Posts tagged #Livet i New York

I Backspegeln 2020, del 3

Fredags Tillbakablick

Ljuset i Slutet av Tunneln

Tredje kvartalet av 2020 och allt verkade så mycket lättare nu. Vi visste att vår flytt nu var ett kommande faktum, och hade börjat packa redan i Juni. Jag gick tillbaka till jobbet igen i Juli, vilket kändes jättekonstigt efter att ha varit hemma sedan Mars. Men det gav mig även en ännu mera uppenbar insikt av hur livet på landet skulle bli, lugnt och avslappnat. Mitt jobb ligger nämligen lite norrut från Manhattan. Livet på landet innebar även att vi nu skulle vara närmare bergen, the Catskills, men också andra berg mot Massachusetts och Connecticut. När Juli kom så hade dessutom antalet smittade i staten sjunkit till under 1%, det om något kändes väldigt skönt.

Juli

Jag började åka till jobbet igen, efter mer än 3 månader hemma, vilket även innebar att min dagliga promenad tvärsöver Manhattan började igen. Det var definitivt mindre människor ute, men kanske lite mer droger? Jag började nämligen gå förbi samma två personer ett tag på väg hem från jobbet, som båda två injecerade droger i armen i dagsljus. Det om något kändes oerhört tragiskt. Jag själv gjorde mitt första Covid19 test på min födelsedag. Något alla måste göra inom 14 dagar för att fortsätta att komma in till jobbet. Varje morgon måste man svara på några frågor för att sedan få ett grönt pass. Väl på jobbet måste man registrera den första byggnaden man går in i. Och som vanligt, munskydd på överallt där man delar rum med andra. Sedan mitt första Covid test har jag gjort ytterligare 3 till, det senaste igår, och alla har givit negativa resultat. I Juli hade vi en socialt distanserad BBQ med vår granne på takterassen. Vem kunde tro att jag nu skulle säga att dessa bilder får mig att sakna NYC och livet där? Iallafall livet vi hade innan pandemin. I slutet av Juli åkte jag över GW bron en sista gång och samma kväll firade vi en vän som tagit sin doktor. Och lika snabbt som Juli började, var den månaden redan över.

Augusti

    Den 1a Augusti packade vi in alla katter och oss själva i bilen och styrde norrut, mot Dutchess County. Detta var den första gången vi faktiskt betalat folk för att flytta våra saker. Efter att ha flyttat mer än 2 gånger över hela USA tillsammans så tyckte vi att det var dags. Får man vuxenpoäng för det? Vi vande oss snabbt vid livet på landet. Här på landet är trängseln mindre, munskydd är fortfarande ett krav men det är lättare att hålla avståndet. Det största negativa är väl kanske som alltid att man måste köra överallt, och för mig en resa på 22 mil fram och tillbaka till jobbet med New Yorks galnaste bilförare. Här kan man gå ut genom ytterdörren och till helt magiska vägar. Vi cyklade till Millbrook en dag, och en annan tog vi en tur till Wassaic och cyklade längsmed det gamla järnvägssystemet, Harlem Valley Rail Trail, ända till Millerton och tillbaka. En av de första sakerna vi köpte då vi flyttat var en BBQ, och sedan fick vi en pizza sten med pizza stål- och träspade. Det har blivit många pizzor sedan dess. I slutet av Augusti åkte vi och vandrade i Minnewaska State Park, och såg vår första svarbjörn på östkusten, i säkert förvar innifrån bilen.

September

  Om Mars kändes som en evighet så var det inget emot vad September kändes, fast på ett bra sätt. Nu hade vi landat på ett nytt ställe, hittat vår närmsta mataffär och alla andra små butiker som man någonsin vill handla från. Antalet Covid fall hade vid detta laget varit så pass låga att man undrat om pandemin var över. Men det var den förstås inte, men vi tog en kort semester ändå. Allt som allt så var September en riktigt bra månad, fylld med vandringar och nya upplevelser. Vi åkte till Wassaic Lantern Inn, igen, ett ställe vi fastnat för eftersom det är lätt att vara social distanserad från annat folk i deras beer garden. Vi besökte en mängd antik affärer, det finns en i varenda liten by häromkring. Vi åkte till Catskills för ytterligare en vandring, åkte till Hopewell Junction och cyklade därifrån till Poughkeepsie och tillbaka. Vi bokade även biljetter till Storm King, ett ställe där konst och landskapsarkitektur möts. Vi besökte McEnroe Farm, med dess tillhärande farmstand där vi köpte lunch och en lokalt producerad cider medan gårdskatterna sprang runt fötterna. Vi lyckades till och med klämma in ett besök till stranden och havet i Connecticut, vilket även innebar mer ostron för oss. I slutet av månaden fann vi oss i Poughkkeepsie på en socialt distanserad uteservering, med nästintill 0 andra människor.

Posted on January 15, 2021 by Ann Rumbleinthearctic and filed under Fredags Tillbakablick, Livet på Landet, Livet i New York and tagged New York New York City Riverside Park Columbia University Park 2021 Covid19 Dutchess County Livet i New York Livet i NYC Livet på Landet livet i NYC Livet i USA Livet som Utlandssvensk Tillbakablick2020 Pandemin i USA Pandemin i New York Sommar på Landet Sommar i New York.

I Backspegeln 2020, del 2

Fredags Tillbakablick

Det Kommer Bli Bättre

Andra kvartalet av 2020 startade ganska lågt. Sjukhusen var överfulla och det fanns helt enkelt inte tillräckligt med anställda, och kyllastbilar stod på stand by för att skickas till sjukhusen. Som ett extra bårhus.Vi har lyckats hålla oss friska, även om vi funderar över om vi kanske hade viruset där i Mars. Vi kunde fortsätta jobba och få vår lön, det var nog inte lika lätt för många andra. Det är svårt att bo i en storstad under en pandemi, när många runtom har det så dåligt. Det andra kvartalet var även den tidpunkten då vi började donera pengar, mest till organisationer och liknande, främst de som ägs av svarta. Men vi började även donera till public radio. Det om något har visat sig vara en av de viktigaste grundpelarna i media här, nu när ett virus och en pandemi tagit över världen. Det mest frustrerande är nog ändå att Obamas administration lämnade över the Playbook for Early Response to High-Consequence Emerging Infectious Disease. Alla undrar nog vad som hände med den, men der är ganska tydligt att den aldrig öppnades under de senase 4 åren.

April

April kom som en käftsmäll. Det där nödsituations smset om att det behövdes mer hjälp på sjukhusen. Det fanns inte tillräckligt med kapacitet, både anställda och rum. De insåg vi rejält då vi tog en promenad på Randalls Island och möttes av många kyllastbilar som stod på rad och bara väntade på att bli skickade till olika sjukhus. Ett bårhus på hjul. Hur bisarrt är inte det, att vi i denna tid kan möta en sådan förgörare som är så litet, eller det kanske är just det som är grejen. Det är ju inte för inte vi har alla filmer och böcker som handlar om just detta. Vi fortsatte att stanna inomhus och tog vår helgpromenader främst till Central Park. Det var en kuslig stämning att möta våren så här. Parkerna var för det mesta tomma, nu när inga turister fanns närvarande. De flesta var relativt bra på att hålla avståndet också, ja eller det var kanske svårast runt Jackie Kennedy’s Reservoir. Vi fick även tillgång till vår grannes takterrass, och det om något var en ljusglimt för oss. Men jag tror det var här, i slutet av April och början av Maj som det var som värst, känslomässigt.

Maj

    Slutet av April och början av Maj, den lägsta punkten under denna pandemi. Det var den tomma staden, det dåliga läget i grannskapet, sorgen över alla som mist sina liv, avslutningscermonin som uteblev för så många stundenter. Antalet döda som vi blev matade med dag in och dag ut. Radion började till och med att spela en meditiations minut varje dag runt lunchtid. Det var nog något vi alla behövde göra, blunda och ta ett djupt andetag. Men med Maj kom värmen och våra helgpromenader blev till helgcykelturer. Vi tog oss till klostren på norra Manhattan och cyklade förbi det lilla röda fyrhuset. Ett fyrhus jag velat se länge. Och all denna tid hemma innebar även mer bakning, städning och mycket god kvalitets öl från lokala bryggerier som levererade gratis.

Juni

   George Floyd mördades den 25 Maj, och det var precis det som fick bägaren att rinna över. Jag vet inte om det skulle fått lika mycket uppmärksamhet hade vi inte levt mitt i en pandemi. Men pandemin var på riktigt och detta mordet var ytterligare en attack på de svartas liv. Vi, precis som många andra i New York funderade över om vi skulle delta i protesterna eller om vi inte skulle. Det var ju trots allt en pandemi där ute. Men vi tog beslutet att göra det, vi träffade ju ingen annan ändå, och vi hade munskydd på och alla andra hade det också. Mitt i all denna röra fick vi tillgång till en kolonilott på samma gata som vi bodde, och det var nog en av de bästa sakerna som hände i Juni. Red Rooster ägs av Marcus Samuelsson, som växte upp i Sverige, så vi beställde en midsommar korg på Juneteenth och firade båda helgdagarna i Central Park. Protesterna för Black Lives Matter fortsatte under sommaren, inte bara i USA utan i hela världen, precis som pandemin. Vi tog oss ut på ytterligare en cykeltur. Den här gången ända ned till den mest sydligaste punkten av Manhattan, där NYC som vi ser staden i dag startade. Sedan tog vi oss till Brooklyn och tillbaka hem, ca 40 km senare. Juni var en intesiv månad och det var även månaden vi gjorde de sista förberedelserna för att kunna flytta till Millbrook. En flytt som skulle komma redan i Augusti.

Posted on January 8, 2021 by Ann Rumbleinthearctic and filed under Fredags Tillbakablick, Livet i New York, Livet i USA, Utlandssvensk and tagged New York New York City Riverside Park Columbia University Central Park Park 2021 Covid19 Tillbakablick2020 Livet i New York Pandemin i New York När Pandemin Kom Pandemin i USA Cykeläventyr.

Tiden i Storstaden Under Pandemin Och Ett Nytt Kapitel

Promenad i Hudson Valley.jpg

Vi har väl egentligen aldrig varit storstadsmänniskor, och det kanske märks? Men när så möjligheten kom att få bo mitt i NYC och uppleva det där som alla pratar om så tackade vi inte nej till det. Även fast det knöt sig i magen den där regniga eftermiddagen då vi satt på bussen i Madison, WI, med våra vänner och pratade om vår flytt till storstaden där och då. Och det där som knöt sig i magen blev ju faktiskt bra det med. I början var det pengar som var det stora problemet. När man betalar nästan 30,000 SEK i månaden för en lägenhet så blir det kanske lätt så om bara en person har jobb. Men så fick jag ju lite små napp här och där och sedan fick jag ju till slut ett fulltidsjobb som passade mig. Så efter ett år så blev allt lättare och knuten var som bortblåst. Nu var det teater och underhållning på alla möjliga sätt som blev vår vardag. Men så kom då vintern och sedan Januari, som började så bra i Sverige, andra gången inom ett år. Kan säga att jag återvänt till Sverige mindre än 10 gånger på 10 år så detta var stort!!. Men redan då pratade vi om COVID19, på en middag med alla mina närmsta vänner, redan där och då i Sverige.

Sedan kom till sist viruset även till denna sidan av Atlanten, och den kom med kraft. Att bo i NYC där och då var som att kliva in i en mörk kista som man kunde glänta locket på då och då. Ingen fick gå till jobbet, och affärerna satte upp restriktioner. Just då hade vi inte varit och storhandlat på ett tag vilket irriterade mig. För om man någonsin skulle ha en stor ansamling torrvaror så var det väl nu? Men allt gick bra men det ändå. Sirenerna bytte av varandra om och vartannat, och ett tag så undrade man om hela staden skulle kollapsa, eller iallafall sjukvården. Och det gjorde den nästan. Vi promenerade till Randall Island och möttes av kyllastbilar, det kom att användas som extra bårhus för sjukhusen då det blivit fullt överallt. Det var mentalt väldigt påfrestande att se, det var så svart på vitt att vi inte hann med här i stan. Men mitt i allt så sa guvernören att vi nog allt skulle börja använda munskydd, facemask som det heter här på denna sidan. Så det införskaffades, även fast det skulle ta ett tag innan det kom. Så vi fick improvisera tills dess.

Det ekade tomt på gator och torg, och folk var mest folkskygga, och vi lika så. Mat inhandlades varannan vecka och vi tog en långpromenad i veckan. Efter att tag började vi även med lite längre cykel exkursioner. Sedan övergick vi till att beställa en hel del mat från nätet, och finöl från bryggerier, och ostron. För lite roligt måste man ju ha, även fast det är en pandemi runtomkring oss. Jag började baka surdegsbröd (precis som så många andra) och W höll sig till pasta av alla de slag.

