Posts filed under Äventyrs Tisdag

Ensam i Öknen - Vandring i Nationalparken Canyonlands

 

Fredags Tillbakablick

Roadtrip

    För ett par år sedan så åkte W och jag på en roadtrip. Vi började i Bozeman och körde söderut, mot Canyonlands och Las Vegas. Vi körde förbi utkanten av Yellowstone, förbi de stora bergen the Tetons, och fortsatte in i öknen. Jag hade ju aldrig sett något liknande i hela mitt liv när den där öknen uppenbarade sig.  Rutten såg väl ungefär ut så här:

 
 

Canyonlands, Island in the Sky

    Som jag nämnde tidigare hade jag aldrig sett något annat landskap som liknande det vi såg runt Canyonlands. Oftast så gör vi våra resor runt jul och nyår, det är väl då vi har tid, eftersom fältarbete oftast tar upp hela sommaren. Vintern är enligt mig den bästa tiden på året att besöka Nationalparker, eftersom så få människor vill göra detsamma. Precis som vanligt så lyckades vi pricka in den kallaste perioden i mannaminne för just Canyonlands och Las Vegas, något som alltid hände då jag bodde i Alaska. Canyonlands och dess röda stenar är dock helt fantastiska, även då det är kallt, kontrasten mellan rött och vitt, och alla dessa stenpelare mot det annars så platta landskapet skapar ett landskap som är utan dess like. 

 

-Så fort mörkret föll over oss, och dessa stenpelare tornade upp sig och färgades i alla möjliga nyanser av blått

 

Iskalla Nätter

    Det verkade som att vi var de enda som tältade i Canyonlands, ja alltså det är väl inte så många som kanske är lika galna som oss. Det fanns lite andra människor i parken under dagen förstås, men så fort mörkret föll över oss, och dessa stenpelare tornade upp sig och färgades i alla möjliga nyanser av blått, var vi de enda människorna kvar i parken. Temperaturerna sjönk ned emot -20 till --30 grader, och eftersom det redan hunnit bli så mörkt bestämde vi oss för att sova i bilen. Det var en av de absolut kallaste nätterna i hela mitt liv, fast jag hade en sovsäck som har funkat bra i kallare temperaturer så frös jag så himla mycket. Tror att det främst beror på att bilen i sig leder kall luft mer än vad det gör då man sover i ett tält.

 
 

Murphy Trail

    Vi valde ut en väldigt kort vandringsled som verkade väldigt enkel. Det fanns absolut ingen annan där, vi var helt ensamma. Under dagen så blev det ju varmare förstås, vi vandrade i slutändan utan jackor, men med vantar och mössa.

 
 

National Parker bli mer och mer populära

I Januari 2013, då när vi campade i Canyonlands, så var de totala antalet campare i tält enbart 90 personer, och antalet besökare till Canyonland var 3617 personer. I Maj 2013 så är de totala antalet besökare 75000 så en hel del fler besökare under högsäsongen jämfört med lågsäsongen förstås. Under de senaste åren så har antalet besökare till national parker i USA ökat dramatiskt. Men den andelen av besökare som ökat i parken är medelålders vita män, vilket kanske inte riktigt var exakt den gruppen av människor jag tänkte mig. I Maj 2016 så var antalet besökare upp e i 128000, en hel del fler än i 2013. Kan du gissa vilken nationalpark som hade flest antal besökare i år? Jag kan ge dig en ledtråd, jag har själv aldrig varit där, du kan läsa svaret längst ned på sidan. 

 
 

Den mest besökta nationalparken i USA

    Så, vilken nationalpark i USA hade mest besökare 2016? Great Smoky Mountain National Park. De hade totalt 11 miljoner besökare 2016. Yellowstone National Park hade enbart 4 miljoner, och Denali hade bara drygt en halv miljon.

    Kommer du besöka några av de här parkerna i år?

 

Skidåkning i Nationalparken Denali

 

Äventyrs Tisdag

Vår i Denali?

