Posts tagged #Våräventyr

Skidåkning i Nationalparken Denali - Vårexpeditionen

IMG_7015.jpg

Fredags Tillbakablick

In i Bergen

    Förra året vid den här tiden så åkte vi ut i vildmarken, in i Denali National Park. Vi har varit där så många gånger tidigare, men detta var första gången på flera år vi var där tillsammans, och även första gången vi var där efter att vi båda flyttat från Alaska. Det finns bara en väg som går från Fairbanks till Denali, precis som det bara finns en väg som går norrut, mot Atigun pass. I dessa områden så ska man inte räkna med någon mobiltäckning, eller radio. Vi har alltid laddat med massa musik på telefonen som vi kan koppla in till bilen för att lyssna på, och vårt musikval är oftast något i still med Bluegrass. Precis som vanligt så känns det i hjärtat när vi kör mot bergen, det är så vackert, naturen i Alaska är så storslagen. Det är som Norrland på steroider. Det kändes som vår i luften, även fast snötäcket oftast ligger på ända till slutet av April, ibland även in i Maj. 

Tystnad och Ensamhet

    Vi var lyckligt lottade med vädret. Blå himmel, ja för det mesta iallafall. Vår vän bor precis utanför Denali och denna helg skulle hon upp till fairbanks, så vi fick sova i hennes lilla stuga, omringad av dessa fina berg. Det är ett helt annat liv i Alaska, det är långsammare, men mer intensivt. Ditt fokus är förstås på helt andra saker än vad det är för någon som bor i stan. Det är tyst, och runt denna tid kan man ibland höra det konstanta droppandet av smältvattnet från snön som smälter i solen. Ibland får du höra en stor älg komma gående och förbi stugan. Jag har kompisar som blivit strandsatta på utedasset för att en älg blockerar vägen tillbaka till deras stuga. Jag älskar det livet, och jag saknar det enormt. 

Bergen

    Den första dagen spenderade vi några timmar inne i parken. Vi körde omkring lite och gick på lite småvandringar. Det var varmt, och snön mjuk. Vi sjönk ned till knäna på vissa ställen. Vinden kändes varm mot min kind, eller så var det bara solen och min glädje som gjorde mig så varm. Min glädje av att vi fick vara där, inne i Denali National Park, nästan helt ensamma. Det är häftigt att tänka på hur små vi är, i jämförelse med bergen. Du kan se så långt, men ändå så kort. Det finns så stora områden där som är helt vilda fortfarande, områden som inte finns i resten av USA. Det är ju inte för intet de kallar det för "The last Frontier". När vi blev hungriga så körde vi mot en lyxigare restaurang som ligger i närheten. Den är öppen en kort säsong på vårvintern, för de som bor i närheten, ja som i Fairbanks ungefär två timmar bort. Vi hade tur, vi behövde inte vänta länge på borde och blev serverade helt underbar mat. Det var även sista helgen de hade öppet, innan de stängde för att förbereda för sommarsäsongen. Sedan körde vi tillbaka till den lilla stugan, omringad av bergen. Där satt vi och spelade Banangram tills vi nästan somnade vid bordet. 

Skidåkning

    Nästa morgon var jag uppe tidigt, för att få se soluppgången och bergen. Dessa berg, det går inte att sätta ord på hur mycket jag älskar dom. Efter frukosten packade vi skidorna och åkte in i parken. Vi såg öppet vatten på vissa ställen, och fick tänka om våra planer lite granna. Men öppet vatten är ju även ett tecken på vår. Vi tog oss in mot bergen, och skidade på en bra stund. Vi såg en och annan snö-ripa, men det är ju så luriga att ta kort på, men ett kort fick jag iallafall.

Storslagna Denali

    Tiden går fort när man har roligt sägs det ju, och det gjorde vi. Vi kunde ju inte stanna för alltid i parken tyvärr så vi vände tillbaka efter ett par timmar. På vägen tillbaka så fick jag ett par bilder på Denali, hon är lite trixig ibland. Hon är ju stor nog att skapa sitt eget väder, och sina egna moln, som att hon själv sätter förutsättningar för när hon ska synas. Denali är ju en av de största anledningarna folk åker till Alaska, Nordamerikas högsta berg, och många får vänta och vänta och vänta, för att aldrig se henne. Tänk att åka ända till Alaska och sedan inte få se Denali. Det händer oftare än vad du tror.

