Nome, Dit Inga Vägar Går

Fredags Tillbakablick

Det Finns Ingen Annan Plats Som Nome!

    Två dagar i New York hade jag innan jag satt på planet mot Alaska. Jag hade lyckats få ett korttidsjobb som fältassistent till ett projekt lett av några professorer från Columbia University. Och vem säger nej till en gratis resa till Alaska, och få betalt dessutom? Alaska är en av de dyraste staterna i hela USA, tillsammans med andra stater som New York, California, och Hawaii. Att det är så dyrt i Alaska kan bland annat förklaras av avståndet från den staten till resten av USA. Å andra sidan är Alaska en av de stater som inte har någon skatt på några varor, inte för att det kanske märks på priset men ändå.. Vi landade i Anchorage som jag ofta kallar för Anchortown (Fairbanks brukar jag kalla för Squarebanks av förklariga skäl) den 2a Juli, och hade då en hel dag att planera inköp, åka och handla en massa saker osv. Efter att ha spanat på ännu fler glaciärer (än resan till Anchorage) så landade vi sedan i Nome den 3e Juli. Det sägs att det inte riktigt finns någon plats som Nome, och det kan jag kanske hålla med om. Det finns inte ens några vägar som faktiskt kan ta dig till Nome. Och i Nome, är allt dyrt, jättedyrt.

Nationaldagsparad

    Den 4e Juli skulle bli vår första dag ute i fält, men vem missar en nationaldagsparad i Nome av alla ställen. Absolut inte Jag. Så vi planerade vår korta dag ute i fält runt nationaldagsparaden. Jag vet ärligt talat inte hur den 4e Juli faktiskt firas på andra ställen än Alaska men jag har alltid gått till någon parad när jag firat. Och de parader jag har varit på har inte liknat någonting jag någonsin sett förut. Ett år såg jag en gris uppklädd som Miss Piggy, med blond peruk, för att i Alaska är allt möjligt. 

Miss Piggy - Ester, Alaska, Nationaldagsparaden 2014

Nome's Nationaldagsparad

    Så vitt jag vet så kan vem som helst vara med i Paraden, och man kan i princip klä upp sig hur som helst. Alla som deltar slänger även ut godis till alla som kollar på. Oklart om varför detta händer, är hela Nationaldagsparaden uppbyggt runt att man ska slänga ut godis, eller att man ska klä sig konstigt eller något annat? Oklart som sagt. Men, i år så plockade även jag åt mig lite av godiset som dom slängde ut. 

    Har du varit i USA och sett någon Nationaldagsparad?

Där Chambers Street Slutar och Rockefeller Park Börjar

Livet i New York

Rockefeller Park och Bronsstatyer

    Idag har de utlovat extrem hetta i stan, så det är väl kanske passande att stanna inomhus då? De pratas om temperaturer uppemot 35 grader, och det ska visst kännas som typ 40 grader. Nog hade vi så här heta dagar i Madison också, kanske inte lika frekvent men de existerade. I Fairbanks och Alaska å andra sidan hände det aldrig. Där var de istället varningar om luftkvaliten som man hörde på radion till morgonkaffet. Brandrök från all tusentals hektar mark som varje sommar brinner under sommaren, eller varning för luftföroreningar i form av tex avgaser som lägger sig som ett lock över stan under vinterhalvåret. Nu har jag vant mig vid dessa värmevarningar jag hör på radion och vet när man kanske borde eller inte borde ge sig ut på äventyr. En sak som hela tiden överraskar mig här i stan då jag väl ger mig ut på äventyr är alla dessa parker, och även träd och buskar som faktiskt finns på de mest oanade platser. Häromveckan så åkte jag söderut på Manhattan, ända till Brooklyn Bridge. Därifrån svängde jag av mot vattnet på västra sidan av Manhattan, via Chambers Street. Där Chambers Street slutar finns Rockefeller Park, den är ansluten till Hudson River Park som går norrut längs västra sidan av Manhattan. Det första jag såg då jag kom närmare parken var en staty till vänster som såg lite egendomlig ut, och sedan så såg jag alla andra bronsstatyer i parken som gränsar mot Chambers Street. Det är bronsstatyer som föreställer små figurer, människor, bankmän, rånare, arbetare, pilgrimer, rovdjur och villebråd. Om du besöker New York så är den här delen av parken med dessa bronsstatyer definitivt värt ett besök, om du behöver skugga, fina vyer och en avslappnande plats. För det är ju så att New York är en storstad, mycket större än de flesta andra städer, mycket turister och folk i största allmänhet. Ändå så var det endast en annan person som satt i denna delen av parken med bronsstatyerna då jag var där. Det är väl som National Parker kan jag tänka mig, få går liksom off the beaten path. De går dit de stora turistattraktionerna är och missar kanske de mindre populära ställena. 

