En Historia om Skogsbränder och Spökstockar - Fältarbete i Yellowstone del 3

Of all the paths you take in life, make sure a few of them are dirt
— John Muir

Äventyrs Tisdag

Drömmarnas Sommar

Sommaren 2017 hände många fantastiska saker. Jag åkte till Yellowstone and Montana, inte bara en gång, utan två gånger. Jag fick åka till Puerto Rico för att hjälp till med fältarbete och spenderade nästan två veckor i regnskogen. Jag åkte på roadtrip från Madison genom Nationalparken Badlands, Beartooth Highway, och till slut genom Yellowstone för att komma till Bozeman. Vi gifte oss, ja det var väl mer av ett firande eftersom vi redan var gifta, utanför Butte en varm eftermiddag. Efter det åkte vi och campade med några vänner innan vi åkte tillbaka mot Wisconsin. Väl där väntade ytterligare ett bröllop, den här gången på ett sommar läger. Men när jag pratar om fältarbete, vad är det vi egentligen gör? Om du har läst min blogg sedan tiden i Alaska så vet du att jag brukade springa omkring i skogen där, och studerade klimatförändringar, skogsbränder och vattenkemi. W studerar ju också skogsbränder så vi har spenderat mycket tid till att hjälpa varandra under åren. Så, 2017 spenderade jag min semester genom att åka till Jackson, Wyoming för att spendera ett par veckor där med W och hans handledares grupp.

Starten på en ny Era

Året 1988 startade en av de största bränderna i västra USA någonsin i nationalparken Yellowstone, och många undrade nog om hela parken skulle brinna upp. 35% av parken hade brunnit när elden till slut ebbade ut. Den skogsbranden var starten på en ny era, den stora brand eran i väst. En av de många frågor som ställs om skogsbränder i nordvästra USA, inte bara i Klippiga Bergen och Yellowstone, men även i Alaska är: Vad kommer att hända när skogsbränderna härjar så frekvent på ett ställe att det inte finns tillräckligt med tid för träden och skogen att återhämta sig? Det gamla normala är att skogarna och träden i Yellowstone och klippiga bergen är anpassade till att brinna vart 100-300e år. Det området vi arbetade i när vi var i Yellowstone brann då 1988, och sedan igen 2016.

IMG_9810-May 30, 2016.jpg

Jag har sett många brandhärjade områden i Alaska tidigare, men ingenting liknade det jag såg i Yellowstone den sommaren. Allt var i princip borta. Allt var svart. Vi kunde däremot redan se lite växter här och där som tog sig upp genom den svarta jorden och askan. Vi räknade fröplantor, stockar och spökstockar. Spökstockar är som en ljusare linje man ser på marken, det indikerar att en stock en gång låg där, men allt som finns kvar är ett ljust märke i marken. De stockarna var säkerligen träd som föll under skogsbranden som härjade 1988.

Maple Fire. Spökstockarna kan tydligt ses som ljusa linjer i denna bild

Maple Fire. Spökstockarna kan tydligt ses som ljusa linjer i denna bild

Skogsbränderna i Klippiga Bergen och Alaska är väldigt olika. Bränderna i Yellowstone är oftast kronbränder, medan bränderna i Alaska oftast är markbränder. I Alaska har barrskogen ett tjockt mosslager som även isolerar permafrosten därunder, och det är det mosslagret som skogsbränderna främst tar sig fram genom, det är också därför man kan mäta hur intensiv branden har varit genom att se de olika mönstren i mosslagret. Ofta finns en stor del av mosslagret kvar, även om det är väldigt heterogent. En sak som skogsbränderna i Klippiga Bergen och Alaska har gemensamt är att när det brinner, då brinner det, och bränderna kan sprida sig oerhört snabbt om de perfekta villkoren uppstår.

