Posts tagged #Livet i NYC

I Backspegeln 2020, del 3

Fredags Tillbakablick

Ljuset i Slutet av Tunneln

Tredje kvartalet av 2020 och allt verkade så mycket lättare nu. Vi visste att vår flytt nu var ett kommande faktum, och hade börjat packa redan i Juni. Jag gick tillbaka till jobbet igen i Juli, vilket kändes jättekonstigt efter att ha varit hemma sedan Mars. Men det gav mig även en ännu mera uppenbar insikt av hur livet på landet skulle bli, lugnt och avslappnat. Mitt jobb ligger nämligen lite norrut från Manhattan. Livet på landet innebar även att vi nu skulle vara närmare bergen, the Catskills, men också andra berg mot Massachusetts och Connecticut. När Juli kom så hade dessutom antalet smittade i staten sjunkit till under 1%, det om något kändes väldigt skönt.

Juli

Jag började åka till jobbet igen, efter mer än 3 månader hemma, vilket även innebar att min dagliga promenad tvärsöver Manhattan började igen. Det var definitivt mindre människor ute, men kanske lite mer droger? Jag började nämligen gå förbi samma två personer ett tag på väg hem från jobbet, som båda två injecerade droger i armen i dagsljus. Det om något kändes oerhört tragiskt. Jag själv gjorde mitt första Covid19 test på min födelsedag. Något alla måste göra inom 14 dagar för att fortsätta att komma in till jobbet. Varje morgon måste man svara på några frågor för att sedan få ett grönt pass. Väl på jobbet måste man registrera den första byggnaden man går in i. Och som vanligt, munskydd på överallt där man delar rum med andra. Sedan mitt första Covid test har jag gjort ytterligare 3 till, det senaste igår, och alla har givit negativa resultat. I Juli hade vi en socialt distanserad BBQ med vår granne på takterassen. Vem kunde tro att jag nu skulle säga att dessa bilder får mig att sakna NYC och livet där? Iallafall livet vi hade innan pandemin. I slutet av Juli åkte jag över GW bron en sista gång och samma kväll firade vi en vän som tagit sin doktor. Och lika snabbt som Juli började, var den månaden redan över.

Augusti

    Den 1a Augusti packade vi in alla katter och oss själva i bilen och styrde norrut, mot Dutchess County. Detta var den första gången vi faktiskt betalat folk för att flytta våra saker. Efter att ha flyttat mer än 2 gånger över hela USA tillsammans så tyckte vi att det var dags. Får man vuxenpoäng för det? Vi vande oss snabbt vid livet på landet. Här på landet är trängseln mindre, munskydd är fortfarande ett krav men det är lättare att hålla avståndet. Det största negativa är väl kanske som alltid att man måste köra överallt, och för mig en resa på 22 mil fram och tillbaka till jobbet med New Yorks galnaste bilförare. Här kan man gå ut genom ytterdörren och till helt magiska vägar. Vi cyklade till Millbrook en dag, och en annan tog vi en tur till Wassaic och cyklade längsmed det gamla järnvägssystemet, Harlem Valley Rail Trail, ända till Millerton och tillbaka. En av de första sakerna vi köpte då vi flyttat var en BBQ, och sedan fick vi en pizza sten med pizza stål- och träspade. Det har blivit många pizzor sedan dess. I slutet av Augusti åkte vi och vandrade i Minnewaska State Park, och såg vår första svarbjörn på östkusten, i säkert förvar innifrån bilen.

September

  Om Mars kändes som en evighet så var det inget emot vad September kändes, fast på ett bra sätt. Nu hade vi landat på ett nytt ställe, hittat vår närmsta mataffär och alla andra små butiker som man någonsin vill handla från. Antalet Covid fall hade vid detta laget varit så pass låga att man undrat om pandemin var över. Men det var den förstås inte, men vi tog en kort semester ändå. Allt som allt så var September en riktigt bra månad, fylld med vandringar och nya upplevelser. Vi åkte till Wassaic Lantern Inn, igen, ett ställe vi fastnat för eftersom det är lätt att vara social distanserad från annat folk i deras beer garden. Vi besökte en mängd antik affärer, det finns en i varenda liten by häromkring. Vi åkte till Catskills för ytterligare en vandring, åkte till Hopewell Junction och cyklade därifrån till Poughkeepsie och tillbaka. Vi bokade även biljetter till Storm King, ett ställe där konst och landskapsarkitektur möts. Vi besökte McEnroe Farm, med dess tillhärande farmstand där vi köpte lunch och en lokalt producerad cider medan gårdskatterna sprang runt fötterna. Vi lyckades till och med klämma in ett besök till stranden och havet i Connecticut, vilket även innebar mer ostron för oss. I slutet av månaden fann vi oss i Poughkkeepsie på en socialt distanserad uteservering, med nästintill 0 andra människor.

