Posts filed under Yellowstone

En Vildmarks Sista Skrik

IMG_0707-2.jpg

It will be a grand triumph for America if we can preserve the Arctic Refuge in its pure, untrammeled state. To leave this extra ordinary land alone would be the greatest gift we could pass on to future generations. - Jimmy Carter

National Parker och Skyddade Områden - En historia som inte alltid är så fin i USA

    I slutet av 1800-talet då den första Nationalparken grundades i USA (1872), Yellowstone National Park, var det inte bara utifrån miljövårdens aspekt, men även för att skapa ett område som reflekterade vår uppfattning om vildmark. Vilket även resulterade i att amerikanska urinvånare tvingades ut ur området, och de var inte tillåtna att bo eller fortsätta att jaga där. 

“the headwaters of the Yellowstone River … is hereby reserved and withdrawn from settlement, occupancy, or sale … and dedicated and set apart as a public park or pleasuring-ground for the benefit and enjoyment of the people.” - The Yellowstone National Park Protection Act

    Ur denna synpunkt så skapades egentligen ingen naturlig vildmark, utan en vildmark där vi förvaltat naturområden på sådant sätt att de aldrig fått brinna, något som egentligen är en naturlig del i ekosystemet, och även eliminerat en stor del av rovdjuren. Något som också var ignorerat var som jag redan nämnt, de amerikanska urinvånarna som faktiskt använde detta område, för både boende och jagande. Den här uppfattningen om att ingen ska/får leva i dessa national parker, amerikanska urinvånare inkluderade, var något som även många miljöaktivister och författare stod bakom, såsom John Muir.     

1964 så skapades således the Wilderness Act, Vildmarks lagen, som säger: 

"A wilderness, in contrast with those areas where man and his own works dominate the landscape, is hereby recognized as an area where the earth and its community of life are untrammeled by man, where man himself is a visitor who does not remain." - 1964 Wilderness Act

IMG_1077-2.jpg

“the headwaters of the Yellowstone River … is hereby reserved and withdrawn from settlement, occupancy, or sale … and dedicated and set apart as a public park or pleasuring-ground for the benefit and enjoyment of the people.” Source: Birth of a National Park

"Secretary of the Interior Lucius Lamar felt the new national parks should be managed to preserve "wilderness," in his mind defined as uncut forests and plentiful game animals." Source: Ethnic Cleansing and America's Creation of National Parks

    Vi kan faktiskt lära oss väldigt mycket av de amerikanska urinvånarna, speciellt då de kommer till hållbarhet och miljö. För att om vi inte bryr oss om miljön så kommer vi nog inte få så mycket tillbaka från naturen. Vi kan ha vildmarken kvar där ute, och låta folk leva av naturen på ett hållbart sätt. Det är när vi blir så giriga över mer pengar och mer saker som vi börjar gå mot en mörkare framtid då det kommer till miljön.

    Nuförtiden så har perspektivet på hur resterande USA ser de amerikanska urinvånarna förstås ändrats, även fast det fortfarande förekommer delar som fortfarande behövs bearbetas mer. 1996 så publicerades the American Indian Religious Freedom Act. 

“The National Park Service recognizes that site-specific worship is vital to Native American religious practices. As a matter of policy and in keeping with the spirit of the law, and provided the criteria listed in section 8.2 for use of the parks are not violated, the Service will be as unrestrictive as possible in permitting Native American tribes access to park areas to perform traditional religious, ceremonial, or other customary activities at places that have been used historically for such purposes." - NPS Management Policy

    Idag har vi även the Native American Policy som är till för att förbättra samarbetet mellan urinvånarna och regeringen.  

Problemet med Vildmarken; eller, att komma ut till fel Natur

    1995 så publicerade professorn William Cronon en artikel som handlar om detta problem med vår uppfattning om vad som faktiskt är eller inte är en vildmark. Förr i tiden så var vildmarken sedd som något som var ödsligt, kargt, eller en ödemark, och man kan sammanfatta det som att vildmarken faktiskt är baserat på vår egen uppfattning om hur vi ser just vildmarken. Baserat på National Park Protection Act så är vildmarken enbart ett område som är till för oss att beskåda, och absolut inget område att faktiskt bo i. Anledningen till att jag tar upp det här är för att det fortfarande finns politiker som har hakat upp sig på en definition om att en vildmark är synonymt med en karg ödemark. 

