Posts filed under Livet i USA

Där Chambers Street Slutar och Rockefeller Park Börjar

Livet i New York

Rockefeller Park och Bronsstatyer

    Idag har de utlovat extrem hetta i stan, så det är väl kanske passande att stanna inomhus då? De pratas om temperaturer uppemot 35 grader, och det ska visst kännas som typ 40 grader. Nog hade vi så här heta dagar i Madison också, kanske inte lika frekvent men de existerade. I Fairbanks och Alaska å andra sidan hände det aldrig. Där var de istället varningar om luftkvaliten som man hörde på radion till morgonkaffet. Brandrök från all tusentals hektar mark som varje sommar brinner under sommaren, eller varning för luftföroreningar i form av tex avgaser som lägger sig som ett lock över stan under vinterhalvåret. Nu har jag vant mig vid dessa värmevarningar jag hör på radion och vet när man kanske borde eller inte borde ge sig ut på äventyr. En sak som hela tiden överraskar mig här i stan då jag väl ger mig ut på äventyr är alla dessa parker, och även träd och buskar som faktiskt finns på de mest oanade platser. Häromveckan så åkte jag söderut på Manhattan, ända till Brooklyn Bridge. Därifrån svängde jag av mot vattnet på västra sidan av Manhattan, via Chambers Street. Där Chambers Street slutar finns Rockefeller Park, den är ansluten till Hudson River Park som går norrut längs västra sidan av Manhattan. Det första jag såg då jag kom närmare parken var en staty till vänster som såg lite egendomlig ut, och sedan så såg jag alla andra bronsstatyer i parken som gränsar mot Chambers Street. Det är bronsstatyer som föreställer små figurer, människor, bankmän, rånare, arbetare, pilgrimer, rovdjur och villebråd. Om du besöker New York så är den här delen av parken med dessa bronsstatyer definitivt värt ett besök, om du behöver skugga, fina vyer och en avslappnande plats. För det är ju så att New York är en storstad, mycket större än de flesta andra städer, mycket turister och folk i största allmänhet. Ändå så var det endast en annan person som satt i denna delen av parken med bronsstatyerna då jag var där. Det är väl som National Parker kan jag tänka mig, få går liksom off the beaten path. De går dit de stora turistattraktionerna är och missar kanske de mindre populära ställena. 

Stadsparker och Temperaturskillnader

    Visste du att skogsmarker är svalare än städer? Och att stadsparker kan vara uppemot tre grader svalare än resterande staden runtomkring, och även svalare under kvällstid? Detta fenomenet att byggnader kan vara mycket varmare än skogsmarker eller parker för den delen kallas Urban Heat Island, eller urbana värmeöar som det faktiskt heter på svenska. Mörka och icke reflektiva byggnader absorberar värme och släpper ifrån sig denna värme under dagen, och gör då det området varmare än områden med parker. Vegetationen däremot kyler ned landskapet genom evapotranspiration, och en park med relativt fuktig mark kommer således att ha en svalare temperatur än de övriga stadsdelarna. Detta koncept är förstås mycket mer komplicerat än att jämföra mörka byggnader och vegetation, men summan av kardemumman är att parker är mycket svalare än stadskärnor utan närhet av parker. Det kan man även se om man kollar på temperatur och vegetations kartan nedan, som är från  NASA. Så tänk på det nästa gång du besöker en park!

Bilder från Chambers Street, Rockefeller Park och Hudson River Park:

    Har du en favoritpark som du alltid besöker i din stad (eller någon annan stad för den delen)?

New York - De Första Intrycken

New York City Livet

    Vi har nu bott i New York mer än en månad, och har till och med spenderat lite tid tillsamans här. Innan vi gjorde oss hemmastadda här i New York var det ganska kaosartat. Jag jobbade ända till dagen innan vi packade vår pod (läs container). Dagen efter vi packade vår pod så spenderade vi hela dagen med att städa lägenheten i Madison, och sedan packade vi bilen. Det är alltid spännande och skrämmande att packa bilen på det viset, kommer allt att få plats? Vi fick göra oss av med några saker tyvärr, som alltid, men vi kom iväg till slut iallafall. Det tar ungefär en och en halv dag att köra till New York från Madison. Bilen var fullpackad och Tycho, vår katt var förstås med. Två dagar senare var vi framme i New York, och det gick förvånansvärt lätt att köra i New York och Manhattan (eller W körde ju, så vad vet jag). Att hitta en parkeringsplats var desto svårare. Vi var tvungan att bära allt runt kvarteret, och var helt utmattade när vi till slut hade tömt bilen. Sedan fick vi städa, och efter det var det i princip läggdags. Nästa dag var det dags att fortsätta städa, sedan gå till Costco och till Target, för att köpa mat och andra saker vi behövde till lägenheten. Dagen efter, klockan åtta på morgonen satt jag på ett plan till Nome, Alaska. När jag sedan kom tillbaka så hade W redan åkt till Boston, och sedan skulle även han till Alaska. Så vi hade inte riktigt spenderat några dagar här i New York tillsammans förrän ungefär de senaste två veckorna. 

