Posts filed under Den Ultimata Bilresan

Den Ultimata Bilresan del.5

IMG_8661-May 25, 2016.jpg

Det är som Alaska på Steroider

DAG 5, 05/25/16: Saskatoon Island Provincial Park till Pocahontas Campground

Innan jag flyttade till Alaska beskrev en vän det stället som Norrland, fast på steroider. Och här var vi alltså nu, vår femte dag på vägen och jag kunde aldrig i hela mitt liv ha fantiserat om att vyerna kunde bli bättre. Jag tittate ut genom fönstret vid ett tillfälle samtidigt som jag la ned kameran i knät och sa, jag kan inte ta in mera berg. Dessa två kommande dagar skulle vi köra ganska mycket, men vi skulle också försöka spendera tid i de två nationalparkerna som vi skulle köra igenom.

Vi var redan på väg när klockan slog åtta och vid det här laget så var vi båda två nog ganska trötta på att köra, och senaste gången vi duschade var vid Liard Hotsprings. Men det värsta var nog ändå att sitta stilla så länge. Som tur var så körde vi nu mot två av de kändaste nationalparkerna i Kanada (kanske rentav i hela nordamerika), Jasper och Banff. Denna dagen skulle inte vara lika lång på vägen, eller allt är ju relativt, men vi skulle nu få chansen att sträcka på benen och vandra lite också. Efter ca 4 timmars körning genom ett öppet landskap så kröp bergen närmre och närmre, och vi körde nu in i nationalparken Jasper. När man kör in i Jasper så kör man i princip in i bergen, och vyerna är helt makalösa. Jag vet inte om någon annan plats som är så spektakulär som Jasper och Banff. När du kör över Athabasca floden, söderut på Yellowhead Highway så är vyerna helt otroliga. Jag vet, jag använder så många stora adjektiv men det är bara ett måste, ni måste se själva någon gång.

Sedan körde vi genom Maligne Canyon

Vi kunde se de djupa skogarna, sjöarna och bergen i alla fyra rikntingar runtom oss. Det bara fortsatte och fortsatte, som om det inte fanns något slut på det. Jag ville förstås stanna vid varje tillfälle som vi skulle kunna, men så blev det ju inte förstås. Vi skulle troligen fortfarande vara i Kanada om vi gjort det. Men, nu skulle vi i alla fall få vandra. Vi körde mot sjön Maligne, för det var där man började för att komma till Bald Hills trail. Vi körde förbi Medecine Lake, klippformationer och brandhärjade bergssluttningar. Bald Hills Summit trail är 13.2 km lång, ut och tillbaka. Den leden är känd för att ge dig helt otroliga vyer. Just nu så var vädret soligt, men man vet ju aldrig i bergen, och vi kunde se moln vid horisonten, som vanligt. Jag förstår inte hur vi alltid har sådan tur med de vandringar vi gör, det var inga andra som gjorde just denna vandring.

Bald Hills Summit Trail

Leden tar dig först genom den djupa skogen, över bäckar och uppåt, förstås uppåt. Hur kan man bestiga ett berg om man inte tar sig uppåt? Då man börjar komma högre upp i elevation så börjar man se alla dessa vyer mellan träden. Till slut kliver man ut från träden och upp på tundran och den mer alpina vegetationen uppenbarar sig, för nu är vi mer än 2,000 möh.

Ovanför Trädgränsen

Till slut så kom vi alltså ut ur träden och det första vi la märke till var snön. Det var ju trots allt i slutet av Maj, och i bergen så betyder det snö. Och bergen, alla dessa berg vart du än vred huvudet. Den sista biten av leden är ganska brant, och var nu täckt av djupsnö på sina ställen. På toppen av Bald Hill så får man panorama vyer av de Kanadensiska Klippiga Bergen. Härifrån ser man sjön Maligne, samma sjö vi tidigare bara fick se mellan träden. Som vanligt var regnet i hälarna på oss och vi bestämde oss för att inte bli långvariga.

