Posts tagged #Pandemin i USA

I Backspegeln 2020, del 3

Fredags Tillbakablick

Ljuset i Slutet av Tunneln

Tredje kvartalet av 2020 och allt verkade så mycket lättare nu. Vi visste att vår flytt nu var ett kommande faktum, och hade börjat packa redan i Juni. Jag gick tillbaka till jobbet igen i Juli, vilket kändes jättekonstigt efter att ha varit hemma sedan Mars. Men det gav mig även en ännu mera uppenbar insikt av hur livet på landet skulle bli, lugnt och avslappnat. Mitt jobb ligger nämligen lite norrut från Manhattan. Livet på landet innebar även att vi nu skulle vara närmare bergen, the Catskills, men också andra berg mot Massachusetts och Connecticut. När Juli kom så hade dessutom antalet smittade i staten sjunkit till under 1%, det om något kändes väldigt skönt.

Juli

Jag började åka till jobbet igen, efter mer än 3 månader hemma, vilket även innebar att min dagliga promenad tvärsöver Manhattan började igen. Det var definitivt mindre människor ute, men kanske lite mer droger? Jag började nämligen gå förbi samma två personer ett tag på väg hem från jobbet, som båda två injecerade droger i armen i dagsljus. Det om något kändes oerhört tragiskt. Jag själv gjorde mitt första Covid19 test på min födelsedag. Något alla måste göra inom 14 dagar för att fortsätta att komma in till jobbet. Varje morgon måste man svara på några frågor för att sedan få ett grönt pass. Väl på jobbet måste man registrera den första byggnaden man går in i. Och som vanligt, munskydd på överallt där man delar rum med andra. Sedan mitt första Covid test har jag gjort ytterligare 3 till, det senaste igår, och alla har givit negativa resultat. I Juli hade vi en socialt distanserad BBQ med vår granne på takterassen. Vem kunde tro att jag nu skulle säga att dessa bilder får mig att sakna NYC och livet där? Iallafall livet vi hade innan pandemin. I slutet av Juli åkte jag över GW bron en sista gång och samma kväll firade vi en vän som tagit sin doktor. Och lika snabbt som Juli började, var den månaden redan över.

Augusti

    Den 1a Augusti packade vi in alla katter och oss själva i bilen och styrde norrut, mot Dutchess County. Detta var den första gången vi faktiskt betalat folk för att flytta våra saker. Efter att ha flyttat mer än 2 gånger över hela USA tillsammans så tyckte vi att det var dags. Får man vuxenpoäng för det? Vi vande oss snabbt vid livet på landet. Här på landet är trängseln mindre, munskydd är fortfarande ett krav men det är lättare att hålla avståndet. Det största negativa är väl kanske som alltid att man måste köra överallt, och för mig en resa på 22 mil fram och tillbaka till jobbet med New Yorks galnaste bilförare. Här kan man gå ut genom ytterdörren och till helt magiska vägar. Vi cyklade till Millbrook en dag, och en annan tog vi en tur till Wassaic och cyklade längsmed det gamla järnvägssystemet, Harlem Valley Rail Trail, ända till Millerton och tillbaka. En av de första sakerna vi köpte då vi flyttat var en BBQ, och sedan fick vi en pizza sten med pizza stål- och träspade. Det har blivit många pizzor sedan dess. I slutet av Augusti åkte vi och vandrade i Minnewaska State Park, och såg vår första svarbjörn på östkusten, i säkert förvar innifrån bilen.

September

  Om Mars kändes som en evighet så var det inget emot vad September kändes, fast på ett bra sätt. Nu hade vi landat på ett nytt ställe, hittat vår närmsta mataffär och alla andra små butiker som man någonsin vill handla från. Antalet Covid fall hade vid detta laget varit så pass låga att man undrat om pandemin var över. Men det var den förstås inte, men vi tog en kort semester ändå. Allt som allt så var September en riktigt bra månad, fylld med vandringar och nya upplevelser. Vi åkte till Wassaic Lantern Inn, igen, ett ställe vi fastnat för eftersom det är lätt att vara social distanserad från annat folk i deras beer garden. Vi besökte en mängd antik affärer, det finns en i varenda liten by häromkring. Vi åkte till Catskills för ytterligare en vandring, åkte till Hopewell Junction och cyklade därifrån till Poughkeepsie och tillbaka. Vi bokade även biljetter till Storm King, ett ställe där konst och landskapsarkitektur möts. Vi besökte McEnroe Farm, med dess tillhärande farmstand där vi köpte lunch och en lokalt producerad cider medan gårdskatterna sprang runt fötterna. Vi lyckades till och med klämma in ett besök till stranden och havet i Connecticut, vilket även innebar mer ostron för oss. I slutet av månaden fann vi oss i Poughkkeepsie på en socialt distanserad uteservering, med nästintill 0 andra människor.

I Backspegeln 2020, del 2

Fredags Tillbakablick

Det Kommer Bli Bättre

Andra kvartalet av 2020 startade ganska lågt. Sjukhusen var överfulla och det fanns helt enkelt inte tillräckligt med anställda, och kyllastbilar stod på stand by för att skickas till sjukhusen. Som ett extra bårhus.Vi har lyckats hålla oss friska, även om vi funderar över om vi kanske hade viruset där i Mars. Vi kunde fortsätta jobba och få vår lön, det var nog inte lika lätt för många andra. Det är svårt att bo i en storstad under en pandemi, när många runtom har det så dåligt. Det andra kvartalet var även den tidpunkten då vi började donera pengar, mest till organisationer och liknande, främst de som ägs av svarta. Men vi började även donera till public radio. Det om något har visat sig vara en av de viktigaste grundpelarna i media här, nu när ett virus och en pandemi tagit över världen. Det mest frustrerande är nog ändå att Obamas administration lämnade över the Playbook for Early Response to High-Consequence Emerging Infectious Disease. Alla undrar nog vad som hände med den, men der är ganska tydligt att den aldrig öppnades under de senase 4 åren.

April

April kom som en käftsmäll. Det där nödsituations smset om att det behövdes mer hjälp på sjukhusen. Det fanns inte tillräckligt med kapacitet, både anställda och rum. De insåg vi rejält då vi tog en promenad på Randalls Island och möttes av många kyllastbilar som stod på rad och bara väntade på att bli skickade till olika sjukhus. Ett bårhus på hjul. Hur bisarrt är inte det, att vi i denna tid kan möta en sådan förgörare som är så litet, eller det kanske är just det som är grejen. Det är ju inte för inte vi har alla filmer och böcker som handlar om just detta. Vi fortsatte att stanna inomhus och tog vår helgpromenader främst till Central Park. Det var en kuslig stämning att möta våren så här. Parkerna var för det mesta tomma, nu när inga turister fanns närvarande. De flesta var relativt bra på att hålla avståndet också, ja eller det var kanske svårast runt Jackie Kennedy’s Reservoir. Vi fick även tillgång till vår grannes takterrass, och det om något var en ljusglimt för oss. Men jag tror det var här, i slutet av April och början av Maj som det var som värst, känslomässigt.

Maj

    Slutet av April och början av Maj, den lägsta punkten under denna pandemi. Det var den tomma staden, det dåliga läget i grannskapet, sorgen över alla som mist sina liv, avslutningscermonin som uteblev för så många stundenter. Antalet döda som vi blev matade med dag in och dag ut. Radion började till och med att spela en meditiations minut varje dag runt lunchtid. Det var nog något vi alla behövde göra, blunda och ta ett djupt andetag. Men med Maj kom värmen och våra helgpromenader blev till helgcykelturer. Vi tog oss till klostren på norra Manhattan och cyklade förbi det lilla röda fyrhuset. Ett fyrhus jag velat se länge. Och all denna tid hemma innebar även mer bakning, städning och mycket god kvalitets öl från lokala bryggerier som levererade gratis.

Juni

   George Floyd mördades den 25 Maj, och det var precis det som fick bägaren att rinna över. Jag vet inte om det skulle fått lika mycket uppmärksamhet hade vi inte levt mitt i en pandemi. Men pandemin var på riktigt och detta mordet var ytterligare en attack på de svartas liv. Vi, precis som många andra i New York funderade över om vi skulle delta i protesterna eller om vi inte skulle. Det var ju trots allt en pandemi där ute. Men vi tog beslutet att göra det, vi träffade ju ingen annan ändå, och vi hade munskydd på och alla andra hade det också. Mitt i all denna röra fick vi tillgång till en kolonilott på samma gata som vi bodde, och det var nog en av de bästa sakerna som hände i Juni. Red Rooster ägs av Marcus Samuelsson, som växte upp i Sverige, så vi beställde en midsommar korg på Juneteenth och firade båda helgdagarna i Central Park. Protesterna för Black Lives Matter fortsatte under sommaren, inte bara i USA utan i hela världen, precis som pandemin. Vi tog oss ut på ytterligare en cykeltur. Den här gången ända ned till den mest sydligaste punkten av Manhattan, där NYC som vi ser staden i dag startade. Sedan tog vi oss till Brooklyn och tillbaka hem, ca 40 km senare. Juni var en intesiv månad och det var även månaden vi gjorde de sista förberedelserna för att kunna flytta till Millbrook. En flytt som skulle komma redan i Augusti.

