Posts filed under Vetenskap

En Vildmarks Sista Skrik

IMG_0707-2.jpg

It will be a grand triumph for America if we can preserve the Arctic Refuge in its pure, untrammeled state. To leave this extra ordinary land alone would be the greatest gift we could pass on to future generations. - Jimmy Carter

National Parker och Skyddade Områden - En historia som inte alltid är så fin i USA

    I slutet av 1800-talet då den första Nationalparken grundades i USA (1872), Yellowstone National Park, var det inte bara utifrån miljövårdens aspekt, men även för att skapa ett område som reflekterade vår uppfattning om vildmark. Vilket även resulterade i att amerikanska urinvånare tvingades ut ur området, och de var inte tillåtna att bo eller fortsätta att jaga där. 

“the headwaters of the Yellowstone River … is hereby reserved and withdrawn from settlement, occupancy, or sale … and dedicated and set apart as a public park or pleasuring-ground for the benefit and enjoyment of the people.” - The Yellowstone National Park Protection Act

    Ur denna synpunkt så skapades egentligen ingen naturlig vildmark, utan en vildmark där vi förvaltat naturområden på sådant sätt att de aldrig fått brinna, något som egentligen är en naturlig del i ekosystemet, och även eliminerat en stor del av rovdjuren. Något som också var ignorerat var som jag redan nämnt, de amerikanska urinvånarna som faktiskt använde detta område, för både boende och jagande. Den här uppfattningen om att ingen ska/får leva i dessa national parker, amerikanska urinvånare inkluderade, var något som även många miljöaktivister och författare stod bakom, såsom John Muir.     

1964 så skapades således the Wilderness Act, Vildmarks lagen, som säger: 

"A wilderness, in contrast with those areas where man and his own works dominate the landscape, is hereby recognized as an area where the earth and its community of life are untrammeled by man, where man himself is a visitor who does not remain." - 1964 Wilderness Act

IMG_1077-2.jpg

“the headwaters of the Yellowstone River … is hereby reserved and withdrawn from settlement, occupancy, or sale … and dedicated and set apart as a public park or pleasuring-ground for the benefit and enjoyment of the people.” Source: Birth of a National Park

"Secretary of the Interior Lucius Lamar felt the new national parks should be managed to preserve "wilderness," in his mind defined as uncut forests and plentiful game animals." Source: Ethnic Cleansing and America's Creation of National Parks

    Vi kan faktiskt lära oss väldigt mycket av de amerikanska urinvånarna, speciellt då de kommer till hållbarhet och miljö. För att om vi inte bryr oss om miljön så kommer vi nog inte få så mycket tillbaka från naturen. Vi kan ha vildmarken kvar där ute, och låta folk leva av naturen på ett hållbart sätt. Det är när vi blir så giriga över mer pengar och mer saker som vi börjar gå mot en mörkare framtid då det kommer till miljön.

    Nuförtiden så har perspektivet på hur resterande USA ser de amerikanska urinvånarna förstås ändrats, även fast det fortfarande förekommer delar som fortfarande behövs bearbetas mer. 1996 så publicerades the American Indian Religious Freedom Act. 

“The National Park Service recognizes that site-specific worship is vital to Native American religious practices. As a matter of policy and in keeping with the spirit of the law, and provided the criteria listed in section 8.2 for use of the parks are not violated, the Service will be as unrestrictive as possible in permitting Native American tribes access to park areas to perform traditional religious, ceremonial, or other customary activities at places that have been used historically for such purposes." - NPS Management Policy

    Idag har vi även the Native American Policy som är till för att förbättra samarbetet mellan urinvånarna och regeringen.  

Problemet med Vildmarken; eller, att komma ut till fel Natur

    1995 så publicerade professorn William Cronon en artikel som handlar om detta problem med vår uppfattning om vad som faktiskt är eller inte är en vildmark. Förr i tiden så var vildmarken sedd som något som var ödsligt, kargt, eller en ödemark, och man kan sammanfatta det som att vildmarken faktiskt är baserat på vår egen uppfattning om hur vi ser just vildmarken. Baserat på National Park Protection Act så är vildmarken enbart ett område som är till för oss att beskåda, och absolut inget område att faktiskt bo i. Anledningen till att jag tar upp det här är för att det fortfarande finns politiker som har hakat upp sig på en definition om att en vildmark är synonymt med en karg ödemark. 

