Posts tagged #NYC Parks

I Backspegeln 2019, del 4

Fredags Tillbakablick

Oktober

    Vi fick besök av våra vänner från Colorado i Oktober och det blev besök på en massa museer och gallerier. Man kunde nästan känna frosten i luften, men var och varannan dag blev vädret fint igen. Det känns nästan som det alltid är så här, men jag han ha fel. Jag älskar att se alla lövträden ändra färg så det blev många rundor till Central Park. Vi gick även till en ljusshow på upper west side som var sådär. Det finns ett par tvättbjörnar i en av parkerna som vi brukar gå igenom, Morningside Park. Det är alltid lite skräckblandad förtjusning när man stöter på dom. En av gatorna som vi även går på när vi korsar Manahattan brukar även ha helt otroliga Halloween dekorationer varje år, och så var förstås fallet även denna gång.

November

    Höstfärgerna hölls sig fortfarande kvar i stan och det känns lite konstigt, sådär i November. Men många fina promenader fick vi, och även ute på jobbet är höstfärgerna spektakulära förstås. Vi gick några turer på lite barer söderut på Manhattan, och sedan när man minst anade det hade hälften av löven fallit redan. Baka hann jag med också, jag gjorde macaroons för allra första gången, med ett ganska bra resultat tycker jag :) När Thanksgiving kom så åkte vi till W’s farmor i Pennsylvania och firade den där.

December

    I December fick vi ett tunt tunt lager av snö, och det var i princip det enda vi fick. Precis som förra året så lös snön med sin frånvaro. Jag körde på och bakade saffransbullar ändå förstås, för hur kan man ens klara sig en December utan dom? Sedan åkte vi till Bozeman och firade jul. Vi hann med en vända till Yellowstone och bokade Airbnb denna gång, i Gardiner. Sedan fick jag äntligen åka skidor i nordöstra Yellowstone! På nyårsafton gick vi och la oss redan klockan 9.30 eftersom vi hade storslagna planer dagen efter. Och så hade ett helt år passerat igen.

På Promenad genom Central Park - NYC

En Sväng genom Central Park

Veckopromenaden

Varje vecka tar vi en lång promenad. Det har bara blivit så, att det händer en gång i veckan. Vi tar oss helt enkelt inte ut eftersom det är rekommenderat att bara ta sig ut om man “måste”. Det finns inte sådär jättemånga parker runt om oss, de större parkerna tar kanske 15-20 minuter att ta sig till. 1.6 miljoner människor bor på Manhattan, och det säger ju sig självt att det kan bli ganska trångt om alla ska ut samtidigt till parken. Så även fast turisterna är borta så har vi ändå relativt många som rör sig i vissa områden.

The Loch

När vi väl tar oss till Central Park börjar ju vi rent naturligt i norra änden. Vi brukar gå bakom isrinken-swimming poolen för att ta oss till the Loch. Den där isrinken stängdes ned i Mars på grund av pandemin, och i sommar så kommer ingen swimming pool i hela staden hållas öppen. Det är så många som är beroende av ställen som detta, så även fast det är ett måste är det lite trist för alla barnen (och vuxna) som brukar kunna svalka sig här. The Loch är en av mina favorit vandringar och det är även väldigt populärt hos fågel entusiaster. När vi gick förbi så var det en grupp fågelskådare och fotografer som fått syn på en Virginiarall. Vi fortsatte vår promenad vidare söderut. Den här stigen kan ta dig i alla riktningar, och vi brukar ta oss västerut härifrån. Går man österut hamnar man vid the Conservatory garden, som alltid bjuder på fina blommor. Där finns det även en liten allé med en massa bänkar man kan vila på och här finns även ett offentliga toaletter om man är ute efter det. Går man västerut så kommer man fram till ett vattenfall (det andra på denna korta sträckan) och en liten sjö som heter the Pool. Går man rakt söderut dock så kommer man till tennisbanorna, och fler offentliga toaletter.

Körsbärsträden runt Jacki Kennedy’s Reservoir

Vi kom till slut fram till den västra sidan av Jackie Kenedys reservoar. Redan i Mars blommade Okame körsbärsträden här, de är sedan länge utblommade. Sedan dess har två andra körsbärsträd blommat, Yoshino och Kwanzan. Nu var det främst Kwanza som blommade, men vi fick se några Yoshino också. Det är även här runt Jackie Kennedy’s reservoar som vi ser mest folk. Det är ibland svårt att hålla sig på 1.8 meters avstånd, men det finns lite fickor här och var där man kan hålla sig själv, som fotona nedan visar.

Sköldpaddedammen och Belvedere Slott har blivit en favorit de senaste åren (kan inte heller fatta att jag kan sätta in åren här), och därifrån kommer man snabbt till the Ramble som är en annan favorit stig. Precis bakom slottet finns även en väderstation, om man gillar sådana saker. Slottet sitter på en kulle, så därifrån har man fin utsikt till östra delen av parken. Jag har nog aldrig sett slottet så här tomt, och det är egentligen kanske inte så konstigt. Fortfarande en kontrast jämfört med området runt reservoaren.

The Ramble och Bow Bridge

Fortsätter man söderut hamnar man på the Ramble som mynnar ut vid Bow Bridge. Den bron tar dig över till Bethesda Terrace, en av de äldre arkitektoniska konstverken i parken. Bow Bridge var även den nästan helt tom, och hur ofta händer det? En gammal man satt på andra sidan bron och spelade en sorlig visa på sitt dragspel. Vi gav honom en peng innan vi fortsatte vidare. På motsatta sidan av bron stod en annan äldre man och matade fåglar. Så många äldre och ensamma själar här i parken.

Bethesda Terrace

Det tog ju nästan 10 år att bygga klart Bethesda Terrace och fontänen, ett mästerverk av Olmstedt och Vaux. Redan 1868 kunde man alltså njuta av denna arkitektur. Jag är mest fascinerad av gången under terrasen, den är så vacker. Här kunde vi smyglyssna på andra sällskap på lagomt avstånd som pratade om livet nu, vilka restauranger och småaffärer som gett upp helt, eller helt enkelt klagomål om folk som inte har något slags munskydd på sig. Man ser och hör överhuvudtaget fler främlingar som börjar prata med varandra, bara sådär, för att vi alla sitter i samma båt och framförallt för att folk börjar bli väldigt ensamma.

Vi tog oss norrut igen och såg långsamt hur antalet människor ökade och den där obehagliga känslan kom fram igen. Eller var det för att vi även går förbi fältsjukhuset på vägen norrut, eller för att hela två timmar passerat? Det känns obehagligt att gå omkring när man inte kan hålla sig mer än 1.8 meter ifrån varandra, hur kommer det kännas sen då allt öppnar upp igen. Kommer vi glömma allt det här efter ett par månader eller kommer vi alltid ha den där rädslan att gå för nära folk? Vi kanske borde gå på promenad ofta istället så vi inte blir så isolerade, men är det inte just det vi bör undvika? Nu när sommaren börjat komma med stormsteg så har antalet människor som går ut och tar sig längre från hemmet ökat, och det kommer nog bli så mer och mer. De har varit tal om att öppna upp fler gator runtom parker så vi alla får plats, på behörigt avstånd. Men vem vill inte gå till parken och slänga ned en filt på gräset och sitta där ett par timmar? Precis som vi kunde göra innan den här pandemin.

NYC Parker och Stadsplanering

Att Promenera genom alla dessa Parker

Ända sedan vi flyttade hit till New York och Manhattan så har vi varit till Morningside Park många gånger. Eller varit och varit, det är ju så att vi promenerar genom den parken varje morgon på väg till jobbet, eller i alla fall jag gör det. Det tar ungefär 30 minuter att ta sig från vår lägenhet på östra sidan av Manhattan till västra sidan av Manhattan och Columbia University. Promenaden tar en även genom Marcus Garvey park, som även den är en väldigt fin park, och Mount Morris Historic District. Här uppe, speciellt på östra sidan runt oss så finns det nästan inga höga byggnader, men då man går västerut efter Morningside Park börjar de smått ta vid.

