Posts tagged #Campa

Tälta i Chequamegon National Forest

Tälta i USA

Memorial Day Weekend

Tälta

 

Äventyrs Tisdag

Memorial Day

    Memorial Day är en stor dag här i USA, då man hedrar och tänker på de som har förlorat sina liv i den amerikanska armen. I Alaska så brukade vi alltid åka på något litet äventyr just denna helgen, eftersom det alltid lyckades bli en långhelg på ett eller annat sätt. Nu kände jag att W och jag hade varit lite dåliga på det på sistone så vi åkte iväg på en liten roadtrip norrut. 

 
 

North Woods

    Vi körde ca 5 timmar norrut, ungefär 450km tills vi kom fram till Chequamegon-Nicolet National Forest, världens mest komplicerade namn att uttala, tills någon säger hur det uttalas för då blir det genast lite lättare :) Den här långhelgen innebar ju förstås att vi inte var ensamma på vägen, utan det var ganska mycket trafik precis utanför Madison, men ju längre norrut vi körde desto mindre trafik blev det. Det verkar ju som det är något universellt över det, det där med att trafiken blir glesare norrut.. 

 
 

Tälta

    Mycket folk på vägarna kan ju även betyda att diverse tältplatser redan är tagna då man kommer fram. Jag försökte att boka en tältplats innan vi åkte, ungefär 2 dagar innan, men det gick inte, tydligen så måste man veta redan flera dagar innan att man ska tälta för att kunna boka en plats på nätet. Annars så finns det ju även "först till kvarn" platser, men de är ju som sagt först till kvarn. Här i USA finns det något som heter dispersed camping, de gäller tex i dessa National Forests och innebär att man får tälta på andra platser som tillhör National Forest så länge man inte är i närheten av en camping plats, eller någons privata boende. I Montana och Alaska är det här ganska enkelt att hitta, men i Wisconsin upptäckte vi att det faktiskt inte riktigt finns sådär värst mycket småvägar där man skulle kunna testa dispersed camping. Vår absoluta nödlösning fick ju vara att sova i bilen om vi inte hittade något. 

 
 

Chequamegon-Nicolet National Forest

    När vi kom fram till en av de campingplatserna jag kollat på under bilresan så valde vi att köra höger och följa "loop 1", och där fick vi jackpot. En tältplats stod där helt tom precis vid en sjö och bara väntade på oss. Sån himla tur sådär fem på eftermiddagen en lördag under en långhelg. W åkte och cyklade lite och jag satte upp tältet. 

 
 

Fästingar!!!

   Det var så varmt denna helgen, blandat med lite regn då och då, så det blev väldigt fuktigt och klibbigt. Medan jag satte upp tältet såg jag en liten insekt på marken som jag inte hade sett på flera år, såpass att jag inte riktigt visste om det verkligen var en fästing eller inte. Jag dödade den och sparade den så W också kunde identifiera den. Jo, W instämde, detta var minsann en fästing. Och så började vi leta fästingar på W som precis cyklat i tätt buskage. Jepp, här fanns det garanterat mycket fästingar. Jag tror vi tog bort ungefär 50 fästingar totalt under hela helgen. Vi fick en väldigt trevlig helg ändå, med massa god mat och mountain biking. 

 
 

    När var du och tältade sist?

 

Äventyr - [²ạ̈:venty:r]

 

Äventyrs Tisdag

"By replacing fear of the unknown with curiosity we open ourselves up to an infinite stream of possibility. We can let fear rule our lives or we can become childlike with curiosity, pushing our boundaries, leaping out of our comfort zones, and accepting what life puts before us" - Alan Watts

 
 

Äventyra

    Nuförtiden verkar nästan alla vara ute och äventyra, och visst är det kul att dela med sig av sina äventyr på sociala nätverk efteråt. Brukar du någonsin läsa andras äventyr och önska att du också fick göra det äventyret? Jag gör det, hela tiden. Vad många människor ofta glömmer är att vårt liv faktiskt är ett enda stort äventyr i sig. W brukar alltid påminna mig om att "det här är ditt största äventyr, precis här och nu". Om man hela tiden letar efter något som kommer vara det absolut största äventyret man varit med om så kommer man missa ens egna stora äventyr, som faktiskt är ens liv. Det finns säkert hur många minnen som helst då du har gjort något äventyrligt. Det värsta man kan göra är ju att hela tiden jämföra sig med andra. Jag tror att det är ett problem som sakta växer fram, för att vi hela tiden ser folks resor och äventyr på Instagram och andra sociala medier, och tänker: "det där vill jag också göra" eller "dit vill jag också åka".