När Alaska börjat flyta i dina Ådror blir du aldrig kvitt det

    Som ni säkert vet så har just Alaska en speciell plats i mitt hjärta, som många andra platser även har. När jag tar mig ut i naturen och får se alla dessa vackra platser, såsom berg, älvar, djupa skogar, sandstens klippor, öppna områden, tundran, glaciärer och många många andra platser så känns det i mitt hjärta. Ni vet den där känslan man kan få, lyckoruset som kommer till en och man inte riktigt vet om man ska skratta eller gråta. Det är inte bara Alaska jag älskar, utan vildmarken som Alaska till stor del består av. Jag vill att dessa platser ska fortsätta att finnas, utan att vi förstör dom, med att borra efter olja eller naturgas. Visste ni att en gång i tiden så ville USA testa en kärnvapen bomb i norra Alaska, för att ingen bor där och det är ju inte något vackert landskap ändå. Mm precis, sug på den ett tag, men det är ett helt annat problem en vad jag pratar om i detta inlägg.

IMG_0564.jpg

"No other region of America has seen less human impact than the northeastern corner of Alaska"

Den Heliga Platsen Där Livet Börjar

   Det finns ett område i norra Alaska, dit den amerikanska renen går för att kalva, mellan Maj och Juli, vissa kallar detta området "Den Heliga Platsen Där Livet Börjar" medan andra kallar det för 1002 området. Oavsett vad du kallar detta området så ligger båda områden innanför Arctic National Wildlife Refuge. Det finns få saker som får mig så upprörd som alla dessa miljöproblem vi här i USA står inför. Kampen om Arctic National Wildlife Refuge (ANWR) är inget nytt, den kampen har faktiskt pågått i flera årtionden.  De amerikanska urinvånarna, Gwich'in är beroende av detta området, mestadels för att de är beroende av den amerikanska renen, och den amerikanska renen är beroende av the Arctic Refuge Coastal Plain. Det området har alltid varit en helig plats, i flera tusen år. 

Amerikas sista riktiga Vildmark

    Många kallar således ANWR för Amerikas sista riktiga vildmark. Urbefolkningen Gwich'in kallar det för deras hem. Precis som jag nämnde ovan så har den här kampen pågått i mer än 40 år, och idag är vi det närmsta vi någonsin har varit till att ANWR börjar utvecklas för oljeindustrin. Jag kan verkligen inte förstå att vissa är villiga att offra ett av de vackraste områdena i världen, den här vildmarken i norra Alaska. Men å andra sidan så kanske det inte är så konstigt, eftersom vad som är vackert sitter i betraktarens öga, och det som kallas vildmark kan betyda väldigt olika saker beroende på vilken definition du använder. Att en vildmark faktiskt inte alls behöver betyda ett område fritt från människor. 

"man's endeavors to control nature by his powers to alter and to destroy would inevitably evolve into a war against himself, a war he would lose unless he came to terms with nature." - Rachel Carson

Gwich'ins Kamp

    Jag delar här nedan igen en kortfilm och kampen om ANWR som pågått i flera årtionden. Det är Gwich'ins kamp:

“A person with a clear heart and open mind can experience the wilderness anywhere on earth. It is a quality of one’s own consciousness. The planet is a wild place and always will be. And we're surrounded by the greatest of all wildernesses -- the universe.” - Gary Snyder, NY times 1994

    Hur uppfattar du vildmarken? Är det en plats som inte har några människor alls eller en plats som helt enkelt kanske betyder en plats ute i det vilda, med eller utan invånare?

Fältarbete i Nationalparken Yellowstone del 2

 

Äventyrs Tisdag

Mina livsval och mitt intresse

    Det är ofta som jag stannar upp och tänker på mina livsval, vart började jag, vilka vägar valde jag för att hamna här? Det finns ju ingen tvivel om att jag inte har hamnat rätt. Jag älskar det jag gör, iallafall nu, och jag hoppas att jag kan fortsätta göra alla delar av det jag gillar i framtiden också. Ibland innebär ju mitt jobb även tråkiga saker, men ofta så känner jag faktiskt att även de tråkiga bitarna kan vara ganska kul ändå. Det måste ju ändå vara ett tecken på att jag älskar det jag gör, iallafall just nu. Den här sommaren så fick jag åka på fältarbete på två olika ställen, till Puerto Rico med mitt jobb och även Yellowstone National Park med W och hans forskar grupp. W hämtade upp mig på flygplatsen i Jackson, Wyoming och sedan körde vi in till Grand Teton National Park där vårt boende var. Den kommande veckan spenderade vi främst i Yellowstone National Park, men även en del i Grand Teton. 