    För ett par helger sedan, då vi åkte tillbaka till Alaska igen, så tog vi oss även till Denali National Park. Vi var så himla lyckligt lottade att vi fick ett sådant fint väder, fast å andra sidan så är det nästan alltid soligt och blå himmel i Fairbanks, mer sällan i Denali, men vi hade tur som sagt. Själva berget Denali är så stort att hon oftast skapar sitt eget väder, det är därför som hon så sällan faktiskt syns.

 
 

För varmt för att skida?

    Nu var det enda negativa med denna skidturen att det faktiskt nästan var för varmt. Helt otroligt i sig, men vi sladdade omkring på våra skidor där ändå. Snön var alldeles för djup för att gå omkring på, så det fick helt enkelt bli skidor ändå, och det gjorde ingenting. Vi packade ned snön vid slutpunkten av vår lilla skidresa, och satte oss ned för att äta lunch. Solen värmde ansikte och vi båda stirrade in i bergen, och tänkte samma sak. Tänk om vi hade haft mer tid, ett tält och mer mat, då hade vi kunnat ta oss in i bergen, och fortsätta vår skidtur. Nu fick det bli en kort dagstur istället. Men vad gör det när du har dessa vyer att beskåda!

 
 

    Snön kommer att finnas kvar tills slutet av April, början av Maj, ibland även längre än så i Alaska. I Madison har våren redan stormat fram. Vi gick till och med omkring i shorts hela förra helgen, shorts och T-shirt, så varmt var det.

 

Köra på en Snöskoterväg? - Äventyr i Montana

 

Äventyrs Tisdag

Jul

    Vi firade jul, som vanligt, i Bozeman, Montana. Det är den platsen jag spenderat mest jular på här i USA. Detta året hade W's pappa bokat en stuga för hela familjen, en som man skulle kunna köra ända fram till dörren. På morgonen började vi köra, mot Butte, en liten stad väster om Bozeman. På vägen dit gjorde vi en avstickare för att åka längdskidor, sedan fortsatte vi lite längre västerut för att åka till stugan. Vägarna som vi åkte på då vi närmade oss platsen där stugan skulle vara, var inte de bästa. Det var mycket snö på vägarna och det var ibland lite svårt att köra, till och med med en pickup.

 
 

Snöäventyr

    Vi bestämde oss för att lämna Subarun och fortsätta enbart i W's pappas pickup. Jag fick förstås passagerarsätet med den bästa utsikten för denna turen. Medan vi åkte, eller ja försökte åka framåt så kunde jag se hur vägen smalnade av och att vägen var som på en slags ås, med branta sidor som slutade en bra bit ned. Efter ytterligare en bit så bestämde vi oss för att börja gå istället, eftersom det nu var omöjligt att fortsätta med pickupen. Jag och W's mamma började gå, främst för att jag INTE ville se på när de försökte vända pickupen på den här smala vägen. 

 
 

Hitta Stugan!

    Inte ett spår av denna stugan, som skulle vara i närheten av vägen. Så såg vi W längre tillbaka på vägen, som ropade på oss att de hittat stugan, hade vi gått förbi den? Jo där borta var stugan, en bra bit ned från vägen, även fast man skulle kunna köra ända fram till stugan. Men det var då vi insåg att vi var på helt fel väg, att den vägen vi nu var på faktiskt var en snöskoter väg, och det var därför det var lite krångligt att komma fram. Så, alla in i pickupen igen, jag i passagerarsätet igen, och den här gången blundade jag en stor del av vägen, eftersom bilen började sladda åt bägge sidorna. 

 
 

Ankomsten

    Så tog vi till slut rätt väg och kom fram, trots snön på vägen. W's mamma och pappa körde upp till stugan medan vi andra gick hela vägen. Nästan framme mötte vi W's pappa som ville köra ett par gånger fram och tillbaka på vägen, för att packa ned så mycket snö som möjligt. W's bror och W hoppade in i pickupen för att ge lite mer tyngd och jag fortsatte mot stugan.

