Äventyrs Tisdag

Äventyr i Storstaden

För några veckor sedan satt vi en söndagsmorgon och funderade på vad vi skulle göra. Det är lätt att nästan bli blind av allt man kan göra i en storstad som New York, men smakar det så kostar det. Vi försöker göra så mycket gratis saker som möjligt, och det finns faktiskt en hel drös av saker att göra gratis. Har man tex ett New York City bibliotekskort så kommer man in på diverse museer helt gratis. Men denna morgon så sa jag att vi kan väl gå the High Line. Vi är ganska dåliga på att utforska storstäder maximalt, men vi får ju träna på det nu. Det är ju skillnad på att åka till staden en vecka eller två, mot att bo i staden. Jag har hört mycket om the High Line från vänner, och den finns i alla dessa artiklar som “10 best things to do in New York City” etc, dessa artiklar som man finner på samma ställe som “How to cope with a too hot apartment in the wintertime” och “bedbugs in NYC” osv. The High Line ligger söderut på Manhattan, sydväst faktiskt, och där nere finns det även några Trader Joe’s, och eftersom vi inte varit på Trader Joe’s sedan vi flyttade hit så tyckte vi att det skulle vara en bra kombination.

Lite Historia om The High Line

Vi gick faktiskt inte hela the High Line. Nu är den ju inte sådär jättelång ändå, men södra delen startar run Washington Street och Gansevort Street. Vi tog tåget söderut hemifrån oss och gick sedan av runt 14th och Lexington. Sen promenerade vi längsmed 14th genom Chelsea Market för att sedan ta oss upp på the High Line. Visste du att Chelsea Market en gång var the National Biscuit Company? Då när the High Line byggdes så var det ett av alla ställen som hade stor nytta av den spårändringen, en spårändring som inte bara innebar att tågen nu inte körde på marken, men även igenom vissa byggnader på höjden. Jag visste bara att the High Line var en gammal tågräls som de gjort om till en park. Den är ju bara dryga 2.3 km. För ett par år sedan så var det prat om att riva hela High Line, och mycket har ju rivits, men de som bodde runt denna del av High Line gick ihop och räddade den. Tankarna om en ändring av tågrälsen startade i mitten av 1800-talet då tågrälsen på marken började bli en stor fara för fotgängare, och 1910 så hade mer än 500 dödats av tåget. Det var inte förrän 1924 som iden om att höja tågrälsen från marken myntades, men det första tåget på den höjda rälsen hade inte sin jungfruresa förrän 1933. Om du vill läsa mer om historien bakom the High Line och även bilder från slutet av 1800 talet och början av 1900 talet så kan du läsa mer på hemsidan om the High Line.

Trädgårdar och Arkitektur

Det var väl kanske inte designen av the High Line i sig som imponerade mig. Även om det var fint med växterna, ja eller i vissa fall gräset, som fanns på the High Line. Istället blev jag väldigt imponerad av all arkitektur runtom. Men visst behöver man inte gå the High Line för att spana på all arkitektur i staden New York, men det underlättar. Själva designen av the High Line är fin, men som jag nämnde så är växterna/gräset inte så imponerande. Men det är klart, det ska ju vara lättskött också. Designen av bänkarna och gångvägen som består av brädor ibland. Vi såg dock en äldre dam som inte såg att underlaget ändrades då hon skulle ta kort, och hon föll pladask in i buskaget. Som tur var satt det en kvinna på bänken bredvid som hade plåster och förband i väskan. Det är ganska mycket folk på the High Line, men kan tänka mig att det eventuellt blir mindre nu när vintern tar vid. Vi får se helt enkelt. Trafiken av människor som slussas genom the High Line går i vågor, och ibland är det väldigt lite folk för att sekunden senare bli trångt igen. Det var inte förrän i slutet av the High Line som jag tyckte det var en behaglig andel människor.

Skyskrapor

Skyskraporna precis söder om Central park är ju väldigt spektakulära. Vi har fortfarande inte varit uppe i någon av de “populära” men vi får se om det kommer. Jag gillar de skyskraporna som är reflektiva, dvs hela himlen speglar sig i dom, vilket är speciellt vacker en molnfri dag som denna, då de färgar byggnaderna i alla möjliga blå toner.