Posts tagged #roadtrip

Den Vackraste Bilvägen i Amerika - Beartooth Highway

Foto taget av min pappa

Foto taget av min pappa

Fredags Tillbakablick

Beartooth Pass och Beartooth Highway

Jag hade aldrig hört talas om Beartooth Highway innan sommaren 2017. Men den sommaren hade jag även jobbat lite kort i Yellowstone med W’s fältarbetsgrupp, och då de körde tillbaka från Yellowstone till Madison så körde de just den vägen. Alla berättade senare hur fantastisk den vägen var, så när jag planerade resan till Montana inför vår bröllopsceremoni var det ingen snack om saken att jag och pappa skulle ta just den vägen.

Berg precis överallt

Bergspasset Beartooth är precis vad det låter som. En passage genom två bergsbranter. Först så åker du in i bergen, sedan upp och över bergen innan du så småningom kommer ned på andra sidan och fortsätter köra genom bergen. Själva vägen du kör på har blivit kallad en av USA’s vackraste bilvägar, 10 mil av sicksack vägar som tar dig upp och nedför bergsmassivet. Det finns ju en hel del liknande vägar, men om du gillar berg, alpina sjöar och att campa så är det här en väg för dig. Om du är intresserad av att vandra så är detta även fantastisk plats att göra det på. De flesta bilder från körsträckan nedan är tagna av min pappa, eftersom jag körde hela vägen fick han stå för fotograferandet. Jag däremot fick många kort vid den sjö vi så småningom campade vid. De flesta campingar på Beartooth Platån är så kallade “first come first serve” och kostar mellan 10-15$. “First come first serve” innebär helt enkelt att det inte går att boka någon plats här, utan det är i princip först till kvarn som gäller. Beartooth Highway går genom Shoshone National Forest, en av många National Forests i både Wyoming och Montana. Precis som många andra National Forests i USA så kan man utnyttja något som heter "dispersed camping” vilket innebär att man i praktiken får campa vart som helst helt gratis (finns förstås många restriktioner som man alltid böra läsa på för respektive National Forest, för olika National Forest har olika regler då det kommer till dispersed camping), men man blir då utan rinnande vatten, toalett osv. De tar förstås inte kort på de flesta camping platser, utan man bör ha exakta kontanter så man kan betala eftersom det heller inte går att få växel. När du kommer till en camping så kör du först runt för att hitta en plats, sedan parkerar du bilen och går tillbaka till betalstationen där du betalar genom att skriva ned information om din bil och vilken plats du valt. Sedan river du av en del av informationsdelen som hängs på camping platsen och den andra delen plus pengar stoppas ned i ett kuvert och sedan ned i en postlåda. Oftast så finns det en campingvärd på plats, de brukar bo i någon stor husbil i närheten av betalstationen. Det är de som har ansvar för campingen, de städar, kollar så att alla har betalat och svarar på frågor förstås.

På toppen av Världen

Beartooth Highway är ju bara dryga 10 mil och vägen till den, från campingplatsen som för övrigt även var gratis i nationalparken Badlands där vi campat natten in, var väldigt kort. Jag hade valt ut ett par campingplatser i närheten av “top of the world”. Jag körde in på vägen mot den första campingen på min lista (Island Lake campground) och vi lyckades få den näst sista camping platsen. Island Lake campground tillhör Shoshone National Forest och ligger ca 2,900 möh, den högsta delen av Beartooth highway ligger på 3,300 möh. Först satte vi upp våra tält, och sedan visade jag pappa hur man använder björnsprayen. Även fast vi var relativt högt upp i elevation så finns det en och annan björn i krokarna.

