Posts tagged #Livet på Landet

I Backspegeln 2020, del 3

Fredags Tillbakablick

Ljuset i Slutet av Tunneln

Tredje kvartalet av 2020 och allt verkade så mycket lättare nu. Vi visste att vår flytt nu var ett kommande faktum, och hade börjat packa redan i Juni. Jag gick tillbaka till jobbet igen i Juli, vilket kändes jättekonstigt efter att ha varit hemma sedan Mars. Men det gav mig även en ännu mera uppenbar insikt av hur livet på landet skulle bli, lugnt och avslappnat. Mitt jobb ligger nämligen lite norrut från Manhattan. Livet på landet innebar även att vi nu skulle vara närmare bergen, the Catskills, men också andra berg mot Massachusetts och Connecticut. När Juli kom så hade dessutom antalet smittade i staten sjunkit till under 1%, det om något kändes väldigt skönt.

Juli

Jag började åka till jobbet igen, efter mer än 3 månader hemma, vilket även innebar att min dagliga promenad tvärsöver Manhattan började igen. Det var definitivt mindre människor ute, men kanske lite mer droger? Jag började nämligen gå förbi samma två personer ett tag på väg hem från jobbet, som båda två injecerade droger i armen i dagsljus. Det om något kändes oerhört tragiskt. Jag själv gjorde mitt första Covid19 test på min födelsedag. Något alla måste göra inom 14 dagar för att fortsätta att komma in till jobbet. Varje morgon måste man svara på några frågor för att sedan få ett grönt pass. Väl på jobbet måste man registrera den första byggnaden man går in i. Och som vanligt, munskydd på överallt där man delar rum med andra. Sedan mitt första Covid test har jag gjort ytterligare 3 till, det senaste igår, och alla har givit negativa resultat. I Juli hade vi en socialt distanserad BBQ med vår granne på takterassen. Vem kunde tro att jag nu skulle säga att dessa bilder får mig att sakna NYC och livet där? Iallafall livet vi hade innan pandemin. I slutet av Juli åkte jag över GW bron en sista gång och samma kväll firade vi en vän som tagit sin doktor. Och lika snabbt som Juli började, var den månaden redan över.

Augusti

    Den 1a Augusti packade vi in alla katter och oss själva i bilen och styrde norrut, mot Dutchess County. Detta var den första gången vi faktiskt betalat folk för att flytta våra saker. Efter att ha flyttat mer än 2 gånger över hela USA tillsammans så tyckte vi att det var dags. Får man vuxenpoäng för det? Vi vande oss snabbt vid livet på landet. Här på landet är trängseln mindre, munskydd är fortfarande ett krav men det är lättare att hålla avståndet. Det största negativa är väl kanske som alltid att man måste köra överallt, och för mig en resa på 22 mil fram och tillbaka till jobbet med New Yorks galnaste bilförare. Här kan man gå ut genom ytterdörren och till helt magiska vägar. Vi cyklade till Millbrook en dag, och en annan tog vi en tur till Wassaic och cyklade längsmed det gamla järnvägssystemet, Harlem Valley Rail Trail, ända till Millerton och tillbaka. En av de första sakerna vi köpte då vi flyttat var en BBQ, och sedan fick vi en pizza sten med pizza stål- och träspade. Det har blivit många pizzor sedan dess. I slutet av Augusti åkte vi och vandrade i Minnewaska State Park, och såg vår första svarbjörn på östkusten, i säkert förvar innifrån bilen.

September

  Om Mars kändes som en evighet så var det inget emot vad September kändes, fast på ett bra sätt. Nu hade vi landat på ett nytt ställe, hittat vår närmsta mataffär och alla andra små butiker som man någonsin vill handla från. Antalet Covid fall hade vid detta laget varit så pass låga att man undrat om pandemin var över. Men det var den förstås inte, men vi tog en kort semester ändå. Allt som allt så var September en riktigt bra månad, fylld med vandringar och nya upplevelser. Vi åkte till Wassaic Lantern Inn, igen, ett ställe vi fastnat för eftersom det är lätt att vara social distanserad från annat folk i deras beer garden. Vi besökte en mängd antik affärer, det finns en i varenda liten by häromkring. Vi åkte till Catskills för ytterligare en vandring, åkte till Hopewell Junction och cyklade därifrån till Poughkeepsie och tillbaka. Vi bokade även biljetter till Storm King, ett ställe där konst och landskapsarkitektur möts. Vi besökte McEnroe Farm, med dess tillhärande farmstand där vi köpte lunch och en lokalt producerad cider medan gårdskatterna sprang runt fötterna. Vi lyckades till och med klämma in ett besök till stranden och havet i Connecticut, vilket även innebar mer ostron för oss. I slutet av månaden fann vi oss i Poughkkeepsie på en socialt distanserad uteservering, med nästintill 0 andra människor.

