Posts tagged #Happy Hour

När allt det här är Över - En dag i New York City

CVCA8888-April 26, 2020.jpg
När allt det här är över
När allt det här är slut
När spänningarna släpper
Och vi kan andas ut
När världen börjar snurra
Och vardan är tillbaks
Jag hoppas vi är kvar då
När allt det här är klart
— Anna Stadling

Onsdagstankar på en Torsdag

7 Maj 2020

Vi står lutade med huvudena mot rutan som vetter ut mot gatan. Samma gata som brukade ha trafikstockning varje eftermiddag och ett ständigt tutande. Nu är det glesare mellan bussarna, och bilarna. Det är inte bara glesare mellan bussarna utan även sirenerna har börjat att tystna, men det känns mer som ett dåligt omen. Det blir sådana där fettfläckar efter pannan på den rena glasrutan jag tvättade häromdagen. Det är happy hour och det här är hur vi spenderar den. Det har blivit så nu, för det finns oftast inget annat att se fram emot än att varva ned framför fönstret. Det har till och med blivit en återkommande mening, vill du komma och stå och kolla ut genom fönstret med mig? Det är här vi står nu och pratar om dagen som varit, vad vi gjort under dagen och det vi läst, om vi läst, av nyheterna. Men även nyheterna har blivit en pers, för vem vill egentligen lyssna på hur hela Amerikatt bryts ned bit för bit. Allt som finns kvar ska smulas sönder och samman minsann. Det är så det känns iallafall.

Dagarna flyter på, långsammare än långsamt men ändå på något sätt går allt så fort. Det är redan Maj och hela April spenderades innanför denna bur. Ja, kanske inte hela tiden men det har mest blivit så. Vi bor i ett område som är lite “rough around the edges” och det känns när man är ute att det är en annorlunda stämning. Jag känner mig som jag gjorde då vi precis flyttat hit. Jag har egentligen ingenting att klaga på för jag har ett jobb (och det är nog där skon klämmer), ett jobb som betalar mig för att jobba hemifrån. Det är nog sämre med det bland alla andra häromkring. Och om vi trodde att folk hade det svårt innan pandemin så kan man ju bara försöka att föreställa sig hur allt är nu.

Häromdagen spenderade jag mer än en timme för att beställa munskydd. Ja, alltså inte en sådan där N95 eller någon annan av det slaget. De är reserverade för sjukhus och vårdarbetare och de som jobbar på utsatta arbeten. Gick man in på Amazon när allt började så fanns ingenting, absolut ingenting, eller jo det fanns men det stod att man inte fick köpa det. Det gällde handsprit, rengöringsmedel osv. Allt det var reserverat för de som verkligen borde ha det. Och vi hade redan sådant, ja allt förutom munskydd förstås. Och nu var det ju det som jag spanade efter häromdagen, fast version light. Den som är gjord av de som försöker ha kvar sina små butiker som redan syr väskor och kläder. Det är inte meningen att de ska skydda mig helt och hållet från detta virus, men att jag ska kunna skydda andra om jag mot förmodan har det. Tänk att man ens kan säga det nu. Att man spenderade mer än en timme till att beställa ansiktsmasker/munskydd.

Det är torsdag, och på torsdagar äts det ärtsoppa på andra sidan Atlanten och så även här idag. Med pannkaka. Det har blivit mycket tankar på svenskar och Sverige på sistone. Förra sommaren var vi ju dit, första sommaren på drygt 10 år och det känns en större dragningskraft nu på något sätt, men ändå inte. jag har ingen större längtan att bo i Sverige, utan det är det här som är mitt hem nu. Men det är Lars Winnerbäck, Miriam Bryant, Mando Diao, Kristoffer Kabell, Laleh och Anna Stadling som ekar i huvudet.

Vad man gör en Fredag i New York?

En Fredagskväll i Mars

Veckorna går skrämmande fort och vi börjar närma oss våren här. De senaste dagarna har det dock varit kallt. Vi fick presentkort till en resturang som heter Momofuku i julas. W har lagat mat från deras kokbok i flera år, så det kändes som det var dags att ta sig dit nu när vi bor i New York. Eftersom vi även denna Fredagen firade lite granna så tänkte vi att vi skulle passa på. Vi gick inte hemifrån förrän nästan 5, även fast vi hade bestämt att vi skulle gå klockan 4. Känns som det ofta blir så nuförtiden. Att ta tunnelbana en fredag mitt i rusningstrafiken kan ses som en mardröm, men det är alltid intressant att spana på folk, vilka de är osv. Även fast vi tog express tåget så tog det tid, mycket längre än vanligt, men vi fick underhållning av tre olika grupper av folk. Eller en grupp av folk och två andra personer. Mellan vår hållplats och nästa så fick vi lite gitarrspel, rappande och skönsång från tre personer i tunnelbanevagnen. Imponerande ändå att kunna spela gitarr samtidigt som tåget åker, för ibland blir det lite vingligt även om man har bra balans. När de klev av kom en liten och tunn kvinna in i vagnen. Hon hade en poster som hängde över framsidan och baksidan av hennes överkropp. W hade sett henne några dagar tidigare cyklandes och bankandes på bildörrar som stod och väntade vid trafikljusen. Hon hade en lång föreläsning om hur vi alla skulle bli veganer och hur mycket bättre allt skulle bli om vi alla var veganer. När hon försvann in i nästa vagn kom nästa person in. En man i kanske 40 års ålder som ville sälja sin konst som vykort. Oklart om det verkligen var hans konst och varför han i så fall inte ville ha någon information om konsten på fram eller baksidan av vykorten.

Till slut kom vi iallafall fram till 14de gatan och East Village. Om man är ute efter dive bars så verkar det finnas en hel del sådana här runt East Village. Vi är ju som de flesta andra New York borna inte gjorda av pengar, så att ta en drink eller två på ett lite finare hak kan resultera i att man spenderat 200 kronor redan innan man fått något i magen. Allt är ju relativt och just nu är ju kronan väldigt svag jämfört med dollarn. I Stockholm kommer man nog inte billigare undan heller, men där är ju även hyran cirka 25% billigare i jämförelse med New York. Många ställen har ju förstås Happy Hour, och där kan man verkligen spara in på pengar. Oftast kan man se barernas Happy Hour priser på deras hemsidor eller via recensionerna på google maps. Nu gick vi ned mot 7de gatan och till en dive bar som W kollat upp tidigare, Blue & Gold Tavern. Jag var faktiskt ganska förvånad över hur lite folk som var där, men jag gillade stället. De hade ett biljard bord, en jukebox och en helt okej Happy Hour. Det verkade som att det var många stammisar på det här stället, och det är ju genast positivt. Efter baren gick vi så till Momofuku, som finns mellan 10de och 11th gatan på 1a avenyn. Vi trodde att vi skulle få vänta länge såhär en fredagskväll, men det gick förvånansvärt fort. Man måste få sitt namn uppskrivet på en lista, och det kan vara bra att kolla med de framför en om de står i kö för just det eller bara väntar. Det finns liksom inte direkt någon annanstans att stå än i just kön. Vi beställde en tigeröl och väntade. Kort därefter blev vi sedan tagna till bardelen som har uppsyn över kockarna, och just den platsen älskar jag på restauranger. Vi beställde pork buns, kycklingvingar och pork Ramen. Det var så gott, precis som vi väntade oss. Vår plan var att därefter gå till några andra barer och stanna ute ett tag till. Vi hamnade på ytterligare en till bar men då var vi så mätta så att efter den tog vi oss hem. Klockan var inte ens 10 när vi kom hem, jag tror vi börjar bli gamla.