Att Campa i Björnlandet

När man campar i björnlandet finns det förstås väldigt mycket man bör tänka på. Och vi har även lärt oss att olika områden ibland har olika “regler” eller “råd”. Runt östkusten och midwest har de endast svartbjörn som hänger, men västerut är det både brunbjörn och svartbjörn. I Alaska tex så är synen på svartbjörn väldigt olik synen på svartbjörn i midwest. I Alaska ser vi svartbjörnen som en väldigt farlig björn som har för vana att följa efter en och studera en under väldigt lång tid innan den bestämmer sig för vad den vill, medan i midwest så är svartbjörnen väldigt skygg. En sak som stämmer överens med alla björnar dock är att de har ett väldigt bra luktsinne. Alltid när du campar i björnlandet så måste du förvara din mat i ett så kallat “bear proof locker”. Alla campingplatser i björnlandet jag har varit i runtom Yellowstone har permanenta björnsäkra skåp på varje campingplats. På de flesta ställen så räknas även din bil som bear proof locker. Men så är inte fallet på en del ställen i tex Colorado, där björnen lärt sig att öppna dörrar och krossa fönster in i bilar med mat i dom. På vissa campingar i norra Wisconsin och Minnesota så rekommenderade de även att täcka ens kylbox med handduk eller filt, eftersom björnar lärt sig att förknippa kylboxar med mat, och kan således krossa glaset till bilen om de ser en. När jag först började tälta i Alaska så brukade jag alltid ha en kniv i tältet i närheten av huvudet. Som en backup plan om man behövde skära sig ut ut tältet vid en björnattack eller liknande. Det var många som rekommenderade just detta, och det är ju klart att detta typ aldrig händer, men OM det händer så är man förberedd. Men efter att par år så glömde jag helt enkelt bort det, och blev kanske lite slarvig. För ett par somrar sedan så dödades två personer under loppet av en vecka, av två olika björnar inte långt ifrån varandra (ingen av dom medan de tältade dock). Då började jag tänka på det här med kniven igen, och att även bära med sig en kniv som självförsvar ifall att. Så jag tvingade W att köpa en jaktkniv i förebyggande syfte för hans fältarbete den sommaren. W och jag har campat ganska mycket nu i björnlandet, vi spenderade ungefär en vecka i Yukon och British Columbia i Kanada då jag flyttade från Fairbanks till Madison. Nuförtiden så har vi ett ganska bra system, även fast det systemet fallerar när vi inte har campat på ett tag.

Sedan satt vi och Filosoferade om den Vackra plats

Efter middagen tog vi en promenad ned mot sjön. Medan himlen färgades rosa så satt vi där och kollade på solen som sakta letade sig nedåt bakom bergen. Egentligen så är det helt sjukt vad vackert det var nu när jag ser bilderna igen. Hur enkelt det är att åka till denna plats om man nu ändå är i Montana eller Wyoming. Det finns så många andra ställen precis som denna förstås, och det får mig bara att få mersmak.

Brandrök

Precis som i Alaska, så härjar bränder på sommaren både i Montana och Wyoming, och denna sommaren var inget undantag. Nästa morgon vaknade vi tidigt och kunde känna brandlukten sticka i näsan. En hinna av brandrök kunde ses på horisonten, precis som vi sett senare fick se på vår bröllopsdag, och röken färgade solen helt röd såhär på morgonen. Efter en snabb frukost och kaffe så startade vi vår resa ut från Beartooth Pass och in genom nationalparken Yellowstone. Beartooth Highway var relativ tom, förutom en och annan motorcykel vilket förvånade mig, men så var det även väldigt tidigt på morgonen. Det brukar vara många motorcyklar och även cyklar på vägen, och själva vägen är relativt smal med många svängar, därför är det viktigt att hela tiden vara på sin vakt. Både för motorcyklarna och cyklarna, men även djurlivet. Själva hastighetsgränsen på denna väg är även väldigt låg, på grund av just detta. Vi tog det långsamt och spanade både på bergen och alla smådjur vi fick se längsmed vägen.

Vilken är den vackraste motorväg du har kört på?