    När jag precis hade flyttat till Alaska så använde jag väldigt lite sociala medier, och då brukade jag gå på korta vandringar och små äventyr i min egna lilla värld. Jag brukade inte då tänka att de vandringarna jag gjorde faktiskt var som små äventyr, jag bara var. Kanske är det så att om man blir van vid något så är det inte något äventyr längre? Måste ett äventyr vara något nytt? Jag brydde mig absolut inte om vad andra människor gjorde på andra delar av denna jord, för jag visste helt enkelt inte om det. Är det bara jag som nuförtiden avundsjukt scrollar igenom Instagram ibland, och ser alla coola äventyr som folk är iväg på? 

 
 

Äventyr i Böcker  

    När jag sökte efter äventyr på internet så hittade jag lite statistik över hur ofta ordet äventyr har använts (fast på engelska, så adventure). Så enligt google, äventyrar vi mer eller mindre nu? 

 
 

Äventyrar vi mindre?   

    Så, det verkar helt enkelt som att vi äventyrar mindre, eller? Frågan är väl kanske hur vi definierar äventyr. Förr i tiden skrev väl folk kanske mer om folk som besegrade stora drakar och andra sjöodjur. Personligen så tycker jag att ett äventyr är vad du gör det, dvs om du tycker att något du gör är ett äventyr, så är det helt enkelt ett äventyr. Någon som precis bestigit Mt Everest kanske inte tycker att en parkpromenad är något stort äventyr. Men Sam som är 5 år kanske tycker att det är det coolaste äventyret han har varit med om. Eller Christina som är 43 år gammal kanske kallar en kort vandring precis vid hennes hus/lägenhet ett äventyr eftersom det inkluderar att hoppa över en å, och det är inte något som hon ofta gör. 

Hur ser statistiken ut över folk som söker på "äventyr" (adventure)?

 

Kanot Äventyr

 

Jag är en Vandrare/Äventyrare?

    Utvecklandet av alla dessa sociala nätverk har öppnat upp nya dörrar för alla möjliga sorters äventyr, men genom samma dörr kommer nu också folks envisa benägenhet att kritisera andra, eller ska vi kanske kalla det det typiska svenska "jag vet bäst syndromet"?. Angeliqa från Vandringsbloggen skrev om precis detta på sin blogg. Att folk blir kritiserade att deras kropp absolut inte ser ut som en "vandrarkropp" och att "du kan väl inte vandra" tydligen ventileras här och där. Som om du inte skulle vara en riktig vandrare bara för att du inte ser ut som de där dockorna i skyltfönstret på klädesaffären. Bara för att du kan springa ett maraton så betyder inte det att du kanske kan vandra 40 km med tung packning. Och bara för att man kan vandra 40 km med tung packning behöver inte det betyda att man kan springa ett maraton. Folks uppfattning är ju oftast väldigt skev och även helt missvisande i många fall. Det är inte alla som kan ta folks kommentarer med en nypa salt, så vi måste alla försöka bättra oss med hur vi kommenterar folks prestationer och även rannsaka vår egna uppfattning om prestationer överhuvudtaget. 

 

Mitt lilla cykeläventyr <20 minuter från en liten stad

 

Vandring och Förberedelser  

    Det finns hur mycket böcker, tids skrifter och artiklar som helst om vandring, vad som är "rätt" och "fel", vad man ska klä sig i osv. Men det betyder inte att man absolut inte kan gå på en liten vandring även om man inte har de kläderna, visst så ska du kanske inte börja klättra Kebnekaise som första anhalten utan någon erfarenhet, men det finns ju hur mycket enkla leder som helst i världen, även i Sverige. . Vandring och äventyr är till för alla. Den största anledningen till att jag inte är ute på mer äventyr just nu är TID, jag behöver mer tid för att kunna göra det. 

    Vad tycker du om vandring och äventyr?

    Nedan ser vi en positiv sak från statistik sidan då vi googla vandring: