Posts tagged #Skidspår
I Backspegeln 2017, del 1
Äventyrsbloggen - Mitt Liv i USA
Första kvartalet 2017
Jag kan inte förstå hur fort 2017 gick förbi. Mitt första hela år i Madison, Wisconsin. Som vanligt så har en hel del hänt under 2017. I Januari så firade vi andra dagen av året med att åka skidor och sedan i Februari så hade vi helt plötsligt 16 grader C. Till sist kom Mars med en resa till mitt favoritställe, Alaska.
Januari
Vi spenderade som sagt andra dagen på det nya året med att åka till Maverick Mountain, som är en gammal skidort ett par timmar utanför Bozeman. VI körde dit redan den 1a Januari, genom snöoväder och väldigt dåligt väglag. När vi till sist kom fram så gick vi direkt till några varma källor som även finns vid skidorten. Tyvärr så var inte de heta källorna så värst heta, men det kan ju även ha varit för att det var -30 till -35 C. Dagen efter så begav vi oss till skidliften, vi var de första där, och det kanske inte var sådär jättekonstigt eftersom det var dryga -30 grader C. Innan vi åkte tillbaka till Madison från Bozeman så åkte vi även till Madison River och vandrade lite. När vi väl kom tillbaka till Madison så var det förstås fortfarande relativt kallt, men vi körde lite curling inomhus innan månaden tog slut.
Februari
Februari så hade vi väldigt konstigt väder. Efter att ha varit väldigt kallt så blev det helt plötsligt 16 grader. Vi åkte till Devils Lake State Park där vi varit flera gånger förr, och det blev en ganska isig men vacker vandring. Sedan gjorde vi korv, eftersom vi fick en KitchenAid del som stoppar korv. Sedan åkte vi upp till norra Wisconsin, Northwoods som det kallas. Innan Februari var slut så hade isen på sjöarna redan börjat smälta.
Mars
Så kom då Mars, men inte våren. Vi fick fortfarande snöoväder, och jag bakade semlor för andra gången detta år. Vi åkte även till Minneapolis för att gå på Guillermo del Toros utställning, som jag älskar den direktören. Att gå igenom den utställning var en blandning mellan wow, oh och eek. Sedan åkte vi äntligen till Alaska igen! Vi åkte till Castner Glacier, en glaciär några timmar öster om Fairbanks. Vi åkte även till Denali och eftersom vi lyckades tajma vår resa så bra så fick vi även bo i en kompis stuga.
Chena River to Ridge Loppet - Ett skidlopp i Alaska
Äventyrs Tisdag
Det tar ett helt samhälle att uppfostra ett barn?
Som jag nämnt tidigare så har Fairbanks ett sådant oerhört stödjande samhälle. Ingen skulle någonsin höja ögonbrynen åt dig om du sa att du skulle ut på något äventyr. Istället öppnar de helhjärtande upp sig och talar om vad du ska akta dig för, ger dig tips etc. Det finns många tävlingar runt om Fairbanks, skidlopp, cykel lopp och maraton, och på vintern så kan du även oftast välja om du vill åka skidor, cykla eller springa ett och samma lopp. Ett år åkte vi och kollade på starten av White Mountains 100. Det är ett skidlopp som precis som namnet avslöjar sträcker sig 100 miles (161km) in i de "Vita Bergen". Vi har flera vänner som har varit med i loppet och som forfarande är med ibland.
Åka Skidor till Jobbet?
När W flyttade ifrån Alaska så hade vi spenderat en vinter i vår nya stuga. Jag minns faktiskt inte hur vi tog oss fram och tillbaka till skolan den vintern, men en sak som är säker det är att resterande vintrar så skidade eller cyklade jag, mestadels skidande.
Skidträning
I början av en vinter så bestämde jag mig för att jag också ville göra ett sådant där häftigt skidlopp, inte så extremt som White Mountains, men något kortare. Jag började träna, åkte längre skidturer på lunchen och tog längre turer på kvällen då jag åkte hem. Det bästa efter julen och in i Januari- Februari är ju att det blir så mycket ljusare varje dag. 6 minuter för att vara exakt i Fairbanks. Det här loppet som jag anmälde mig till har bara en hjälpstation, eller "checkpoint" och det är inte förrän efter 22 km.
Tävla?
