NYC Parker och Stadsplanering

Att Promenera genom alla dessa Parker

Ända sedan vi flyttade hit till New York och Manhattan så har vi varit till Morningside Park många gånger. Eller varit och varit, det är ju så att vi promenerar genom den parken varje morgon på väg till jobbet, eller i alla fall jag gör det. Det tar ungefär 30 minuter att ta sig från vår lägenhet på östra sidan av Manhattan till västra sidan av Manhattan och Columbia University. Promenaden tar en även genom Marcus Garvey park, som även den är en väldigt fin park, och Mount Morris Historic District. Här uppe, speciellt på östra sidan runt oss så finns det nästan inga höga byggnader, men då man går västerut efter Morningside Park börjar de smått ta vid.

Morningside Park, i slutet av April:

Precis som jag nämnt tidigare så älskar jag statistik, grafer och all möjlig dokumentation, och NYC har skapat helt fantastiska 3D kartor på alla byggnader i hela Manhatta, och andra delar av staden. På kartan kan man även göra valet att färglägga dem beroende på hur höga de är. Om du tar en närmare titt på Östra Harlem så kan du se att majoriteten av byggnaderna är mellan 10-25m höga, och går man mot Central Harlem så blir de lite högre, men fortfarande under 50m. Det finns såklart en eller två höga byggnader här i området också, men inte alls lika många som man ser söderut på Manhattan förstås.

Marcus Garvey Park i mitten och till slutet av April:

Om du är ännu mer intresserad av demografin här i NYC så kan jag även rekommendera denna pfd kartan från NYC’s stadsplanerings kontor. Den kartan har även de olika stadsdelarna utskrivna om du är intresserad av det. En annan sak som du kan se på kartan är topografin av staden, och speciellt om du kollar på Morningside Park så ser du att öster om parken är det relativt platt och precis där parken börjar och västerut så blir marknivån mycket högre. Man kan även se mer information om de olika stadsdelarna genom att besöka stadsplanerings kontoret på denna hemsidan, samt denna. På ett sätt så är NYC som en modell stad, mycket experiment och studier har gjorts om staden när det kommer till stadsplanering och hållbarhet och allt mittemellan. Det är alltid kul att se allt som görs här i staden.

Mount Morris Park Historic District:

För ett par veckor sedan så skrev jag även om alla kartor man kan få från NYC Parks och Central Park Conservancy. Om du är intresserad av att veta vad det är för träd du promenerar förbi på gatan kan du spana in NYC Parks lista över alla träd i NYC, det är faktiskt helt otroligt om man tänker på det, att de dokumenterat varenda träd. Man kan även rapportera om ett träd behöver tillsyn på webbsidan, och när den senaste tillsynen ägde rum. Man kan klicka på alla individuella träd för att se vilken art det är, och hur mycket koldioxid trädet tar upp per år. Om man zoomar ut så kan man även se vilka områden som har högst densitet av träd, mörkgrön representerar en hög densitet och ljusgrön en låg densitet. Vet du om någon annan stad har något liknande?

Morningside Park i slutet av April:

En Vår som Håller i Sig i New York

IMG_2072-April 03, 2019.jpg

När jag bodde i Alaska så var ju våren väldigt kort, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Den var så kort så man nästan kunde missa hela våren om man råkade blinka. Jag minns inte om våren var sådär jätte spektakulär i Madison, det enda jag direkt minns är Magnolian utanför jobbet som blommade. Våren kom även väldigt sent till Madison förra året så kanske därför minnet inte är på topp.

28 April 2018, Wyalusing State Park, Wisconsin:

När vi precis flyttat hit till New York var jag ganska förvånade över hur mycket grönområden det fanns på Manhattan, ja alltså bortsett från Central Park. NYC Parks har ett samarbete med grannskapen som heter Green Thumb, som jag även nämnt tidigare, och det finns en hel uppsjö av kolonilotter runt hela NYC, inte bara i Manhattan. I East Harlem finns det faktiskt en hel del, kanske inte så konstigt eftersom det är lite mindre utvecklade bostadsområden här i krokarna. Vi har även tre andra stora parker i närheten där vi bor, Randall Island, som förstås är en ö i East River, Marcus Garvey Park och Morningside Park. Madison har förstås bra mycket mer grönområden, och i Alaska så bodde man ju i princip i skogen.

26 Mars 2019, Morningside Park:

April 1st 2019, Washington Square Park:

3 April 2019, Central Park:

Vi åkte till Colorado och Denver förra veckan, men innan det tog jag en promenad i Central Park igen. Där hade körsbären på västra sidan av Onassis reservoir redan börjat blomma. Häromdagen gick jag dit med W igen, det mesta av blomningen var över, men det var fler träd som bara knoppat än, så det blir nog mer körsbärsblomning till veckan. Om man blickade mot östra sidan så såg man de vita körsbärsträden i ful blomning.

