Posts tagged #Gran
Den Ultimata Bilresan del.3
The Spell of the Yukon
“There’s a land where the mountains are nameless,
And the rivers all run God knows where;
There are lives that are erring and aimless,
And deaths that just hang by a hair;
There are hardships that nobody reckons;
There are valleys unpeopled and still;
There’s a land — oh, it beckons and beckons,
And I want to go back — and I will. - Robert Service”
Dag 3, 23/5/16: Wolf Creek Campground till Liard River Hot Springs Campground - 657 km
Alaska Highway - The Alcan
Varje år är det många som åker Alaska Highway, som även kallas the Alcan. Den motorvägen startar officiellt i Dawson Creek, British Columbia (BC) och går ända till Delta Junction i Alaska, vid milepost 1421. Förr i tiden så var hela Alcan grus/sandväg. W's mamma och pappa körde en del av den för länge sedan. Deras bil fick punktering och de fick vänta ganska länga innan den första bilen körde förbi. Idag är hela vägen asfalterad, ja om man bortser från all vägarbete som varje sommar täcker stora delar av motorvägen. Det är som en never ending story det där om vägarbete. Ska man åka the Alcan ska man ha the Milepost. Det är en tjock vägbibel som talar om allt du vill och inte vill veta om resan. Varenda litet samhälle och attraktion är minutiöst dokumenterad i bibeln. Ett tips är dock att åka från Dawson Creek och norrut, det är krångligt att åka baklänges i kartboken ibland, men det löser vi också. The milepost är nyproducerad varje år förstås, för att saker och ting ändrar sig på denna långa sträckan. Vägbibeln har även andra avstickare dokumenterade, inte bara the Alcan, men turer mot Haines Alaska till exempel.
Här uppe, i norra Nordamerika så har du oftast lite till noll mottagning på telefonen, vilket gör det ännu viktigare att faktiskt kanske förlita sig på riktiga kartor. Kör man här uppe kan man förvänta sig att stöta på älgar, svartbjörnar, brunbjörnar, bison och nordamerikansk ren (som faktiskt är en annan underart och ser annorlunda ut än den klassiska europeiska renen). Vi körde genom helt fantastiska landskap, genom Alaska och nu även genom Kanada. Kanada som bara växte och växte i våra hjärtan, dessa stora landskap med berg som tornar upp sig i bakgrunden vart du än ser. Vi åkte på tomma vägar med mer svartbjörn än vad jag någonsin sett. Vi passerade älvar, broar och bakom varje krön såg vi bara mer och mer berg och djupare skogar.
Några av de vyer vi såg den 23de Maj:
Signpost Forest
Wolfcreek Campground
Vi vaknade up på Wolfcreek Campground, regnet hade slutat och för en gång skull så var tältet relativt torrt. Vi var på en camping precis utanför Whitehorse och vi hade blandade känslor om campingen. Vi var ju precis utanför den största staden i YT och det drog till sig både bra och dåligt folk tyvärr. Ungefär 70% av all befolkning i Yukon bor i Whitehorse (hela 25,000 ungefär). Vårt mål för dagen var the Signpost Forest som ligger vid samhället Watson Lake. Watson lake är en av de lite större samhällena i YT (allt är ju relativt men....), ungefär 1000 personer bor här. The Signpost Forest skapades 1942 av en amerikansk soldat som var skadad och var på plats för att vila ut sig. Kan tänka mig att snabbt kan bli tråkigt på en sådan rätt så avlägsen plats. Idag finns mer än 77,000 skyltar här.
Så åker vi in i British Columbia och kör mot Liard Hotsprings
Vi lämnar Yukon med sina vidsträckta vyer och brist på människor och åker in i British Columbia, BC. Det är helt galet att det tagit flera dagar att åka genom Yukon, men som Robert Service en gång sa,
"There are valleys unpeopled and still;
There’s a land — oh, it beckons and beckons,
And I want to go back — and I will."