Åker du ut i bergen vid den här tiden på året?

Falsk Vår i Wisconsin - En Vandringsupplevelse

 

Äventyrs Tisdag

    För ett par månader sedan så hade vi helt otroligt väder, det blev jättevarmt helt plötsligt, från kanske minusgrader till nästan 12 grader C. Vi bestämde oss för att åka till Devils Lake State Park, där var jag ju i somras på en jättevarm dag. Devils Lake State Park ligger bara en timme ifrån Madison, så det är nog därför den är så populär på sommaren, det och det faktum att det är en stor sjö som man kan bada i förstås. Det är nästan ingen som besöker parken på vintern, alltså jämförelsevist. Precis som namnet avslöjar så kretsar parken runt en stor sjö men jättefina klippor på två olika sidor av sjön. Det går att vandra runt hela sjön eller att göra lite längre och kortare turer än så. 

 
IMG_4675.jpg

-Våra fötter sjönk ned i den blöta snön

medan vi började vandra på "the Grotto trails"

 

    Vi bestämde oss för att ta leden som skulle gå emot "the Balanced Rock", som är en populär destination på sommaren. Våra fötter sjönk ned i den blöta snön medan vi började vandra mot "the Grotto Trails", inte tillräckligt för att vi skulle bli blöta, men tillräckligt för att lämna ett djupt spår efter oss. Vi fortsatte vandringen och genade över stenar snett uppåt för att ta oss till vandringsleden som tog oss uppför åsen. När vi började vandra uppför så blev det helt plötsligt väldigt isigt, och jag tänkte att stegjärn hade kanske inte varit helt fel här. Delar av leden var stora stenar som brutits loss från berget av så kallade frostsprängningar under vintern, ungefär så som vi såg det nu, med snö som smält och bildat vatten som sedan frusit till is och lyckats bryta loss stora stenbumlingar. Andra delar av leden var som fina trappor. När det blev brantare och brantare undrade jag tyst för mig själv hur vi skulle kunna ta oss nedför detta isiga berget.    

 
 

    Vi fortsatte att gå på åsen, genom de olika stenformationerna, och mot den leden som tog oss genom lövskogen. 

 
 

    En av mina personliga mål med denna korta vandring var att få se "the Balanced Rock" och ta lite kort där, i somras var det ju så mycket folk där. Då vi närmade oss den leden som skulle ta oss ned till denna sten så möttes vi av is, isstig för att vara mer specifik. Jaha tänkte vi, och så stod vi där ett tag och tänkte oss för, för om vi beslutande att gå nedåt mot stenen skulle det vara nästintill omöjligt att komma tillbaka upp eftersom hela leden där var som täckt av is. Men vi visste även inte alls om det fortsatte vara isigt längre ned eller om vi skulle kunna fortsätta att vandra bortanför stenen. Vi bestämde oss för att gå ändå. 

 
 

    Delar av denna väg var väldigt isig, så pass isig att vi valde att glida ned på baken för att vara på den säkra sidan :) Dessa frostsprängningar (eller taluskon som det faktiskt heter på Svenska) runt sjön är så coola, massa stora stenar att klättra på om man känner för det. Då vi kom tillbaka till parkeringsplatsen så hade det redan hunnit bli kolsvart! 

 
 

    Jag antar att Wisconsin faktiskt inte är så tokigt ändå. Denna staten växer verkligen i mina ögon, det finns många platser man kan åka till relativt enkelt. Har du någon favorit plats i närheten där du bor?

 

De Heta Källorna i Tolovana, Alaska

April 7, 2013. Ute På Äventyr?

    För ett par månader sedan så hade W och jag bokat en stuga vid de heta källorna i Tolovana. Vi bokade stugan så pass tidigt men ändå så fanns det inte sådär jättemånga helger som fortfarande var lediga. Oftast så gör folk så här i Fairbanks. Någon bokar och sedan så frågar de runt bland alla vänner om det är någon som vill hänga med. De flesta stugor har plats för ganska många att sova, och det finns nästan alltid våningssängar i alla stugor. Det finns en hel del heta källor i Alaska, några ligger så avlägset som Tolovana och är väldigt primitivt, men andra har såsom Chena Hotspring har ju utvecklats nästan till ett spa, eller ja, något i den stilen.