Ett Äventyr Längsmed Harlem Valley Rail Trail och Kulturmeckat Wassaic

Wassaic.jpg

Wassaic

För några månader sedan satte vi cyklarna på bilen och drog iväg till Wassaic. Precis som så många andra små byar häromkring så härstammar Wassaic från slutet av 1700-talet. Man kan ta sig till Wassaic genom att ta tåglinjen Harlem Line från 125th street i East Harlem. Här har vi varit förut men då besökte vi den karakteristiska gamla ladan som de gjort om till en konsthall, Wassaic Project. Wassaic har inte bara denna konsthall men även en gammal rail trail som sträcker sig ända till Millerton utan avbrott, Harlem Valley Rail Trail. Det är ca 32 km totalt (till Millerton och sedan tillbaka till Wassaic), så det är fortfarande under de där 40 km vi gjorde i storstaden som jag nästan dog av. Och vid det här laget, när jag äntligen skrivit klart inlägget och klickat på publicera har vi gjort denna cykeltur en gång till. Då hade det precis blivit klart att Biden vann valet och det var trumpetandes och firandes på gatorna i Millerton, och på Wassaic Lantern Inn serverades Victory Milk Punch. Kanske inte så svårt att lista ut vilken politisk riktning de som driver många av dessa ställen har. Bör dock tilläggas att det finns gått om andra politiska anhängare i krokarna.

Man skulle kunna tro att Wassaic är en trött liten småort, ja Wassaic är en liten subdivision av staden Amenia som ligger lite mer norrut. Men Wassaic är nog en sådan där liten plats som är up and coming. Kanske skulle man rentutav köpa hus där i krokarna, om man hade de pengarna. Men inte än. Det får bli ett senare projekt helt enkelt.

Harlem Valley Rail Trail

Redan när vi parkerade kändes hela denna cykelturen och faktiskt vår första lite längre utflykt så rätt. Allt kändes rätt. Hela flytten från storstaden till landsbygden. Vi cyklade förbi hästar och kor som sig bör, för det gör man när man cyklar på landet. Harlem Valley Rail Trail följer det gamla järnvägsspåret och således alla små byar som finns utefter cykelvägen.

Vi kom fram till Millerton som är ytterligare en söt liten by, något större än Wassaic förstås. Här var det lite mer livat än i Wassaic. Vi gick längsmed Main Street och kunde konstatera att det är hit vi ska åka om vi vill gå i antikaffärer, jaa utöver Millbrook förstås. Här på landsbygden har nästan varje liten by minst två antikaffärer, och alla har så klart en diner också.

Efter en kaffe och en liten lunch, som förtärdes utomhus förstås och med bra avstånd från andra, så tog vi cykeln tillbaka till Wassaic. Det var en väldigt fin cykeldag vi fick, med perfekt väder. Inte för varmt och inte för kallt, lagom.