När Vi Cyklade till Battery Park Och Över Brooklyn Bridge - Livet i New York City

28 Juni 2020

Man kunde ju inte sitta inne varje dag, eller iallafall inte nu när viruset i staden äntligen hade börjat tämjas. Så vi tog oss ut på ytterligare en cykeltur. Den här gången ned mot Battery park. Vi cyklade från östra sidan till västra sidan och Riverside Park. Köpte en bagel och iskaffe på vägen dit så vi kunde ladda upp med lite extra energi. Det var i slutet av Juni, och precis som många andra dagar så var det varmt. Väldigt varmt.

IMG_4241-June 28, 2020.jpg

Någon trafik var det väl kanske inte riktigt att tala om, tills man närmade sig midtown och södra delen av Manhattan. Där blev cykelspåret väldigt smalt på sina ställen och nu var det gott om cykelfantaster, precis som vi.

Till sist kom vi till Battery park, ungefär på samma tid som hettan slog emot oss och vi båda två kände oss ganska utmattade. Vi gick och satte oss i skuggan av parken och vilade ett litet tag.

Sedan började vi röra oss mot östra sidan av Battery Park, och skulle snart påbörja den långa vägen hem.

När vi började närma oss Brooklyn Bridge vet jag inte vad som flög i mig. Men jag sa ändå, -ska vi inte cykla över Brooklyn Bridge nu när det inte är så mycket människor? Fast jag varit så trött så kom nu en våg av energi. Jag har alltid velat cykla över Brooklyn Bridge, fast utan allt folk förstås. Och nu hade vi ju ändå chansen. Så den tog vi. Först tog vi oss förbi en av många protester som hölls i staden under den här tiden utanför City Hall. Defund the police är något som även jag till en stor del håller med om. Du kan tex läsa om det fruktansvärda som hände med Breanna Taylor ( i New York times och säkert på många andra ställen) Något måste ändras. Förstås är det inte bara Breanna Taylor som har mördats av polisen på ett fruktansvärt sätt, men många många andra. Fruktansvärt sorgligt och jag blir så arg när jag läser om sådant.

Efter det kanske man kan säga att vi började den långa vägen hem, igen. För nu var den lång. Vi fortsatte hela vägen över bron, och sedan tog vi sikte på Williamsburg bron. Och nu var det krångligare att hitta vägen. Vi tog mot vänster och höger om vartannat och cyklade genom nästintill folktomma gator. Till sist kom vi äntligen fram till den karaktäristiska rosa Williamsburg bron och kom tillbaka till Manhattan.

PDIL5170-June 28, 2020.jpg

Nu var allt vatten slut och humöret kanske avspeglades av det. Jag var inte glad helt enkelt. Jag var trött, törstig och nog väldigt överhettad. Vi fick till sist tag på en gatorade så vi båda kunde återfå lite krafter innan vi äntligen kom närmare och närmare slutdestinationen, den kalla lägenheten.

Flera timmar och ca 40 km efter det att vi startat så låg jag där på soffan i den kalla lägenheten igen och lovade mig själv att aldrig mer cykla så långt.

Ur Askan och in i Elden och efterföljden av Det Vita Lejonet

BLM.jpg

Vi flyttar oss tillbaka till år 1619, det året som den första båten av svarta slavar från Kingdom of Ndongo (nutidens Angola) seglade till staten Virginia. I USA hade slaveriet dock tagit fart innan denna båt dockades vid bryggan, men då var fokuset på ursprungsbefolkningen (och det är en helt annan historia).