Innan vi tog oss ned så var vi ju förstås tvugna att ta lite selfies. För vem gillar inte att ta selfies i bergen. På vägen ned så lekte vi i snön innan vi snabbt började vandra in genom träden medan bergsvyerna sakta försvann, ja tills vi kom ut ur skogen förstås.

När vi var färdiga med vandringen så körde vi mot campingen vi hade valt ut, Pocahontas Campground. Den låg nära vandringen vi gjorde och vi hade inte så stor lust att köra längre än så heller. Vi hade varit oroliga över att vi inte skulle kunna få någon tältplats efter att ha sett alla bilar på vägen. Men så hade vi ju även spenderat flera dagar med mindre folk i krokarna så det kanske bara var en effekt av det. För när vi kom fram till campingen så var det nästan ingen där. Jag förstod direkt att vi kommit till civilisationen då vi såg läskmaskinen vid toaletterna.

Dag 5, Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning i Kanada

  • Shell Canada Grande Praire, AB. 29.8 km from Saskatoon Island Provincial Park Bränsleförbrukning: 25 miles/gallon

  • Petro Canada Jasper, AB. 403.6 km från Grande praire. Bränsleförbrukning: 24.49 miles/gallon

  • Camping: Pocahontas Campground, AB. 433.4 + 48 km från Saskatoon Island (481.4 km).

  • Totalt för hela resan: 2739.4 km

Den Ultimata Bilresan Del.4

IMG_8383-May 24, 2016.jpg

Moln över Horisonten

DAG 4, 05/24/16: Liard Hotsprings till Saskatoon Island Provincial Park

Regnet hade återigen hunnit ikapp oss, och nu på morgonen var det fortfarande lite regn i luften. Vi befann oss vid Liard Hotsprings och det var nu uppenbart att vi körde söderut, mot civilisationen. Det var ganska otroligt att tänka på hur vi bara för någon dag sedan varit de enda som tältade på den där campingen i Yukon Territory, där livet är “larger than life”. Här, i British Columbia är vägarna breda, precis som i Alberta längre fram, och vägarbetet fortgår precis som det gör runt hela nordamerika under sommaren.

Omringad av Bergen

Eftersom campingen vid Liard Hotsprings var ganska full så körde vi vidare redan tidigt på morgonen, efter att vi fått i oss kaffe förstås. Vi körde söderut, på Alcan, och vi passerade berg efter berg. Ett föremål på horisonten som vi fortfarande inte blivit mättade av, men det skulle också komma. Det är så mycket vildmark här att det antagligen skulle ta en hel, eller iallafall en halv livstid att upptäcka allt. Om du någonsin har letat efter en plats att vila själen på, så har du kommit till rätt ställe här i vildmarken.

Muncho Lake Provincial Park

Efter ungefär en timme så kom vi då fram till vårat frukostställe, MacDonald Campground vid Muncho Lake. Muncho Lake Provincial Park är en av alla dessa små, men även stora, parker runtom i landet. Denna belägen vid bergen förstås. Vi dukade upp på ett picknick bord och medan vi väntade på att vattnet till kaffet skulle bli klart så gick jag och spanade på bergen och molnen vid sjön. Precis då fick jag se en stor regnbåge sträcka sig över sjön, och visst fanns det lite blå himmel där i bakgrunden.

Jag kör inte ofta, men på en sådan här resa så måste man köra. Jag pekade hit och dit och försökte få W att ta alla dessa kort som jag nu missade. Ja, med blandade resultat förstås. Klippiga Bergen breder ut sig i väst, samma bergskedja som ingår i Kordiljärerna som är det bergskedje komplexet som utbreder sig från nordvästra USA (Alaska) genom Kanada, och sedan ned genom USAs västkust. Så storslagna vyer blir man bortskämd med vare sig man vill det eller inte. Även fast vi nu skulle köra längre ifrån dessa klippiga bergen i väster, så kunde vi fortfarande se de på håll medan de försvann bakom oss.

Området söder om Northern Rocky Mountain Provincial Park har större vidöppna områden och färre berg. Vi är fortfarande i vildmarken dock, och då och då körde vi förbi en svartbjörn längsmed vägen, eller rentav korsa vägen. Det är ungefär som älg i Sverige, de finns lite här och där.

