Posts filed under Livet i USA

Jag har Drömt om Bergen Igen

Grand Teton National Park

Drömmar blir Faktiskt Sanna

Nu när jag kollar igenom alla dessa foton, minnen, jag har samlat på mig så börjar drömma om nätterna. Jag drömmer om de där bergen jag vandrade genom. Nu vandrar jag genom höghus. Men mitt hjärta är lyckligt, jag dör inte precis här. Istället drömmer jag, drömmer om alla dessa äventyr vi ska göra. Ingenting är som de klippiga bergen, men det kommer iallafall nya äventyr hela tiden. En gång i tiden visste jag inte ens att sådana här ställen existerade, inte ens att de existerade i gamla Svedala, och jag levde ett väldigt bra liv där också, jag har bara gått vidare. Om det är en sak jag har lärt mig så är det att drömmar faktiskt blir sanna, kanske inte exakt som man planerat, men nästan. Hela livet är som en bergochdalbana av äventyr.

Fältarbete

Den där sommaren i Teton och i Yellowstone var helt otrolig. Min t-shirt var fastklibbad vid ryggen av all svett när vi räknade trädplantor som växte i den svarta eldhärjade jorden, och temperaturen var uppemot 35 grader. Vi räknade trädplantor och spökstockar. Vi var riktigt skitiga när vi var klara, svarta av all aska, och då badade vi i Yellowstone river eller i sjön efteråt. Det var en av mina bästa somrar. Jag är lycklig då jag får vara i bergen. Bergen gör mig lycklig.

En Lördag i New York

IMG_0305-February 23, 2019.jpg

Att vara New York bo

En av de bästa sakerna med att bo i New York City är att man kan göra allt i sin egna takt, man behöver inte knöka in 10 olika saker på en helg. Vi går sakta igenom rekommendationer vi hör om eller som vi själva hittar. Efter att vi vaknat upp relativt sent så åt vi en sen frukost och hivade i oss kaffe i stora mängder, som vi alltid gör, så bestämde vi oss för att gå till Metropolitan Museum of Art, the MET, på 5e Avenyn. Det är en av många museer som har betala vad du vill policy för just New York bor. Det finns andra sätt att komma in gratis på en del museer, vissa har specifika tider en dag i veckan då det är gratis inträde. För att bevisa att man är New York bo så måste man visa sitt ID kort eller körkort, ett brev från bank med ens adress i staden, eller tex sitt bibliotekskort. För att få bibliotekskort måste man nämligen också ta med sig ett brev med sitt namn och New York adress. När man väl har ett bibliotekskort så får man även tillgång till kultur passet. Kultur passet ger en gratis inträde för 2-4 personer på en mängd olika museer, man kan dock bara reservera två olika museer åt gången. De flesta reservationer kan även endast göras en gång per år, andra en gång per månad. Vi utnyttjade våra kulturpass till fullo under julen då pappa var här och hälsade på.

The MET

Medan vi stod och väntade på tunnelbanan såg jag en råtta som sprang mot en stor brödbit, inte långt efter kom en annan råtta som var mycket större och tog tag i andra änden av brödbiten. De fortsatte springa fram och tillbaka med den stora brödbiten mellan dom innan de försvann under tågrälsen. Man kan ju undra vem som vann, men sedan kom tunnelbanan. The MET på 5e avenyn öppnar klockan 10, men vi kom inte dit förrän vid 12-tiden. Väl inne så finns det två inträdes kassor, en på vardera sida, och även två rum där man kan hänga av sig sina jackor. Det finns även data skärmar man kan använda själv för att betala inträde, men som New York bo får man ställa sig i kö. Efter att vi betalat och hängt av våra jackor tog vi en karta och bestämde oss för att börja i sektionen som handlar om Egypten. Efter det skulle vi fortsätta genom American Wing, och sedan Arms and Armor. Det är en väldigt liten del, av museets hela tre våningar.

Ett Spektakulärt Fynd

Egyptierna och dess kultur är en av många kulturer som jag fascinerats av sedan jag var liten, tillsammans med Mayafolket, Aztekerna och Inkaindianerna. Vi brukade ha en stor bok hemma som handlade om allt som dessa olika kulturer skapade, och jag var alltid så fascinerad. Så fick jag syn på alla dessa små figurer, täljda i trä från importerat barrträd. Det är figurer som visar hur livet såg ut då, 1975 f.kr. Hur coolt är inte det. Sedan fortsatte vi genom utkarvade sten och träfigurer och var fortfarande helt hänförda.

