A life of Adventures
Då när jag fortfarande bodde i Alaska, så var November månad oftast full av snö. Nuförtiden, där jag bor nu, ingen snö alls. Men det är ju därför jag älskar att ha alla dessa bilder från den tiden i Alaska, alla mina minnen, om livet där uppe. Nedan kan du se en samling av en massa iphone och/eller gopro bilder som jag tagit genom åren.
Får du mycket snö där du bor nu??
Jag kan bara inte förstå att det redan är ett år sedan vi åkte till Colorado. Jag har så många bilder, inte bara från den resan men många andra resor och upplevelser att dela med mig av, men tiden räcker helt enkelt inte till. Jag jobbar ju fulltid nu och försöker bli klar med min doktor på fritiden. Mer hinner jag liksom inte. Jag vill ju oftast skriva något om de bilder jag har, så därför blir det helt enkelt såhär, att inläggen kommer alltmer sällan. Men jag ska försöka göra ett bättre jobb, för jag vill så gärna visa er, visa er alla mina bilder, dela med mig om alla mina tankar och känslor om alla dessa ställen jag åker till, och alla dessa olika miljöer jag får vara i.
Vi kom ju till Colorado i slutet av en arbetsvecka, för att gå på våra vänners bröllop, ja W var ju den som vigde brudparet så det var en stor och viktig händelse. Vi hade totalt 3 dagar i Colorado. Ett fullspäckat schema förstås men vi lyckades med två små vandringar. Vi hämtade upp vår hyrbil i Denver och körde sedan norrut, mot Aspen. Landskapet var helt otroligt, när du tror du sett allt liksom. Det påminde om Alaska, men sedan fanns även dessa bergsformationer som helt påminde om Carbon county i Utah.
På vägen mot bröllops destinationen hade vi bestämt oss för att gå på en kort hike. W hade hittat en på internet som helt enkelt hette No Name trail. Det regnade under tiden vi körde dit men på ett mirakulöst sätt så upphörde regnet ungefär samtidigt som vi kom fram till den parkeringsplatsen. Vi var förstås ensamma om att vilja vandra i det vädret, vilket inte störde oss. Vi drog på oss våra regnbyxor och begav oss.
Vi följde leden och gick förbi på den gamla och nya dammen. Jag tror att det är härifrån många får sitt dricksvatten, men jag kan ha fel. Uppe på bergsväggen kunde man även se en gammal trävagn på träspår, förmodligen från någon gammal gruva i närheten.
Jag älskar hösten. Hösten i Alaska kan vara över snabbare en man tror. Blundar man för länge så har den ibland redan passerat. Jag vet inte hur länge hösten håller sitt grepp om Colorado, men jag vet att vi lyckades tajma färgexplosionerna perfekt. Att vandra genom hösten är så vackert, du får se sådant brett färgspektrum med den djupa röda färgen på bär och en del träd och buskar, och sedan denna färgskala från gult till mörkgrönt, mörkgrönt som är standarden för barrträden.
Som jag nämnt tidigare så hamnar jag oftast i hasorna, jag ser de små detaljerna. Spindlarna som kryper på grässtråna, humlan som försöker få den sista nektaren för säsongen, resterna av en kotte, vem åt den kotten? Laven på stenarna, jag tänker på den tid det tog laven att börja växa och breda ut sig på stenen. Det är grunden av biologin, primär succession, steg ett i ekosystemet. Det börjar från ingenting, en sten utan något annat. Laven som tillsammans med svamp sedan bildar ett ekosystem som producerar syre för andra levande organismer. Man kan även se lav hänga från grenar av träd i urskogar. Visste du att laven är en indikations art inom miljö-övervakningen. Laven är nämligen en av de första arterna som dör av vissa ökningar i luftföroreningar, enbart för att de är så känsliga.
Men hur vacker är inte hösten precis efter ett regnoväder? Precis när dimman är sådär låg och frost/snö har producerats på de högre altituderna. Jag kan aldrig få nog av detta landskapet, dessa ändlösa vandringarna genom skogarna, oavsett om det är -40 eller runt 30 grader, men jag tar hellre -40 än 30 grader.
Älskar du hösten lika mycket som jag?
13de September 2015
Det är nu mer än ett år sedan jag flyttade från den där stugan i skogen i Alaska. Wisconsin gör ju ett bättre och bättre intryck varje dag, men det är ju inte Alaska. Det här blir min andra höst jag spenderar utanför Alaska sedan jag flyttade dit för en väldans massa år sedan. En andra höst utan hjortron, blåbär, lingon, rallarrosor, björk och gran. Det slår mig hur mycket jag saknar Alaska, för mycket för mitt eget bästa. Det finns ingen fördel med att gå och sakna ett ställe dag ut och dag in, man lever nog ett ganska ledsamt liv om man fortsätter så. Men, å andra sidan så kanske man kommer leva ett ledsamt liv om man inte kan leva där ens hjärta bor. Iallafall, det finns inget som kan jämföras med en höst i granskogen uppe i norr.