BC har en befolkning på ungefär 4.6 miljoner, en stor kontrast med YT's bara 35,000. Vi kör in till den kända Liard River Hot Springs Provincial Park med det där regnet konstant bakom oss. Jag har faktiskt skrivit om Liard Hotsprings förut, men av en helt annan anledning. 1997 var det en relativt känd björnattack som ägde rum här. Du är i björnlandet här, hela vägen genom the Alcan, och förstås hela Alaska och nästan hela Kanada. Björnattacker som den 1997 är extremt ovanligt, och säkert även därför den har fått sådan stor uppståndelse inom björnsäkerhet. Det gäller som sagt att alltid vara redo, väsnas, och bära björnspray, och så även här. Runtom Liard Hot Springs kan du se den där djupa taigan, samma taiga som täcker stora delar av norra halvklotet. Svartgran, vitgran, kontorta tall är blandade med lövfällande träd som asp och björk. Vi går på en spång för att komma fram till den heta källan. Spången tar oss över den våta och sköra myrmarken, in i den djupa skogen och plötsligt så står vi där, framför den näst största heta källan i hela Kanada. Medan vi simmade kom åskovädret närmare och närmare. Till slut bestämde vi oss för att det inte var säkert i vattnet längre och gick tillbaka mot parkeringsplatsen igen.
Efter Regn kommer Sol
När regnet till slut upphörde gick vi tillbaka till de heta källorna och spången. Ljuset var så fint och jag ville ta en massa kort förstås. Den låga dimman formade ett sådant vackert ljus över myren och det luktade precis som efter ett sommarregn. Som en typisk sommarkväll, en ganska blöt men vacker. Senare den kvällen så kunde vi gå och lägga oss med ett leende på läpparna, ett leende som en påminnelse för hur lyckligt lottade vi är som får se platser som denna.
Dag 3, Resedetaljer - Bensin, Camping, och Bränsleförbrukning
Kanada: Jakes Corner Whitehorse. MP 866 Alaska highway, YT, 88.5 km from Wolf Creek Campground. Bränsleförbrukning: 9.11 km/L
Kanada: Rancheria Motel and Cafe. MP 710 Alaska highway Watson lake, YT, 242 km. Bränsleförbrukning: 13.16km/L
Kanada: Någonstans...275.5 km. Bränsleförbrukning: 10.73 km/L
Totalt ungefär: 606 km + 51 km mellan bensin station och campingen (657 km).
Camping: Liard Hot springs Provincial Park
Totalt för hela resan: 1639 km
den ultimata bilresan:
De där Sommarnätterna i Alaska
Solnedgång i Denali National Park, Alaska
21.76 Grader Norrut
Midnattssolens Land
Då jag bodde i Fairbanks, eller Squarebanks som jag ibland kallade det, så var förstås vintrarna långa, kalla och mörka. Men det där glömde man snabbt bort tidigt på våren då snösmältningen var igång och när sedan sommaren kom hade man absolut inget minne av vinterns isande grepp. Jag brukade alltid jaga solnedgångar, och soluppgångar, men det blev lite svårare på sommaren då det var ljust så länge. Himmelen har alltid varit som ett stort under för mig, helt ofattbart vilka färger som kan uppstå där, och alla dessa olika former med molnen som vi kan se, och förstås Auroran. Sedan så blir det ju helt spektakulärt om man slänger in lite berg i mixen också. När jag står där i bergen och blickar ut över dessa landskap så slår det mig alltid lika hårt hur otroligt lyckosam jag är, jag kan inte förstå att lilla jag har fått äran att se allt detta. Helt ofattbart att vissa människor inte uppskattar något så magnifikt.
Vart vill du helst se en solnedgång?
Sommaräventyr i Alaska:
![Äventyr - [²ạ̈:venty:r]](https://images.squarespace-cdn.com/content/v1/542dcc90e4b08e607164026d/1476800557968-B9ZFPXLNK458IJ7G9BPA/IMG_8489.jpg)
På Promenad Där Jag Bor - Alaska
23 April 2016
Häromdagen blev jag bortbjuden på en så kallad potluck hemma hos en kompis. Vädret hade varit så himla fint hela dagen så jag bestämde mig för att gå dit. På vägen hem så tog jag en tur genom skogen, och jag insåg hur länge sedan jag varit där, och hur mycket jag saknat det. Ljuset var som helt perfekt runt 21.30, och jag lyckades ta några fina bilder med telefonen.
VÅR:
