Posts tagged #Vetenskap

Nyheter jag Hört på Sistone del 2

Katt.jpg

Den som jag aldrig publicerade

Nyhetstimmar och Vetenskapsrelaterade Artiklar

Efter första delen av Nyheter jag hört på sistone så var jag ganska så exalterad över att publicera ytterligare en. Jag läser så många relevanta, vikiga men även riktigt korkade nyheter här i USA. Och visst är många av nyheterna kopplade till livet i USA och just New York eftersom det är där jag nu bor. Så jag började lite smått att knåpa ihop ytterligare ett inlägg som jag tänkt publicera ett par veckor efter den första delen. Men sedan så hände livet liksom. Och på den vägen är det. Såhär mer än ett år senare så tänkte jag att jag kanske ändå ska publicera det jag skrivit då, och sedan se om jag får lust att knåpa ihop något lite mera relevant. Här nedan följer iallafall det inlägget som inte blev publicerat.

April 2019

Efter flera veckor är det nu dags för en ny del om vad jag läst eller hört på nyheterna. Om du vill läsa förra delen så kan du klicka här. Många av dessa nyheterna kommer framöver kanske vara mer eller mindre fokuserade på vetenskap, USA och New York, det blir kanske mest så nu när man bor här och att min utbildning är just inom vetenskap så blir man helt enkelt kanske lite mer dragen till det. Vi börjar med att återkoppla till förra delen och en liten länk där ni kan lyssna på hur mässlingsutbrottet i New York faktiskt började. Nu börjar vi sakteligen närma oss något sorts tvång på att vaccinera folk, vilket nog inte är det bästa sättet att försöka lösa problemet. Det här kan vi även inkludera under samma tak om människans psykologi, hur fantastiskt fascinerande vi är men hur vi även kan vara så trångsynta (“Illusion of explanatory depth” - Why Facts Don’t Change our Minds) som jag tog upp i förra delen. Så fort man har börjat tro på en specifik sak så är det oerhört svårt att komma ur det och eventuellt ändra sig till någon helt annan uppfattning. En annan artikel som också handlar om det här är en relativt ny artikel från New York Times “Why fiction trumps truth”.

  1. NYCHA i ett hav all andra hyresvärda. New York housing authority, verkar vara i korselden relativt ofta. Sedan vi flyttat till NYC och Manhattan så tror jag inte att jag hört något positivt om NYCHA. Det är lite oklart vem man ska skylla på men nu ligger de iallafall negativt på kontot, med ca 32 biljoner dollar. Hur det ens är möjligt har jag ingen aning om. Nyligen så var det några NYCHA boende på Manhattan som fick en ny lekplats till deras komplex, eller ny och ny, de uppdaterade helt enkelt den gamla med ca 770000 dollar, och parken ska vara helt klar lagom till sommaren. Och det kan ju vara världens finaste sak, om det nu inte var aå att NYCHA vill ersätta den parken med ett nytt höghus för låginkomstagare. Det är ju också bra, det behövs mer boende speciellt i New York och Manhattan. Men varför spendera 770000 dollar på en lekplats man redan innan den är klar bestämmer att man ska riva? Man kan få höra skräckhistorier om folk som bor med helt fruktansvärda omständigheter, mögel, läckor och lås på dörrar som inte fungerar. Det är förstås inte bara NYCHA som står för alla sådana här historier, men det finns många ändå. Som historier om badrumstak som faller in, folks papgojor som blir ätna av råttor och ja listan kan göras lång. En annan väldigt het nyhet är den om all blyfärg som fortfarande finns och flagar av väggar och tak as we speak så att säga. Jag hörde historien på radion häromdagen om en mamma med fyra barn som nu har blyförgifting. Mamman fick reda på att barnen hade börjat äta färgen på väggarna, och på fönsterbläcken. Det är tyvärr så att blyfärg smakar sött…jag minns inte varför men de tar upp det i historien på radion tror jag. Efter en rutin kontroll kom det fram att barnen hade farligt höga blyvärden, och då kopplade mamman ihop färgen med bly, och de gjorde en utredning och fick reda på att jo dessa väggar är målade med blyfärg. Precis som så många andras väggar i New York City är. Det är förstås inte bara den här mamman och hennes barn som blivit påverkade av detta, och det finns nog många andra hyresvärdar som skulle bry sig lika mycket som NYCHA (=0 alltså), iallafall känns det ofta så. Att hyresvärdar och däribland NYCHA kan vara rent utsagt fruktansvärda är förstås ingen nyhet, utan det har pågått i flera årtionden. Frågan är vems fel det är. Det är ett helt sjukt system egentligen och det utnyttjar personer som redan är på gränsen till att inte ha råd att ha tak över huvudet. De har helt enkelt inget annat val än att stanna i dessa helt bedrövliga omständigheter. Även fast en del hyresvärdar och andra föreningar blir stämda så är summan det får böta så minimal jämfört med vad de tjänar så det är som en droppe i havet och ingen blir egentligen påverkad nog att ändra sitt beteende.

