Så äntligen kom den där Sommaren på Landet

Det finns ett ställe norröver där jag spenderade sommaren när jag var barn. Det ligger precis vid vattnet omringat av både tall och gran. Precis som många andra sommarstugor så är denna röd med vita knutar. Min farfar började att bygga stugan 1950, men det tog nästan 5 år innan den äntligen var färdig. Inte en enda dag är den andra lik där uppe. Ibland kan man inte ens se andra sidan av viken på grund av dimma, och andra dagar ligger havet spegelblankt samtidigt som den rosa himlen speglar sig på ytan och bjuder på helt spektakulära solnedgångar. Ibland mitt i natten kan man få se hur blixtar letar sig nedåt mot vattnet från molnen när man sitter och spanar ut genom de stora panorama fönstren i vardagsrummet. Här kan man känna lukten av sommaren på morgonen efter en regnig natt, eller den där starka och ibland migrängivande lukten av skvattran under en kämpig dag på myren.

Det var här jag lärde mig alla namnen på de där mest vanliga växterna man kan se i taigans biom. Det som lockade mig till Alaska, och sedan bjöd mig på en resa till Nome. Tall, gran, björk, lärk, skvattran, blåbär, hjortron och listan kan fortsätta i all oändlighet. Det var här jag lärde mig när den bästa tiden för blåbärsplockning är och hur man gör blåbärsgröt. Det var här jag lärde mig hur man hittar dit norrlands guld växer, och hur pass jobbigt det faktiskt kan vara att plocka dom. Men, det viktigaste av allt jag lärde mig där uppe var hur man simmar, fiskar och tar vara på naturen.

Att vara fiskare

På landet så är vår huvudföda fisk. Det äts fisk till frukost lunch och middag, och ändå så tröttnar vi inte på all fisk. Vi tog roddbåten ibland och åkte in i viken för att meta. Andra gånger tog vi motorbåten och åkte långt ut till kolgrundet, det var så vi kallade det. Det stället skrämde mig när jag var liten, vattnet var så djupt där, och alldeles svart när man tittade ned. Mest la vi ut nät precis hemmavid dock, något som jag ofta hjälpte pappa med. Vi la ut näten på kvällen, och sedan tidigt på morgonen åkte vi ut och hämtade upp näten innan fiskmåsarna fick fatt i skörden.

Den här sommaren var det inte bara jag som åkte till Sverige, utan jag hade med mig W, hans mamma och moster. Det var fullt hus med andra ord. Och hur fantastiskt är det inte att äntligen få visa W och familjen i USA vart mina rötter är. Samma kväll som vi kom upp åkte vi och la ut nät och hoppades på storfångst nästa dag.

Det finns inga sena mornar då man är fiskare, och W och jag var uppe tidigt nästa dag för att följa med pappa ut och ta upp näten innan fiskmåsarna fick tag på fisken.

När näten är uppe på torra land så börjar det mer tradiga arbetet. Först så måste man trassla ur fisken ur näten, och efter det blir det till att rensa näten på all sjögräs och annat som fastnat.

Pappa kan förstås göra detta i sömnen. Han är inte bara drift tekniker/elektriker, och fiskare, han är så mycket mer än det. Han traskar lätt ned på stenbryggan med sina träskor och balanserandes får han ut båten på djupare vatten utan större problem, precis lika lätt som han trasslar ur fisken och sedan rensar nätet. Han vet även exakt hur man gör för att få perfekt rökt fisk med enriset som bas. Han har tränat hela sitt liv på det.

Livet på landet går i en lunkade takt, precis så som det ska vara, och kanske är det här jag lärde mig att uppskatta livet. Från och med nu så får ett besök till sommarstugan en permanent plats på bucketlistan för varje år. Om du någonsin undrar hur det är att vara rik så är det precis såhär. En frys full med fisk och bär, och allt annat du kan skörda från naturen.

När jag var yngre så lärde mamma mig hur man rensar och filear fisk, hon var mästare på det och en sommar blev jag också det. Det var länge sedan nu, och jag minns knappt hur man rensar fisk längre. Men ibland när vi köper hel fisk så vet jag exakt hur kniven ska falla ändå, det sitter kanske i ryggmärgen? Min pappa gör rensningen och fileandet nu, han säger att han inte är så bra på det, att mamma minsann var en mästare på det. Ju mer jag tänker på det så förstår jag var min förmåga att ta tillvara på allt och var min vetskap om hur man gör saker från grunden kommer ifrån. Det var här som allt det började.