To the Lover of Wilderness, Alaska is one of the most Wonderful Countries in the World
- John Muir
För ett par år sedan så åkte W och jag på en roadtrip. Vi började i Bozeman och körde söderut, mot Canyonlands och Las Vegas. Vi körde förbi utkanten av Yellowstone, förbi de stora bergen the Tetons, och fortsatte in i öknen. Jag hade ju aldrig sett något liknande i hela mitt liv när den där öknen uppenbarade sig. Rutten såg väl ungefär ut så här:
Som jag nämnde tidigare hade jag aldrig sett något annat landskap som liknande det vi såg runt Canyonlands. Oftast så gör vi våra resor runt jul och nyår, det är väl då vi har tid, eftersom fältarbete oftast tar upp hela sommaren. Vintern är enligt mig den bästa tiden på året att besöka Nationalparker, eftersom så få människor vill göra detsamma. Precis som vanligt så lyckades vi pricka in den kallaste perioden i mannaminne för just Canyonlands och Las Vegas, något som alltid hände då jag bodde i Alaska. Canyonlands och dess röda stenar är dock helt fantastiska, även då det är kallt, kontrasten mellan rött och vitt, och alla dessa stenpelare mot det annars så platta landskapet skapar ett landskap som är utan dess like.
-Så fort mörkret föll over oss, och dessa stenpelare tornade upp sig och färgades i alla möjliga nyanser av blått
Det verkade som att vi var de enda som tältade i Canyonlands, ja alltså det är väl inte så många som kanske är lika galna som oss. Det fanns lite andra människor i parken under dagen förstås, men så fort mörkret föll över oss, och dessa stenpelare tornade upp sig och färgades i alla möjliga nyanser av blått, var vi de enda människorna kvar i parken. Temperaturerna sjönk ned emot -20 till --30 grader, och eftersom det redan hunnit bli så mörkt bestämde vi oss för att sova i bilen. Det var en av de absolut kallaste nätterna i hela mitt liv, fast jag hade en sovsäck som har funkat bra i kallare temperaturer så frös jag så himla mycket. Tror att det främst beror på att bilen i sig leder kall luft mer än vad det gör då man sover i ett tält.
Vi valde ut en väldigt kort vandringsled som verkade väldigt enkel. Det fanns absolut ingen annan där, vi var helt ensamma. Under dagen så blev det ju varmare förstås, vi vandrade i slutändan utan jackor, men med vantar och mössa.
I Januari 2013, då när vi campade i Canyonlands, så var de totala antalet campare i tält enbart 90 personer, och antalet besökare till Canyonland var 3617 personer. I Maj 2013 så är de totala antalet besökare 75000 så en hel del fler besökare under högsäsongen jämfört med lågsäsongen förstås. Under de senaste åren så har antalet besökare till national parker i USA ökat dramatiskt. Men den andelen av besökare som ökat i parken är medelålders vita män, vilket kanske inte riktigt var exakt den gruppen av människor jag tänkte mig. I Maj 2016 så var antalet besökare upp e i 128000, en hel del fler än i 2013. Kan du gissa vilken nationalpark som hade flest antal besökare i år? Jag kan ge dig en ledtråd, jag har själv aldrig varit där, du kan läsa svaret längst ned på sidan.
Så, vilken nationalpark i USA hade mest besökare 2016? Great Smoky Mountain National Park. De hade totalt 11 miljoner besökare 2016. Yellowstone National Park hade enbart 4 miljoner, och Denali hade bara drygt en halv miljon.
Kommer du besöka några av de här parkerna i år?
Vi har precis flyttat, igen, jag vet det känns som att vi flyttar hela tiden. Men nu ska det nog bli ordning på torpet då vi bosatt oss i Hudson Valley, NY. Här ska vi bo nu, i mer än bara 2 år iallafall. Tidigare har jag bott i NYC, NY (2 år), Madison, WI (2 år) och i Fairbanks, AK (7år). Om du gillar naturen lika mycket som jag gör så är jag säker på att du kommer älska min blogg! Jag kallar bloggen Äventyrsbloggen - Mitt liv i USA, eftersom jag nu bor här i USA och jag känner att mitt liv är lite som ett stort äventyr.
Jag skriver förstås om andra saker också, hur min vardag ser ut ibland, eller om mina resor runtom USA och andra delar av världen.
Alla fotografier på denna webbsida är © Copyright 2021, Ann Olsson. Alla fotografier på denna webbsida får endast användas efter särskild skriftlig tillåtelse av Ann Olsson.