Men veckor och tid hade vi. För nu har det gått 4 månader sedan allt det här startade. Vi visste redan då, i Januari att en flytt skulle hända till jul. W hade fått ett jobberbjudande som vi absolut inte ville tacka nej till. Och vi hade storslagna planer på att göra både det ena och det andra, gå till restauranger och barer, museer och gallerier, Broadway shower osv. Men nu när allt stängts ner och det nya normala inte alls kommer att vara som det gamla normala så vad är det för mening med att vara kvar? Så där i April så började väl paniken visa sig och nu var vi intresserade av att iallafall kanske få flytta lite tidigare. Så vi skickade iväg ett email, ringde och pratade och bestämde oss till sist att flytta ska vi göra så snart vi kan. Och så blev det. Nu blev det istället lite lättare att ta sig igenom de kommande månaderna. Och det blev mer cyklande, och långa promenader. Vi skaffade till och med kolonilott där i början av Juni! Men det blev ändå tid till funderande, helt konstigt egentligen att vi nu genomlever en pandemi. Och visst var det som svårast där i Maj tror jag. Då kändes det som vi var på botten, rent mentalt. Det känns kanske extra då man ser, läser allt som händer/hände i Sverige. Det river och irriterar i ögat att det är så olika, att folk har så olik uppfattning. Inte alla förstås, men många verkar inte ta det på allvar. Inte bara i Sverige förstås, vi bor ju i USA så det är kanske som att kasta glas i stenhus. Och mitt i allt detta så kom även en andra stor händelse, BLM rörelsen som utveckaldes så snabbt och kanske med hjälp av pandemin. Det står helt klart iallafall att tiden i USA och NYC kommer att bli omnämnd i historieböcker i framtiden.

Den 1a Augusti flyttade vi till Hudson Valley, där den närmsta Hamlet (liten by, för här jämfört med by är Hamlet väldigt litet..) har 190 invånare. Oklart om vi är inkluderade i det invånarantalet eller inte. Närmsta byn har ca 1500 invånare. Här har vi skog och åkrar runtomkring oss, och på ett sätt påminner det omgivningarna vi hade i Alaska, fast här är det kanske ännu glesare mellan husen. Men jag kan gå ut genom dörren och in i naturen. En morgon såg jag hur ljuset ändrade sig utanför fönstret och i princip sprang ut och in i dimman för att kunna fånga det. Jag gick visslandes runt en krök, för här finns det svartbjörnar, men det enda djuret som jag gjorde mig hörd för var ett rådjur. Men det var så magiskt att se rådjuret sådär tidigt på morgonen och med solen på väg upp och morgondiset i bakgrunden. Det var då jag visste att vi hittat hem, igen. Den sista bilden nedan är tagen från vår balkongterrass.

Posted on August 15, 2020 by Ann Rumbleinthearctic and filed under Livet på Landet, Livet i USA, Livet i New York, Utlandssvensk and tagged Flytta ut på Landet Flytta Hudson Valley New York Livet i New York Livet i USA Livet på Landet 2020.

Ur Askan och in i Elden och efterföljden av Det Vita Lejonet

BLM.jpg

Vi flyttar oss tillbaka till år 1619, det året som den första båten av svarta slavar från Kingdom of Ndongo (nutidens Angola) seglade till staten Virginia. I USA hade slaveriet dock tagit fart innan denna båt dockades vid bryggan, men då var fokuset på ursprungsbefolkningen (och det är en helt annan historia).

Det är inte bara USA som har tagit del av slaveriet, utan även Sverige ägde kolonier i (hela fem totalt genom åren, varav 1 i Afrika, Cabo Corso (Ghana)) då det begav sig. Det finns en direkt länk mellan slavhandeln och järnmalmen från Bergslagen, och i Cabo Corso byggdes slavfortet Carlosburg (Cape Coast Castle) där all slavhandel tog plats och möjliggjorde den transatlantiska slavhandeln. Egentligen kanske man ska säga att varje vit människa i grunden och botten har varit delaktig till slaveriet på ett eller annat sätt. Det är just detta som är roten på problemen vi ser idag, och med problemen menar jag rasismen hos många människor runt om i världen. Rasismen mot svarta i USA har fått fortgå parallellt med att samhället har avskaffat slaveriet, friat alla slavar och fortsatt framåt. Det tog nästan 250 år i USA innan slaveriet avskaffades, och inte ens den första ronden friade alla svarta slavar helt. Emancipation Proclamation skrevs in den 1 Januari 1863 av Abraham Lincoln, men det tog ytterligare 2.5 år innan detta blev en faktisk verklighet för alla, den 19 Juni 1865 eller Juneteenth. Det var inte förrän nu, den senaste veckan som jag satte mig ned för att googla om just Juneteenth efter alla protester här i USA. Och än idag, mer än 400 år senare så förtrycks svarta människor här i USA, och i många andra delar av världen förstås. Det är så djupt rotat i samhället. Det är vår uppgift att ändra på det nu. Även fast Emancipation Proclamation tog plats 1863 (eller 1865 i vissa delar) så tog det ytterligare nästan 100 år innan Rosa Parks fick nog och vägrade resa på sig för en vit man på bussen, början på medborgarrättsrörelsen (Civil Rights Movement).

Det är så mycket jag inte vet och inte förstår när det kommer till rasismen och hur hela vår värld på ett eller annat sätt byggts upp på falska visioner om att hela världen är vit. Så det är nu som vi måste rannsaka oss själva och fråga varför är tex mitt flöde på instagram är så vitt? Jag gillar natur och äventyr och det finns mängder av inspiration av svarta röster där ute, som jag inte följt eller visste om. Varför? Förra veckan tystatde jag alla vita jag följer, för att lära, lyssna och bli inspirerad av fler svarta instagrammare, i princip så har jag ändrat min algoritm av vad jag ser på instagram. Det är min förhoppning att jag i framtiden inte bara kommer se vitt, utan en mängd mer inspiration från alla håll och kanter i världen och således öka diversiteten i mitt flöde.

Att ändra sitt flöde på instagram kommer förstås inte att ändra någonting i verkligheten, utan utöver det så måste vi aktivt engagera oss i att fortsätta lära oss, påverka, protestera (då vi kan), och prata om rasism med våra vänner och anhöriga, OCH peka ut rasism (speciellt smygrasism) som pågår överallt i samhället. Det är en stor hemläxa vi har framför oss nu, läsa böcker om rasism, vit privilegium och hur vi kan ändra våra redan formade vyer, ge bättre stöd för svarta och påverka vardagsrasismen som är en verklighet, ÄVEN I LILLA SVEDALA. Något som är viktigt att förstå dock är att vi ALDRIG kommer kunna sätta oss in hur det känns att vara svart i dagens samhälle, vi kan bara försöka förstå. Det här kommer tyvärr ta tid, allt ändras inte på en dag och jag kan förbereda mig på att jag kommer trampa fel och göra fel säkert mer än en gång.

Här nedan är några länkar som har hjälpt mig de senaste dagarna:

https://www.obama.org/anguish-and-action/
https://blacklivesmatters.carrd.co/
https://www.goodgoodgood.co/anti-racism-resources
Mireille Cassandra Harper: If You Want To Be Anti-Racist, This Non-Optical Allyship Guide Is Required Reading
Rachel Elizabeth Cargle: Why You Need To Stop Saying "All Lives Matter"
Victoria Alexander: Anti-Racist Resource Guide
Robin DiAngelo: Anti-Racist Checklist Guide
Elijah Anderson: “The White Space”
Conscious Kid conversation with Robin DiAngelo: White Fragility
Anthony James William: The Souls of White Folk

Ja, listan kan göras oändligt lång och det finns många fler röster där ute att lyssna på.

Nedan är några nya (för mig) äventyrare jag vill lyfta fram från Instagram som jag börjat följa:

Jag rekommenderar dig att ta en minut eller två och tänka över hur ditt instagram flöde ser ut. Vilken passion har du och vilka följer du på Instagram. Hur ser diversiteten ut där?

Posted on June 9, 2020 by Ann Rumbleinthearctic and filed under Livet i USA, Livet i New York, Utlandssvensk, Vetenskap and tagged BLM Black Voices Instagram Rasism Protester New York New York City Livet i New York Livet i USA 2020 Livet i NYC.