Posts tagged #Beartooth Pass

Den Vackraste Bilvägen i Amerika - Beartooth Highway

Foto taget av min pappa

Foto taget av min pappa

Fredags Tillbakablick

Beartooth Pass och Beartooth Highway

Jag hade aldrig hört talas om Beartooth Highway innan sommaren 2017. Men den sommaren hade jag även jobbat lite kort i Yellowstone med W’s fältarbetsgrupp, och då de körde tillbaka från Yellowstone till Madison så körde de just den vägen. Alla berättade senare hur fantastisk den vägen var, så när jag planerade resan till Montana inför vår bröllopsceremoni var det ingen snack om saken att jag och pappa skulle ta just den vägen.

Berg precis överallt

Bergspasset Beartooth är precis vad det låter som. En passage genom två bergsbranter. Först så åker du in i bergen, sedan upp och över bergen innan du så småningom kommer ned på andra sidan och fortsätter köra genom bergen. Själva vägen du kör på har blivit kallad en av USA’s vackraste bilvägar, 10 mil av sicksack vägar som tar dig upp och nedför bergsmassivet. Det finns ju en hel del liknande vägar, men om du gillar berg, alpina sjöar och att campa så är det här en väg för dig. Om du är intresserad av att vandra så är detta även fantastisk plats att göra det på. De flesta bilder från körsträckan nedan är tagna av min pappa, eftersom jag körde hela vägen fick han stå för fotograferandet. Jag däremot fick många kort vid den sjö vi så småningom campade vid. De flesta campingar på Beartooth Platån är så kallade “first come first serve” och kostar mellan 10-15$. “First come first serve” innebär helt enkelt att det inte går att boka någon plats här, utan det är i princip först till kvarn som gäller. Beartooth Highway går genom Shoshone National Forest, en av många National Forests i både Wyoming och Montana. Precis som många andra National Forests i USA så kan man utnyttja något som heter "dispersed camping” vilket innebär att man i praktiken får campa vart som helst helt gratis (finns förstås många restriktioner som man alltid böra läsa på för respektive National Forest, för olika National Forest har olika regler då det kommer till dispersed camping), men man blir då utan rinnande vatten, toalett osv. De tar förstås inte kort på de flesta camping platser, utan man bör ha exakta kontanter så man kan betala eftersom det heller inte går att få växel. När du kommer till en camping så kör du först runt för att hitta en plats, sedan parkerar du bilen och går tillbaka till betalstationen där du betalar genom att skriva ned information om din bil och vilken plats du valt. Sedan river du av en del av informationsdelen som hängs på camping platsen och den andra delen plus pengar stoppas ned i ett kuvert och sedan ned i en postlåda. Oftast så finns det en campingvärd på plats, de brukar bo i någon stor husbil i närheten av betalstationen. Det är de som har ansvar för campingen, de städar, kollar så att alla har betalat och svarar på frågor förstås.

På toppen av Världen

Beartooth Highway är ju bara dryga 10 mil och vägen till den, från campingplatsen som för övrigt även var gratis i nationalparken Badlands där vi campat natten in, var väldigt kort. Jag hade valt ut ett par campingplatser i närheten av “top of the world”. Jag körde in på vägen mot den första campingen på min lista (Island Lake campground) och vi lyckades få den näst sista camping platsen. Island Lake campground tillhör Shoshone National Forest och ligger ca 2,900 möh, den högsta delen av Beartooth highway ligger på 3,300 möh. Först satte vi upp våra tält, och sedan visade jag pappa hur man använder björnsprayen. Även fast vi var relativt högt upp i elevation så finns det en och annan björn i krokarna.

