I augusti så firade faktiskt jag 10 år här i USA. Egentligen är det helt sjukt vad fort tiden har gått på denna sidan om pölen. Så mycket har hänt på dessa 10 åren. Jag var så ung när jag kom hit, och inte kunde jag då ha förstått att jag skulle bosätta mig här. Ja har bott i tre väldigt olika stater, från nordvästa delen av USA till den östra delen. Från en liten stuga i skogen till en av de folktätaste städerna på jorden. Jag har varit såpass lyckligt lottad att jag fått vandra ute i vildmarken i Alaska, Montana, Yellowstone, och på gamla kaffeplantage i Puerto Rico. Jag har fått se solnedgångar och soluppgångar i öknen, upplevt Northwoods och UP, sett desperationen i ögonen hos äldre människor inn epå casinon i Las Vegas, lärt mig om skogsbränderna i klippiga bergen och västra USA, ökat min kunskap om urinvånarna här i USA som blivit bortmotade från deras land, precis på samma sätt som samerna i Sverige. Jag har skidat långa lopp i 30 minusgrader i Alaska, gått på gatorna i NYC och sett eländet som börjar när man mist allt. Jag har lärt mig att man aldrig ska ta något för givet, och att man aldrig vet när man kanske ser någon för absolut sista gången. Jag har vuxit så mycket sedan jag landade på den där lilla flygplatsen i Fairbanks Alaska med enbart två ressväskor. Men det viktigaste jag fått på denna sidan är en till familj.