De hade hur mycket små stenar och smycken som helst här, men min favorit kan du se här nedan. Ett guldsmycke med små detaljerade djur huvuden runt om. Vi gick igenom the American Wing ganska snabbt, vi har sett ganska mycket av det i både Alaska och i Montana. Sedan gick vi vidare genom Arms and Armor och European Sculpture and Decorative Arts. Efter 3 timmar bestämde vi oss att vi var färdiga för dagen.

Dive bar och Mat

The MET ligger på östra sidan av Central Park och vi promenerade genom parken för att komma till västra sidan. Tunnelbanesystemet är uppbyggt så att det är enkelt att ta sig norrut och söderut på Manhattan, att ta sig från öst till väst går inte med tunnelbanan dock, förrän du är nedanför Central Park. Istället får man ta bussen, eller gå. Efter en kort promenad genom parken gick vi mot en Dive Bar. Dive bar är väl mer ett samlingsord för en lite mer oordnad bar. Men baren vi skulle till hette verkligen Dive Bar. Efter någon timme där tog vi oss vidare till en indisk BYOB resturang. BYOB står för Bring Your Own Beverage. Sådana restauranger är jättebra tycker jag, för att ett glas vin eller en öl kan vara ganska dyrt på restauranger. Vi gick förbi en affär och köpte med oss en flaska rött innan vi gick till Alachi Masala. Maten var okej, men inte det bästa vi ätit.

Central Park

Ett av mina nyårslöften för detta år ätt gå till Central Park minst en gång i veckan. För två veckor sedan så gick vi från den norra delen ända ned till södra änden av parken. Vi bor ungefär 10-15 minuter från parken så det är lätt att ta sig dit. Jag gillar mest alla dessa småvägar man kan ta inne i parken, en av mina favoriter är the Loch som finns i norra änden av parken. I södra änden finns the Ramble som jag gillar. Innan man kommer till the Ramble kan man gå förbi den svenska stugan, Swedish Cottage, som är ett modellhus för en skola som ställdes ut under Centennial Exposition i Philadelphia, stugan byggdes 1876 för det ändamålet. En annan favoritplats är Bethesda Terrace som började som en vision av Olmsted och Vaux, och den tog nästan 10 år att bygga klart, men den stod färdig 1868 och är nog den vackraste byggnadsdelen av Central Park. Statyer finns det gott om och min favorit är förstås Balto, en av de Siberian Huskies som hjälpte till att transportera serumet mot difteriutbrottet i Nome i början på 1900 talet. Statyn Balto restes redan 10 månader efter att Nome fått serumet, 1925. En annan fin staty är förstås Alice i Underlandet, och HC Andersen och hans Den fula Ankungen. Om du vill veta vart alla statyer finns och se alla andra statyer i Central Park kan du klicka här.

Har du en favorit del på the MET eller i Central Park?

Ögonblick från Förr - Alaska

IMG_9986-September 05, 2011.jpg

Fredags Tillbakablick

Drömmar om Alaska

Alla foton jag tagit under hela mitt liv ligger på två stycken externa hårddiskar. Jag backar nuförtiden upp båda två till en online portal. För att även om jag sa att alla mina bilder ligger på dessa två hårddiskar, så har jag förlorat en hel del bilder genom åren. Jag tar fler bilder än jag har tid att gå igenom, och visa för alla mina vänner och min familj. Jag hinner liksom aldrig ikapp. Precis innan jag åkte upp till Toolik sommaren 2010 köpte jag en ny kamera, en Canon Rebel XS. Den har varit min trogna kamrat sedan dess, även fast jag fortfarande drömmer om en ny bättre kamera. En vacker dag kanske jag kan investera i en ny. Jag öppnar Lightroom lite då och då och går tillbaka till början, den där sommaren 2010 då jag köpte min Canon. Många av de bilderna har legat på hårddiskarna sedan dess. Bilder som jag helt glömt bort. Jag dammar sakta av bild för bild, och sedan glömmer jag av det i ett par veckor, ibland månader. Och varje gång jag återkommer till Lightroom hittar jag nya bilder. Sommaren 2010 var en av de bästa i mitt liv. Jag åkte på min första helikopter tur, gick på min första glaciär, vandrade in i bergen i Alaska för första gången, blev förälskad i berg, jag såg vad som blivit kvar efter skogsbränder för första gången, jag började klättra för första gången till och med isklättring då de lägre temperaturerna sakta kom, och jag fick så många nya vänner som precis som jag blivit helt upp över öronen förälskade i Alaska och vildmarken där. Sommaren efter den blev jag förälskad i Denali, förälskad i W, och sedan gick det bara som på räls. Mer isklättring, mer klättring, mer skidåkning, mer kanot och kayak resor och listan kan fortsätta i all evighet.

