Posts filed under Livet i Alaska

Skidåkning i Nationalparken Denali

 

Äventyrs Tisdag

Vår i Denali?

    För ett par helger sedan, då vi åkte tillbaka till Alaska igen, så tog vi oss även till Denali National Park. Vi var så himla lyckligt lottade att vi fick ett sådant fint väder, fast å andra sidan så är det nästan alltid soligt och blå himmel i Fairbanks, mer sällan i Denali, men vi hade tur som sagt. Själva berget Denali är så stort att hon oftast skapar sitt eget väder, det är därför som hon så sällan faktiskt syns.

 
 

För varmt för att skida?

    Nu var det enda negativa med denna skidturen att det faktiskt nästan var för varmt. Helt otroligt i sig, men vi sladdade omkring på våra skidor där ändå. Snön var alldeles för djup för att gå omkring på, så det fick helt enkelt bli skidor ändå, och det gjorde ingenting. Vi packade ned snön vid slutpunkten av vår lilla skidresa, och satte oss ned för att äta lunch. Solen värmde ansikte och vi båda stirrade in i bergen, och tänkte samma sak. Tänk om vi hade haft mer tid, ett tält och mer mat, då hade vi kunnat ta oss in i bergen, och fortsätta vår skidtur. Nu fick det bli en kort dagstur istället. Men vad gör det när du har dessa vyer att beskåda!

 
 

    Snön kommer att finnas kvar tills slutet av April, början av Maj, ibland även längre än så i Alaska. I Madison har våren redan stormat fram. Vi gick till och med omkring i shorts hela förra helgen, shorts och T-shirt, så varmt var det.

 

Jag vill inte gå miste om någonting

 

"Up with the sun at four to watch sunrise and the sight of the awakening land. It seems a shame for eyes to be shut when such things are going on, especially in this big country. I don't want to miss anything"

Onsdagstankar

Alaska i mina tankar

    Vi bodde hos en kompis utanför Denali National Park, i en så kallad "dry cabin", du vet utan rinnande vatten, såsom min stuga var då jag bodde i Alaska också. Vi hade varit i Alaska lite mer än en vecka, och spenderade sista helgen i Denali. Jag som saknat Alaska så himla mycket var kanske ännu mera dragen till Alaska nu, än tidigare. Det sägs att då Alaska har tagit grepp om ditt hjärta så släpper det aldrig, aldrig någonsin. Efter middagen så hittade jag en bok i bokhyllan, "One Mans Wilderness", alltså en mans vildmark. Jag blev helt fast efter första meningen i kapitel 1. "Uppe med solen vid fyratiden för att kolla på soluppgången och för att se när landskapet vaknar till liv. Det känns som en vanheder att sova när något så storlaget pågår, speciellt i detta landskap. Jag vill inte gå miste om något sådant". Vilken text va? För det är precis så som jag känner då jag har spenderat otaliga timmar på att ta kort, eller bara vara ute i det vilda, inte bara i Alaska utan även på andra ställen. Innan vi sedan flög hem så köpte jag den boken, för att eftersom jag nu inte bor i denna storslagna natur, så får jag liksom alla andra som inte gör det, leva på böcker som denna. 

 

Äventyrar...igen i Alaska

Äventyraren

    Ibland så åker man till Alaska för ett eget litet äventyr!

    Denna resa gjorde inte så att jag saknade Alaska mindre precis.......

Chena River to Ridge Loppet - Ett skidlopp i Alaska

 

Äventyrs Tisdag

Det tar ett helt samhälle att uppfostra ett barn?

    Som jag nämnt tidigare så har Fairbanks ett sådant oerhört stödjande samhälle. Ingen skulle någonsin höja ögonbrynen åt dig om du sa att du skulle ut på något äventyr. Istället öppnar de helhjärtande upp sig och talar om vad du ska akta dig för, ger dig tips etc. Det finns många tävlingar runt om Fairbanks, skidlopp, cykel lopp och maraton, och på vintern så kan du även oftast välja om du vill åka skidor, cykla eller springa ett och samma lopp. Ett år åkte vi och kollade på starten av White Mountains 100. Det är ett skidlopp som precis som namnet avslöjar sträcker sig 100 miles (161km) in i de "Vita Bergen". Vi har flera vänner som har varit med i loppet och som forfarande är med ibland. 

 
 

Åka Skidor till Jobbet?

    När W flyttade ifrån Alaska så hade vi spenderat en vinter i vår nya stuga. Jag minns faktiskt inte hur vi tog oss fram och tillbaka till skolan den vintern, men en sak som är säker det är att resterande vintrar så skidade eller cyklade jag, mestadels skidande.

 
 

Skidträning

    I början av en vinter så bestämde jag mig för att jag också ville göra ett sådant där häftigt skidlopp, inte så extremt som White Mountains, men något kortare. Jag började träna, åkte längre skidturer på lunchen och tog längre turer på kvällen då jag åkte hem. Det bästa efter julen och in i Januari- Februari är ju att det blir så mycket ljusare varje dag. 6 minuter för att vara exakt i Fairbanks. Det här loppet som jag anmälde mig till har bara en hjälpstation, eller "checkpoint" och det är inte förrän efter 22 km. 

 
 

Tävla?

    Mitt mål var förstås inte att vinna, men att komma i mål. Att faktiskt klara av att skida så långt, helt själv. Och varför inte testa på något sådant i en tävling, istället för att åka ut helt själv. När jag var färdig med loppet så insåg jag att jag faktiskt klarat av mitt första maraton, jag har inte ens sprungit ett maraton, utan mitt första maraton var ute i vildmarken i Alaska på skidor!

 
 

Tävlingsdags

    När jag vaknade samma morgon som loppet så kollade jag temperaturen. -32 grader Celcius. What doesn't kill you makes you stronger säger dom ju...

 
 

Åsen

    I samma takt som att solen steg över åsen som vid skidade uppför så blev mitt leende på läpparna bredare och bredare och jag kunde inte fatta hur kul detta var, och jag glömde helt allt som hade med -32 grader att göra. Att komma uppför åsen var inga problem, inte heller att åka på åsen, men att åka nedåt, snabbt i samband med 90 graders svängningar var lite mer komplicerat, speciellt då man åker nedför en ås med branta kanter. 

 
 

    Har du någonsin gjort något som du kände var utanför din bekvämlighet?