April 3rd 2019, Central Park:

En annan sak som alltid förvånar mig här är alla dessa appar och statistik program som man kan ladda ned och även gå in på online som handlar om just NYC osv. Jag hittade tex den här guiden från Central Park Conservancy som guidar dig genom de olika körsbärs och magnolia blomningarna. Enligt den guiden så är det Yoshino körsbärsträd som blommar på östra sidan av reservoaren och Kwanzan träd på västra sidan av reservoaren. Men de träden jag såg på västra sidan liknande mer Okame körsbärsträd. Körsbärsträden på västra sidan är alltså lite mer rosa, medan körsbärsträden på östra sidan är mer vita. Man kan även besöka blomnings guiden för de populäraste blommorna på deras hemsida, och man kan även besöka NYC Parks för att se vilka träd och blommor som slagit ut.

Runt Columbia Universitetet så har körsbärsträden och magnolian slagit ut och är i full blomning. Jag är ju van vid att magnolian bara blommar i ett par dagar, men här verkar det som blomningen håller i sig längre. Fast allt det där beror ju förstås på temperaturen och mängden regn och blåst förstås.

Du Kommer Att Förblöda Innan Vi Hinner Tillbaka

Fredags Tillbakablick

Fältarbete i Nome, Alaska

Juli 2018

Jag hade ju turen att hjälpa till med lite fältarbete i Alaska förra sommaren, och vilket kaos det var dagarna som ledde upp till avresan. Vi hade you packat alla våra ägodelar, eller njae det mesta, i en liten container som senare skickades till New York (eller New Jersey för att vara exakt). Vi städade lägenheten från topp till tå medan jag lyssnade på lite olika sommarpratare på radion. Det var ju inte så att det var väldigt skitigt, men jag är ju så att jag vill städa ordentligt, speciellt då det var våra vänner som skulle flytta in. Vi hade ju den stora turen att flytta in i lägenheten på Manhattan under en av de varmaste dagarna på hela sommaren i staden. Jag tror temperaturen nådde 40C, perfa för mig som tycker att 20 grader är varmt liksom. Först tog det ett tag att hitta parkering, och sedan fick vi bära alla saker runt kvarteret för att komma till lägenheten. Efter flera timmar med bärande och sedan en tur till affären för proviant, öl och mat, så satte vi oss äntligen ned på soffan när kvällen nalkades. Då såg jag en mus i lägenheten. Två dagar senare så spanade jag på glaciärer och berg igen, från flygplanet på väg till Alaska och Nome. Där var temperaturen runt 10 grader. Vi fick ändå ungefär 21 grader några dagar senare, och det är precis i toppen av min komfortzon då det gäller temperaturer.

Somrarna i Alaska är nästan som en saga. Det där oändliga ljuset som alltid håller en vaken längre än man bör, men som sedan omvandlas till en oändlig energi morgonen efter och sedan så fortsätter cirkeln om och om igen. Det tog ungefär en timme eller så att ta sig ut till fältarbetet varje morgon, ja och sedan tillbaka in till Nome igen. Då man kör mot fältarbete så kör man på en väg som så småningom slutar mitt ute i ingenstans. Det finns inget vägnät som fortsätter till resten av alla vägar i Alaska. Det enda sättet att ta sig till Nome är att flyga, eller komma med båt. På vintern skidar folk, åker hundspann, går, springer eller åker snöskoter för att ta sig till staden, ja utöver att flyga då. Det känns alltid så konstigt att tänka sig en plats som man bara kan åka till med flyg, en plats som befinner sig ute i vildmarken. Det är ännu viktigare att tänka på säkerheten då man befinner så långt ut med noll mobiltäckning. Om du gör dig illa här, bryter ett ben, eller skär dig själv så är du trubbel. Nästan alla jag känner bär på en fickkniv av något slag, det är ju bra att ha för alla möjliga olika anledningar. Men det är samtidigt viktigt att tänka på vad för underlag du använder kniven på. För det är ju så att vi som människor är vana vid att lägga saker i knäet för att fixa det, och slinter man med en kniv där och skär sig själv i låret kan man förblöda innan man hinner tillbaka till civilisationen. Det är ju även en av anledningarna till varför det är så viktigt och bra att ha någon slags säkerhetsutbildning i backfickan. Jag har aldrig tagit en officiell säkerhets utbildning, men har tagit lite korta kurser här och där om olika lösningar och hjälpmedel man kan använda sig av om olyckan är framme ute i fält. Men de små kurserna är ju långt ifrån den stora kunskapen man får med sig av att ta NOLS kurser såsom Wilderness First Responder. Har du tagit någon säkerhets kurs som är fokuserat på äventyr ute i vildmarken? Jag ska försöka att ta den kursen nästa gång jag får ett tillfälle.