Minnen

I Lightroom kan man ju skapa collections med sina favorit bilder. Där har jag ungefär 3500 favoritbilder, och den listan växer långsamt för varje gång jag öppnar programmet. Igår kikade jag igenom mina favoriter igen och blev överväldigad av allt jag fått se, allt vi fått uppleva tillsammans. Vi har varit till platser jag bara kunde ha drömt om förr i tiden, om ens det. Det är inte bara bilder från Alaska förstås, utan andra ställen över hela USA, och till och med Kanada. Nedanför är några av mina favoriter från Alaska och andra ställen jag besökt sedan 2010.

Den Vackraste Bilvägen i Amerika - Beartooth Highway

Foto taget av min pappa

Foto taget av min pappa

Fredags Tillbakablick

Beartooth Pass och Beartooth Highway

Jag hade aldrig hört talas om Beartooth Highway innan sommaren 2017. Men den sommaren hade jag även jobbat lite kort i Yellowstone med W’s fältarbetsgrupp, och då de körde tillbaka från Yellowstone till Madison så körde de just den vägen. Alla berättade senare hur fantastisk den vägen var, så när jag planerade resan till Montana inför vår bröllopsceremoni var det ingen snack om saken att jag och pappa skulle ta just den vägen.

Berg precis överallt

Bergspasset Beartooth är precis vad det låter som. En passage genom två bergsbranter. Först så åker du in i bergen, sedan upp och över bergen innan du så småningom kommer ned på andra sidan och fortsätter köra genom bergen. Själva vägen du kör på har blivit kallad en av USA’s vackraste bilvägar, 10 mil av sicksack vägar som tar dig upp och nedför bergsmassivet. Det finns ju en hel del liknande vägar, men om du gillar berg, alpina sjöar och att campa så är det här en väg för dig. Om du är intresserad av att vandra så är detta även fantastisk plats att göra det på. De flesta bilder från körsträckan nedan är tagna av min pappa, eftersom jag körde hela vägen fick han stå för fotograferandet. Jag däremot fick många kort vid den sjö vi så småningom campade vid. De flesta campingar på Beartooth Platån är så kallade “first come first serve” och kostar mellan 10-15$. “First come first serve” innebär helt enkelt att det inte går att boka någon plats här, utan det är i princip först till kvarn som gäller. Beartooth Highway går genom Shoshone National Forest, en av många National Forests i både Wyoming och Montana. Precis som många andra National Forests i USA så kan man utnyttja något som heter "dispersed camping” vilket innebär att man i praktiken får campa vart som helst helt gratis (finns förstås många restriktioner som man alltid böra läsa på för respektive National Forest, för olika National Forest har olika regler då det kommer till dispersed camping), men man blir då utan rinnande vatten, toalett osv. De tar förstås inte kort på de flesta camping platser, utan man bör ha exakta kontanter så man kan betala eftersom det heller inte går att få växel. När du kommer till en camping så kör du först runt för att hitta en plats, sedan parkerar du bilen och går tillbaka till betalstationen där du betalar genom att skriva ned information om din bil och vilken plats du valt. Sedan river du av en del av informationsdelen som hängs på camping platsen och den andra delen plus pengar stoppas ned i ett kuvert och sedan ned i en postlåda. Oftast så finns det en campingvärd på plats, de brukar bo i någon stor husbil i närheten av betalstationen. Det är de som har ansvar för campingen, de städar, kollar så att alla har betalat och svarar på frågor förstås.

På toppen av Världen

Beartooth Highway är ju bara dryga 10 mil och vägen till den, från campingplatsen som för övrigt även var gratis i nationalparken Badlands där vi campat natten in, var väldigt kort. Jag hade valt ut ett par campingplatser i närheten av “top of the world”. Jag körde in på vägen mot den första campingen på min lista (Island Lake campground) och vi lyckades få den näst sista camping platsen. Island Lake campground tillhör Shoshone National Forest och ligger ca 2,900 möh, den högsta delen av Beartooth highway ligger på 3,300 möh. Först satte vi upp våra tält, och sedan visade jag pappa hur man använder björnsprayen. Även fast vi var relativt högt upp i elevation så finns det en och annan björn i krokarna.