I Backspegeln 2020, del 1

Snowshoeing in Montana

Fredags Tillbakablick

Minnen

Första kvartalet år 2020

    2020 blev nog vårt bästa och värst år i vår historia. Precis innan vi satte oss på planet för att åka till Sverige och min pappas 70 års dag så fick Winslow ett telefonsamtal. Han fick då veta att han fått ett jobberbjudande, inte vilket jobberbjudande som helst utan ett drömjobb. Vi hann göra två resor innan Covid19 satte hela världen i skräck. Först begav vi oss till Sverige, och nästan direkt efter det till Colorado. När Mars till sist kom så kunde man konstatera att pandemin hade anlätt till NYC. Redan i Mitten av Mars så åkte jag och stängde ned vårt labb.

Januari

    Vi firade Jul och nyår i Bozeman Montana, något vi inte gjort på ett tag. Precis som många av våra nyårsfirande så var vi i säng långt innan tolvslaget, vi hade nämligen storslagna planer den 1 Januari 2020. Vi steg upp i ottan och körde iväg för att åka skidor, eller W och hans pappa skulle åka skidor och jag hängde med på snöskor. Det var det bästa sättet någonsin att starta ett nytt år på. Vi gjorde ytterligare en utflykt run Bozeman innan vi befann oss i storstaden igen. När vi kom tillbaka fick vi en dag eller så med helt galet väder, tror det var runt 20 grader nästan. Vi tog tillfället i akt och gick till ett av våra favorit hak på väg hem från jobbet. W, jag, min bror och hans partner begav oss till Sverige för att överraska pappa på hans 70 årsdag. Vi hade världens finaste middag på Operakällarn den dagen. Efter det hade vi några kalla men vackra dagar i Sverige, och sedan åkte W tillbaka till NYC och jag spenderade mer tid med pappa. Det blev många promenader och middagar med nära vänner. Men även med pappa. Vi gick omkring där jag växte upp och spanade in på gamla stamkunds ställen, som Karla Frukt. Där var vi var och varannan dag i Gymnasiet känns det som. Jag gjorde en hel del besök till vår fina kyrka också, Hedvig Eleonora. Där döptes jag, och där gifte sig mamma och pappa, och det var även där vi hade mammas begravning. Hon vilar nu i minneslunden där. När jag sedan kom tillbaka till NYC så var Januari redan förbi.

Februari

    Våren startade tidigt detta år, och kanske var det Moder Jord som ville skicka lite ljus och glädje i sken av det som skulle komma? Vi åkte till Poughkeepsie och Millbrook för att spana in området där Ws nya jobb skulle vara. Så vi kunde bestämma oss om han skulle ta det eller ej. Vi fick vårt första besök till Canoe Hill, och Wassaic Art Project, och fann oss till och med på den lokala dinern en morgon. Väl tillbaka i storstaden tog vi den månatliga utflykten till Chinatown, med den obligatoriska skaldjursmiddagen hemma efter det. En annan helg tog vi oss till Mermaid Inn för att äta Ostron, något som det blev mycket av 2020. Vi gjorde även ett stopp på en favorit dive bar i East Village, The Library. Sedan flög vi till Denver, körde till affären och köpte 6 dussin ostron och sedan körde vi till Estes Park för en årlig sammankomst med massa vänner. Vi hyrde ett AirBnB precis utanför Estes Park och fick en underbar vandring i Rocky Mountain National Park dagen efter. När vi kom tillbaka till NYC var February redan över.

Mars

    Mars 2020, en månad som kändes som ett år, och får därför lite fler bilder. Vi hälsade våren välkommen i Central Park, det som skulle bli vår oas de kommande månaderna. Om det fanns något hopp för framtiden kunde det ses i alla knoppar som brast resten av Mars. Vi hörde tysta rykten om att Columbia University skulle stängas ned. Och visst blev det så. Den 16 Mars åkte jag till jobbet en sista gång, på en väldans massa dagar…till och med månader! Resten av staden följde samma våg de kommande veckorna. Det var helt enkelt en vår som kom och sedan blev inställd.

