Fredags Tillbakablick

Det Kommer Bli Bättre

Andra kvartalet av 2020 startade ganska lågt. Sjukhusen var överfulla och det fanns helt enkelt inte tillräckligt med anställda, och kyllastbilar stod på stand by för att skickas till sjukhusen. Som ett extra bårhus.Vi har lyckats hålla oss friska, även om vi funderar över om vi kanske hade viruset där i Mars. Vi kunde fortsätta jobba och få vår lön, det var nog inte lika lätt för många andra. Det är svårt att bo i en storstad under en pandemi, när många runtom har det så dåligt. Det andra kvartalet var även den tidpunkten då vi började donera pengar, mest till organisationer och liknande, främst de som ägs av svarta. Men vi började även donera till public radio. Det om något har visat sig vara en av de viktigaste grundpelarna i media här, nu när ett virus och en pandemi tagit över världen. Det mest frustrerande är nog ändå att Obamas administration lämnade över the Playbook for Early Response to High-Consequence Emerging Infectious Disease. Alla undrar nog vad som hände med den, men der är ganska tydligt att den aldrig öppnades under de senase 4 åren.

April

April kom som en käftsmäll. Det där nödsituations smset om att det behövdes mer hjälp på sjukhusen. Det fanns inte tillräckligt med kapacitet, både anställda och rum. De insåg vi rejält då vi tog en promenad på Randalls Island och möttes av många kyllastbilar som stod på rad och bara väntade på att bli skickade till olika sjukhus. Ett bårhus på hjul. Hur bisarrt är inte det, att vi i denna tid kan möta en sådan förgörare som är så litet, eller det kanske är just det som är grejen. Det är ju inte för inte vi har alla filmer och böcker som handlar om just detta. Vi fortsatte att stanna inomhus och tog vår helgpromenader främst till Central Park. Det var en kuslig stämning att möta våren så här. Parkerna var för det mesta tomma, nu när inga turister fanns närvarande. De flesta var relativt bra på att hålla avståndet också, ja eller det var kanske svårast runt Jackie Kennedy’s Reservoir. Vi fick även tillgång till vår grannes takterrass, och det om något var en ljusglimt för oss. Men jag tror det var här, i slutet av April och början av Maj som det var som värst, känslomässigt.

Maj

    Slutet av April och början av Maj, den lägsta punkten under denna pandemi. Det var den tomma staden, det dåliga läget i grannskapet, sorgen över alla som mist sina liv, avslutningscermonin som uteblev för så många stundenter. Antalet döda som vi blev matade med dag in och dag ut. Radion började till och med att spela en meditiations minut varje dag runt lunchtid. Det var nog något vi alla behövde göra, blunda och ta ett djupt andetag. Men med Maj kom värmen och våra helgpromenader blev till helgcykelturer. Vi tog oss till klostren på norra Manhattan och cyklade förbi det lilla röda fyrhuset. Ett fyrhus jag velat se länge. Och all denna tid hemma innebar även mer bakning, städning och mycket god kvalitets öl från lokala bryggerier som levererade gratis.

Juni

   George Floyd mördades den 25 Maj, och det var precis det som fick bägaren att rinna över. Jag vet inte om det skulle fått lika mycket uppmärksamhet hade vi inte levt mitt i en pandemi. Men pandemin var på riktigt och detta mordet var ytterligare en attack på de svartas liv. Vi, precis som många andra i New York funderade över om vi skulle delta i protesterna eller om vi inte skulle. Det var ju trots allt en pandemi där ute. Men vi tog beslutet att göra det, vi träffade ju ingen annan ändå, och vi hade munskydd på och alla andra hade det också. Mitt i all denna röra fick vi tillgång till en kolonilott på samma gata som vi bodde, och det var nog en av de bästa sakerna som hände i Juni. Red Rooster ägs av Marcus Samuelsson, som växte upp i Sverige, så vi beställde en midsommar korg på Juneteenth och firade båda helgdagarna i Central Park. Protesterna för Black Lives Matter fortsatte under sommaren, inte bara i USA utan i hela världen, precis som pandemin. Vi tog oss ut på ytterligare en cykeltur. Den här gången ända ned till den mest sydligaste punkten av Manhattan, där NYC som vi ser staden i dag startade. Sedan tog vi oss till Brooklyn och tillbaka hem, ca 40 km senare. Juni var en intesiv månad och det var även månaden vi gjorde de sista förberedelserna för att kunna flytta till Millbrook. En flytt som skulle komma redan i Augusti.