 
 

En historia om flera olika Bränder

    Både jag och W studerar skogsbränder, jag undersöker hur skogsbränder påverkar vatten kemin i vattendrag men även kopplingen mellan det markbundna systemet (på engelska "terrestrial") och vattensystemet. Detta är speciellt intressant i Alaska, där stora delar av delstaten har permafrost i marken, det vill säga frusen jord. Vår forskning är baserat på klimatet och dess påverkan på skogsbränder, och vi försöker förstå hur denna ändring i klimatet påverkar framtida ekosystem i Alaska (jag och W) och i Klippiga Bergen (W) (the Rocky Mountains, ingår i Kordiljärerna som är det bergskedje komplexet som utbreder sig från nordvästra USA (Alaska) genom Kanada, och sedan ned genom Usa). W studerar hur ändringar i brandregimen och klimatet påverkar fröplantor (från träd) efter skogsbränder i subalpina och taiga områden. Alaska med sin taiga, och the Rockies med sin barrskog och supalpina flora är två väldigt olika ekosystem, men med många likheter. En väldigt viktig likhet är att ändrade brandregimer antagligen kommer få djupgående konsekvenser för framtidens ekosystem i de två regionerna. 

 
 

Att bli riktigt Skitig!

    Vi båda delar samma passion för naturen. Jag brukar oftast trassla in mig i onödiga detaljer medan W försöker se hela bilden istället. Vi spenderare den största delen av fältarbetet på alla fyra, räknade fröplantor, stubbar, träd, förkolnad vegetation, kottar, "spök" stockar, och stockar. Temperaturerna var över 30 grader C och vi var i princip i en svart skog. Myggen var inte sådär jätte besvärliga, men de var ändå där. Dagarna var långa och när vi väl var färdiga så var vi trötta, hungriga och skitiga. Vi tältade utanför parken på ett campingområde och simmade i floden varje kväll. Man kan kanske säga att de var några av de bästa dagarna i mitt liv. 

 
 

    Vad hittade du på för äventyr i somras?

 

Vandring Ute i Vildmarken i USA

 

Onsdagstankar

“National parks and reserves are an integral aspect of intelligent use of natural resources. It is the course of wisdom to set aside an ample portion of our natural resources as national parks and reserves, thus ensuring that future generations may know the majesty of the earth as we know it today.” - John F. Kennedy

Usa's Allmäna platser

    De två senaste månaderna så har jag rest runt en hel del här i USA. Det är helt otroligt vilka platser som finns här. Jag känner mig alltid så lyckligt lottad att vi har fått dessa platser undansatta bara för oss, för dig, för att njuta av dess skönhet. Tyvärr så finns det andra människor på denna planet som absolut inte tycker att dessa platser är något att hänga i julgranen. Dessa giriga människor som enbart tänker på pengar.

 
Yvon Chouinard, Patagonia's founder, is standing up for our public lands. Stand with him. Text DEFEND to 52886 by August 24.
 

Politik och Naturvetenskap

    Videon nedan får mig alltid lika tårögd, alltid så känslosamt att se den. Det gör ont i hjärtat att lyssna på dessa politiker tala om Alaska så som de gör. Man kan inget annat än att tycka synd om dessa människor som nog aldrig kommer att uppskatta eller förstå hur det är att ha dessa platser öppna för allmänheten, såsom du och jag gör!

 
For hundreds of generations, the Gwich'in people of Alaska and northern Canada have depended on the caribou that migrate through the Arctic Refuge. With their traditional culture now threatened by oil extraction and climate change, two Gwich'in women are continuing a decades-long fight to protect their land and future.

Vildmark

    Den här sommaren har fått mig att längta mer och mer efter mer äventyr, efter mer vilda platser. Mer öppna landskap, mer djupa skogar och dalar och alla dessa berg. Helt otroligt att man kan längta ännu mer efter det än vad jag redan gjort. Det är precis som en sjukdom, längtan bara växer och växer för varje år, och sprids i kroppen. Hur känner du för naturen och alla dessa platser?

Jinxat Fältarbetet?