Manhattan

    Man hör konstant polisbilar, brandbilar, ambulanser och folk som tutar. Det blir mindre högljutt senare på kvällarna förstås men det är något man annars hör nästant konstant. Många New York bor är väldigt aggressiva och intensiva. Det är nästan som att dom glömt bort att det finns bra människor på denna jord också. Folk skriker på varandra, på gatan, i affären ja överallt i princip. Ibland undrar jag om det ens finns några glada New Yorkbor. De två första främlingarna här i New York som jag mötte var på vägen till Alaska. Den första, chauffören till flygplatsen sa att han tyckte synd om mig, att jag skulle bo här i New York som var det värsta stället på jorden, hur elaka folk i staden var, och aggressiva. Den andra personen var en kvinna jag satt bredvid på väg till Seattle från New York. Hon tyckte också synd om mig, som nu skulle bo i New York. Hon lämnade New York bakom sig och var på väg till sin hemstad Seattle, hennes man kunde komma senare om han ville, för hon skulle definitivt inte stanna kvar i New York. 

Östra Harlem Harlem aka El Barrio, Spanska Harlem

    Vi bor i östra Harlem, eller spanska Harlem som det även kallas, tillsammans med El Barrio som betyder grannskap på spanska. Östra Harlem har en hög andel från just Puerto Rico, men även andra latinamerikaner. Förr i tiden, på 1800 talet och tidigt 1900 tal så var östra Harlem mestadels ett italiensk grannskap. Idag så finns den exklusivaste restaurangen i hela USA här i östra Harlem, en italiensk restaurang som heter Rao's. Det närmsta vi har kommit till Rao's, ja förutom då vi gick förbi, var då vi köpte deras kända tomatsås på vår lokala mataffär. Som du kanske förstår så är det än stor blandning av en hel del kulturer, inte bara latinamerikanska, här i östra Harlem. Det innebär även att vi kommer att ha många olika restauranger att testa under vår tid här. Varje dag har varit extremt varm, iallafall för mig, runt 27-32 grader C och oftast mer än så. Nätterna har inte varit under 20 grader förrän nu. Vår AC har konstant gått på nätterna annars, men nu så har temperaturerna äntligen börjat gå nedåt igen på nätterna, eller iallafall den senaste veckan.Vi har även kunnat ha fönstren öppna under dagarna den senaste veckan, och på nätterna, som skapar en skön bris genom lägenheten. 

Central Park och små kolonilotter

    På helgerna så har vi gjort våra veckosysslor, det vill säga, tvättat, städat, handlat osv. Men vi har även haft tid till att utforska Central Park lite mer. Central Park är faktiskt ett historiskt landmärke, National Historic Landmark, vilket innebär att USA utnämnt det till en enastående plats, vilket det verkligen är. Central Park har även lagts till på den preliminära listan till  UNESCO World Heritage Sites. Förra helgen så gick vi till Central Park och hade en liten picknick. Vi spelade cribbage, som är ett av mina favorits kortspel sedan jag flyttade till USA.  Norra Central Park har färre turister än södra Central Park, och det är även i Norra Central Park som vi som oftast håller till. Det finns förstås en hel del andra parker är i New York, eller specifikt Manhattan, men även en massa små kolonilotter. Det är ett sammarbete mellan NYC parks och de olika grannskapen. Det kallas för Green Thumb och är den största kolonilotts föreningen i hela USA. Dessa små kolonilotter drivs av de olika grannskapen, och vem som helst i området är välkommen att bli medlem. Kolonilotterna är förstås inte öppna för allmänheten hela tiden, utan då och då, när några från området är inne på deras lilla kolonilott. Man kan förstås få ta en tur i dessa små trädgården om man råka få förbi då någon är därinne. Vi har några kolonilotter precis i området där vår lägenhet är, som jag kommer försöka bli medlem i. 

Den Ultimata Bilresan del.1

IMG_9443.jpg

Fredags Tillbakablick

Två År Sedan

    Nu har det gått hela två år sedan jag packade mina väskor för att lämna min fina stuga och tog bilen söderut, från Alaska till "the lower 48". Som tur var så var jag inte tvungen att köra helt själv, speciellt eftersom det blev en resa på ungefär 7200 km. Folk i Alaska kallar oftast resten av USA för "the lower 48", eller rentav USA. Det sägs att många människor åker till Alaska för att försvinna, för det kan man enkelt göra. Staten Alaska är större än alla andra stater i resterande USA, och det är helt omöjligt att uppleva allt som Alaska har att ge, på bara en resa. Jag bodde ju där i nästan åtta år, och det är många platser som jag aldrig hann åka till.

The Last Frontier

    Det finns en anledning till att Alaska kallas för "the Last Frontier", eller den sista gränsen som det skulle heta på svenska om man översatte rakt över. Det är inte bara Alaska som genom tiderna har blivit kallat för den sista gränsen, utan flera andra ställen, långt innan Alaska ens kom till. Innebörden av "the Last Frontier" eller den sista gränsen är rentav den ultimata platsen, längre än så kommer man inte. Vilket även förklarar varför andra ställen även har kallats för the Last Frontier. Det kan även associeras med bebyggelse, att den platsen har inte helt blivit bebyggd eller upptäckt än, och det passar ju in ganska bra på Alaska. Från Fairbanks så finns det bara en väg norrut och en väg söderut. Svårt att köra vilse helt enkelt. Vägen norrut är asfalterad en bra bit, men långt innan man når Atigun Pass så har vägen förvandlats till en grusväg, och du är ensam, helt ensam, du och alla långtradare alltså. Det finns en hel del byar som inte har några vägar som återkopplar till några av huvudvägarna i resten av Alaska. De har alltså bilar där, men man måste flyga för att komma dit, och det är alltså inte på en ö.

Tundra, Berg och djupa Skogar

    Jag har ofta undrat över varför jag passade så väl in i Alaska, eller ja snarare Fairbanks. Stora delar av Alaska är täckt av barrskogen, Taigan, som breder ut sig i Alaska, Kanada Norra Europa och Sibirien. Jag är ju från mellansverige, och en del av min släkt kom ju från norra Sverige, så det är ju barrskogen jag har känt som min skog under uppväxten. Det finns så klart några uppenbara skillnader mellan Sverige och Alaska, till exempel så existerar inte svartgranen i Sverige, på samma sätt existerar inte vår vanligaste Tall i Alaska. En annan stor skillnad då man bodde i Fairbanks är ju havet, Fairbanks ligger ju mitt i Alaska, och jag är van att ha havet tättintill. Eller ja, hav och hav, tekniskt sett så är ju Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön mer som en stor sjö, eftersom enda inloppet är mellan Danmark och södra Sverige. 

Att Packa Bilen

    Det här med att packa är nog det som alltid kommer upp då W och jag pratar om min flytt från Alaska till Wisconsin, och han har varit väldigt bestämd och verksam när det kommer till packning inför New York flytten. W flög ju till Fairbanks för att hjälpa till med flytten, och som han beskriver det så hade jag inte packat alls. Jag anser dock att lite om inte ganska mycket faktiskt var packat. Jag kan ju erkänna att det blev lite stressigt på slutet med allt som jag var tvungen att göra, och säkert hade kunnat fått gjort tidigare, tillsammans med att absolut allt inte var packat. Men, vi packade bilen och startade vår resa den 21a Maj. 

Det Typiska Alaskavädret

    Vädret i Alaska skiftar konstant. Och ena dagen kan det vara molnigt och regnigt, och runt 5 grader, medan nästa dag är solig med en mix av brandrök från skogsbränder och myggor från helvetet. Dagen då vi började vår resa så var det förstås molnigt och regnigt. Inte kunde Alaska ge mig ett soligt avsked inte. Det hade ju varit fint om det varit molnfritt och soligt, så man hade kunnat se alla berg på vägen och ta avsked. Men berg skulle vi ju få se mer av, om inte i Alaska, så i alla fall då vi åkte genom Kanada.

