Posts filed under Yellowstone

En Historia om Skogsbränder och Spökstockar - Fältarbete i Yellowstone del 3

Of all the paths you take in life, make sure a few of them are dirt
— John Muir

Äventyrs Tisdag

Drömmarnas Sommar

Sommaren 2017 hände många fantastiska saker. Jag åkte till Yellowstone and Montana, inte bara en gång, utan två gånger. Jag fick åka till Puerto Rico för att hjälp till med fältarbete och spenderade nästan två veckor i regnskogen. Jag åkte på roadtrip från Madison genom Nationalparken Badlands, Beartooth Highway, och till slut genom Yellowstone för att komma till Bozeman. Vi gifte oss, ja det var väl mer av ett firande eftersom vi redan var gifta, utanför Butte en varm eftermiddag. Efter det åkte vi och campade med några vänner innan vi åkte tillbaka mot Wisconsin. Väl där väntade ytterligare ett bröllop, den här gången på ett sommar läger. Men när jag pratar om fältarbete, vad är det vi egentligen gör? Om du har läst min blogg sedan tiden i Alaska så vet du att jag brukade springa omkring i skogen där, och studerade klimatförändringar, skogsbränder och vattenkemi. W studerar ju också skogsbränder så vi har spenderat mycket tid till att hjälpa varandra under åren. Så, 2017 spenderade jag min semester genom att åka till Jackson, Wyoming för att spendera ett par veckor där med W och hans handledares grupp.

Starten på en ny Era

Året 1988 startade en av de största bränderna i västra USA någonsin i nationalparken Yellowstone, och många undrade nog om hela parken skulle brinna upp. 35% av parken hade brunnit när elden till slut ebbade ut. Den skogsbranden var starten på en ny era, den stora brand eran i väst. En av de många frågor som ställs om skogsbränder i nordvästra USA, inte bara i Klippiga Bergen och Yellowstone, men även i Alaska är: Vad kommer att hända när skogsbränderna härjar så frekvent på ett ställe att det inte finns tillräckligt med tid för träden och skogen att återhämta sig? Det gamla normala är att skogarna och träden i Yellowstone och klippiga bergen är anpassade till att brinna vart 100-300e år. Det området vi arbetade i när vi var i Yellowstone brann då 1988, och sedan igen 2016.

IMG_9810-May 30, 2016.jpg

Jag har sett många brandhärjade områden i Alaska tidigare, men ingenting liknade det jag såg i Yellowstone den sommaren. Allt var i princip borta. Allt var svart. Vi kunde däremot redan se lite växter här och där som tog sig upp genom den svarta jorden och askan. Vi räknade fröplantor, stockar och spökstockar. Spökstockar är som en ljusare linje man ser på marken, det indikerar att en stock en gång låg där, men allt som finns kvar är ett ljust märke i marken. De stockarna var säkerligen träd som föll under skogsbranden som härjade 1988.

Maple Fire. Spökstockarna kan tydligt ses som ljusa linjer i denna bild

Maple Fire. Spökstockarna kan tydligt ses som ljusa linjer i denna bild

Skogsbränderna i Klippiga Bergen och Alaska är väldigt olika. Bränderna i Yellowstone är oftast kronbränder, medan bränderna i Alaska oftast är markbränder. I Alaska har barrskogen ett tjockt mosslager som även isolerar permafrosten därunder, och det är det mosslagret som skogsbränderna främst tar sig fram genom, det är också därför man kan mäta hur intensiv branden har varit genom att se de olika mönstren i mosslagret. Ofta finns en stor del av mosslagret kvar, även om det är väldigt heterogent. En sak som skogsbränderna i Klippiga Bergen och Alaska har gemensamt är att när det brinner, då brinner det, och bränderna kan sprida sig oerhört snabbt om de perfekta villkoren uppstår.