Brandrök i fält och efterdyningarna av en skogsbrand i alaska:

Marken var helt bar då vi kom fram till Maple Fire i nationalparken Yellowstone. Temperaturen var uppemot 32 grader och den svarta jorden gjorde inte värmen bättre. Vi använde måttband och kompass riktningar för att sätta upp provtagnings rutor. Majoriteten av fältarbetet här gick ut på att räkna hur många fröplantor vi kunde se i den svarta jorden, och vi kunde faktiskt se ganska många. Vi tog även noteringar om spökstockar, trädstumpar och döda träd som fortfarande stod upp. Detta arbetet är ibland ganska jobbigt, det är varmt, du är på knäna stor del av tiden och stirrar ned i en svart mark. Du är även uppe relativt högt i elevation så uttorkning är bra mycket lättare här, man bränner sig lätt i solen också och har man otur är myggen ute. Man måste även vandra ganska långt ibland, med tung utrustning och ha tillräckligt med vatten med sig.

Maple Fire i Cougar Meadow:

Många trädarter är ju evolutionärt anpassade till att regenerera efter en skogsbrand, de bildar serotina kottar som behöver värme för att öppna upp sig och släppa ut fröna. Men för att regenerera behövs energi och tid till att utveckla fröna och kottarna. Fröna måste även ha turen på sin sida att faktiskt börja gro i marken senare. Alla som någon gång har planterat frön vet att ibland så gror dom, och ibland inte. Det är därför frågan om regenerationen är så viktigt, hur framgångsrik kommer barrträden i Klippiga Bergen och Alaska att vara om skogsbränderna härjar allt oftare? Ett annat problem är det lokala klimatet. Kommer det bli torrare eller blötare, och hur varmt kommer det bli? De är alla viktiga faktorer som spelar in i hur skogarna kommer att se ut i framtiden.

Vårtecken och Fenologiska Missanpassningar

30 Mars, 2019. Central Park

30 Mars, 2019. Central Park

Vår

När Kommer Våren?

När jag bodde i Alaska så var dagen då våren kom väldigt mycket mer uppenbar än vad den är här, i New York. I Fairbanks ligger snön som ett vitt täcke mellan Oktober till April, ibland ända in i Maj. Det finns två huvudfaktorer som driver när blomningen av växter påbörjas och när knopparna brister, temperatur och ljus. I Fairbanks kommer ju ljuset väldigt tidigt vilket innebär att man främst väntar på att temperaturen ska höjas innan man får se den riktiga våren komma. När löven slås ut är så uppenbart i Fairbanks att man kan se det hända över en dag. Åker man iväg precis innan det händer, även fast man bara är borta i några dagar, kan man komma tillbaka till sommar. Våren håller aldrig i sig där uppe, precis som i norra Sverige antar jag. Videon nedan har jag delat tidigare, men den visar verkligen hur snabbt det kan gå.

26 Maj, 2013. Alaska:

26 April, 2014. Alaska:

3 Maj, 2014. Alaska:

25 April, 2015. Alaska:

2017 åkte vi tillbaka till Alaska och åkte skidor i Denali den 1 April. Det var en varm vår det året, något som verkar bli mer vanligt nu.

1 April, 2017. Alaska:

Alaska har den högsta temperatur ökningen i hela världen, och det är något som kommer att fortsätta i framtiden också. I en stat där ljuset oftast inte är något problem kan en tidigare vår skapa problem på de lägre ekologiska nivåerna. Forskare pratar ofta om fenologisk missanpassning. Fenologisk missanpassning är när livscykeln för två arter som tidigare varit i synk, nu blir osynkade. Det kan tex vara blomningen av vissa växter som alltid blommar precis när specifika insekter som är beroende av precis den blomman, precis har kläckts, men om blomman blommar tidigare eller senare så finns inte tillräckligt med mat för insekten. Ett annat exempel kan vara att vissa insekter börjar komma fram långt innan långväga flyttfåglar har kommit till en plats, vilket innebär att när de fåglarna lägger ägg och sedan ska mata deras ungar så finns inte en lika stor andel av insekterna kvar. Vi vet att ändringar på de lägre ekologiska nivåerna kan ha förödande effekter längre upp i kedjan. Förra veckan så slog Alaska rekord (igen) i temperatur mätningen, det var en av de tidigaste dagarna för en så pass varm temperatur.