Morningside Park, i slutet av April:

Precis som jag nämnt tidigare så älskar jag statistik, grafer och all möjlig dokumentation, och NYC har skapat helt fantastiska 3D kartor på alla byggnader i hela Manhatta, och andra delar av staden. På kartan kan man även göra valet att färglägga dem beroende på hur höga de är. Om du tar en närmare titt på Östra Harlem så kan du se att majoriteten av byggnaderna är mellan 10-25m höga, och går man mot Central Harlem så blir de lite högre, men fortfarande under 50m. Det finns såklart en eller två höga byggnader här i området också, men inte alls lika många som man ser söderut på Manhattan förstås.

Marcus Garvey Park i mitten och till slutet av April:

Om du är ännu mer intresserad av demografin här i NYC så kan jag även rekommendera denna pfd kartan från NYC’s stadsplanerings kontor. Den kartan har även de olika stadsdelarna utskrivna om du är intresserad av det. En annan sak som du kan se på kartan är topografin av staden, och speciellt om du kollar på Morningside Park så ser du att öster om parken är det relativt platt och precis där parken börjar och västerut så blir marknivån mycket högre. Man kan även se mer information om de olika stadsdelarna genom att besöka stadsplanerings kontoret på denna hemsidan, samt denna. På ett sätt så är NYC som en modell stad, mycket experiment och studier har gjorts om staden när det kommer till stadsplanering och hållbarhet och allt mittemellan. Det är alltid kul att se allt som görs här i staden.

Mount Morris Park Historic District:

För ett par veckor sedan så skrev jag även om alla kartor man kan få från NYC Parks och Central Park Conservancy. Om du är intresserad av att veta vad det är för träd du promenerar förbi på gatan kan du spana in NYC Parks lista över alla träd i NYC, det är faktiskt helt otroligt om man tänker på det, att de dokumenterat varenda träd. Man kan även rapportera om ett träd behöver tillsyn på webbsidan, och när den senaste tillsynen ägde rum. Man kan klicka på alla individuella träd för att se vilken art det är, och hur mycket koldioxid trädet tar upp per år. Om man zoomar ut så kan man även se vilka områden som har högst densitet av träd, mörkgrön representerar en hög densitet och ljusgrön en låg densitet. Vet du om någon annan stad har något liknande?

Morningside Park i slutet av April:

New York - De Första Intrycken

New York City Livet

    Vi har nu bott i New York mer än en månad, och har till och med spenderat lite tid tillsamans här. Innan vi gjorde oss hemmastadda här i New York var det ganska kaosartat. Jag jobbade ända till dagen innan vi packade vår pod (läs container). Dagen efter vi packade vår pod så spenderade vi hela dagen med att städa lägenheten i Madison, och sedan packade vi bilen. Det är alltid spännande och skrämmande att packa bilen på det viset, kommer allt att få plats? Vi fick göra oss av med några saker tyvärr, som alltid, men vi kom iväg till slut iallafall. Det tar ungefär en och en halv dag att köra till New York från Madison. Bilen var fullpackad och Tycho, vår katt var förstås med. Två dagar senare, den varmaste helgen i NYC under hela sommaren, var vi framme i staden, och det gick förvånansvärt lätt att köra i New York och Manhattan (eller W körde ju, så vad vet jag). Att hitta en parkeringsplats var desto svårare. Vi var tvungan att bära allt runt kvarteret, och var helt utmattade när vi till slut hade tömt bilen. Sedan fick vi städa, och efter det var det i princip läggdags. Nästa dag var det dags att fortsätta städa, sedan gå till Costco och till Target, för att köpa mat och andra saker vi behövde till lägenheten. Dagen efter, klockan åtta på morgonen satt jag på ett plan till Nome, Alaska. När jag sedan kom tillbaka så hade W redan åkt till Boston, och sedan skulle även han till Alaska. Så vi hade inte riktigt spenderat några dagar här i New York tillsammans förrän ungefär de senaste två veckorna. 

