Äventyrs Tisdag
För ett par månader sedan så hade vi helt otroligt väder, det blev jättevarmt helt plötsligt, från kanske minusgrader till nästan 12 grader C. Vi bestämde oss för att åka till Devils Lake State Park, där var jag ju i somras på en jättevarm dag. Devils Lake State Park ligger bara en timme ifrån Madison, så det är nog därför den är så populär på sommaren, det och det faktum att det är en stor sjö som man kan bada i förstås. Det är nästan ingen som besöker parken på vintern, alltså jämförelsevist. Precis som namnet avslöjar så kretsar parken runt en stor sjö men jättefina klippor på två olika sidor av sjön. Det går att vandra runt hela sjön eller att göra lite längre och kortare turer än så.
-Våra fötter sjönk ned i den blöta snön
medan vi började vandra på "the Grotto trails"
Vi bestämde oss för att ta leden som skulle gå emot "the Balanced Rock", som är en populär destination på sommaren. Våra fötter sjönk ned i den blöta snön medan vi började vandra mot "the Grotto Trails", inte tillräckligt för att vi skulle bli blöta, men tillräckligt för att lämna ett djupt spår efter oss. Vi fortsatte vandringen och genade över stenar snett uppåt för att ta oss till vandringsleden som tog oss uppför åsen. När vi började vandra uppför så blev det helt plötsligt väldigt isigt, och jag tänkte att stegjärn hade kanske inte varit helt fel här. Delar av leden var stora stenar som brutits loss från berget av så kallade frostsprängningar under vintern, ungefär så som vi såg det nu, med snö som smält och bildat vatten som sedan frusit till is och lyckats bryta loss stora stenbumlingar. Andra delar av leden var som fina trappor. När det blev brantare och brantare undrade jag tyst för mig själv hur vi skulle kunna ta oss nedför detta isiga berget.
Vi fortsatte att gå på åsen, genom de olika stenformationerna, och mot den leden som tog oss genom lövskogen.
En av mina personliga mål med denna korta vandring var att få se "the Balanced Rock" och ta lite kort där, i somras var det ju så mycket folk där. Då vi närmade oss den leden som skulle ta oss ned till denna sten så möttes vi av is, isstig för att vara mer specifik. Jaha tänkte vi, och så stod vi där ett tag och tänkte oss för, för om vi beslutande att gå nedåt mot stenen skulle det vara nästintill omöjligt att komma tillbaka upp eftersom hela leden där var som täckt av is. Men vi visste även inte alls om det fortsatte vara isigt längre ned eller om vi skulle kunna fortsätta att vandra bortanför stenen. Vi bestämde oss för att gå ändå.
Delar av denna väg var väldigt isig, så pass isig att vi valde att glida ned på baken för att vara på den säkra sidan :) Dessa frostsprängningar (eller taluskon som det faktiskt heter på Svenska) runt sjön är så coola, massa stora stenar att klättra på om man känner för det. Då vi kom tillbaka till parkeringsplatsen så hade det redan hunnit bli kolsvart!
Jag antar att Wisconsin faktiskt inte är så tokigt ändå. Denna staten växer verkligen i mina ögon, det finns många platser man kan åka till relativt enkelt. Har du någon favorit plats i närheten där du bor?