Den Ultimata Bilresan del.2

Fredags Tillbakablick

DAG 1, 21/05/16: Fairbanks till Lake Creek Campground - 594 km   

På dag 1 körde vi österut, mot Delta Junction, Tok, och till sist in i Kanada. Fairbanks är ju som ett epicenter av den klassiska tajgan som breder ut sig över den norra delen av jordklotet. Djupa skogar som runtom Fairbanks och interior Alaska består av den klassiska brand benägna svartgranen, men har även mycket vitgran, björk, al och andra lövträd. Då man kör österut på Richardson Highway, så kör man även parallellt med Tanana River. Det namnet får mig alltid att tänka på Paul Simons sång "Diamonds on the soles of her shoes" där han sjunger:

"He's a poor boy
Empty as a pocket
Empty as a pocket with nothing to lose
Sing ta na na
Ta na na na"

    När du lämnat den djupa skogen runtom Fairbanks bakom dig så kommer bergen närmare, ungefär i samma takt som älven med dess flätade karaktär rör sig närmare vägen, och under flera mil så kör man genom bergen, ja om man nu kan se dom. Efter ett tag drar sig dock bergen bort mot horisonten och du har kvar ett kärrigt landskap med död svartgran som breder ut sig framför dig med bergen i bakgrunden. 

Gränskorsning in till Kanada

    Ungefär halv sju på kvällen så kom vi allt närmare gränsen mot Kanada, och vår camping plats. Med midnattssolen över oss så såg vi inte något tecken på att solen skulle gå ned än. Gränsövergången in till Kanada var smidig, de frågade oss om vår resa, vart vi var på väg och sedan de klassiska rutinfrågorna: har ni någon frukt, alkohol eller vapen? Det enda vi hade som skulle kunna klassas som vapen var väl björnsprayen. Han hälsade oss välkomna och vi skulle nu köra in i den mest avlägsna delen av vår resa, the Yukon Territory. Här bor bara 36,000 invånare, över en areal som är större än hela Sverige. Inte helt oväntat är deras slogan: Larger than life.

White River Lake Creek Campground

    Inne i Kanada och Yukon så är man tillbaka i de djupa skogarna och höga bergen. Berg överallt, precis som i Alaska. Men om Alaska är som Norrland på steroider så nog Yukon och den västra delarna av Kanada som Alaska på steroider. Vi kom till sist fram till vår camping plats, som förstås var helt tom. Det verkade som att allt folk hade försvunnit så fort vi körde in i Kanada och Yukon. Vi satte upp vårt tält, lagade mat och gick sedan på en kort promenad längsmed en mindre flod. Senare på kvällen kom regnovädret som vi trilskats med under hela resan ifatt oss och vi somnade med ljudet av regn som smattrade på tältet. 

Dag 1 Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning

  • USA: Jacks service Delta Junction, AK, 160 km. Bränsleförbrukning: 10 km/L

  • USA: Youngs chevron milepost 1314 Alaska highway, AK, 176 km. Bränsleförbrukning: 11 km/L

  • Kanada: Fas gas beaver creek 1202 Alaska highway YT, 178 km. Bränsleförbrukning: 10.8 km/L

  • Totalt ungefär 514 km + 80 km mellan bensin station och campingen

  • Camping: Lake Creek Campground

DAG 2 22/05/16: Lake Creek Campground till Wolf Creek Campground, 388 km

    Morgonen efter så vaknade vi tidigt, det regnade fortfarande förstås. På många av de campingplatser vi besökte i Kanada fanns det gratis ved, något som är absolut inte existerar i USA. Prio nummer ett denna morgon var förstås kaffe, och sedan elda i kaminen som fanns under det kommunala regnskyddet så vi fick upp värmen igen. Men det skulle också ge oss lite tid till att torka ut tältet som nu var väldigt blött. Finns inget värre än att packa ett blött tält. 

Sommaren är den Stora Säsongen för Vägarbete

    Vi fortsatte genom Kanada och Yukon tillsammans med de djupa skogarna, bergen och de många vattendragen och sjöarna. Aldrig i hela mitt liv hade jag trott att Kanada skulle ge mig en sådan tankeställare om vad som egentligen finns när de kommer till vildmark. Här hade jag bott i Alaska i 7 år och aldrig trott att någonting skulle vara vildare än det. Jag hade förstås fel. Med de långa och kalla vintrarna i norra delen av Nord Amerika kommer även permafrosten som är frusen mark, även under sommar månaderna om än mer tinad, så sommar i de regionerna innebär inte bara turistsäsong, men även vägarbetessäsong. Det är inte ovanligt att man i dessa delar får vänta på en så kallad pilot car som ska guida en genom vägarbetet en halvtimme eller längre.