Brandrök i fält och efterdyningarna av en skogsbrand i alaska:

Marken var helt bar då vi kom fram till Maple Fire i nationalparken Yellowstone. Temperaturen var uppemot 32 grader och den svarta jorden gjorde inte värmen bättre. Vi använde måttband och kompass riktningar för att sätta upp provtagnings rutor. Majoriteten av fältarbetet här gick ut på att räkna hur många fröplantor vi kunde se i den svarta jorden, och vi kunde faktiskt se ganska många. Vi tog även noteringar om spökstockar, trädstumpar och döda träd som fortfarande stod upp. Detta arbetet är ibland ganska jobbigt, det är varmt, du är på knäna stor del av tiden och stirrar ned i en svart mark. Du är även uppe relativt högt i elevation så uttorkning är bra mycket lättare här, man bränner sig lätt i solen också och har man otur är myggen ute. Man måste även vandra ganska långt ibland, med tung utrustning och ha tillräckligt med vatten med sig.

Maple Fire i Cougar Meadow:

Många trädarter är ju evolutionärt anpassade till att regenerera efter en skogsbrand, de bildar serotina kottar som behöver värme för att öppna upp sig och släppa ut fröna. Men för att regenerera behövs energi och tid till att utveckla fröna och kottarna. Fröna måste även ha turen på sin sida att faktiskt börja gro i marken senare. Alla som någon gång har planterat frön vet att ibland så gror dom, och ibland inte. Det är därför frågan om regenerationen är så viktigt, hur framgångsrik kommer barrträden i Klippiga Bergen och Alaska att vara om skogsbränderna härjar allt oftare? Ett annat problem är det lokala klimatet. Kommer det bli torrare eller blötare, och hur varmt kommer det bli? De är alla viktiga faktorer som spelar in i hur skogarna kommer att se ut i framtiden.

Genom ett Gammalt och Aktivt Landskap

Äventyrstisdag

Yellowstone National Park - Vinterupplagan

Mammoth Hot Springs

Eftersom vi alltid åker till nationalparken Yellowstone via den lilla staden Gardiner, så får vi tillgång till hela norra delen av parken. Det är inte alla vägar som är öppna vintertid, men alla ingångar är dock öppna, man kan helt enkelt inte åka genom parken. Man kan alltså inte köra (med bil) till den absolut kändaste heta källan, Old Faithful, däremot så kan man åka till Mammoth Hot Springs. Om man inte kan åka till parken överhuvudtaget kan man spana in de olika kamerorna runtom i parken som sänder live hela tide, till exempel den vid Mammoth. Nederbörden som faller i de närliggande bergen söker sig sakta nedför berget, men en stor del infiltrerar även nedåt, genom jordlagret och mot berggrunden. Vattnet blir sedan uppvärmt och pressas uppåt vid de heta källorna, och bildar då Mammoth Hot Springs.

Färger, Konst och Vetenskap

Det är ganska coolt att se alla olika konstformer som bildas i kombination med den varma och kalla luften. Snö och is vid de heta källorna bildar helt fantastiska konstsammansättningar. De heta källorna vid Mammoth är några av de mest tillgängliga i hela parken, de ligger ju bara några kilometrar från ingången vid Gardiner. Berggrunden under Mammoth Hot Springs består av kalksten. När vattnet som transporterats ända från bergen och nedåt i marken till sist pressas uppåt mot markytan har kolsyra redan bildats i vattnet (på grund av den koldioxid som bildas under markytan) och det är kolsyran som löser upp kalkstenen och bildar kalciumkarbonat. Vattnet som pressas uppåt innehåller nu både kolsyra och kalciumkarbonat. När vattenlösningen når markytan bildas travertin, och det är travertin som hela Mammoth Hot Spring till stor del består av.

Låga Temperaturer och Färgskiftningar

De heta källorna ändras hela tiden, och det är en av de karaktärerna som jag tycker gör dom så speciella. Vattenflödet kan ju ändras genom att temperaturen sjunker, men skiftningar i tektonik plattorna under de heta källorna kan också skifta och ändra både flödet, temperaturen och pH i vattnet. Några av de heta källorna vid Mammoth har till och med torkat ut under flera årtionden för att sedan börja att rinna igen. Flödet av vatten har även varit så pass högt vid vissa källor att hela spången man går på har täckts av vatten. Går man genom de heta källorna vid solnedgången så får man en helt otrolig upplevelse. Färgerna från himmelen reflekteras i vattnet och all ser helt annorlunda ut. Färgerna på de heta källorna, blått, oranget, och grönt bildas från de olika bakterierna som trivs i olika temperaturer och pH. En annan bra sak med att besöka de heta källorna på vintern över huvudtaget är att det är mycket färre människor som vill gå ut och gå när temperaturen kryper ned mot -30 C.