Blomningen av Magnolian i Madison 2018:

Nu i helgen var vi ute och promenerade i Central Park. Där blommar Magnolian redan, i Madison gjorde den inte det förrän i mitten av april förra året. I Alaska så brukar snön forfarande ligga kvar vid den här tiden. Men precis som jag nämnde tidigare så är det en fråga om temperatur, och inte ljus som växterna i de högre latituderna oftast väntar på. Denna helg var även en av första gångerna som jag verkligen känner mig som en New York bo. Att jag inte bara är här över helgen, veckan, månaden eller för 6 månader, vi ska vara här ett tag nu. Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk frågar vart jag är ifrån, ska jag säga Madison, Fairbanks, New York eller Stockholm? Vem är jag egentligen, och varför ska vi alltid identifiera oss genom frågan om vart vi är ifrån?. Jag antar att det på ett sätt är logiskt, vi är ju oftast skapta och utformade av platsen vi växte upp på, men efter ett tag så kommer man kanske att ha bott någon annanstans längre, än den platsen man växte upp. Det finns ett citat jag verkligen gillar, från en Salomon video som handlar om Anna Frost, det citatet beskriver ens hem på ett väldigt fint sätt som jag verkligen kan hålla med om. Jag vet inte vem som skrivit det citatet, eller om det är en blandning av olika citat som man lumpat ihop.

Maybe your country is only a place you make up in your mind, something you dream about and think about. Maybe it’s not a place on the map at all, but just a story full of people you meet and places you visited. Maybe Home is just a collection of memories and our roots, based on nostalgia

Central Park 30 Mars 2019:

Vad har ni för vårtecken där ni bor, har ni vår redan?

En Övergiven Ö - Coney Island

IMG_1822-March 06, 2019.jpg

Coney Island

En Badort?

W och jag besökte aldrig Coney Island förra sommaren, och nu när jag varit där ute så kan man ju undra varför vi aldrig tog oss dit. För ett par veckor sedan så fick jag så en möjlighet att besöka Coney Island och New York Akvariet. Det var inte särskilt varmt när jag åkte till Coney Island, bara 7 grader och vinden gjorde det bra mycket kallare. Ingenting var förstås öppet, ja förutom akvariet då förstås. Jag är ändå glad att jag åkte, för det var väldigt häftigt att se nöjesparken och stranden och restaurangerna alldeles övergivna. Jag tror att det nog skulle vara svårt att vara här helt själv en lördag i Juli. Det tog mer än en timme för mig att ta mig till Coney Island från Manhattan, så det är lite av en resa att ta sig dit. Man kan ta fyra olika tunnelbanelinjer till Coney Island området, D, F, N och Q går alla förbi på ett eller annat sätt.

Strandpromenaden och Stängda Restauranger

När jag berättade för olika vänner att jag skulle bege mig till Coney Island så nämnde alla den populära korven man kan köpa där. Nathans Famous Sausage finns vid strandpromenaden och har funnits ända sedan början på 1900-talet. Tyvärr så var ju allt stängt, men vi kanske får ta oss tillbaka dit någon gång nu när det börjar bli lite varmare. Hela stället som är igenbommat påminner mig på ett litet sätt om Glitter Gulch utanför Denali. Det stället är även det bara öppet under de varmare månaderna. Ja byter man ut varmkorven med lax eller musselsoppa så är det nästan som att vara vid glitter gulch, ja om man bortser från själva nöjesparken då. Strandpromenaden fortsätter ett par kilometer och det finns olika nöjesparker och restauranger längsmed nästan hela promenaden.

Nöjesparken

Hela stället såg lite spöklikt ut när det var alldeles tomt och igenbommat, men även ganska häftigt. Det är mer än bara en nöjespark på Coney Island, men de ligger alla bredvid varandra. Visste du att nöjesparken går tillbaka ända till sent 1800 tal? Då bestod parken av Luna Park, Dreamland och Steeplechase Park. De nöjesparkerna fanns kvar till mitten av 1900 talet då allt revs och auktionerades iväg. Även fast området således en gång upphörde att vara en nöjespark så kan några av åkattraktionerna dateras tillbaka till tidigt 1900 tal, såsom Wonder Wheel, och Cyclone. Sent 1900 tal så byggdes nuvarande nöjesparker upp igen.

Posted on March 25, 2019 and filed under Livet i New York, Livet i USA.