Saskatoon Island Provincial Park

Efter 898 km, ja här går det undan, så hade vi till sist hittat den minsta Provincial Park som vi kunde hitta, Saskatoon Island Provincial Park i Alberta. Regnet hade slutat att smattra mot vindrutan när vi väl stannade bilen. Och här skulle vi alltså sova för natten. Men först gick vi för att hämta ved, för att det kändes nästan som ett måste här i Kanada, då vi ändå fick all denna ved gratis. Torr var den också. Vi satt ock lyssnade på fåglarna som precis var i mitten av deras migration norrut, men även andra campare som talade om resan de haft hittintills. Precis som fåglarna, så var även de på väg norrut, mot Alaska, medan jag flyttade söderut mot det kala landskapet som Wisconsin skulle bjuda på. De hade fortfarande hela Yukon framför sig, och alla dessa otroliga upplevelser vi redan fått. På ett sätt kunde jag känna mig lite avundsjuk på resan de gjorde, men vi hade ju också så mycket mer att upleva. Vi var ju knappt halvvägs till Wisconsin. Dessutom hade vi ju både Banff och Jasper national Park framför oss.

Dag 4, Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning i Kanada

  • Bluebell Inn. MP 300 Alaska highway. Fort Nelson, BC, 323 km från Liard Hot springs Provincial Park. Bränsleförbrukning: 24.64 miles/gallon

  • Blueberry Esso. MP 101 Alaska Highway. Wonowon, BC, 296 km från Fort Nelson. Bränsleförbrukning: 26.58 miles/gallon

  • Camping: Saskatoon Island Provincial Park, AB. 278 km från Wonowon.

  • Totalt för hela resan: 2258 km

Den Ultimata Bilresan del.3

IMG_8113.jpg

The Spell of the Yukon

There’s a land where the mountains are nameless,
And the rivers all run God knows where;
There are lives that are erring and aimless,
And deaths that just hang by a hair;
There are hardships that nobody reckons;
There are valleys unpeopled and still;
There’s a land — oh, it beckons and beckons,
And I want to go back — and I will. - Robert Service

Dag 3, 23/5/16: Wolf Creek Campground till Liard River Hot Springs Campground - 657 km

Alaska Highway - The Alcan

    Varje år är det många som åker Alaska Highway, som även kallas the Alcan. Den motorvägen startar officiellt i Dawson Creek, British Columbia (BC) och går ända till Delta Junction i Alaska, vid milepost 1421. Förr i tiden så var hela Alcan grus/sandväg. W's mamma och pappa körde en del av den för länge sedan. Deras bil fick punktering och de fick vänta ganska länga innan den första bilen körde förbi. Idag är hela vägen asfalterad, ja om man bortser från all vägarbete som varje sommar täcker stora delar av motorvägen. Det är som en never ending story det där om vägarbete. Ska man åka the Alcan ska man ha the Milepost. Det är en tjock vägbibel som talar om allt du vill och inte vill veta om resan. Varenda litet samhälle och attraktion är minutiöst dokumenterad i bibeln. Ett tips är dock att åka från Dawson Creek och norrut, det är krångligt att åka baklänges i kartboken ibland, men det löser vi också. The milepost är nyproducerad varje år förstås, för att saker och ting ändrar sig på denna långa sträckan. Vägbibeln har även andra avstickare dokumenterade, inte bara the Alcan, men turer mot Haines Alaska till exempel.

Här uppe, i norra Nordamerika så har du oftast lite till noll mottagning på telefonen, vilket gör det ännu viktigare att faktiskt kanske förlita sig på riktiga kartor. Kör man här uppe kan man förvänta sig att stöta på älgar, svartbjörnar, brunbjörnar, bison och nordamerikansk ren (som faktiskt är en annan underart och ser annorlunda ut än den klassiska europeiska renen). Vi körde genom helt fantastiska landskap, genom Alaska och nu även genom Kanada. Kanada som bara växte och växte i våra hjärtan, dessa stora landskap med berg som tornar upp sig i bakgrunden vart du än ser. Vi åkte på tomma vägar med mer svartbjörn än vad jag någonsin sett. Vi passerade älvar, broar och bakom varje krön såg vi bara mer och mer berg och djupare skogar.