  2. Fästingar och köttallergi, eller “alpha gal syndrome”. Visste du att det finns en ny (eller ny och ny) sjukdom/allergi som sprids som eld, och det är just via fästingar den sprids. Först trodde man att det var enbart lone star tick (en fästingart som bara finns här i USA) som bar på sjukdomen. Men sedan så kom det fram att denna immunosjukdom även finns i Europa och Australien, så då fick man stryka att lone star tick skulle vara den enda spridaren av denna köttallergi. Såklart är det nu inte bara köttallergi man kan få av fästingar, utan även borrelia (något som bara blir vanligare och vanligare här i USA och New York. Så pass att de varnar om det på radion) så det finns många anledningar att göra en föstingkontroll då man varit ute i högt gräs och i skogen. Problemet är förstås att fästingar, speciellt den som bär borrelia är så pass liten att man lätt missar den då man skannar av kroppen. Då vi var och campade i Chequamagon National Forest ett par år sedan så var det världens fästinginvasion där. Vi plockade fästingar från bilen och främst W i flera dagar. Så äckligt. Här i USA så finns det en app som heter The Tick App. Det är en app som använder information från de personer som använder appen och informerar att här där jag är nu finns det fästingar och vilka specifika patogener de bär på i olika områden. På det viset kan man se hot spots för fästingar, men den ger även bra information om vad man ska göra för att undvika fästingar. Det är en app som ingår i en större forskningsstudie med bland annat Columbia University och University of Wisconsin-Madison.

NYC Parker och Stadsplanering

Att Promenera genom alla dessa Parker

Ända sedan vi flyttade hit till New York och Manhattan så har vi varit till Morningside Park många gånger. Eller varit och varit, det är ju så att vi promenerar genom den parken varje morgon på väg till jobbet, eller i alla fall jag gör det. Det tar ungefär 30 minuter att ta sig från vår lägenhet på östra sidan av Manhattan till västra sidan av Manhattan och Columbia University. Promenaden tar en även genom Marcus Garvey park, som även den är en väldigt fin park, och Mount Morris Historic District. Här uppe, speciellt på östra sidan runt oss så finns det nästan inga höga byggnader, men då man går västerut efter Morningside Park börjar de smått ta vid.

Morningside Park, i slutet av April:

Precis som jag nämnt tidigare så älskar jag statistik, grafer och all möjlig dokumentation, och NYC har skapat helt fantastiska 3D kartor på alla byggnader i hela Manhatta, och andra delar av staden. På kartan kan man även göra valet att färglägga dem beroende på hur höga de är. Om du tar en närmare titt på Östra Harlem så kan du se att majoriteten av byggnaderna är mellan 10-25m höga, och går man mot Central Harlem så blir de lite högre, men fortfarande under 50m. Det finns såklart en eller två höga byggnader här i området också, men inte alls lika många som man ser söderut på Manhattan förstås.

