Det finns många småvägar häromkring som man kan promenera och cykla på. Så för några veckor (eller nu är det nog en månad sedan minst) tog vi våra cyklar och och styrde mot Millbrook. Den vägen vi valde är ca 10km en väg, men inte så farligt ändå. Många backar upp och ned men tror faktiskt det var snabbare på hemvägen.
Vi cyklade förbi harar, sköldpaddor, getter och kor. Vi bor verkligen på landet nu. Närmsta lilla byn från oss har 190 invånare. Millbrook har ca 1500 invånare.
Det är ganska konstigt att vi nu bor här och kan göra detta, precis från huset utan att behöva ta bilen till och med. Livet förändras, och det är väl tur det ibland. Kan ju bli trist om det blir alltför monotont. Men det här, ja iallafall generella området vi bor i, kommer att bli permanent från och med nu. Vi har ju flytta vartannat år två gånger nu, så känns som det är slut med det nu!
Millbrook är som vilken annan liten amerikansk byidyll ute på vischan, men området är tämligen rikt, om man kan säga så. Det verkar vara många kända rika personer som bor här i krokarna, och här kan man få hosta upp 120 miljoner kronor (och mer) för ett ställe. Vad får man för det i Sverige? Och visst ser man det då man kör eller cyklar omkring på alla småvägar. Ibland kan man skymta stora mansions bakom skogen, eller bara gissa sig fram då man ser de stora murarna torna upp sig. Men precis som det finns sådana hus så finns det hus som håller på att falla ihop också. Millbrook är känt inom hästvärlden i USA, eller iallafall enligt vår vän som jobbar med hästar. Hon har till och med varit här på hästtävling så många hästgårdar ser man också.
Väl framme i Millbrook spenderade vi väl kanske inte sådär jättemycket tid i själva byn. Vi köpte en kaffe och något att äta och gick och satte oss i en park istället. Sedan cyklade vi hem igen. Och det gick fort.