Äventyr i Denali - Vårexpeditionen

IMG_7015.jpg

Fredags Tillbakablick

In i Bergen

    Förra året vid den här tiden så åkte vi ut i vildmarken, in i Denali National Park. Vi har varit där så många gånger tidigare, men detta var första gången på flera år vi var där tillsammans, och även första gången vi var där efter att vi båda flyttat från Alaska. Det finns bara en väg som går från Fairbanks till Denali, precis som det bara finns en väg som går norrut, mot Atigun pass. I dessa områden så ska man inte räkna med någon mobiltäckning, eller radio. Vi har alltid laddat med massa musik på telefonen som vi kan koppla in till bilen för att lyssna på, och vårt musikval är oftast något i still med Bluegrass. Precis som vanligt så känns det i hjärtat när vi kör mot bergen, det är så vackert, naturen i Alaska är så storslagen. Det är som Norrland på steroider. Det kändes som vår i luften, även fast snötäcket oftast ligger på ända till slutet av April, ibland även in i Maj. 

Tystnad och Ensamhet

    Vi var lyckligt lottade med vädret. Blå himmel, ja för det mesta iallafall. Vår vän bor precis utanför Denali och denna helg skulle hon upp till fairbanks, så vi fick sova i hennes lilla stuga, omringad av dessa fina berg. Det är ett helt annat liv i Alaska, det är långsammare, men mer intensivt. Ditt fokus är förstås på helt andra saker än vad det är för någon som bor i stan. Det är tyst, och runt denna tid kan man ibland höra det konstanta droppandet av smältvattnet från snön som smälter i solen. Ibland får du höra en stor älg komma gående och förbi stugan. Jag har kompisar som blivit strandsatta på utedasset för att en älg blockerar vägen tillbaka till deras stuga. Jag älskar det livet, och jag saknar det enormt. 

Bergen

    Den första dagen spenderade vi några timmar inne i parken. Vi körde omkring lite och gick på lite småvandringar. Det var varmt, och snön mjuk. Vi sjönk ned till knäna på vissa ställen. Vinden kändes varm mot min kind, eller så var det bara solen och min glädje som gjorde mig så varm. Min glädje av att vi fick vara där, inne i Denali National Park, nästan helt ensamma. Det är häftigt att tänka på hur små vi är, i jämförelse med bergen. Du kan se så långt, men ändå så kort. Det finns så stora områden där som är helt vilda fortfarande, områden som inte finns i resten av USA. Det är ju inte för intet de kallar det för "The last Frontier". När vi blev hungriga så körde vi mot en lyxigare restaurang som ligger i närheten. Den är öppen en kort säsong på vårvintern, för de som bor i närheten, ja som i Fairbanks ungefär två timmar bort. Vi hade tur, vi behövde inte vänta länge på borde och blev serverade helt underbar mat. Det var även sista helgen de hade öppet, innan de stängde för att förbereda för sommarsäsongen. Sedan körde vi tillbaka till den lilla stugan, omringad av bergen. Där satt vi och spelade Banangram tills vi nästan somnade vid bordet. 

Skidåkning

    Nästa morgon var jag uppe tidigt, för att få se soluppgången och bergen. Dessa berg, det går inte att sätta ord på hur mycket jag älskar dom. Efter frukosten packade vi skidorna och åkte in i parken. Vi såg öppet vatten på vissa ställen, och fick tänka om våra planer lite granna. Men öppet vatten är ju även ett tecken på vår. Vi tog oss in mot bergen, och skidade på en bra stund. Vi såg en och annan snö-ripa, men det är ju så luriga att ta kort på, men ett kort fick jag iallafall.

Storslagna Denali

    Tiden går fort när man har roligt sägs det ju, och det gjorde vi. Vi kunde ju inte stanna för alltid i parken tyvärr så vi vände tillbaka efter ett par timmar. På vägen tillbaka så fick jag ett par bilder på Denali, hon är lite trixig ibland. Hon är ju stor nog att skapa sitt eget väder, och sina egna moln, som att hon själv sätter förutsättningar för när hon ska synas. Denali är ju en av de största anledningarna folk åker till Alaska, Nordamerikas högsta berg, och många får vänta och vänta och vänta, för att aldrig se henne. Tänk att åka ända till Alaska och sedan inte få se Denali. Det händer oftare än vad du tror.

Åker du ut i bergen vid den här tiden på året?