Att Campa i Björnlandet

När man campar i björnlandet finns det förstås väldigt mycket man bör tänka på. Och vi har även lärt oss att olika områden ibland har olika “regler” eller “råd”. Runt östkusten och midwest har de endast svartbjörn som hänger, men västerut är det både brunbjörn och svartbjörn. I Alaska tex så är synen på svartbjörn väldigt olik synen på svartbjörn i midwest. I Alaska ser vi svartbjörnen som en väldigt farlig björn som har för vana att följa efter en och studera en under väldigt lång tid innan den bestämmer sig för vad den vill, medan i midwest så är svartbjörnen väldigt skygg. En sak som stämmer överens med alla björnar dock är att de har ett väldigt bra luktsinne. Alltid när du campar i björnlandet så måste du förvara din mat i ett så kallat “bear proof locker”. Alla campingplatser i björnlandet jag har varit i runtom Yellowstone har permanenta björnsäkra skåp på varje campingplats. På de flesta ställen så räknas även din bil som bear proof locker. Men så är inte fallet på en del ställen i tex Colorado, där björnen lärt sig att öppna dörrar och krossa fönster in i bilar med mat i dom. På vissa campingar i norra Wisconsin och Minnesota så rekommenderade de även att täcka ens kylbox med handduk eller filt, eftersom björnar lärt sig att förknippa kylboxar med mat, och kan således krossa glaset till bilen om de ser en. När jag först började tälta i Alaska så brukade jag alltid ha en kniv i tältet i närheten av huvudet. Som en backup plan om man behövde skära sig ut ut tältet vid en björnattack eller liknande. Det var många som rekommenderade just detta, och det är ju klart att detta typ aldrig händer, men OM det händer så är man förberedd. Men efter att par år så glömde jag helt enkelt bort det, och blev kanske lite slarvig. För ett par somrar sedan så dödades två personer under loppet av en vecka, av två olika björnar inte långt ifrån varandra (ingen av dom medan de tältade dock). Då började jag tänka på det här med kniven igen, och att även bära med sig en kniv som självförsvar ifall att. Så jag tvingade W att köpa en jaktkniv i förebyggande syfte för hans fältarbete den sommaren. W och jag har campat ganska mycket nu i björnlandet, vi spenderade ungefär en vecka i Yukon och British Columbia i Kanada då jag flyttade från Fairbanks till Madison. Nuförtiden så har vi ett ganska bra system, även fast det systemet fallerar när vi inte har campat på ett tag.

Sedan satt vi och Filosoferade om den Vackra plats

Efter middagen tog vi en promenad ned mot sjön. Medan himlen färgades rosa så satt vi där och kollade på solen som sakta letade sig nedåt bakom bergen. Egentligen så är det helt sjukt vad vackert det var nu när jag ser bilderna igen. Hur enkelt det är att åka till denna plats om man nu ändå är i Montana eller Wyoming. Det finns så många andra ställen precis som denna förstås, och det får mig bara att få mersmak.

Brandrök

Precis som i Alaska, så härjar bränder på sommaren både i Montana och Wyoming, och denna sommaren var inget undantag. Nästa morgon vaknade vi tidigt och kunde känna brandlukten sticka i näsan. En hinna av brandrök kunde ses på horisonten, precis som vi sett senare fick se på vår bröllopsdag, och röken färgade solen helt röd såhär på morgonen. Efter en snabb frukost och kaffe så startade vi vår resa ut från Beartooth Pass och in genom nationalparken Yellowstone. Beartooth Highway var relativ tom, förutom en och annan motorcykel vilket förvånade mig, men så var det även väldigt tidigt på morgonen. Det brukar vara många motorcyklar och även cyklar på vägen, och själva vägen är relativt smal med många svängar, därför är det viktigt att hela tiden vara på sin vakt. Både för motorcyklarna och cyklarna, men även djurlivet. Själva hastighetsgränsen på denna väg är även väldigt låg, på grund av just detta. Vi tog det långsamt och spanade både på bergen och alla smådjur vi fick se längsmed vägen.

Vilken är den vackraste motorväg du har kört på?