Stadsparker och Temperaturskillnader

    Visste du att skogsmarker är svalare än städer? Och att stadsparker kan vara uppemot tre grader svalare än resterande staden runtomkring, och även svalare under kvällstid? Detta fenomenet att byggnader kan vara mycket varmare än skogsmarker eller parker för den delen kallas Urban Heat Island, eller urbana värmeöar som det faktiskt heter på svenska. Mörka och icke reflektiva byggnader absorberar värme och släpper ifrån sig denna värme under dagen, och gör då det området varmare än områden med parker. Vegetationen däremot kyler ned landskapet genom evapotranspiration, och en park med relativt fuktig mark kommer således att ha en svalare temperatur än de övriga stadsdelarna. Detta koncept är förstås mycket mer komplicerat än att jämföra mörka byggnader och vegetation, men summan av kardemumman är att parker är mycket svalare än stadskärnor utan närhet av parker. Det kan man även se om man kollar på temperatur och vegetations kartan nedan, som är från  NASA. Så tänk på det nästa gång du besöker en park!

Bilder från Chambers Street, Rockefeller Park och Hudson River Park:

    Har du en favoritpark som du alltid besöker i din stad (eller någon annan stad för den delen)?

New York - De Första Intrycken

New York City Livet

    Vi har nu bott i New York mer än en månad, och har till och med spenderat lite tid tillsamans här. Innan vi gjorde oss hemmastadda här i New York var det ganska kaosartat. Jag jobbade ända till dagen innan vi packade vår pod (läs container). Dagen efter vi packade vår pod så spenderade vi hela dagen med att städa lägenheten i Madison, och sedan packade vi bilen. Det är alltid spännande och skrämmande att packa bilen på det viset, kommer allt att få plats? Vi fick göra oss av med några saker tyvärr, som alltid, men vi kom iväg till slut iallafall. Det tar ungefär en och en halv dag att köra till New York från Madison. Bilen var fullpackad och Tycho, vår katt var förstås med. Två dagar senare var vi framme i New York, och det gick förvånansvärt lätt att köra i New York och Manhattan (eller W körde ju, så vad vet jag). Att hitta en parkeringsplats var desto svårare. Vi var tvungan att bära allt runt kvarteret, och var helt utmattade när vi till slut hade tömt bilen. Sedan fick vi städa, och efter det var det i princip läggdags. Nästa dag var det dags att fortsätta städa, sedan gå till Costco och till Target, för att köpa mat och andra saker vi behövde till lägenheten. Dagen efter, klockan åtta på morgonen satt jag på ett plan till Nome, Alaska. När jag sedan kom tillbaka så hade W redan åkt till Boston, och sedan skulle även han till Alaska. Så vi hade inte riktigt spenderat några dagar här i New York tillsammans förrän ungefär de senaste två veckorna. 

Manhattan

    Man hör konstant polisbilar, brandbilar, ambulanser och folk som tutar. Det blir mindre högljutt senare på kvällarna förstås men det är något man annars hör nästant konstant. Många New York bor är väldigt aggressiva och intensiva. Det är nästan som att dom glömt bort att det finns bra människor på denna jord också. Folk skriker på varandra, på gatan, i affären ja överallt i princip. Ibland undrar jag om det ens finns några glada New Yorkbor. De två första främlingarna här i New York som jag mötte var på vägen till Alaska. Den första, chauffören till flygplatsen sa att han tyckte synd om mig, att jag skulle bo här i New York som var det värsta stället på jorden, hur elaka folk i staden var, och aggressiva. Den andra personen var en kvinna jag satt bredvid på väg till Seattle från New York. Hon tyckte också synd om mig, som nu skulle bo i New York. Hon lämnade New York bakom sig och var på väg till sin hemstad Seattle, hennes man kunde komma senare om han ville, för hon skulle definitivt inte stanna kvar i New York. 

