Onsdagstankar

En hel månad av “shelter in place”

Nu har alltså en hel månad passerat sedan vi fick “shelter in place” ordern här i New York. Det är ganska intressant att se hur olika länder och olika regioner hanterar det här visuret, men även hur viruset sig självt beter sig. Det är ju ganska uppenbart att vi fortfarande vet så lite om SARS-CoV-2.

Broadway var först med att stänga ned, sedan stängde de flesta universiteten. Columbia University startade deras “ramp down” ungefär en vecka innan ordern om “shelter in place” (eller PAUS som vår guvernör kallar den) kom. Vi hade således en hel vecka att förbereda oss. Det oavbrutna tutandet vi brukade höra utanför lägenheten har bytts ut till det konstanta ljudet av sirener. För oss (mig själv och min man) så har den här ordern inneburit att vi går och handlar varannan vecka, och tar en långpromenad en gång i veckan. Resten av tiden spenderar vi hemma. Här är det ju rekommenderat att enbart gå utanför dörren om man måste, och att umgås med kompisar eller så har även det varit “förbjudet”. Enbart jobb som är livsviktiga har fått fortgå, tex de som jobbar på tunnelbanan, kör buss, säljer matvaror etc, och det är väl nu mer än någonsin som skillnaderna i demografin verkligen står ut här i stan. New York City har ändrats, totalt, och kanske något av det mest uppenbara är hur många som tar tunnelbanan. Antalet som ansökt om A-kassa har ökat med 2637% och de som utnyttjar tunnelbanan har i dagsläget sjunkit med hela 90%. När staden väl öppnar igen kommer det vara en helt annan plats än tidigare, och det är förstås inte bara jag som tror det. Förra fredagen så beordrade Guvernör Cuomo att alla ska använda ansiktsmask när de går utanför dörren och inte kan hålla 1.8 meters avstånd till andra. Förvånansvärt många som fortfarande nu i helgen inte följde den ordern. Många småföretag har fått bomma igen, men nu börjar även de större företagen påverkas. Det kommer nog att ta ett par år innan New York öppnar upp helt igen, och jag tror inte att det kanske någonsin kommer att vara samma plats igen.

Gjorde vi rätt i att stänga ner hela staden?

Varje dag lär vi oss mer och mer om viruset, och till och med jag går mellan att tänka att detta var den bästa utvägen till att tänka att det här var det dummaste vi gjort. När man tittar på Sverige tex så har vi ju där helt andra rekommendationer, och det var inte förrän relativt nyligen som det började rekommenderas att ha mindre folksamlingar. Även fast Sveriges fall ökade från noll innan vi började se någon ökning alls här i New York. Men om vi tänker på hur läget faktiskt är idag, här i New York, så var det definitivt det bästa, och kanske enda rätta valet. Vi har fått se kylbilar stå uppradade på Randall Island, i väntan på att skickas till sjukhus, begravningshem osv. Helt enkelt för att mändgen av människor som har avlidit har varit så pass hög att det blivit fullt överallt. Jag tror inte vi ens förstod hur allvarligt läget faktiskt var förrän vi såg dom. Ett tag var det mer än 500 människor som dog i New York City VARJE dag, enbart på grund av viruset. Nu vet vi även att många fler människor avlidit i hemmet, mer än vad man vanligtvis ser här i staden, således troligtvis på grund av viruset. Oavsett om vi i slutändan ser att dödligheten är mycket lägre än den vanliga influensan så har kapaciteten maxat ut på alla sjukhus över hela staden, och även till en viss del på andra håll i staten. När det var som värst testade ca 45% positivt på Manhattan, och i vissa områden i Brooklyn och Queens var den siffran uppemot 80%.

Framtiden

Den stora frågan är ju förstås: När kommer New York öppna upp igen? Och följdfrågan: Hur kommer det att öppnas upp? Vi kan ju inte bara öppna allt på en gång, utan vi kommer behöva göra det i etapper. Och vilka resturanger, barer, gallerier osv. kommer ens att finnas kvar då? Framtiden i New York är nu mer än någonsin väldigt oviss.