Kultur

Som nämnt tidigare så är Wassaic som en liten kulturhub här ute på vischan. Utöver Wassaic Project så finns även Wassaic Commons som är en liten farmers market, men där man även kan laga sina cyklar och hyra cyklar. På sommaren och senhösten så har de även haft ett popupstand här som fokuserat på tex bröd, LP skivor, klassiska tidningar osv. Wassaic Lantern Inn är ett gammalt hotel och speakeasy bar med 130 år på nacken. Wasaic Lantern Inn köptes faktsikt av ägarna till Wassaic Project och de är forna fastighetsmäklare från storstaden. Det bör även sägas att kocken har jobbat på en Michelin resturang i storstaden tidigare. Något vi precis upptäckte är även att det fanns ett bryggeri här, Dutchess Ales, det kan ni se på sjätte bilden uppifrån av den sista raddan foton. Tyvärr blev de så pass populära att de växte ur den byggnaden och kan nu återfinnas i Brooklyn, men annars hade det ju varit lite som pricken över iet att ha ett bryggeri i Wassaic också, vilket även var Wassaic Project och Lantern Inn ägarnas forna dröm. Vi har varit på Wassaic Lantern ett antal gånger nu, och det är ett av de enda ställena som serverar mat och dryck vi varit på sedan i Mars. Det är bara öppet utomhus och det har aldrig varit mycket folk där när vi kommit. Så det har varit lätt att hålla avståndet. Och förstås, munskydd på när man går in och ut, och beställer förstås. Nu är det stängt för att sitta ute för säsongen, men man kan köpa take out försås, så antar att vi får se om vi kommer kunna sitta ute igen till våren, beroende på hur smittoläget är.

Vi tog en Cykeltur till Millbrook

Det finns många småvägar häromkring som man kan promenera och cykla på. Så för några veckor (eller nu är det nog en månad sedan minst) tog vi våra cyklar och och styrde mot Millbrook. Den vägen vi valde är ca 10km en väg, men inte så farligt ändå. Många backar upp och ned men tror faktiskt det var snabbare på hemvägen.

Vi cyklade förbi harar, sköldpaddor, getter och kor. Vi bor verkligen på landet nu. Närmsta lilla byn från oss har 190 invånare. Millbrook har ca 1500 invånare.

Det är ganska konstigt att vi nu bor här och kan göra detta, precis från huset utan att behöva ta bilen till och med. Livet förändras, och det är väl tur det ibland. Kan ju bli trist om det blir alltför monotont. Men det här, ja iallafall generella området vi bor i, kommer att bli permanent från och med nu. Vi har ju flytta vartannat år två gånger nu, så känns som det är slut med det nu!

WSVW2640-August 06, 2020.jpg

Millbrook är som vilken annan liten amerikansk byidyll ute på vischan, men området är tämligen rikt, om man kan säga så. Det verkar vara många kända rika personer som bor här i krokarna, och här kan man få hosta upp 120 miljoner kronor (och mer) för ett ställe. Vad får man för det i Sverige? Och visst ser man det då man kör eller cyklar omkring på alla småvägar. Ibland kan man skymta stora mansions bakom skogen, eller bara gissa sig fram då man ser de stora murarna torna upp sig. Men precis som det finns sådana hus så finns det hus som håller på att falla ihop också. Millbrook är känt inom hästvärlden i USA, eller iallafall enligt vår vän som jobbar med hästar. Hon har till och med varit här på hästtävling så många hästgårdar ser man också.

Väl framme i Millbrook spenderade vi väl kanske inte sådär jättemycket tid i själva byn. Vi köpte en kaffe och något att äta och gick och satte oss i en park istället. Sedan cyklade vi hem igen. Och det gick fort.

Tiden i Storstaden Under Pandemin Och Ett Nytt Kapitel

Promenad i Hudson Valley.jpg

Vi har väl egentligen aldrig varit storstadsmänniskor, och det kanske märks? Men när så möjligheten kom att få bo mitt i NYC och uppleva det där som alla pratar om så tackade vi inte nej till det. Även fast det knöt sig i magen den där regniga eftermiddagen då vi satt på bussen i Madison, WI, med våra vänner och pratade om vår flytt till storstaden där och då. Och det där som knöt sig i magen blev ju faktiskt bra det med. I början var det pengar som var det stora problemet. När man betalar nästan 30,000 SEK i månaden för en lägenhet så blir det kanske lätt så om bara en person har jobb. Men så fick jag ju lite små napp här och där och sedan fick jag ju till slut ett fulltidsjobb som passade mig. Så efter ett år så blev allt lättare och knuten var som bortblåst. Nu var det teater och underhållning på alla möjliga sätt som blev vår vardag. Men så kom då vintern och sedan Januari, som började så bra i Sverige, andra gången inom ett år. Kan säga att jag återvänt till Sverige mindre än 10 gånger på 10 år så detta var stort!!. Men redan då pratade vi om COVID19, på en middag med alla mina närmsta vänner, redan där och då i Sverige.