Östra Harlem Harlem aka El Barrio, Spanska Harlem

    Vi bor i östra Harlem, eller spanska Harlem som det även kallas, tillsammans med El Barrio som betyder grannskap på spanska. Östra Harlem har en hög andel från just Puerto Rico, men även andra latinamerikaner. Förr i tiden, på 1800 talet och tidigt 1900 tal så var östra Harlem mestadels ett italiensk grannskap. Idag så finns den exklusivaste restaurangen i hela USA här i östra Harlem, en italiensk restaurang som heter Rao's. Det närmsta vi har kommit till Rao's, ja förutom då vi gick förbi, var då vi köpte deras kända tomatsås på vår lokala mataffär. Som du kanske förstår så är det än stor blandning av en hel del kulturer, inte bara latinamerikanska, här i östra Harlem. Det innebär även att vi kommer att ha många olika restauranger att testa under vår tid här. Varje dag har varit extremt varm, iallafall för mig, runt 27-32 grader C och oftast mer än så. Nätterna har inte varit under 20 grader förrän nu. Vår AC har konstant gått på nätterna annars, men nu så har temperaturerna äntligen börjat gå nedåt igen på nätterna, eller iallafall den senaste veckan.Vi har även kunnat ha fönstren öppna under dagarna den senaste veckan, och på nätterna, som skapar en skön bris genom lägenheten. 

Central Park och små kolonilotter

    På helgerna så har vi gjort våra veckosysslor, det vill säga, tvättat, städat, handlat osv. Men vi har även haft tid till att utforska Central Park lite mer. Central Park är faktiskt ett historiskt landmärke, National Historic Landmark, vilket innebär att USA utnämnt det till en enastående plats, vilket det verkligen är. Central Park har även lagts till på den preliminära listan till  UNESCO World Heritage Sites. Förra helgen så gick vi till Central Park och hade en liten picknick. Vi spelade cribbage, som är ett av mina favorits kortspel sedan jag flyttade till USA.  Norra Central Park har färre turister än södra Central Park, och det är även i Norra Central Park som vi som oftast håller till. Det finns förstås en hel del andra parker är i New York, eller specifikt Manhattan, men även en massa små kolonilotter. Det är ett sammarbete mellan NYC parks och de olika grannskapen. Det kallas för Green Thumb och är den största kolonilotts föreningen i hela USA. Dessa små kolonilotter drivs av de olika grannskapen, och vem som helst i området är välkommen att bli medlem. Kolonilotterna är förstås inte öppna för allmänheten hela tiden, utan då och då, när några från området är inne på deras lilla kolonilott. Man kan förstås få ta en tur i dessa små trädgården om man råka få förbi då någon är därinne. Vi har några kolonilotter precis i området där vår lägenhet är, som jag kommer försöka bli medlem i. 

Den Ultimata Bilresan del.3

IMG_8113.jpg

The Spell of the Yukon

There’s a land where the mountains are nameless,
   And the rivers all run God knows where;
There are lives that are erring and aimless,
   And deaths that just hang by a hair;
There are hardships that nobody reckons;
   There are valleys unpeopled and still;
There’s a land — oh, it beckons and beckons,
   And I want to go back — and I will.
- Robert Service


Dag 3, 23/5/16: Wolf Creek Campground till Liard River Hot Springs Campground - 657 km

Alaska Highway - The Alcan

    Varje år är det många som åker Alaska Highway, som även kallas the Alcan. Den motorvägen startar officiellt i Dawson Creek, British Columbia (BC) och går ända till Delta Junction i Alaska, vid milepost 1421. Förr i tiden så var hela Alcan grus/sandväg. W's mamma och pappa körde en del av den för länge sedan. Deras bil fick punktering och de fick vänta ganska länga innan den första bilen körde förbi. Idag är hela vägen asfalterad, ja om man bortser från all vägarbete som varje sommar täcker stora delar av motorvägen. Det är som en never ending story det där om vägarbete. Ska man åka the Alcan ska man ha the Milepost. Det är en tjock vägbibel som talar om allt du vill och inte vill veta om resan. Varenda litet samhälle och attraktion är minutiöst dokumenterad i bibeln. Ett tips är dock att åka från Dawson Creek och norrut, det är krångligt att åka baklänges i kartboken ibland, men det löser vi också. The milepost är nyproducerad varje år förstås, för att saker och ting ändrar sig på denna långa sträckan. Vägbibeln har även andra avstickare dokumenterade, inte bara the Alcan, men turer mot Haines Alaska till exempel. Här uppe, i norra Nord Amerika så har du oftast lite till noll mottagning på telefonen, vilket gör det ännu viktigare att faktiskt kanske förlita sig på riktiga kartor. Kör man här uppe kan man förvänta sig att stöta på älgar, svartbjörnar, brunbjörnar, bison och nordamerikansk ren (som faktiskt är en annan underart och ser annorlunda ut än den klassiska europeiska renen). Vi körde genom helt fantastiska landskap, genom Alaska och nu även genom Kanada. Kanada som bara växte och växte i våra hjärtan, dessa stora landskap med berg som tornar upp sig i bakgrunden vart du än ser. Vi åkte på tomma vägar med mer svartbjörn än vad jag någonsin sett. Vi passerade älvar, broar och bakom varje krön såg vi bara mer och mer berg och djupare skogar.