När Alaska börjat flyta i dina Ådror blir du aldrig kvitt det

    Som ni säkert vet så har just Alaska en speciell plats i mitt hjärta, som många andra platser även har. När jag tar mig ut i naturen och får se alla dessa vackra platser, såsom berg, älvar, djupa skogar, sandstens klippor, öppna områden, tundran, glaciärer och många många andra platser så känns det i mitt hjärta. Ni vet den där känslan man kan få, lyckoruset som kommer till en och man inte riktigt vet om man ska skratta eller gråta. Det är inte bara Alaska jag älskar, utan vildmarken som Alaska till stor del består av. Jag vill att dessa platser ska fortsätta att finnas, utan att vi förstör dom, med att borra efter olja eller naturgas. Visste ni att en gång i tiden så ville USA testa en kärnvapen bomb i norra Alaska, för att ingen bor där och det är ju inte något vackert landskap ändå. Mm precis, sug på den ett tag, men det är ett helt annat problem en vad jag pratar om i detta inlägg.

IMG_0564.jpg

"No other region of America has seen less human impact than the northeastern corner of Alaska"

Den Heliga Platsen Där Livet Börjar

   Det finns ett område i norra Alaska, dit den amerikanska renen går för att kalva, mellan Maj och Juli, vissa kallar detta området "Den Heliga Platsen Där Livet Börjar" medan andra kallar det för 1002 området. Oavsett vad du kallar detta området så ligger båda områden innanför Arctic National Wildlife Refuge. Det finns få saker som får mig så upprörd som alla dessa miljöproblem vi här i USA står inför. Kampen om Arctic National Wildlife Refuge (ANWR) är inget nytt, den kampen har faktiskt pågått i flera årtionden.  De amerikanska urinvånarna, Gwich'in är beroende av detta området, mestadels för att de är beroende av den amerikanska renen, och den amerikanska renen är beroende av the Arctic Refuge Coastal Plain. Det området har alltid varit en helig plats, i flera tusen år. 

Amerikas sista riktiga Vildmark

    Många kallar således ANWR för Amerikas sista riktiga vildmark. Urbefolkningen Gwich'in kallar det för deras hem. Precis som jag nämnde ovan så har den här kampen pågått i mer än 40 år, och idag är vi det närmsta vi någonsin har varit till att ANWR börjar utvecklas för oljeindustrin. Jag kan verkligen inte förstå att vissa är villiga att offra ett av de vackraste områdena i världen, den här vildmarken i norra Alaska. Men å andra sidan så kanske det inte är så konstigt, eftersom vad som är vackert sitter i betraktarens öga, och det som kallas vildmark kan betyda väldigt olika saker beroende på vilken definition du använder. Att en vildmark faktiskt inte alls behöver betyda ett område fritt från människor. 

"man's endeavors to control nature by his powers to alter and to destroy would inevitably evolve into a war against himself, a war he would lose unless he came to terms with nature." - Rachel Carson

Gwich'ins Kamp

    Jag delar här nedan igen en kortfilm och kampen om ANWR som pågått i flera årtionden. Det är Gwich'ins kamp:

“A person with a clear heart and open mind can experience the wilderness anywhere on earth. It is a quality of one’s own consciousness. The planet is a wild place and always will be. And we're surrounded by the greatest of all wildernesses -- the universe.” - Gary Snyder, NY times 1994

    Hur uppfattar du vildmarken? Är det en plats som inte har några människor alls eller en plats som helt enkelt kanske betyder en plats ute i det vilda, med eller utan invånare?

Death Canyon - Nationalparken Grand Teton

 

Äventyrs Tisdag

Vandring i the Tetons

    Vi vandrade vid ett område som hette Death Canyon när vi var i the Tetons National Park nu i somras. Precis som med så många andra platser här i USA så blir parkeringsplatserna fulla redan tidigt på morgonen. Vi valde en mindre känd/populär vandringsplats dock så inte sådär jättemycket folk ändå. Jag tror att många som kommer till dessa nationalparker helst vill se något stort däggdjur, en björn eller en varg. Jag har redan sett en hel del björnar, inte så många vargar men desto mer prärievargar. Mig kvittar det om jag får se ett djur eller inte, visst hade det varit kul att få se ytterligare ett djur, på bra avstånd, men det är inte främst därför jag är ute i naturen. Jag älskar att få vara ute i naturen, att få se alla dessa små blommor, texturen på stenarna och alla dessa berg förstås. 