Några av de vyer vi såg den 23de Maj:

Signpost Forest

Wolfcreek Campground

    Vi vaknade up på Wolfcreek Campground, regnet hade slutat och för en gång skull så var tältet relativt torrt. Vi var på en camping precis utanför Whitehorse och vi hade blandade känslor om campingen. Vi var ju precis utanför den största staden i YT och det drog till sig både bra och dåligt folk tyvärr. Ungefär 70% av all befolkning i Yukon bor i Whitehorse (hela 25,000 ungefär). Vårt mål för dagen var the Signpost Forest som ligger vid samhället Watson Lake. Watson lake är en av de lite större samhällena i YT (allt är ju relativt men....), ungefär 1000 personer bor här. The Signpost Forest skapades 1942 av en amerikansk soldat som var skadad och var på plats för att vila ut sig. Kan tänka mig att snabbt kan bli tråkigt på en sådan rätt så avlägsen plats. Idag finns mer än 77,000 skyltar här. 

Så åker vi in i British Columbia och kör mot Liard Hotsprings

    Vi lämnar Yukon med sina vidsträckta vyer och brist på människor och åker in i British Columbia, BC. Det är helt galet att det tagit flera dagar att åka genom Yukon, men som Robert Service en gång sa,

"There are valleys unpeopled and still;
There’s a land — oh, it beckons and beckons,
And I want to go back — and I will."


BC har en befolkning på ungefär 4.6 miljoner, en stor kontrast med YT's bara 35,000. Vi kör in till den kända Liard River Hot Springs Provincial Park med det där regnet konstant bakom oss. Jag har faktiskt skrivit om Liard Hotsprings förut, men av en helt annan anledning. 1997 var det en relativt känd björnattack som ägde rum här. Du är i björnlandet här, hela vägen genom the Alcan, och förstås hela Alaska och nästan hela Kanada. Björnattacker som den 1997 är extremt ovanligt, och säkert även därför den har fått sådan stor uppståndelse inom björnsäkerhet. Det gäller som sagt att alltid vara redo, väsnas, och bära björnspray, och så även här. Runtom Liard Hot Springs kan du se den där djupa taigan, samma taiga som täcker stora delar av norra halvklotet. Svartgran, vitgran, kontorta tall är blandade med lövfällande träd som asp och björk. Vi går på en spång för att komma fram till den heta källan. Spången tar oss över den våta och sköra myrmarken, in i den djupa skogen och plötsligt så står vi där, framför den näst största heta källan i hela Kanada. Medan vi simmade kom åskovädret närmare och närmare. Till slut bestämde vi oss för att det inte var säkert i vattnet längre och gick tillbaka mot parkeringsplatsen igen. 

Efter Regn kommer Sol

    När regnet till slut upphörde gick vi tillbaka till de heta källorna och spången. Ljuset var så fint och jag ville ta en massa kort förstås. Den låga dimman formade ett sådant vackert ljus över myren och det luktade precis som efter ett sommarregn. Som en typisk sommarkväll, en ganska blöt men vacker. Senare den kvällen så kunde vi gå och lägga oss med ett leende på läpparna, ett leende som en påminnelse för hur lyckligt lottade vi är som får se platser som denna. 

Dag 3, Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning

  • Kanada: Jakes Corner Whitehorse. MP 866 Alaska highway, YT, 88.5 km from Wolf Creek Campground. Bränsleförbrukning: 9.11 km/L

  • Kanada: Rancheria Motel and Cafe. MP 710 Alaska highway Watson lake, YT, 242 km. Bränsleförbrukning: 13.16km/L

  • Kanada: Någonstans...275.5 km. Bränsleförbrukning: 10.73 km/L

  • Totalt ungefär: 606 km + 51 km mellan bensin station och campingen (657 km).

  • Camping: Liard Hot springs Provincial Park

  • Totalt för hela resan: 1639 km