresserad av att se vart alla dessa glaciärer i Alaska ligger kan du besöka webbsidan till Alaska State Library, som listar 667 glaciärer. Även fast Alaska i stora lag har ett väldigt kallt klimat och kort sommar, så har södra Alaska ett mycket mildare klimat jämfört med till exempel Fairbanks och Tananana Valley.  Mat-Su Valley är den mest produktiva delen i Alaska ur lantbrukssammanhang, främst för det mildare klimatet. Det här området är en del av den Södra Cordilliera regionen, och var täckt av is under den istiden för 9000 år sedan (jämfört med Fairbanks och Interior Alaska, som inte var täckt av is), och det är även anledningen till varför det är så många glaciärer i södra Alaska.

Matanuska Glaciären

    Av allas dessa 667 glaciärer som finns i Alaska så är Matanuska glaciären en av de få du kan köra hela vägen fram till. Själva tillträdes platsen till glaciären är privatägd och man fick då, 2012, betala 24-30$ beroende på om man var Alaska resident eller inte. Nuförtiden måste man tydligen använda sig av en guidad tur som tar ut 100$ om man vill gå ut och gå på glaciären. Det är kanske inte helt fel, med tanke på att det är folk som inte håller sig till den specifika leden de satt ut på glaciären, ungdomar som hoppar över djuphål i glaciären eller springer omkring i största allmänhet som barn på glaciären. För visst finns det risker, det finns alltid risker när man är ute och går på glaciärer. Men ganska trist ändå att det ska vara så dyrt nuförtiden tycker jag. 

 Ståendes på Matanuska Glacier

Ståendes på Matanuska Glacier

Glenn Highway

    Man behöver ju förstås inte åka hela vägen fram till glaciären, utan man kan se den från en av de många natursköna motorvägarna i Alaska, Glenn Highway, och Matanuska Glacier State Recreation site. Jag har besökt Matanuska glaciären två gånger, men har aldrig gjort något extremt ute på isen. Men vyerna precis där, och känslan av att faktiskt stå på en glaciär är ganska häftigt.

    Har du besökt några glaciärer?