Terrasserna

Mammoth består av två nivåer, den nedre och övre terrassen. Några delar av Mammoth är rullstols anpassade, men för att komma till övre terrassen måste man gå uppför trappor. Det finns dock en väg med parkering går längsmed den övre terrassen, men jag är osäker på om den är öppen på vintern. Kan man så ska man förstås utforska alla olika heta källor som finns vid Mammoth, både på nedre och övre terrassen. Man ser mindre av de heta källorna precis efter ett stort snöoväder, så det är något att tänka på. Men ingen dag är densamma under vintern vid de heta källorna, och det är det som gör dom så speciella. Alla bilder här nedan är tagna från den övre terrassen. Bilderna över texten är alla tagna över hela Mammoth Hot Spring, både övre och nedre terrassen.

Har du varit vid några heta källor på vintern, eller kanske till och med Mammoth?

Julskidåkning över öppna landskap och genom Bison hjordar

Äventyrs Tisdag

Yellowstone National Park - Vinterupplagan

Att skida Blacktail Plateau

Åka skidor i Yellowstone är verkligen en hit, speciellt om man gillar berg, skog och öppna landskap. Lite vilda djur ovanpå kan göra vilken äventyrslysten människa på jorden nöjd. Vi brukar alltid åka till Blacktail Plateau då vi ska åka skidor. Det är en relativt kort sträcka (12.8km), men brukar ha färre besökare, ja om du nu vill ha ännu färre människor att stöta på under parkens lågsäsong. Det är bara en enkel väg så om man inte vill åka samma väg tillbaka kanske man kan lifta eller ha tur att ha två bilar så man kan köra tillbaka till starten. Själva vägen heter Blacktail Plateau drive, och på sommaren är det en av alla små avstickare man kan göra i parken. Första gången vi skidade där var W och jag inne i en djup konversation då vi rundade ett hörn, och skrämde slaget på en bison hjord, ja och de skrämde slag på oss förstås. Men de sprang iväg illa kvickt. En liten baby bison höll dock inte med de äldre och började låtsas attackera oss, på håll förstås, men ändå. Lyckligtvis var de äldre noll intresserade av oss och vi kunde lugnt fortsätta skida på korrekt avstånd.

 
 

Över Kullar och genom Dalar

Ibland har man tur och de har precis satt skidspåren, men annars så är skidspåren väl använda. Inte nog med att man kan spana på djur så får man ju även se alla dessa berg och skogar från en annan vinkel. Det är sällan vi möter andra folk, annat än på parkeringen. Beroende på vilken sida man börjar på så kan det vara väldigt begränsat med just parkering. Vi har dock haft tur och alltid lyckats få parkering precis där vi ska börja. Det är en speciell känsla då man är mitt ute i parken utan några andra människor, mitt i bergen i princip. Att kunna se de vilda bisonoxarna mumsa på mat lite här och där i omgivningen är helt fantastiskt, men kan ibland även kännas lite läskigt.

Östra Yellowstone - Ett ställe att åka längdskidor på?

Jag har inte åkt några skidspår på nordöstra sidan, men har däremot åkt bil genom den delen av parken. Det tar ju lite längre tid att ta sig ända dit, så vi brukar faktiskt sällan åka hela vägen mot Silverporten. Då man åker mot Silver Porten åker man i princip genom bergen, och väl utanför så kan man fortsätta upp i bergen genom att följa Beartooth Highway. Den är bara öppen under ett fåtal månader om året eftersom den högsta punkten ligger på ca 3,336 möh. Cooke City som är den lilla byn precis utanför parken påminner mig om de små byarna längsmed Seward Highway som man åker förbi då man kör mot Homer och sydöstra Alaska. Men där, mot Silverporten så åker du genom djupa snötäckta skogar och höga berg som strålar över dig. Därför är mitt mål nästa gång vi åker till parken under vintertiden att få skida även där.

Har du åkt skidor i någon nationalpark i världen?