Marcus Garvey Park i mitten och till slutet av April:

Om du är ännu mer intresserad av demografin här i NYC så kan jag även rekommendera denna pfd kartan från NYC’s stadsplanerings kontor. Den kartan har även de olika stadsdelarna utskrivna om du är intresserad av det. En annan sak som du kan se på kartan är topografin av staden, och speciellt om du kollar på Morningside Park så ser du att öster om parken är det relativt platt och precis där parken börjar och västerut så blir marknivån mycket högre. Man kan även se mer information om de olika stadsdelarna genom att besöka stadsplanerings kontoret på denna hemsidan, samt denna. På ett sätt så är NYC som en modell stad, mycket experiment och studier har gjorts om staden när det kommer till stadsplanering och hållbarhet och allt mittemellan. Det är alltid kul att se allt som görs här i staden.

Mount Morris Park Historic District:

För ett par veckor sedan så skrev jag även om alla kartor man kan få från NYC Parks och Central Park Conservancy. Om du är intresserad av att veta vad det är för träd du promenerar förbi på gatan kan du spana in NYC Parks lista över alla träd i NYC, det är faktiskt helt otroligt om man tänker på det, att de dokumenterat varenda träd. Man kan även rapportera om ett träd behöver tillsyn på webbsidan, och när den senaste tillsynen ägde rum. Man kan klicka på alla individuella träd för att se vilken art det är, och hur mycket koldioxid trädet tar upp per år. Om man zoomar ut så kan man även se vilka områden som har högst densitet av träd, mörkgrön representerar en hög densitet och ljusgrön en låg densitet. Vet du om någon annan stad har något liknande?

Morningside Park i slutet av April:

Vårtecken och Fenologiska Missanpassningar - Alaska till New York

30 Mars, 2019. Central Park

30 Mars, 2019. Central Park

Vår

När Kommer Våren?

När jag bodde i Alaska så var dagen då våren kom väldigt mycket mer uppenbar än vad den är här, i New York. I Fairbanks ligger snön som ett vitt täcke mellan Oktober till April, ibland ända in i Maj. Det finns två huvudfaktorer som driver när blomningen av växter påbörjas och när knopparna brister, temperatur och ljus. I Fairbanks kommer ju ljuset väldigt tidigt vilket innebär att man främst väntar på att temperaturen ska höjas innan man får se den riktiga våren komma. När löven slås ut är så uppenbart i Fairbanks att man kan se det hända över en dag. Åker man iväg precis innan det händer, även fast man bara är borta i några dagar, kan man komma tillbaka till sommar. Våren håller aldrig i sig där uppe, precis som i norra Sverige antar jag. Videon nedan har jag delat tidigare, men den visar verkligen hur snabbt det kan gå.

26 Maj, 2013. Alaska:

26 April, 2014. Alaska:

3 Maj, 2014. Alaska:

25 April, 2015. Alaska:

2017 åkte vi tillbaka till Alaska och åkte skidor i Denali den 1 April. Det var en varm vår det året, något som verkar bli mer vanligt nu.

1 April, 2017. Alaska:

Alaska har den högsta temperatur ökningen i hela världen, och det är något som kommer att fortsätta i framtiden också. I en stat där ljuset oftast inte är något problem kan en tidigare vår skapa problem på de lägre ekologiska nivåerna. Forskare pratar ofta om fenologisk missanpassning. Fenologisk missanpassning är när livscykeln för två arter som tidigare varit i synk, nu blir osynkade. Det kan tex vara blomningen av vissa växter som alltid blommar precis när specifika insekter som är beroende av precis den blomman, precis har kläckts, men om blomman blommar tidigare eller senare så finns inte tillräckligt med mat för insekten. Ett annat exempel kan vara att vissa insekter börjar komma fram långt innan långväga flyttfåglar har kommit till en plats, vilket innebär att när de fåglarna lägger ägg och sedan ska mata deras ungar så finns inte en lika stor andel av insekterna kvar. Vi vet att ändringar på de lägre ekologiska nivåerna kan ha förödande effekter längre upp i kedjan. Förra veckan så slog Alaska rekord (igen) i temperatur mätningen, det var en av de tidigaste dagarna för en så pass varm temperatur.