En Historia om Skogsbränder och Spökstockar - Fältarbete i Yellowstone del 3

Of all the paths you take in life, make sure a few of them are dirt
— John Muir

Äventyrs Tisdag

Drömmarnas Sommar

Sommaren 2017 hände många fantastiska saker. Jag åkte till Yellowstone and Montana, inte bara en gång, utan två gånger. Jag fick åka till Puerto Rico för att hjälp till med fältarbete och spenderade nästan två veckor i regnskogen. Jag åkte på roadtrip från Madison genom Nationalparken Badlands, Beartooth Highway, och till slut genom Yellowstone för att komma till Bozeman. Vi gifte oss, ja det var väl mer av ett firande eftersom vi redan var gifta, utanför Butte en varm eftermiddag. Efter det åkte vi och campade med några vänner innan vi åkte tillbaka mot Wisconsin. Väl där väntade ytterligare ett bröllop, den här gången på ett sommar läger. Men när jag pratar om fältarbete, vad är det vi egentligen gör? Om du har läst min blogg sedan tiden i Alaska så vet du att jag brukade springa omkring i skogen där, och studerade klimatförändringar, skogsbränder och vattenkemi. W studerar ju också skogsbränder så vi har spenderat mycket tid till att hjälpa varandra under åren. Så, 2017 spenderade jag min semester genom att åka till Jackson, Wyoming för att spendera ett par veckor där med W och hans handledares grupp.

Starten på en ny Era

Året 1988 startade en av de största bränderna i västra USA någonsin i nationalparken Yellowstone, och många undrade nog om hela parken skulle brinna upp. 35% av parken hade brunnit när elden till slut ebbade ut. Den skogsbranden var starten på en ny era, den stora brand eran i väst. En av de många frågor som ställs om skogsbränder i nordvästra USA, inte bara i Klippiga Bergen och Yellowstone, men även i Alaska är: Vad kommer att hända när skogsbränderna härjar så frekvent på ett ställe att det inte finns tillräckligt med tid för träden och skogen att återhämta sig? Det gamla normala är att skogarna och träden i Yellowstone och klippiga bergen är anpassade till att brinna vart 100-300e år. Det området vi arbetade i när vi var i Yellowstone brann då 1988, och sedan igen 2016.

Yellowstone skogsbränder.jpg

Jag har sett många brandhärjade områden i Alaska tidigare, men ingenting liknade det jag såg i Yellowstone den sommaren. Allt var i princip borta. Allt var svart. Vi kunde däremot redan se lite växter här och där som tog sig upp genom den svarta jorden och askan. Vi räknade fröplantor, stockar och spökstockar. Spökstockar är som en ljusare linje man ser på marken, det indikerar att en stock en gång låg där, men allt som finns kvar är ett ljust märke i marken. De stockarna var säkerligen träd som föll under skogsbranden som härjade 1988.

Maple Fire. Spökstockarna kan tydligt ses som ljusa linjer i denna bild

Maple Fire. Spökstockarna kan tydligt ses som ljusa linjer i denna bild

Skogsbränderna i Klippiga Bergen och Alaska är väldigt olika. Bränderna i Yellowstone är oftast kronbränder, medan bränderna i Alaska oftast är markbränder. I Alaska har barrskogen ett tjockt mosslager som även isolerar permafrosten därunder, och det är det mosslagret som skogsbränderna främst tar sig fram genom, det är också därför man kan mäta hur intensiv branden har varit genom att se de olika mönstren i mosslagret. Ofta finns en stor del av mosslagret kvar, även om det är väldigt heterogent. En sak som skogsbränderna i Klippiga Bergen och Alaska har gemensamt är att när det brinner, då brinner det, och bränderna kan sprida sig oerhört snabbt om de perfekta villkoren uppstår.

Brandrök i fält och efterdyningarna av en skogsbrand i alaska:

Marken var helt bar då vi kom fram till Maple Fire i nationalparken Yellowstone. Temperaturen var uppemot 32 grader och den svarta jorden gjorde inte värmen bättre. Vi använde måttband och kompass riktningar för att sätta upp provtagnings rutor. Majoriteten av fältarbetet här gick ut på att räkna hur många fröplantor vi kunde se i den svarta jorden, och vi kunde faktiskt se ganska många. Vi tog även noteringar om spökstockar, trädstumpar och döda träd som fortfarande stod upp. Detta arbetet är ibland ganska jobbigt, det är varmt, du är på knäna stor del av tiden och stirrar ned i en svart mark. Du är även uppe relativt högt i elevation så uttorkning är bra mycket lättare här, man bränner sig lätt i solen också och har man otur är myggen ute. Man måste även vandra ganska långt ibland, med tung utrustning och ha tillräckligt med vatten med sig.

Maple Fire i Cougar Meadow:

Många trädarter är ju evolutionärt anpassade till att regenerera efter en skogsbrand, de bildar serotina kottar som behöver värme för att öppna upp sig och släppa ut fröna. Men för att regenerera behövs energi och tid till att utveckla fröna och kottarna. Fröna måste även ha turen på sin sida att faktiskt börja gro i marken senare. Alla som någon gång har planterat frön vet att ibland så gror dom, och ibland inte. Det är därför frågan om regenerationen är så viktigt, hur framgångsrik kommer barrträden i Klippiga Bergen och Alaska att vara om skogsbränderna härjar allt oftare? Ett annat problem är det lokala klimatet. Kommer det bli torrare eller blötare, och hur varmt kommer det bli? De är alla viktiga faktorer som spelar in i hur skogarna kommer att se ut i framtiden.