Att skida till Tolovana Hotsprings

Jag visste att det var 10 miles till Tolovana. Ofta gör jag misstaget att tänka km istället för miles, så det var ju egentligen 16 km. 16 km som jag inte tänkte på kanske skulle vara ganska så långt, speciellt med ryggsäck, och lite dåligt skidlag och väder på det. Vallan på mina skidor fungerade inte alls, och jag kände mig som bambi på hal is emellan varven. Det finns ju de skidorna som har “fishscales” som vi kallar det på engelska, alltså man behöver inte valla de skidorna, och ett par sådana skidor kanske skulle ha varit optimalt för en skidtur som denna. Beroende på mängden snö som har fallit, och hur varmt eller kallt det varit så formas vägen efter det. Det är inte bara skidåkare som åker här, utan även snöskoter och en och annan snöskovandrare. Underlaget är helt enkelt inte optimalt.

Vandra eller Skida?

Själva början på stigen tog dig nedför en brant sick sack väg. Större delen av den vägen skrattade vi mest, eftersom vi alla föll åt alla håll och kanter. Jag hade ju redan innan fått rapporterat om att stigen är en snöskoter stig som följer olika “traplines”, och är relativt smal. Det vill säga inte bred nog att bromsa med det där tydliga V’et man gör med skidor om man vill sakta ned. Samma person talade även om för mig att hans kompis faktiskt bröt benet när han försökte skida nedför. Och det här är ändå folk som vet vad dom gör. Efter den branta och farliga nedförsbacken så var det platt ett par kilometer. Men skidunderlaget blev värre och värre och efter ett par kilometrar så bestämde vi oss för att ta av skidorna och gå. Jag tror att problemet med vallan låg i att det var ganska isigt på stigen, och att isen åt upp all vallan på en gång. Efter ett tag var det dags att börja uppför.

Gå, gå och gå

    Som du kan se på bilderna ovanför, eller den vänstra bilden ovanför, så är det ganska smalt, och att snöskotrar även sjunkit ned/tryckt ned snölagret och bildat en väldigt smal väg. I bakgrunden av vänstra bilden så kan man även se vart vi började. Snett till vänster ovanför stigen, där två snöpartier möter varandra.

    Att ta sig upp för denna kulle/berg visade sig att ta på krafterna. Men vilka vyer man fick då man tagit sig upp! Vi hade tur att vädret var så fint och soligt.

    Sista biten var ganska brant nedåt så vi bestämde oss för att gå den biten också. Till sist kom vi iallafall fram. Efter den skidtur, då vi kommit hem, fick vi höra att de flesta tar med sig pulkor just för den anledningen att kunna ta pulkan i nedförsbackarna.

De Heta Källorna

    De stora badkaren fylls med vatten direkt från de heta källorna, och på samma vi fylls vatten från ån i samma badkar för att kyla ned. För vattnet är hett. Vyn härifrån var helt fantastisk. Vi har tidigare varit till Chena Hotsprings utanför Fairbanks, vilket är en mycket mer etablerad plats förstås. Detta kan väl närmast jämföras med Boiling River i Yellwostone Nationalpark.

Kvällsaktiviteter

    Medan solen sakta letade sig nedåt bakom svartgran och berg så gick vi tillbaka mot stugan för att laga middag. Solen går inte ned förrän vid niotiden på kvällen så här på vårkanten. Den stugan vi bodde i fick el från en liten vindturbin som vid sidan av huset. Tydligen så kan det bli väldigt blåsigt just här, det kunde vi iallafall läsa i gästboken vi snabbt hittade. Resten av kvällen spenderades inomhus där vi åt och drack gott och spelade massa olika spel. Nästa dag åkte vi skidor och hängde i de heta källorna igen.

    Kortet nedanför är från parkeringen, om du spanar lite extra på kortet kan du se en bit av leden som ett rakt vitt sträck uppåt i horisonten.

    Det vita sträcket er leden som tar dig upp för berget och Tolovana hittas på andra sidan.