Blomningen av Magnolian i Madison 2018:

Nu i helgen var vi ute och promenerade i Central Park. Där blommar Magnolian redan, i Madison gjorde den inte det förrän i mitten av april förra året. I Alaska så brukar snön forfarande ligga kvar vid den här tiden. Men precis som jag nämnde tidigare så är det en fråga om temperatur, och inte ljus som växterna i de högre latituderna oftast väntar på. Denna helg var även en av första gångerna som jag verkligen känner mig som en New York bo. Att jag inte bara är här över helgen, veckan, månaden eller för 6 månader, vi ska vara här ett tag nu. Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk frågar vart jag är ifrån, ska jag säga Madison, Fairbanks, New York eller Stockholm? Vem är jag egentligen, och varför ska vi alltid identifiera oss genom frågan om vart vi är ifrån?. Jag antar att det på ett sätt är logiskt, vi är ju oftast skapta och utformade av platsen vi växte upp på, men efter ett tag så kommer man kanske att ha bott någon annanstans längre, än den platsen man växte upp. Det finns ett citat jag verkligen gillar, från en Salomon video som handlar om Anna Frost, det citatet beskriver ens hem på ett väldigt fint sätt som jag verkligen kan hålla med om. Jag vet inte vem som skrivit det citatet, eller om det är en blandning av olika citat som man lumpat ihop.

Maybe your country is only a place you make up in your mind, something you dream about and think about. Maybe it’s not a place on the map at all, but just a story full of people you meet and places you visited. Maybe Home is just a collection of memories and our roots, based on nostalgia

Central Park 30 Mars 2019:

Vad har ni för vårtecken där ni bor, har ni vår redan?

Glömda Minnen Från Alaska

Fredags Tillbakablick

Mount Prindle - Juli 2010

Analogin mellan Hotell Betyg och Vandrings Betyg

Det tar nästan två timmar att ta sig med bil från Fairbanks till Mount Prindle Campground och parkering. De flesta vandringarna runtomkring Fairbanks tar dig på en bilresa på minst en timme. Denna sommaren åkte jag iväg på den här vandringen med några andra vänner från universitetet. Vi ville alla utforska allt som Alaska hade att ge. Tidigt på morgonen gav vi oss iväg, och kom fram till parkeringen tidigt. Mount Prindle tar minst två dagar om man vill gå i en lugn takt, har man bråttom kan man starta tidigt på morgonen och vara tillbaka senare på kvällen. Stora delar av vandringsleden är blöt så vi bestämde oss för att gå i sandalerna.

IMG_2664-July 24, 2010.jpg

Det är 31 km totalt att ta sig ut till Mount Prindle från parkeringen och tillbaka igen, men även 2600 m i total höjdskillnad, upp och sedan ned. Själva vandringsleden är graderad som svår. Jag hade en klättrar kompis som sa att klättrings gradering är nästan som hotell betyg, och jag undrar om vandrings gradering kan ha en liknande jämförelse. Jag menar förstås inte att denna vandring var enkel på något sätt, men jag tror ibland att många kanske inte tar sig ut på en vandring om det står att den är svår. Som alltid så gäller det att vara beredd på allt, på det sättet så har man gjort sig förberedd på det värsta. I bergen kan vädret snabbt ändra sig, och denna leden inkluderar även att korsa en å, som när det har regnat kan ha väldigt högt flöde, så pass att man inte kan ta sig över på ett säkert sätt. Här är man även i björnlandet så det är ytterligare en del man bör tänka på. Det är ungefär 10 km att ta sig till det stället där vi tältade. Det finns ett vattendrag i närheten och man får en panorama vy av bergen och klippformationerna som liknar höga torn.