Mitt mål var förstås inte att vinna, men att komma i mål. Att faktiskt klara av att skida så långt, helt själv. Och varför inte testa på något sådant i en tävling, istället för att åka ut helt själv. När jag var färdig med loppet så insåg jag att jag faktiskt klarat av mitt första maraton, jag har inte ens sprungit ett maraton, utan mitt första maraton var ute i vildmarken i Alaska på skidor!
Tävlingsdags
När jag vaknade samma morgon som loppet så kollade jag temperaturen. -32 grader Celcius. What doesn't kill you makes you stronger säger dom ju...
Åsen
I samma takt som att solen steg över åsen som vid skidade uppför så blev mitt leende på läpparna bredare och bredare och jag kunde inte fatta hur kul detta var, och jag glömde helt allt som hade med -32 grader att göra. Att komma uppför åsen var inga problem, inte heller att åka på åsen, men att åka nedåt, snabbt i samband med 90 graders svängningar var lite mer komplicerat, speciellt då man åker nedför en ås med branta kanter.
Har du någonsin gjort något som du kände var utanför din bekvämlighet?
Vinterresor och de "Vita Bergen", del 2
Flashback Friday
Vinterresor och Stugor
I slutet av November förra året kom W på besök till Alaska, och vi åkte på en tredagars tur genom White Mountains. White Mountains är ungefär 1-2 timmar från Fairbanks, och det var förstås snöstorm då vi skulle till att åka men vi kom fram iallafall. Jag skrev om det tidigare i bloggen. Vi gjorde bara en liten bråkdel av alla leder som finns där ute i bergen. Det finns minst 16 mil av skidspår där ute, med lite småstugor på vägen.
Ut i Vildmarken?
När man åker på tur i Alaska så får man vara förberedd på vad som helst. Så är det ju nog även i Sverige också, men oftast i Alaska finns det inte ens någon mobiltäckning. Det finns ett och annat vinskydd ute i bergen men de är förstås bara ett vindskydd och inte riktigt något man bör räkna med. Man måste boka stugorna som finns längs med vägen i förväg, och förstås så är de utan elektricitet och rinnande vatten.
Kall Bil?
Vår största oro under denna resa var ifall min bil skulle starta eller inte då vi kom tillbaka till bilen efter vår tur. Vid parkeringen finns det förstås inga eluttag och vi hade väl runt 20 minusgrader då vi startade.
Stugliv
Vi lyckades boka stugan som fanns närmast vägen den första natten, så det blev en kort skidtur på ca 11 km innan vi kom fram. Stugan var även varm då vi kom fram eftersom de som var där natten innan precis hade åkt. Stugorna som finns längs med leden har inte så bra isolering, men de funkar väldigt bra ändå. Det är helt otroligt hur mycket man måste elda för att hålla sig varm dock, särskilt då temperaturerna sjunker väldigt mycket under nätterna. Det är kutym att lämna lika mycket ved som fanns inne i stugan innan man själv lämnar stugan, så att nästa person snabbt kan göra upp en eld. Ved finns oftast i ett litet vindskydd bredvid stugan, men ofta måste man även hitta döda träd som man kan såga ned, för att sedan hugga ved ifrån. Bitarna är ju inte direkt skapta för att hugga, så det kan vara lite svårt att lyckas få rätt storlek på veden ibland, även om den redan finns där.
Ved
Ofta så är det snöskoter åkarna som fixar bra ved, de flesta har med sig ved utifrån som är både torr och perfekt form.
Finns det Hjärterum finns det Stjärterum
Det får faktiskt plats väldigt många personer i dessa stugor. De har ett max nummer förstås, några av stugorna är större och andra mindre. Det är även många som firar Thanksgiving ute i dessa stugor, men då är det förstås minst en person i sällskapet som har tillgång till snöskoter eller några slädhundar.
Gästbok
Väl vid stugan så kan man läsa igenom alla gästböckerna som har fyllts under årens gång. Väldigt kul att läsa om andras äventyr under bar stjärnhimmel, snöstorm eller andra händelser. Vi skrev förstås ned en liten text också.
Snöstorm
Under natten så blåste en rejäl snöstorm in, och nästa dag så vaknade vi upp till ett riktigt vinterlandskap. Vi hade fått nästan 45 cm nysnö på en del ställen, och det blev ju förstås en väldigt intressant skidtur efter det, mer om det vid ett senare tillfälle.
Har du några vinteräventyr att dela med dig av? Vad brukar du göra för äventyr på vintrarna?
Andra inlägg om Alaska