Att Campa i Björnlandet

När man campar i björnlandet finns det förstås väldigt mycket man bör tänka på. Och vi har även lärt oss att olika områden ibland har olika “regler” eller “råd”. Runt östkusten och midwest har de endast svartbjörn som hänger, men västerut är det både brunbjörn och svartbjörn. I Alaska tex så är synen på svartbjörn väldigt olik synen på svartbjörn i midwest. I Alaska ser vi svartbjörnen som en väldigt farlig björn som har för vana att följa efter en och studera en under väldigt lång tid innan den bestämmer sig för vad den vill, medan i midwest så är svartbjörnen väldigt skygg. En sak som stämmer överens med alla björnar dock är att de har ett väldigt bra luktsinne. Alltid när du campar i björnlandet så måste du förvara din mat i ett så kallat “bear proof locker”. Alla campingplatser i björnlandet jag har varit i runtom Yellowstone har permanenta björnsäkra skåp på varje campingplats. På de flesta ställen så räknas även din bil som bear proof locker. Men så är inte fallet på en del ställen i tex Colorado, där björnen lärt sig att öppna dörrar och krossa fönster in i bilar med mat i dom. På vissa campingar i norra Wisconsin och Minnesota så rekommenderade de även att täcka ens kylbox med handduk eller filt, eftersom björnar lärt sig att förknippa kylboxar med mat, och kan således krossa glaset till bilen om de ser en. När jag först började tälta i Alaska så brukade jag alltid ha en kniv i tältet i närheten av huvudet. Som en backup plan om man behövde skära sig ut ut tältet vid en björnattack eller liknande. Det var många som rekommenderade just detta, och det är ju klart att detta typ aldrig händer, men OM det händer så är man förberedd. Men efter att par år så glömde jag helt enkelt bort det, och blev kanske lite slarvig. För ett par somrar sedan så dödades två personer under loppet av en vecka, av två olika björnar inte långt ifrån varandra (ingen av dom medan de tältade dock). Då började jag tänka på det här med kniven igen, och att även bära med sig en kniv som självförsvar ifall att. Så jag tvingade W att köpa en jaktkniv i förebyggande syfte för hans fältarbete den sommaren. W och jag har campat ganska mycket nu i björnlandet, vi spenderade ungefär en vecka i Yukon och British Columbia i Kanada då jag flyttade från Fairbanks till Madison. Nuförtiden så har vi ett ganska bra system, även fast det systemet fallerar när vi inte har campat på ett tag.

Sedan satt vi och Filosoferade om den Vackra plats

Efter middagen tog vi en promenad ned mot sjön. Medan himlen färgades rosa så satt vi där och kollade på solen som sakta letade sig nedåt bakom bergen. Egentligen så är det helt sjukt vad vackert det var nu när jag ser bilderna igen. Hur enkelt det är att åka till denna plats om man nu ändå är i Montana eller Wyoming. Det finns så många andra ställen precis som denna förstås, och det får mig bara att få mersmak.

Brandrök

Precis som i Alaska, så härjar bränder på sommaren både i Montana och Wyoming, och denna sommaren var inget undantag. Nästa morgon vaknade vi tidigt och kunde känna brandlukten sticka i näsan. En hinna av brandrök kunde ses på horisonten, precis som vi sett senare fick se på vår bröllopsdag, och röken färgade solen helt röd såhär på morgonen. Efter en snabb frukost och kaffe så startade vi vår resa ut från Beartooth Pass och in genom nationalparken Yellowstone. Beartooth Highway var relativ tom, förutom en och annan motorcykel vilket förvånade mig, men så var det även väldigt tidigt på morgonen. Det brukar vara många motorcyklar och även cyklar på vägen, och själva vägen är relativt smal med många svängar, därför är det viktigt att hela tiden vara på sin vakt. Både för motorcyklarna och cyklarna, men även djurlivet. Själva hastighetsgränsen på denna väg är även väldigt låg, på grund av just detta. Vi tog det långsamt och spanade både på bergen och alla smådjur vi fick se längsmed vägen.

Vilken är den vackraste motorväg du har kört på?