 

Death Canyon

 

    Death Canyon leden är ungefär 17 km lång. Vi var inte särskilt intresserade av att vandra snabbt eller långt denna gången, W's mamma och även vår kompis K's föräldrar var med oss. Vi vandrade till Phelps Lake och tog lunch i skuggan, precis vid sjön. Denna dag var precis som många andra av våra dagar väldigt varm, men väldigt vacker. I slutändan så kom vi inte sådär jättelångt på den här dagsvandringen, men den var väldigt vacker. Vad mer kan man liksom önska sig?

 
 

Magiska Landskap och Julgranar

    Klippiga bergen är så fantastiskt vackra. Dessa träd som växer här är väldigt annorlunda jämfört med den där typiska svartgranen som finns i Alaska. De tillhör samma familj, men är i ett annat släkte. Douglasgranen står hög och ståtlig, som en alldeles perfekt julgran. Beroende på vilken elevation du är på så kommer du få se helt olika typer av träd. På de lägre elevationerna kan du se Douglasgranen, letar du dig längre upp får du se Engelmannsgranen och strandtallen, och lite längre upp tallarten whitebark pine.

 

Höst i Colorado

 

Fredags Tillbakablick

Tiden bara Flyger förbi

    Jag kan bara inte förstå att det redan är ett år sedan vi åkte till Colorado. Jag har så många bilder, inte bara från den resan men många andra resor och upplevelser att dela med mig av, men tiden räcker helt enkelt inte till. Jag jobbar ju fulltid nu och försöker bli klar med min doktor på fritiden. Mer hinner jag liksom inte. Jag vill ju oftast skriva något om de bilder jag har, så därför blir det helt enkelt såhär, att inläggen kommer alltmer sällan. Men jag ska försöka göra ett bättre jobb, för jag vill så gärna visa er, visa er alla mina bilder, dela med mig om alla mina tankar och känslor om alla dessa ställen jag åker till, och alla dessa olika miljöer jag får vara i.

Färgglada Colorado

 
 

    Vi kom ju till Colorado i slutet av en arbetsvecka, för att gå på våra vänners bröllop, ja W var ju den som vigde brudparet så det var en stor och viktig händelse. Vi hade totalt 3 dagar i Colorado. Ett fullspäckat schema förstås men vi lyckades med två små vandringar. Vi hämtade upp vår hyrbil i Denver och körde sedan norrut, mot Aspen. Landskapet var helt otroligt, när du tror du sett allt liksom. Det påminde om Alaska, men sedan fanns även dessa bergsformationer som helt påminde om Carbon county i Utah. 

Exit 119, No Name

 
 

    På vägen mot bröllops destinationen hade vi bestämt oss för att gå på en kort hike. W hade hittat en på internet som helt enkelt hette No Name trail. Det regnade under tiden vi körde dit men på ett mirakulöst sätt så upphörde regnet ungefär samtidigt som vi kom fram till den parkeringsplatsen. Vi var förstås ensamma om att vilja vandra i det vädret, vilket inte störde oss. Vi drog på oss våra regnbyxor och begav oss. 

 
 

Dammar och Gruvor

    Vi följde leden och gick förbi på den gamla och nya dammen. Jag tror att det är härifrån många får sitt dricksvatten, men jag kan ha fel. Uppe på bergsväggen kunde man även se en gammal trävagn på träspår, förmodligen från någon gammal gruva i närheten.

 
 

Vandring genom Hösten

    Jag älskar hösten. Hösten i Alaska kan vara över snabbare en man tror. Blundar man för länge så har den ibland redan passerat. Jag vet inte hur länge hösten håller sitt grepp om Colorado, men jag vet att vi lyckades tajma färgexplosionerna perfekt. Att vandra genom hösten är så vackert, du får se sådant brett färgspektrum med den djupa röda färgen på bär och en del träd och buskar, och sedan denna färgskala från gult till mörkgrönt, mörkgrönt som är standarden för barrträden.