Några av de vyer vi såg den 23de Maj:

Signpost Forest

Wolfcreek Campground

    Vi vaknade up på Wolfcreek Campground, regnet hade slutat och för en gång skull så var tältet relativt torrt. Vi var på en camping precis utanför Whitehorse och vi hade blandade känslor om campingen. Vi var ju precis utanför den största staden i YT och det drog till sig både bra och dåligt folk tyvärr. Ungefär 70% av all befolkning i Yukon bor i Whitehorse (hela 25,000 ungefär). Vårt mål för dagen var the Signpost Forest som ligger vid samhället Watson Lake. Watson lake är en av de lite större samhällena i YT (allt är ju relativt men....), ungefär 1000 personer bor här. The Signpost Forest skapades 1942 av en amerikansk soldat som var skadad och var på plats för att vila ut sig. Kan tänka mig att snabbt kan bli tråkigt på en sådan rätt så avlägsen plats. Idag finns mer än 77,000 skyltar här. 

Så åker vi in i British Columbia och kör mot Liard Hotsprings

    Vi lämnar Yukon med sina vidsträckta vyer och brist på människor och åker in i British Columbia, BC. Det är helt galet att det tagit flera dagar att åka genom Yukon, men som Robert Service en gång sa,

"There are valleys unpeopled and still;
There’s a land — oh, it beckons and beckons,
And I want to go back — and I will."


BC har en befolkning på ungefär 4.6 million, en stor kontrast med YT's bara 35,000. Vi kör in till den kända Liard River Hot Springs Provincial Park med det där regnet konstant bakom oss. Jag har faktiskt skrivit om Liard Hotsprings förut, men av en helt annan anledning. 1997 var det en relativt känd björnattack som ägde rum här. Du är i björnlandet här, hela vägen genom the Alcan, och förstås hela Alaska och nästan hela Kanada. Björnattacker som den 1997 är extremt ovanligt, och säkert även därför den har fått sådan stor uppståndelse inom björnsäkerhet. Det gäller som sagt att alltid vara redo, väsnas, och bära björnspray, och så även här. Runtom Liard Hot Springs kan du se den där djupa taigan, samma taiga som täcker stora delar av norra halvklotet. Svartgran, vitgran, kontorta tall är blandade med lövfällande träd som asp och björk. Vi går på en spång för att komma fram till den heta källan. Spången tar oss över den våta och sköra myrmarken, in i den djupa skogen och plötsligt så står vi där, framför den näst största heta källan i hela Kanada. Medan vi simmade kom åskovädret närmare och närmare. Till slut bestämde vi oss för att det inte var säkert i vattnet längre och gick tillbaka mot parkeringsplatsen igen. 

Efter Regn kommer Sol

    När regnet till slut upphörde gick vi tillbaka till de heta källorna och spången. Ljuset var så fint och jag ville ta en massa kort förstås. Den låga dimman formade ett sådant vackert ljus över myren och det luktade precis som efter ett sommarregn. Som en typisk sommarkväll, en ganska blöt men vacker. Senare den kvällen så kunde vi gå och lägga oss med ett leende på läpparna, ett leende som en påminnelse för hur lyckligt lottade vi är som får se platser som denna. 

Dag 3, Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning

  • Kanada: Jakes Corner Whitehorse. MP 866 Alaska highway, YT, 88.5 km from Wolf Creek Campground. Bränsleförbrukning: 9.11 km/L
  • Kanada: Rancheria Motel and Cafe. MP 710 Alaska highway Watson lake, YT, 242 km. Bränsleförbrukning: 13.16km/L
  • Kanada: Någonstans...275.5 km.  Bränsleförbrukning: 10.73 km/L
  • Totalt ungefär:  606 km + 51 km mellan bensin station och campingen (657 km).
  • Camping: Liard Hot springs Provincial Park
  • Totalt för hela resan: 1639 km