Hej Björn

    Ungefär halv nio på morgonen så såg vi en bil som stod still längre fram på vägen. Då vi kom närmare så såg vi varför. En grizzly, inte vilken grizzly som helst, utan en grizzly mamma, med två björnungar. Björnungarna kan inte ha varit mer än några dagar gamla med tanka på deras koordinations svårigheter. De var så söta, de drog i varandra och lekte för fullt, medan björnmamman stod och höll ögonen på dem i närheten. 

Berg

    Bergen försvann och dök upp medan vi fortsatte vår resa genom Kanada. Det är svårt att förstå hur stort Kanada är, om du trodde att Alaska med sin vildmark var stort, så är det ingenting jämfört med Kanada. När du tror att det inte kan bli mer otroligt så kan det, och det blir det. Igen, och igen, och igen. Vi stannade till vid Kluane River. Så fantastiskt landskap. De där bergen som helt plötsligt bara är där, boom helt framför dig, ibland är det svårt att fatta hur små vi är, och hur stora dessa berg verkligen är. 

Wolf Creek Campground

    Till slut kom vi fram till Wolf Creek Campground, efter ungefär 388 km. Jämfört med förra campingen så var denna lite mer full, alltså fler än bara oss två. Det regnade förstås fortfarande och jag hade väl kanske vant mig efter alla dessa regniga fältsäsonger, och även den tidiga och regniga fältsäsongen i Maj. W å andra sidan hade inte vant sig. När regnet till sist avtog satte vi upp vårt tält och försökte vädra ut och tork våra sovsäckar som blivit lite fuktiga. Vi hade till och med en brasa innan vi gick och la oss efter ytterligare en sen middag. 

Dag 2 Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning

  • Kanada: Petro express Haines Junction, YT 219 km från Lake Creek Campground. Bränsleförbrukning: 13.5 km /L

  • Totalt körande dag 2, ungefär 219 km + 169 km mellan bensinstationen och campingen. Totalt för hela resan:
    982 km

  • Camping: Wolf Creek Campground

Matanuska Valley och Matanuska Glaciären

Matanuska Glaciären

Fredags Tillbakablick

Palmer, Alaska

    Kör man söderut, från Fairbanks förbi Talkeetna och sedan även förbi Wasilla så kommer man till ett litet samhälle som heter Palmer. Vi åkte dit första gången mina föräldrar var och hälsade på mig i Alaska, 2012. Det var i slutet av sommaren, så rallarrosen hade nästan blommat ut och höstfärgerna lyste starkt runt Fairbanks. W och jag hade köpt biljetter för att se Avett Brothers på den årliga marknaden i Palmer. Vi hade bokat in mina föräldrar på ett motel, precis mittemot marknaden, och de kunde höra den fina musiken den sommarkvällen. Himlen bjöd på en färgshow nästan varje kväll, och myggorna hade minskat rejält. De flesta skogsbränder hade slocknat så ingen brandrök fanns i luften heller, och alla var på riktigt bra humör. Efter konserten så körde W och jag ut ur samhället till en liten camping och tältade för natten. 

Vyer från bilen, under bilresan söderut:

Palmer, Alaska:

Kultur

    Man skulle kunna tro att det inte riktigt finns något att göra i ett litet samhälle som Palmer, men den som söker finner. Eftersom vi är alla intresserade av kultur, och speciellt mamma som brukade jobba på Skansen som museivärd, så hade vi kollat upp ett ställe som hette the Colony House Museum. Det är ett museum som skildrar 30- och 40-talet i Palmer Alaska. Det är alltid intressant att se hur folk levde förr, speciellt på ett ställe som Alaska, med långa och mörka vintrar och korta somrar. Under 30- och 40-talen så startade Roosevelt en hel rad av nya program, som skulle gynna folket. Jag har tex nämnt lite om "Civilian Conservation Corps" (CCC) tidigare, och vad de gjorde. CCC var även det ett program under samma tidsperiod, skapat av Roosevelt. "Resettlement Administration" (RA) skapades 1935 för att flytta familjer utblottade eller låginkomsttagande familjer till en ny plats, för en ny chans. Ungefär 200 familjer valdes ut och flyttades till Matanuska Valley, som är den dalgången som Palmer ligger i. De familjerna kom från the Midwest, alltså det området som jag just nu bor i, eftersom de ansåg att klimat där skulle vara ganska likt klimatet i Alaska. Inte helt oväntat var således hade även många av de som blev förflyttade skandinaviskt påbrå. 