IMG_2834-July 24, 2010.jpg

Tälta

Vi kom fram ganska tidigt och satte upp tältet. Man får inte tälta vart som helst, så det är alltid bra att kolla på BLMs hemsida om vart man får och inte får tälta. Eftersom vi kommit fram så pass tidigt så lagade vi lunch och sedan gick vi upp bergen och klättrade på dessa tornliknande bergsformationer. Senare på kvällen åt vi middag, och hade både godis och s’mores till efterrätt tillsammans med varm choklad.

Jag kommer inte ihåg om det var någon vacker solnedgång, och minns heller inte soluppgången. Jag var ju inte sådär jätteinsatt i fotograferande då på den tiden, så kanske helt enkelt missade den. Det är en balansgång det där med fotandet, att inte fota för mycket men ändå tillräckligt. Det är ju viktigare att faktiskt leva i nuet, och ta in alla intrycken så man inte missar dom genom att konstant ta kort. Jag brukar alltid ha problem med att hitta den där perfekta balansen.

Snöfår och den Ständiga Frågan: att Erövra eller att inte Erövra?

Nästa dag så vaknade jag av ett tuggande, någonting smaskade på något precis utanför tältet. Jag kikade ut genom myggnätet som fanns precis vid mitt huvud och såg ett snöfår. Det var inte bara ett utan flera stycken. De verkade inte alltför rädda för oss, men höll sig på avstånd hädanefter. Jag tror vi såg uppemot 20 eller så längre bort längsmed bergssidan.

Dagens mål var att erövra berget, och ta oss till toppen. Eller? Njae, vi var ju sex personer, och medan de tre andra satte av i väldig takt så tog jag och de två andra det lite långsammare. Vi kände inte att vi var tvungna att ta oss ända till toppen, utan klättrade hellre omkring på dessa klippformationer och njöt av utsikten vi hade. Och vilken utsikt sen. Det där med att erövra eller inte är ju något som man ibland har delade åsikter om. Jag känner att det är vägen till målet som räknas, än själva målet. Även fast jag ofta kan känna en stark vilja att erövra också. Dessa klippformationer man får se på nära håll uppe på berget ser ut som de är tagna från Mordor, eller det är iallafall hur jag känner.

IMG_2989-July 25, 2010.jpg

Mordors Näste, Periglaciala-Glaciala Landformationer, och Jordflytning, eller ska vi säga Geomorfologiska Landformationer?

Detta område har en bred variation av olika geomorfologiska processer som styrs av ett kallare klimat, något som är lite ovanligt i detta området. Stora delar av inre Alaska var inte istäckt under den senaste istiden, men området runtomkring Mount Prindle hade en hel del isolerade glaciärer. Man kan se moräner och åsar när man ser sig omkring, och så har vi dessa tornliknande klippformationer som breder ut sig längsmed berget. Tittar man mot bergen runtomkring kan man se dessa halvmåne formade jordfytningar, även kallat flytvalkar, som sakta tar sig ned mot dalgången. De är skapta av permafrosten som sakta tinar och sedan fryser till igen, och så fortsätter processen år in och år ut.

Vi klättrade omkring här i flera timmar, tog kort, kollade på utsikten och så. Alla bilder på mig här nedan är tagna av min kompis Amy. Själva vandringen upp på berget är inte alls så jobbig om man tältar här ute, det ända som gör det svårt är väl kanske de ständigt växlande vädret. Vi hade ju mulet och regnigt i början, men sedan sprack molnen upp och vi fick se lite blå himmel iallafall.

Har du gjort några häftiga vandringar som du sent kommer glömma?