Manhattan

    Man hör konstant polisbilar, brandbilar, ambulanser och folk som tutar. Det blir mindre högljutt senare på kvällarna förstås men det är något man annars hör nästant konstant. Många New York bor är väldigt aggressiva och intensiva. Det är nästan som att dom glömt bort att det finns bra människor på denna jord också. Folk skriker på varandra, på gatan, i affären ja överallt i princip. Ibland undrar jag om det ens finns några glada New Yorkbor. De två första främlingarna här i New York som jag mötte var på vägen till Alaska. Den första, chauffören till flygplatsen sa att han tyckte synd om mig, att jag skulle bo här i New York som var det värsta stället på jorden, hur elaka folk i staden var, och aggressiva. Den andra personen var en kvinna jag satt bredvid på väg till Seattle från New York. Hon tyckte också synd om mig, som nu skulle bo i New York. Hon lämnade New York bakom sig och var på väg till sin hemstad Seattle, hennes man kunde komma senare om han ville, för hon skulle definitivt inte stanna kvar i New York. 

Östra Harlem Harlem aka El Barrio, Spanska Harlem

    Vi bor i östra Harlem, eller spanska Harlem som det även kallas tillsammans med El Barrio som betyder grannskap på spanska. Östra Harlem har en hög andel från just Puerto Rico, men förstås många från andra länder i Latinamerika också. Förr i tiden, på 1800 talet och tidigt 1900 tal så var östra Harlem mestadels ett italiensk grannskap. Idag så finns den exklusivaste restaurangen i hela USA här i östra Harlem, en italiensk restaurang som heter Rao's. Det närmsta vi har kommit till Rao's, ja förutom då vi gick förbi, var då vi köpte deras kända tomatsås på vår lokala mataffär. Som du kanske förstår så är det än stor blandning av en hel del kulturer, inte bara latinamerikanska, här i östra Harlem. Det innebär även att vi kommer att ha många olika restauranger att testa under vår tid här. Varje dag har varit extremt varm, iallafall för mig, runt 27-32 grader C och oftast mer än så. Nätterna har inte varit under 20 grader förrän nu. Vår AC har konstant gått på nätterna annars, men nu så har temperaturerna äntligen börjat gå nedåt igen på nätterna, eller iallafall den senaste veckan.Vi har även kunnat ha fönstren öppna under dagarna den senaste veckan, och på nätterna, som skapar en skön bris genom lägenheten. 

Central Park och små kolonilotter

    På helgerna så har vi gjort våra veckosysslor, det vill säga, tvättat, städat, handlat osv. Men vi har även haft tid till att utforska Central Park lite mer. Central Park är faktiskt ett historiskt landmärke, National Historic Landmark, vilket innebär att USA utnämnt det till en enastående plats, vilket det verkligen är. Central Park har även lagts till på den preliminära listan till  UNESCO World Heritage Sites. Förra helgen så gick vi till Central Park och hade en liten picknick. Vi spelade cribbage, som är ett av mina favorits kortspel sedan jag flyttade till USA.  Norra Central Park har färre turister än södra Central Park, och det är även i Norra Central Park som vi som oftast håller till. Det finns förstås en hel del andra parker är i New York, eller specifikt Manhattan, men även en massa små kolonilotter. Det är ett samarbete mellan NYC parks och de olika grannskapen. Det kallas för Green Thumb och är den största kolonilotts föreningen i hela USA. Dessa små kolonilotter drivs av de olika grannskapen, och vem som helst i området är välkommen att bli medlem. Kolonilotterna är förstås inte öppna för allmänheten hela tiden, utan då och då, när några från området är inne på deras lilla kolonilott. Man kan förstås få ta en tur i dessa små trädgården om man råka få förbi då någon är därinne. Vi har några kolonilotter precis i området där vår lägenhet är, som jag kommer försöka bli medlem i.