Myskoxe Lantgården

    Är man i krokarna runt Palmer kan man ju även passa på att besöka deras Myskoxe lantgård. De har en miljövänlig produktion av Qiviut, som är ett väldigt fint och åtråvärt garn. Myskoxe gården fokuserar även på utbildning och bistår även med inkomstmöjligheter för Alaska natives. Myskoxar kan även ses vilda i Alaska, men främst då runt kustlandskapet. Det finns även en lite hjord av myskoxar på gränsen mellan Sverige och Norge. De är inte helt vilda eftersom de var återinförda på 70-talet till Norge. Ungefär 3-5 individer bröt senare av från huvudhjorden och vandrade in i Sverige. Det är den hjorden som vi haft i Sverige sedan 70-talet, och även fast den under en tid hade nästan 30 individer, lider den idag inte helt oväntat av inavelsdepression. Det finns även ett Myskoxe centrum i Härjedalen, som även jobbar med att förmedla myskoxar till olika djurparker, men de har även återinfört myskoxar till den "vilda" hjorden för att öka genflödet och minska inaveln. Idag är antalet "vilda" myskoxar i Sverige ungefär 11 individer.

Mat-Su Valley

    Palmer och Myskoxe Lantgården ligger i den så kallade Matanuska Valley, söder om Talkeetna bergen. Österut och söderut så ligger Chugach bergen. Som du säkert kan tänka dig så är detta området väldigt vackert, omringat av berg i alla riktningar. Till öster om Matanuska Valley ligger Susitna Valley, och hela detta området kallas ofta för the Mat-Su Valley. Det är i södra Alaska du återfinner de flesta glaciärerna, de är ju både exalterande och deprimerande på samma gång då man tänker på att dessa glaciärer snart inte kommer att finnas kvar om det fortsätter som det gör, eftersom de flesta redan har minskat rejält i storlek eller helt enkelt försvunnit. Om du är intresserad av att se vart alla dessa glaciärer i Alaska ligger kan du besöka webbsidan till Alaska State Library, som listar 667 glaciärer. Även fast Alaska i stora lag har ett väldigt kallt klimat och kort sommar, så har södra Alaska ett mycket mildare klimat jämfört med till exempel Fairbanks och Tananana Valley.  Mat-Su Valley är den mest produktiva delen i Alaska ur lantbrukssammanhang, främst för det mildare klimatet. Det här området är en del av den Södra Cordilliera regionen, och var täckt av is under den istiden för 9000 år sedan (jämfört med Fairbanks och Interior Alaska, som inte var täckt av is), och det är även anledningen till varför det är så många glaciärer i södra Alaska.

Matanuska Glaciären

    Av allas dessa 667 glaciärer som finns i Alaska så är Matanuska glaciären en av de få du kan köra hela vägen fram till. Själva tillträdes platsen till glaciären är privatägd och man fick då, 2012, betala 24-30$ beroende på om man var Alaska resident eller inte. Nuförtiden måste man tydligen använda sig av en guidad tur som tar ut 100$ om man vill gå ut och gå på glaciären. Det är kanske inte helt fel, med tanke på att det är folk som inte håller sig till den specifika leden de satt ut på glaciären, ungdomar som hoppar över djuphål i glaciären eller springer omkring i största allmänhet som barn på glaciären. För visst finns det risker, det finns alltid risker när man är ute och går på glaciärer. Men ganska trist ändå att det ska vara så dyrt nuförtiden tycker jag. 

