Nu Dansar Älvorna På Ängen

Mamma brukade alltid säga -Nu dansar älvorna på ängen, då när vi körde mot stugan och förbi ängarna med de stora tallarna runtom. Där på landet dansade älvorna om kvällarna och nätterna, men här ser jag dom på morgonen. På morgonen då jag dricker en snabb kopp kaffe. Då jag sätter mig i bilen ser jag dom där över vägen på ängen. På helgerna har jag tid att gå dit, och ta kort, och se när morgonen sakta bryter sig fram.

Det är en speciell känsla att få vara med när naturen vaknar till. Se rådjuret stirra på mig innan han sätter av in i skogen. Han stannar till, verkar tveksam, kollar åt höger som om han lyssnar. Det finns vilda djur här, prärievargar, svartbjörnar och vildkatter. Jag såg spillning från säkert en prärievarg, eller en vildkatt, men även något som säkert skulle kunna vara spillning från en svartbjörn. Är det den som rådjuret lyssnar efter? Sedan sätter han fart in i skogen och jag står kvar där själv med min egna tveksamhet.

En svartbjörnshona med två ungar har synts till precis här, och precis vid den bro jag brukar gå till om morgonen. Varje gång jag går hit så tidigt på morgonen så tänker jag att nu, nu kommer jag stöta på svartbjörnen runt hörnet här. Men det händer inte, och kommer säkert aldrig att hända heller. Men man går som på helspänn ändå.

Framme vid bron ser jag två bävrar och en oändligt massa fåglar som jag inte vet namnen på än. Första gången vi gick till denna bro såg vi en amerikansk gråhäger, två bävrar, en bisamråtta, en stor och säkert väldigt gammal snappsköldpadda, och senare samma vecka en orm simmandes i vattnet. Jag har aldrig tidiage sett en orm simma i vattnet.

Det är något trollskt med den här platsen. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad som är trollskt. Kanske är det allt, eller vetskapen om att ugglor lurar i mossen? Iallafall så är det just det här som var meningen med att vi flyttade hit. Att man ska kunna gå på en morgonpromenad så här. Ut i naturen och det vilda, och aldrig veta vad som lurar bakom nästa hörn.