Sedan kom till sist viruset även till denna sidan av Atlanten, och den kom med kraft. Att bo i NYC där och då var som att kliva in i en mörk kista som man kunde glänta locket på då och då. Ingen fick gå till jobbet, och affärerna satte upp restriktioner. Just då hade vi inte varit och storhandlat på ett tag vilket irriterade mig. För om man någonsin skulle ha en stor ansamling torrvaror så var det väl nu? Men allt gick bra men det ändå. Sirenerna bytte av varandra om och vartannat, och ett tag så undrade man om hela staden skulle kollapsa, eller iallafall sjukvården. Och det gjorde den nästan. Vi promenerade till Randall Island och möttes av kyllastbilar, det kom att användas som extra bårhus för sjukhusen då det blivit fullt överallt. Det var mentalt väldigt påfrestande att se, det var så svart på vitt att vi inte hann med här i stan. Men mitt i allt så sa guvernören att vi nog allt skulle börja använda munskydd, facemask som det heter här på denna sidan. Så det införskaffades, även fast det skulle ta ett tag innan det kom. Så vi fick improvisera tills dess.

Det ekade tomt på gator och torg, och folk var mest folkskygga, och vi lika så. Mat inhandlades varannan vecka och vi tog en långpromenad i veckan. Efter att tag började vi även med lite längre cykel exkursioner. Sedan övergick vi till att beställa en hel del mat från nätet, och finöl från bryggerier, och ostron. För lite roligt måste man ju ha, även fast det är en pandemi runtomkring oss. Jag började baka surdegsbröd (precis som så många andra) och W höll sig till pasta av alla de slag.

Men veckor och tid hade vi. För nu har det gått 4 månader sedan allt det här startade. Vi visste redan då, i Januari att en flytt skulle hända till jul. W hade fått ett jobberbjudande som vi absolut inte ville tacka nej till. Och vi hade storslagna planer på att göra både det ena och det andra, gå till restauranger och barer, museer och gallerier, Broadway shower osv. Men nu när allt stängts ner och det nya normala inte alls kommer att vara som det gamla normala så vad är det för mening med att vara kvar? Så där i April så började väl paniken visa sig och nu var vi intresserade av att iallafall kanske få flytta lite tidigare. Så vi skickade iväg ett email, ringde och pratade och bestämde oss till sist att flytta ska vi göra så snart vi kan. Och så blev det. Nu blev det istället lite lättare att ta sig igenom de kommande månaderna. Och det blev mer cyklande, och långa promenader. Vi skaffade till och med kolonilott där i början av Juni! Men det blev ändå tid till funderande, helt konstigt egentligen att vi nu genomlever en pandemi. Och visst var det som svårast där i Maj tror jag. Då kändes det som vi var på botten, rent mentalt. Det känns kanske extra då man ser, läser allt som händer/hände i Sverige. Det river och irriterar i ögat att det är så olika, att folk har så olik uppfattning. Inte alla förstås, men många verkar inte ta det på allvar. Inte bara i Sverige förstås, vi bor ju i USA så det är kanske som att kasta glas i stenhus. Och mitt i allt detta så kom även en andra stor händelse, BLM rörelsen som utveckaldes så snabbt och kanske med hjälp av pandemin. Det står helt klart iallafall att tiden i USA och NYC kommer att bli omnämnd i historieböcker i framtiden.

Den 1a Augusti flyttade vi till Hudson Valley, där den närmsta Hamlet (liten by, för här jämfört med by är Hamlet väldigt litet..) har 190 invånare. Oklart om vi är inkluderade i det invånarantalet eller inte. Närmsta byn har ca 1500 invånare. Här har vi skog och åkrar runtomkring oss, och på ett sätt påminner det omgivningarna vi hade i Alaska, fast här är det kanske ännu glesare mellan husen. Men jag kan gå ut genom dörren och in i naturen. En morgon såg jag hur ljuset ändrade sig utanför fönstret och i princip sprang ut och in i dimman för att kunna fånga det. Jag gick visslandes runt en krök, för här finns det svartbjörnar, men det enda djuret som jag gjorde mig hörd för var ett rådjur. Men det var så magiskt att se rådjuret sådär tidigt på morgonen och med solen på väg upp och morgondiset i bakgrunden. Det var då jag visste att vi hittat hem, igen. Den sista bilden nedan är tagen från vår balkongterrass.