Grattis på Fars Dag

Fars Dag

Sverige har ju en hel radda med olika högtider som USA inte har. Sverige har även många högtider som USA har, men på en helt annan dag. Fars dag är en av dom, och just idag är fars dag i Sverige. Vi är ganska lyckligt lottade i vår familj, att vi faktiskt kan fira samma sak mer än en gång om året. Jag är tacksam över allt min pappa har lärt mig, allt mellan himmel och jord, och min kärlek till naturen. Jag är även väldigt tacksam över att jag fått dela med mig av mina äventyr här i USA till pappa också. Så grattis på fars dag pappa!

Wilder pt. 2

Bröllop i Klippiga Bergen

"Wilder than a brushfire burns deep inside the bramble
Baby, I think God made your soul born to ramble
Maybe you'll take to the far away places
Where life is gonna deal you a hand full of aces
But it doesn't really matter how great the spaces
We're chained, and when everything else changes our love will stay the same
We're chained, and when everything else goes away our love will still remain"

Fredags Tillbakablick

Att Gifta sig, Igen

    Förra sommaren (2017) så gifte vi oss, igen. Ja alltså, detta var mer av en bröllopsfest, eftersom vi tekniskt sett redan är gifta :) En bröllopsfest där fler av våra vänner och familjer på denna sidan kunde delta, en bröllopsfest i en av de delar av USA som håller våra hjärtan, Montana. Förra vintern så var vi och åkte längdskidor vid ett ställe som heter Homestake Lodge, i närheten av Butte, MT. Det var ett sådant där jättevackert ställe med fina skidspår, skog och berg och massa snö. Då vi var där så såg jag på deras anslagstavla att de även anordnade bröllop och bröllopsfester där, och eftersom vi hade spenderat ganska länge med att försöka hitta en bra plats så bestämde vi oss för att välja Homestake Lodge att ha vår fest vid. 

DSC_0114.jpg

Homestake Lodge

    Det finns förstås hur många bröllops platser som helst runtom Bozeman, MT. Jag ville ju ha ett ställe omringat av berg och djupa skogar. Först hade vi pratat om att hyra en av de små stugorna man kan reservera på Forest Service land, men med all logistik som en plats som det tillför så blev det helt enkelt så att vi bestämde oss för att inte satsa på en sådan plats. Det finns ett ställe som heter Paradise Valley, mellan Bozeman och Gardiner, och det är lika fint som det låter, men där kostar alla lokaler skjortan förstås. Så istället valde vi som sagt Homestake Lodge att ha firande på. Homestake Lodge är en vacker gammal stuga som ligger i Klippiga Bergen, mellan Bozeman och Butte. Området ligger precis vid Continental Divide (den kontinentala klyftan som går ända från västra Alaska ned till Sydamerika). Själva stugan ligger som uppe på en kulle med världens bästa utsikt över berg och skog. Vi hyrde hela stället, som även inkluderade några stugor och en Jurta. Det var ett perfekt ställe att ha en bröllopsfest på, stort nog att flera gäster kunde spendera natten där, men även relativt nära till Butte om man ville sova på ett hotell. Det var allt jag någonsin kunnat drömma om, mitt drömbröllop, och W's också förstås, ute i naturen med skogarna och bergen runtomkring oss, där vi hör hemma. 

Vi är ett Flammande Par

    På förmiddagen fann vi oss körande from Bozeman mot Homestake Lodge genom klippiga bergen och Homestake Pass. Brandrök från alla skogsbränder som härjade i Montana och på andra ställen färgade himlen brunaktig och det stack i näsborrarna. Det luktade som om hela skogen brann. Det är ju ganska ironiskt, att vi som båda studerar skogsbränder på olika sätt skulle förmedla vår kärlek för varandra på just en sådan brinnande dag som denna. Det känns i hjärtat varje gång vi kör genom de klippiga bergen och all denna natur, bergen, dalgångarna, floderna och bergen. En gång i tiden träffades vi då jag flyttade in i stugan mittemot W's. Sedan dess har vi hjälpt varandra med fältarbeten ute i naturen som denna, i de Klippiga Bergen. W har hjälpt mig i de djupa skogarna i Alaska, och jag har hjälpt honom i de djupa skogarna i Yellowstone National Park. Vi har levt isär i flera år så vi båda kunnat följa våra drömmar om vår egna utbildning, jag i Alaska och W i Wisconsin, tills jag blev klar med mitt fältarbete och kunde flytta till honom i Wisconsin. 