 
 

Det är i Detaljerna det sitter

    Som jag nämnt tidigare så hamnar jag oftast i hasorna, jag ser de små detaljerna. Spindlarna som kryper på grässtråna, humlan som försöker få den sista nektaren för säsongen, resterna av en kotte, vem åt den kotten? Laven på stenarna, jag tänker på den tid det tog laven att börja växa och breda ut sig på stenen. Det är grunden av biologin, primär succession, steg ett i ekosystemet. Det börjar från ingenting, en sten utan något annat. Laven som tillsammans med svamp sedan bildar ett ekosystem som producerar syre för andra levande organismer. Man kan även se lav hänga från grenar av träd i urskogar.  Visste du att laven är en indikations art inom miljö-övervakningen. Laven är nämligen en av de första arterna som dör av vissa ökningar i luftföroreningar, enbart för att de är så känsliga. 

 
 

Den Vackra Hösten 

    Men hur vacker är inte hösten precis efter ett regnoväder? Precis när dimman är sådär låg och frost/snö har producerats på de högre altituderna. Jag kan aldrig få nog av detta landskapet, dessa ändlösa vandringarna genom skogarna, oavsett om det är -40 eller runt 30 grader, men jag tar hellre -40 än 30 grader. 

 
 

    Älskar du hösten lika mycket som jag?

 

Fältarbete i Nationalparken Yellowstone del 2

 

Äventyrs Tisdag

Mina livsval och mitt intresse

    Det är ofta som jag stannar upp och tänker på mina livsval, vart började jag, vilka vägar valde jag för att hamna här? Det finns ju ingen tvivel om att jag inte har hamnat rätt. Jag älskar det jag gör, iallafall nu, och jag hoppas att jag kan fortsätta göra alla delar av det jag gillar i framtiden också. Ibland innebär ju mitt jobb även tråkiga saker, men ofta så känner jag faktiskt att även de tråkiga bitarna kan vara ganska kul ändå. Det måste ju ändå vara ett tecken på att jag älskar det jag gör, iallafall just nu. Den här sommaren så fick jag åka på fältarbete på två olika ställen, till Puerto Rico med mitt jobb och även Yellowstone National Park med W och hans forskar grupp. W hämtade upp mig på flygplatsen i Jackson, Wyoming och sedan körde vi in till Grand Teton National Park där vårt boende var. Den kommande veckan spenderade vi främst i Yellowstone National Park, men även en del i Grand Teton. 

 
 

En historia om flera olika Bränder

    Både jag och W studerar skogsbränder, jag undersöker hur skogsbränder påverkar vatten kemin i vattendrag men även kopplingen mellan det markbundna systemet (på engelska "terrestrial") och vattensystemet. Detta är speciellt intressant i Alaska, där stora delar av delstaten har permafrost i marken, det vill säga frusen jord. Vår forskning är baserat på klimatet och dess påverkan på skogsbränder, och vi försöker förstå hur denna ändring i klimatet påverkar framtida ekosystem i Alaska (jag och W) och i Klippiga Bergen (W) (the Rocky Mountains, ingår i Kordiljärerna som är det bergskedje komplexet som utbreder sig från nordvästra USA (Alaska) genom Kanada, och sedan ned genom Usa). W studerar hur ändringar i brandregimen och klimatet påverkar fröplantor (från träd) efter skogsbränder i subalpina och taiga områden. Alaska med sin taiga, och the Rockies med sin barrskog och supalpina flora är två väldigt olika ekosystem, men med många likheter. En väldigt viktig likhet är att ändrade brandregimer antagligen kommer få djupgående konsekvenser för framtidens ekosystem i de två regionerna. 

 
 

Att bli riktigt Skitig!

    Vi båda delar samma passion för naturen. Jag brukar oftast trassla in mig i onödiga detaljer medan W försöker se hela bilden istället. Vi spenderare den största delen av fältarbetet på alla fyra, räknade fröplantor, stubbar, träd, förkolnad vegetation, kottar, "spök" stockar, och stockar. Temperaturerna var över 30 grader C och vi var i princip i en svart skog. Myggen var inte sådär jätte besvärliga, men de var ändå där. Dagarna var långa och när vi väl var färdiga så var vi trötta, hungriga och skitiga. Vi tältade utanför parken på ett campingområde och simmade i floden varje kväll. Man kan kanske säga att de var några av de bästa dagarna i mitt liv. 

 
 

    Vad hittade du på för äventyr i somras?