Ett Äventyr Längsmed Harlem Valley Rail Trail och Kulturmeckat Wassaic

Wassaic.jpg

Wassaic

För några månader sedan satte vi cyklarna på bilen och drog iväg till Wassaic. Precis som så många andra små byar häromkring så härstammar Wassaic från slutet av 1700-talet. Man kan ta sig till Wassaic genom att ta tåglinjen Harlem Line från 125th street i East Harlem. Här har vi varit förut men då besökte vi den karakteristiska gamla ladan som de gjort om till en konsthall, Wassaic Project. Wassaic har inte bara denna konsthall men även en gammal rail trail som sträcker sig ända till Millerton utan avbrott, Harlem Valley Rail Trail. Det är ca 32 km totalt (till Millerton och sedan tillbaka till Wassaic), så det är fortfarande under de där 40 km vi gjorde i storstaden som jag nästan dog av. Och vid det här laget, när jag äntligen skrivit klart inlägget och klickat på publicera har vi gjort denna cykeltur en gång till. Då hade det precis blivit klart att Biden vann valet och det var trumpetandes och firandes på gatorna i Millerton, och på Wassaic Lantern Inn serverades Victory Milk Punch. Kanske inte så svårt att lista ut vilken politisk riktning de som driver många av dessa ställen har. Bör dock tilläggas att det finns gått om andra politiska anhängare i krokarna.

Man skulle kunna tro att Wassaic är en trött liten småort, ja Wassaic är en liten subdivision av staden Amenia som ligger lite mer norrut. Men Wassaic är nog en sådan där liten plats som är up and coming. Kanske skulle man rentutav köpa hus där i krokarna, om man hade de pengarna. Men inte än. Det får bli ett senare projekt helt enkelt.

Harlem Valley Rail Trail

Redan när vi parkerade kändes hela denna cykelturen och faktiskt vår första lite längre utflykt så rätt. Allt kändes rätt. Hela flytten från storstaden till landsbygden. Vi cyklade förbi hästar och kor som sig bör, för det gör man när man cyklar på landet. Harlem Valley Rail Trail följer det gamla järnvägsspåret och således alla små byar som finns utefter cykelvägen.

Vi kom fram till Millerton som är ytterligare en söt liten by, något större än Wassaic förstås. Här var det lite mer livat än i Wassaic. Vi gick längsmed Main Street och kunde konstatera att det är hit vi ska åka om vi vill gå i antikaffärer, jaa utöver Millbrook förstås. Här på landsbygden har nästan varje liten by minst två antikaffärer, och alla har så klart en diner också.

Efter en kaffe och en liten lunch, som förtärdes utomhus förstås och med bra avstånd från andra, så tog vi cykeln tillbaka till Wassaic. Det var en väldigt fin cykeldag vi fick, med perfekt väder. Inte för varmt och inte för kallt, lagom.

Kultur

Som nämnt tidigare så är Wassaic som en liten kulturhub här ute på vischan. Utöver Wassaic Project så finns även Wassaic Commons som är en liten farmers market, men där man även kan laga sina cyklar och hyra cyklar. På sommaren och senhösten så har de även haft ett popupstand här som fokuserat på tex bröd, LP skivor, klassiska tidningar osv. Wassaic Lantern Inn är ett gammalt hotel och speakeasy bar med 130 år på nacken. Wasaic Lantern Inn köptes faktsikt av ägarna till Wassaic Project och de är forna fastighetsmäklare från storstaden. Det bör även sägas att kocken har jobbat på en Michelin resturang i storstaden tidigare. Något vi precis upptäckte är även att det fanns ett bryggeri här, Dutchess Ales, det kan ni se på sjätte bilden uppifrån av den sista raddan foton. Tyvärr blev de så pass populära att de växte ur den byggnaden och kan nu återfinnas i Brooklyn, men annars hade det ju varit lite som pricken över iet att ha ett bryggeri i Wassaic också, vilket även var Wassaic Project och Lantern Inn ägarnas forna dröm. Vi har varit på Wassaic Lantern ett antal gånger nu, och det är ett av de enda ställena som serverar mat och dryck vi varit på sedan i Mars. Det är bara öppet utomhus och det har aldrig varit mycket folk där när vi kommit. Så det har varit lätt att hålla avståndet. Och förstås, munskydd på när man går in och ut, och beställer förstås. Nu är det stängt för att sitta ute för säsongen, men man kan köpa take out försås, så antar att vi får se om vi kommer kunna sitta ute igen till våren, beroende på hur smittoläget är.