Att gå nedför Altargången

    I mina drömmar som ledde upp till bröllopet så var ju nästan allt redan planerat. Vi skulle gifta oss i Augusti, och jag skulle få visa en av de vackraste ställena på jorden för mamma och pappa. Livet blir ju inte alltid som man tänkt sig och min mamma gick hastigt bort ungefär 10 månader innan bröllopsfesten. Hon hade varit så ivrig för att få se Montana och Yellowstone och alla andra ställen vi skulle åka till på deras tredje resa till USA för att besöka oss. Min pappa kom istället själv, men vi gjorde denna resa till vår istället, min och pappas. Vi bilade tillsammans från Madison WI, genom Badlands National Park, Beartooth Pass, och Yellowstone National Park innan vi till slut anlände i Bozeman Montana. En resa på ungefär 229 mil. Vi tältade på vägen och pappa hade inte tältat sedan 70 eller 80 talet. Men det var en drömresa. Och sedan fick pappa gå med mig nedför altargången till slut. 

Inte ett helt Vanligt Bröllop

    De som känner oss vet ju kanske att vi inte är precis som alla andra, så detta bröllop var inte heller som alla andra. Vi gick in till Brandie Carlile's "We're Chained" (en riktigt bra låt som ni ska lyssna på om ni inte hört den förut), blev vigda av två av våra nära vänner som även är poeter, vi gick ut till tonerna av John Prine och Iris Dement, och deras sång "In Spite of Ourselves". Vi är inte som alla andra, vi har blivit formade av våra omgivningar, och Alaska har varit en stor prägel på det. W som är uppvuxen i det vilda Montana, och sedan bott i Alaska. Och jag som kommer från centrala Stockholm men med hjärtat i Norra Sverige, och sedan de åren jag haft i stugan utan rinnande vatten i Alaska. Vi ser inget konstigt med att campa vid en älv när det är -30C och vara med i ett 20km skidlopp dagen efter. Vi ser möjligheter där andra ser förhinder. 

Ett Drömbröllop

    Medan eftermiddagen sakta övergick till kväll la sig den rökiga luften som en vacker brudslöja över landskapet. Vi hade haft tur, och under själva ceremonin så var det inte alls rökigt. Men nu på kvällen så kunde man känna röklukten, även fast de bränderna var långt ifrån där vi var. Barnen lekte i kvällsljuset och vår familj och alla vänner hjälpte till att bära ut desserten till paviljongen, där vi tidigare ätit hemma gjord rökt pulled pork. W hade spenderat dagar med sin mosters man till att röka fläsket på mycket låg temperatur. Vi rörde oss mellan olika bord och pratade med vänner vi inte sett på länge. 

Några Foton efter Bröllops Ceremonin

    Innan det blev helt mörkt och under tiden som det där underbara ljuset infinner sig på kvällskvisten så gick vi för att ta lite kort på oss. Så vi kunde behålla detta underbara bröllop i våra minnen för alltid! Vi hade ju inte riktigt hyrt någon bröllopsfotograf, men vi tog tur med att ta kort på oss, och jag tycker att vi gjorde ett väldigt bra jobb! 