Det är inte bara USA som har tagit del av slaveriet, utan även Sverige ägde kolonier i (hela fem totalt genom åren, varav 1 i Afrika, Cabo Corso (Ghana)) då det begav sig. Det finns en direkt länk mellan slavhandeln och järnmalmen från Bergslagen, och i Cabo Corso byggdes slavfortet Carlosburg (Cape Coast Castle) där all slavhandel tog plats och möjliggjorde den transatlantiska slavhandeln. Egentligen kanske man ska säga att varje vit människa i grunden och botten har varit delaktig till slaveriet på ett eller annat sätt. Det är just detta som är roten på problemen vi ser idag, och med problemen menar jag rasismen hos många människor runt om i världen. Rasismen mot svarta i USA har fått fortgå parallellt med att samhället har avskaffat slaveriet, friat alla slavar och fortsatt framåt. Det tog nästan 250 år i USA innan slaveriet avskaffades, och inte ens den första ronden friade alla svarta slavar helt. Emancipation Proclamation skrevs in den 1 Januari 1863 av Abraham Lincoln, men det tog ytterligare 2.5 år innan detta blev en faktisk verklighet för alla, den 19 Juni 1865 eller Juneteenth. Det var inte förrän nu, den senaste veckan som jag satte mig ned för att googla om just Juneteenth efter alla protester här i USA. Och än idag, mer än 400 år senare så förtrycks svarta människor här i USA, och i många andra delar av världen förstås. Det är så djupt rotat i samhället. Det är vår uppgift att ändra på det nu. Även fast Emancipation Proclamation tog plats 1863 (eller 1865 i vissa delar) så tog det ytterligare nästan 100 år innan Rosa Parks fick nog och vägrade resa på sig för en vit man på bussen, början på medborgarrättsrörelsen (Civil Rights Movement).

Det är så mycket jag inte vet och inte förstår när det kommer till rasismen och hur hela vår värld på ett eller annat sätt byggts upp på falska visioner om att hela världen är vit. Så det är nu som vi måste rannsaka oss själva och fråga varför är tex mitt flöde på instagram är så vitt? Jag gillar natur och äventyr och det finns mängder av inspiration av svarta röster där ute, som jag inte följt eller visste om. Varför? Förra veckan tystatde jag alla vita jag följer, för att lära, lyssna och bli inspirerad av fler svarta instagrammare, i princip så har jag ändrat min algoritm av vad jag ser på instagram. Det är min förhoppning att jag i framtiden inte bara kommer se vitt, utan en mängd mer inspiration från alla håll och kanter i världen och således öka diversiteten i mitt flöde.

Att ändra sitt flöde på instagram kommer förstås inte att ändra någonting i verkligheten, utan utöver det så måste vi aktivt engagera oss i att fortsätta lära oss, påverka, protestera (då vi kan), och prata om rasism med våra vänner och anhöriga, OCH peka ut rasism (speciellt smygrasism) som pågår överallt i samhället. Det är en stor hemläxa vi har framför oss nu, läsa böcker om rasism, vit privilegium och hur vi kan ändra våra redan formade vyer, ge bättre stöd för svarta och påverka vardagsrasismen som är en verklighet, ÄVEN I LILLA SVEDALA. Något som är viktigt att förstå dock är att vi ALDRIG kommer kunna sätta oss in hur det känns att vara svart i dagens samhälle, vi kan bara försöka förstå. Det här kommer tyvärr ta tid, allt ändras inte på en dag och jag kan förbereda mig på att jag kommer trampa fel och göra fel säkert mer än en gång.

Här nedan är några länkar som har hjälpt mig de senaste dagarna:

https://www.obama.org/anguish-and-action/
https://blacklivesmatters.carrd.co/
https://www.goodgoodgood.co/anti-racism-resources
Mireille Cassandra Harper: If You Want To Be Anti-Racist, This Non-Optical Allyship Guide Is Required Reading
Rachel Elizabeth Cargle: Why You Need To Stop Saying "All Lives Matter"
Victoria Alexander: Anti-Racist Resource Guide
Robin DiAngelo: Anti-Racist Checklist Guide
Elijah Anderson: “The White Space”
Conscious Kid conversation with Robin DiAngelo: White Fragility
Anthony James William: The Souls of White Folk

Ja, listan kan göras oändligt lång och det finns många fler röster där ute att lyssna på.

Nedan är några nya (för mig) äventyrare jag vill lyfta fram från Instagram som jag börjat följa:

Jag rekommenderar dig att ta en minut eller två och tänka över hur ditt instagram flöde ser ut. Vilken passion har du och vilka följer du på Instagram. Hur ser diversiteten ut där?