Ståendes på Matanuska Glacier

Ståendes på Matanuska Glacier

Glenn Highway

    Man behöver ju förstås inte åka hela vägen fram till glaciären, utan man kan se den från en av de många natursköna motorvägarna i Alaska, Glenn Highway, och Matanuska Glacier State Recreation site. Jag har besökt Matanuska glaciären två gånger, men har aldrig gjort något extremt ute på isen. Men vyerna precis där, och känslan av att faktiskt stå på en glaciär är ganska häftigt.

    Har du besökt några glaciärer?

Ensam i Öknen - Vandring i Nationalparken Canyonlands

 

Fredags Tillbakablick

Roadtrip

    För ett par år sedan så åkte W och jag på en roadtrip. Vi började i Bozeman och körde söderut, mot Canyonlands och Las Vegas. Vi körde förbi utkanten av Yellowstone, förbi de stora bergen the Tetons, och fortsatte in i öknen. Jag hade ju aldrig sett något liknande i hela mitt liv när den där öknen uppenbarade sig.  Rutten såg väl ungefär ut så här:

 
 

Canyonlands, Island in the Sky

    Som jag nämnde tidigare hade jag aldrig sett något annat landskap som liknande det vi såg runt Canyonlands. Oftast så gör vi våra resor runt jul och nyår, det är väl då vi har tid, eftersom fältarbete oftast tar upp hela sommaren. Vintern är enligt mig den bästa tiden på året att besöka Nationalparker, eftersom så få människor vill göra detsamma. Precis som vanligt så lyckades vi pricka in den kallaste perioden i mannaminne för just Canyonlands och Las Vegas, något som alltid hände då jag bodde i Alaska. Canyonlands och dess röda stenar är dock helt fantastiska, även då det är kallt, kontrasten mellan rött och vitt, och alla dessa stenpelare mot det annars så platta landskapet skapar ett landskap som är utan dess like. 

 

-Så fort mörkret föll over oss, och dessa stenpelare tornade upp sig och färgades i alla möjliga nyanser av blått

 

Iskalla Nätter

    Det verkade som att vi var de enda som tältade i Canyonlands, ja alltså det är väl inte så många som kanske är lika galna som oss. Det fanns lite andra människor i parken under dagen förstås, men så fort mörkret föll över oss, och dessa stenpelare tornade upp sig och färgades i alla möjliga nyanser av blått, var vi de enda människorna kvar i parken. Temperaturerna sjönk ned emot -20 till --30 grader, och eftersom det redan hunnit bli så mörkt bestämde vi oss för att sova i bilen. Det var en av de absolut kallaste nätterna i hela mitt liv, fast jag hade en sovsäck som har funkat bra i kallare temperaturer så frös jag så himla mycket. Tror att det främst beror på att bilen i sig leder kall luft mer än vad det gör då man sover i ett tält.

 
 

Murphy Trail

    Vi valde ut en väldigt kort vandringsled som verkade väldigt enkel. Det fanns absolut ingen annan där, vi var helt ensamma. Under dagen så blev det ju varmare förstås, vi vandrade i slutändan utan jackor, men med vantar och mössa.

 
 

National Parker bli mer och mer populära

I Januari 2013, då när vi campade i Canyonlands, så var de totala antalet campare i tält enbart 90 personer, och antalet besökare till Canyonland var 3617 personer. I Maj 2013 så är de totala antalet besökare 75000 så en hel del fler besökare under högsäsongen jämfört med lågsäsongen förstås. Under de senaste åren så har antalet besökare till national parker i USA ökat dramatiskt. Men den andelen av besökare som ökat i parken är medelålders vita män, vilket kanske inte riktigt var exakt den gruppen av människor jag tänkte mig. I Maj 2016 så var antalet besökare upp e i 128000, en hel del fler än i 2013. Kan du gissa vilken nationalpark som hade flest antal besökare i år? Jag kan ge dig en ledtråd, jag har själv aldrig varit där, du kan läsa svaret längst ned på sidan. 

 
 

Den mest besökta nationalparken i USA

    Så, vilken nationalpark i USA hade mest besökare 2016? Great Smoky Mountain National Park. De hade totalt 11 miljoner besökare 2016. Yellowstone National Park hade enbart 4 miljoner, och Denali hade bara drygt en halv miljon.

    Kommer du besöka några av de här parkerna i år?