“Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral”
Vart är Amerika på väg?
Det är nu två år sedan mamma gick bort, men jag tänker på henne varje dag. På sistone har jag haft svårt att minnas dock. Hur kändes kramarna, hur lät mamma osv. Det känns som att mina minnen börjar blekna och det gör mig rädd. Kanske är det så att jag minns mindre eftersom jag redan bott ifrån mamma så länge? Ett av de sista smsen jag fick av mamma var - Vart är Amerika på väg? Valet hade precis varit här och hon tyckte det var oerhört konstigt att folk röstade på en person som inte hade någon erfarenhet inom politiken, och att ens folk röstar på någon som Trump. Hon skulle se Sverige nu, det skulle krossa hennes hjärta. Efter det så skickade hon ett sms om snön, hur glad hon va att Stockholm hade fått en ordentlig snöstorm, men att folk var så upprörda att snöplogen inte var snabb nog. Hon sa att det finns ju så många arbetslösa så varför kan man inte anställa dom för att skotta snö?
Den 14e November
Dagen startade som så många andra mornar, med att dricka kaffe och vänta på att frukosten ska bli klar. Jag såg att jag hade ett missat samtal från min äldsta bror, konstigt tyckte jag och ringde tillbaka. Då fick jag nyheten, att mamma var på sjukhuset och blev opererad. Nästa samtal jag fick lät mer positivt, han sa att allt är bra, hon har förlorat mycket blod men hon lever. Allt var inte alls bra. Jag tänkte på en av mina bästa vänner som jobbar med blod, jag tänkte helt enkelt att hon jobbar, hon hjälper mamma med hennes blod. Jag sa det till W, att mamma är inte ensam för min kompis jobbar med hennes blod. Men det visste jag ju inte förstås, det bara kändes så. Flera tusen mil ifrån mig i Madison stod min kompis med en blodorder i handen. Hon kände igen födelsedagen, för en av våra vänner delar samma födelsedag som mamma. Det var mycket blod, för mycket blod. När hon sedan gick hem efter hennes skift gick hon förbi vår lägenhet och tänkte lite extra på mamma. För mig så betyder det så oerhört mycket, att senare få veta att en av mina bästa kompisar hjälpte mamma, även om det inte blev ett bra slut.
“Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och det berättade, du saknade mig inatt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med
En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa allting är förstört, allt är brännt
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig”
