En Fredagskväll i Mars
Veckorna går skrämmande fort och vi börjar närma oss våren här. De senaste dagarna har det dock varit kallt. Vi fick presentkort till en resturang som heter Momofuku i julas. W har lagat mat från deras kokbok i flera år, så det kändes som det var dags att ta sig dit nu när vi bor i New York. Eftersom vi även denna Fredagen firade lite granna så tänkte vi att vi skulle passa på. Vi gick inte hemifrån förrän nästan 5, även fast vi hade bestämt att vi skulle gå klockan 4. Känns som det ofta blir så nuförtiden. Att ta tunnelbana en fredag mitt i rusningstrafiken kan ses som en mardröm, men det är alltid intressant att spana på folk, vilka de är osv. Även fast vi tog express tåget så tog det tid, mycket längre än vanligt, men vi fick underhållning av tre olika grupper av folk. Eller en grupp av folk och två andra personer. Mellan vår hållplats och nästa så fick vi lite gitarrspel, rappande och skönsång från tre personer i tunnelbanevagnen. Imponerande ändå att kunna spela gitarr samtidigt som tåget åker, för ibland blir det lite vingligt även om man har bra balans. När de klev av kom en liten och tunn kvinna in i vagnen. Hon hade en poster som hängde över framsidan och baksidan av hennes överkropp. W hade sett henne några dagar tidigare cyklandes och bankandes på bildörrar som stod och väntade vid trafikljusen. Hon hade en lång föreläsning om hur vi alla skulle bli veganer och hur mycket bättre allt skulle bli om vi alla var veganer. När hon försvann in i nästa vagn kom nästa person in. En man i kanske 40 års ålder som ville sälja sin konst som vykort. Oklart om det verkligen var hans konst och varför han i så fall inte ville ha någon information om konsten på fram eller baksidan av vykorten.
Till slut kom vi iallafall fram till 14de gatan och East Village. Om man är ute efter dive bars så verkar det finnas en hel del sådana här runt East Village. Vi är ju som de flesta andra New York borna inte gjorda av pengar, så att ta en drink eller två på ett lite finare hak kan resultera i att man spenderat 200 kronor redan innan man fått något i magen. Allt är ju relativt och just nu är ju kronan väldigt svag jämfört med dollarn. I Stockholm kommer man nog inte billigare undan heller, men där är ju även hyran cirka 25% billigare i jämförelse med New York. Många ställen har ju förstås Happy Hour, och där kan man verkligen spara in på pengar. Oftast kan man se barernas Happy Hour priser på deras hemsidor eller via recensionerna på google maps. Nu gick vi ned mot 7de gatan och till en dive bar som W kollat upp tidigare, Blue & Gold Tavern. Jag var faktiskt ganska förvånad över hur lite folk som var där, men jag gillade stället. De hade ett biljard bord, en jukebox och en helt okej Happy Hour. Det verkade som att det var många stammisar på det här stället, och det är ju genast positivt. Efter baren gick vi så till Momofuku, som finns mellan 10de och 11th gatan på 1a avenyn. Vi trodde att vi skulle få vänta länge såhär en fredagskväll, men det gick förvånansvärt fort. Man måste få sitt namn uppskrivet på en lista, och det kan vara bra att kolla med de framför en om de står i kö för just det eller bara väntar. Det finns liksom inte direkt någon annanstans att stå än i just kön. Vi beställde en tigeröl och väntade. Kort därefter blev vi sedan tagna till bardelen som har uppsyn över kockarna, och just den platsen älskar jag på restauranger. Vi beställde pork buns, kycklingvingar och pork Ramen. Det var så gott, precis som vi väntade oss. Vår plan var att därefter gå till några andra barer och stanna ute ett tag till. Vi hamnade på ytterligare en till bar men då var vi så mätta så att efter den tog vi oss hem. Klockan var inte ens 10 när vi kom hem, jag tror vi börjar bli gamla.