Vi tog Cykeln Norrut - En Cykeltur i New York

TYZI6304-May 24, 2020.jpg

Att Cykla i den Stora Staden

Häromdagen tog vi våra cyklar och begav oss norrut. Det finns mängder av cykelfält i New York och på Manhattan. Sedan finns det även skyddade cykelbanor längsmed trafiken också, och det känns förstås lite säkrare. Tyvärr ignorerar många bilförare cykelfälten och det är väldigt vanligt att man får ta sig ut i bilvägen ändå på grund av dubbelparkering, något som ironiskt nog känns lite säkrare nu när biltrafiken är lite mindre. När vi bodde i Madison så blev jag påkörd av en bil när jag cyklade, och sedan dess har jag inte varit sådär jättesugen på att cykla i trafiken, och speciellt inte i New York. Men det händer ibland och det hände förra helgen som sagt. Man kan ta sig hela vägen till West Harlem Piers på cykelbanor och cykelfält, och väl där så är det cykel/gångväg. Jag tror du i princip kan ta denna cykel/gångvägen hela vägen söderut till Battery Park. Vi skulle i allafall norrut nu.

Det Lilla Röda Fyrhuset

Jag hade ett mål med denna cykeltur, och det var att få se det lilla röda fyrhuset! När vi började närma oss George Washington bron, eller GW bron som den även kallas, så såg vi massor av stenkonst längsmed vattnet. Sedan gick det undan för det tog inte lång tid innan vi var framme vid Fort Washington Park och stod precis nedanför GW bron. Samma bro som vi åkt över två gånger om dan till och från jobbet, något vi inte gjort på mer än två!!! månader nu. Och precis där, under bron så står det lilla röda fyrhuset. Jag hade fått för mig att det skulle vara krångligt att hitta till fyrhuset, men det var nog det enklaste vi gjorde den dagen. Första gången jag såg GW bron från Manhattan sidan blev jag helt fascinerad, det ser ut som att bron försvinner in i en djup skog på andra sidan Hudson, in i New Jersey. När man åker från New Jersey sidan in till Manhattan så ser man alla dessa gröna klippor längsmed norra Manhattan. Det är något som jag blev så positivt överraskad av första gången, allt grönt mitt i betongdjungeln.

Fort Tryon Park

Så fortsatte vi norrut. Med Hudson till vänster och nu en motorväg på höger sida. Inte riktigt lika avstressande men det tog inte lång tid innan vi hamnade vid cykelvägen som fortsätter mot Inwood Hill Park. Men dit skulle vi inte idag. W hade hört om en Venezuelisk restaurang här uppe i Norra Manhattan. Innan dess var planen att ta en titt på klostret, och det var just det vi försökte hitta den enklaste cykelvägen till. Vi fann till slut ingången till Fort Tryon Park, den parken som klostret ligger i, och fortsatte cykelturen upp, upp och upp. Jag hade inte en aning om att klostret var beläget på ett berg. Det kändes iallafall som att vi cyklade uppför ett berg. Till sist kom vi fram och vilade oss på en sten med utsikt över Hudson.

Vi spenderade inte alltför lång tid i Fort Tryon Park, för nu började magen knorra och om vi hade problem att hitta till parken och klostret tidigare hade vi nu problem att hitta den bästa vägen ut. Det finns massor av småvägar här, och trappor det vet jag för jag bar cykeln nedför många trappsteg. Det ska även finnas en eller två trädgårdar här, och en stenbåge men dom missade vi helt eftersom vi skulle få Venezuelisk mat på Cachapas Y Mas. Mat för avhämtning förstås, för här lär inga resturanger öppna upp för sittande gäster än på ett tag. Vi fortsatte att korsa Manhattan, mot östra sidan och Harlem River. Här var det också grönt, men kanske inte fullt så grönt som på andra sidan. Vi cyklade förbi en park innan vi till slut satte oss ned på en bänk för att mumsa i oss våra arepas. Dom var försvinnande goda och jag hann inte ens få med en bild på dom. Sedan var det i princip raka vägen hem. Jag tror det var ungefär 20 km att göra den sträckan, så inte sådär jättelångt. Men efter att bara hängt i närområdet i nästan två månader så kändes det väldigt uppfriskande att få ta sig till ett helt nytt ställe. Och vi har alltid tänkt att vi ska ta oss norrut på Manhattan, men det har aldrig blivit av. Som så mycket annat här i stan.