Jurtan

    Det fanns ett par stugor i anslutning till Homestake Lodge, och många sovplatser i den stora stugan som utgör Homestake Lodge. I övrigt så fanns ju den där Jurtan. Vi tyckte att vi nog skulle bo i den, eftersom den inte hade något rinnande vatten eller toalett förstås. Dels för att vi inte skulle ha något emot det, eftersom det påminde oss om svunna tider i Alaska, men även för att den låg lite längre bort från huvudbyggnaden. Efter midnatt, i den mörka sommarnatten så begav vi oss mot jurtan. Vi lyckades hitta en liten lykta som vi använde för att se vägen, eftersom vi båda lämnat våra huvudlampor i själva jurtan. Vi visste på ett ungefär vart jurtan var, men det var väldigt mörkt och lyktan lyste inte så starkt. Det påminde mig om en scen från en svensk komedi (ogifta par), då de är ute på fjället i en stuga och ska vänta på tomten som kommer komma med paket. Det är ju en av killarna som har blivit utnämnd tomte och de har själva kört ut honom med bil och get honom en släde, tomtedräkt, lykta, säck med paket, och en flaska whisky. Så sitter de där i stugan och väntar på att tomten ska komma fram. Men de råkade nog släppa av honom lite för långt bort, eftersom det tar mer än två timmar för honom att komma fram, men han kom fram till slut. Vi kom också fram till slut, och sov ända till soluppgången, som var ett par timmar senare..

Morgonen Efter

    Morgonen efter bröllopet såg vi världens vackraste soluppgång. Har du någonsin upplevt en soluppgång i ett brandbenäget landskap som står i brand? Oftast så finns ju den där magiska slöjan där som skapar detta vackra ljus under morgonen och kvällen. Vi vaknade upp fyllda med dessa minnen som vi kommer ha hela livet. Senare den dagen så åkte vi iväg och campade med några av våra vänner som stannade en natt till innan även de satte sig i bilen för den långa vägen hem. 

I Backspegeln 2017, del 3

Fredags Tillbakablick

Juli

    När juli till sist kom så hade vår trädgård nästan helt exploderat, med sin produktion av grönsaker alltså. Vår dill jag planterade växte i princip om mig. Gurkorna växte även dom som aldrig förr, helt otroligt. Jag hade mycket gurka att lägga in de kommande månaderna. Fältsäsongen var inte helt över för min del och i Juli så flög jag till Jackson Wyoming och the Tetons för att hjälpa W med fältarbete i Yellowstone. Vi fick förstås in lite kortare dagsvandringar utanför själva fältarbetet, eller ja korta och korta, sisådär 21 km blev till en dag. När jag till sist var tillbaka i Madison så väntade trädgården på mig, jag hade varit orolig att den skulle dö utan min tillsyn men den hade växt förvånansvärt bra.

Augusti

    Många saker hände i Augusti, mer inläggning av gurka och rödbetor förstås. Men det bästa som faktiskt hände var att pappa kom, för att vara med på vårt andra bröllop, vårt bröllop med alla våra nära och kära. Eller ja, de som kunde komma förstås :) Sedan planerade vi vår resa till Montana och även den korta turen in till Yellowstone. W åkte till Portland på konferens och jag och pappa bilade till Montana själva. Första dagen körde vi ända till Badands National Park, en bilresa på 119 mil....ja det var långt men det finns ju inte riktigt något annat skoj vi ville uppleva mellan Madison och Badlands. Vi tältade där en nätt och 6 på morgonen fortsatte vi vår resa till Beartooth pass, som var ungefär 76 mil. Där slappnade vi av då vi fått den näst sista tältplatsen och lagade mat och drack öl, och kollade på solnedgången. Pappas andra tältning på flera årtionden. Sista dagen körde vi bara 25 mil. Vi körde genom Yellowstone sist, och var framme i Bozeman tidigt på eftermiddagen. Vi spenderade ytterligare en dag i Yellowstone och sedan körde vi mot Homestake Pass en rökig morgon och gifte oss i sommarvarma vindar med djupa skogar och berg bakom oss. Vägen tillbaka till Madison tog vi via the Black Hills och Mount Rushmore. Väl tillbaka i Wisconsin så åkte vi till ett bröllop på ett sommarläger och hade en par underbara dagar innan sista resan till Chicago för att lämna pappa på flygplatsen.

September

    Temperaturerna var fortfarande väldigt milda även i September och vår trädgård producerade fortfarande en hel del grönsaker. Vi fick in några kortare vandringar men i stora lag så var September en återhämtnings månad.