 

Onsdagstankar

Björnar

    Som du säkert redan vet är jag ju helt besatt av björn och älg säkerhet ute i fält. Med alla diverse vilda djur i det avrinningsområdet jag har arbetat i så har jag tagit en hel del såkallade björn säkerhets klasser. För ett par veckor sedan så rapporterades det om två björnattacker i Alaska, vilket i sig inte är så ovanligt, men detta var två attacker med dödlig utkomst på två olika ställen utfört av svartbjörn. Det chockade mig helt klart och förstås blev jag väldigt ledsen för de som dödats, men även för att den ena som dog jobbade tillsammans med flera bekanta, så på det sättet så kändes det som att det hände lite för nära inpå mig. Det fick mig att fundera på vad en ska göra om olyckan väl är framme, alltså om björned redan är framme ovanpå dig och du inte haft tillräckligt tid för att använda björnsprayen.  De säger ju att man ska slåss för livet, jo men hur slåss man för livet mot en björn om man inte har något verktyg? Det finns även berättelser om björnar som attackerat folk i tält, detta är förstås extremt ovanligt, men i början då jag tältade i Alaska så brukade jag ha med mig en kniv under kudden, ifall att jag behövde skära mig ur tältet. Jag brukade ha en kniv med mig ut i fält också, först i byxan men sedan glömde jag oftast den eller så var den oftast i ryggsäcken.

 
 

Fältarbete

    W har ju varit mycket ute i fält också, hur många gånger som helst, och då även själv. Han har sett en björn under sitt fältarbete tidigare, men det varpå ganska långt avstånd och de var ganska många i gruppen också. Jag såg en gång bakdelen på en svartbjörn då jag kom körandes på en fyrhjuling ute i fält, men den blev ju lika uppskärrad som jag förstås så det var det sista jag såg av den. En annan gång så var jag och en vän ute i fält och något lurade bakom ett stort träd, då vi sakta kom närmare efter en lång tag ute i fält. Vi hörde ett högt pustande/flåsande och sedan hörde vi hur något stort tog ett stort språng åt sidan för att sedan springa uppför kullen. Jag vet fortfarande inte vad det var, en älg eller en björn? I vilket fall som helst så var det en bra påminnelse om att alltid vara högljudd, och sedan ännu mer högljudd än så då man är ute i fält. Det blir ju lätt så dock att man är tyst efter en lång dags arbetande, eller så är man inte högljudd nog då man står över en bäck och tar vattenprover. Dessutom lockar ju det även väldigt nyfikna björnar till sig, många är just bara det, nyfikna helt enkelt. Så eftersom W's fältsäsong började komma närmare så tog jag upp det här med björnsäkerhet igen, vilket W säkert tyckte var töntig. Men jag är ju så, att jag tänker mycket på säkerhet. Jag har haft andra personer som skrattat åt mig eller gjort narr av mig då jag pratat om björnsäkerhet, men jag vill ju främst att vi alla sak komma ut med livet i behåll då vi är ute i fält. Och nu så tyckte jag att efter dessa två händelserna i Alaska så borde W helt enkelt köpa en kniv, en kniv att försvara sig med utifall att. 

 
 

Jinxa fältsäsongen?

    W köpte en kniv i slutändan, en stor jaktkniv. Alltså inte en gigantisk kniv men stor nog att göra en större inverkan om man blev attackerad. I alla fall så var det ju om något en kniv att ha under kudden i tältet. Efter att par timmar på den första dagen ute i fält så fick jag ett textmeddelande av W att han hade kommit tillräckligt nära en nyfiken svartbjörn att han var nära på att använda björnsprayen. Vilket är helt ofattbart eftersom det aldrig någonsin har hänt förut för någon av oss, att vi kommit så pass nära (ja alltså bortsett från den där björnen då vi cyklade i Denali). Han var ju inte själv denna gången men ändå, en helt orädd och väldigt nyfiken svartbjörn som de hade svårt att skrämma. Till slut så backade björnen och gick vidare så de kände sig tillräckligt säkra att vända och åka till ett annat område för att fortsätta med fältarbetet. Jinxade jag hela fältsäsongen med detta björnpratandet?? Ett par dagar senare skulle det till ett annat område och behövde gå över en större ström. De skulle precis gå över när W tyckte att det skulle hitta ett bättre ställa att gå över på. Så de fortsatte gå lite utmed strömmen. Och där, på andra sidan av strömmen såg de två grizzly björnar på ungefär 50 meters avstånd, som de antagligen skulle överraskat ganska rejält om de hade korsat strömmen på det stället de först hade tänkt. Japp, jag jinxade verkligen hela fältsäsongen va?

 

Last time I camped in Yellowstone National Park

 

    Nu håller vi tummarna för att detta var de enda björnarna för hela föltsösongen, eftersom jag kommer sitta på ett flyg till Jackson Wyoming på fredag och spendera 10 dagar ute i fält, varav flera dagar i tält!