 
 

Fleecer Stugan

    Vi hade en jättefin eftermiddag vid stugan. Så skönt att äntligen vara framme efter vårt lilla äventyr. Vi gjorde upp eld i vedkaminen, packade up och började förbereda middagen. Vi drack lite vin och öl och mös framför vedkaminen, läste böcker och även gästboken som fanns i stugan. Senare på kvällen så gjorde vi även upp en eld utomhus vid vedplatsen. 

 
 

Insnöade?   

    Nästa dag så hade vi planerat att kanske åka lite skidor eller vandra runtom i krokarna. Vid hade en långsam start på dagen och åt frukost innan W's pappa kom tillbaka till stugan. Han hade redan ätit frukost och hade planerat att åka skidor lite längre bort. Men nu var han alltså tillbaka eftersom vinden hade ökat under natten och hela vägen var som igenblåst med snö igen. Han tyckte att det var lika bra att vi åkte hemåt redan nu, eftersom vinden bara blev värre och värre, och snön fortsatte att blåsa till vägen. Det var relativt mycket snö på vägen och vi kom tillbaka till stället där vi parkerat Subarun. W's pappa körde framför oss med pickupen för att platta till snön på vägen så vi kunde köra ut. Och det gick galant. Vi fick en jättetrevlig helg med en massa äventyr, även fast sista dagen fick ett abrupt slut.

 
 

    Fick ni några äventyr runt jul?

Chena River to Ridge Loppet - Ett skidlopp i Alaska

 

Äventyrs Tisdag

Det tar ett helt samhälle att uppfostra ett barn?

    Som jag nämnt tidigare så har Fairbanks ett sådant oerhört stödjande samhälle. Ingen skulle någonsin höja ögonbrynen åt dig om du sa att du skulle ut på något äventyr. Istället öppnar de helhjärtande upp sig och talar om vad du ska akta dig för, ger dig tips etc. Det finns många tävlingar runt om Fairbanks, skidlopp, cykel lopp och maraton, och på vintern så kan du även oftast välja om du vill åka skidor, cykla eller springa ett och samma lopp. Ett år åkte vi och kollade på starten av White Mountains 100. Det är ett skidlopp som precis som namnet avslöjar sträcker sig 100 miles (161km) in i de "Vita Bergen". Vi har flera vänner som har varit med i loppet och som forfarande är med ibland. 

 
 

Åka Skidor till Jobbet?

    När W flyttade ifrån Alaska så hade vi spenderat en vinter i vår nya stuga. Jag minns faktiskt inte hur vi tog oss fram och tillbaka till skolan den vintern, men en sak som är säker det är att resterande vintrar så skidade eller cyklade jag, mestadels skidande.

 
 

Skidträning

    I början av en vinter så bestämde jag mig för att jag också ville göra ett sådant där häftigt skidlopp, inte så extremt som White Mountains, men något kortare. Jag började träna, åkte längre skidturer på lunchen och tog längre turer på kvällen då jag åkte hem. Det bästa efter julen och in i Januari- Februari är ju att det blir så mycket ljusare varje dag. 6 minuter för att vara exakt i Fairbanks. Det här loppet som jag anmälde mig till har bara en hjälpstation, eller "checkpoint" och det är inte förrän efter 22 km. 

 
 

Tävla?

    Mitt mål var förstås inte att vinna, men att komma i mål. Att faktiskt klara av att skida så långt, helt själv. Och varför inte testa på något sådant i en tävling, istället för att åka ut helt själv. När jag var färdig med loppet så insåg jag att jag faktiskt klarat av mitt första maraton, jag har inte ens sprungit ett maraton, utan mitt första maraton var ute i vildmarken i Alaska på skidor!

 
 

Tävlingsdags

    När jag vaknade samma morgon som loppet så kollade jag temperaturen. -32 grader Celcius. What doesn't kill you makes you stronger säger dom ju...

 
 

Åsen

    I samma takt som att solen steg över åsen som vid skidade uppför så blev mitt leende på läpparna bredare och bredare och jag kunde inte fatta hur kul detta var, och jag glömde helt allt som hade med -32 grader att göra. Att komma uppför åsen var inga problem, inte heller att åka på åsen, men att åka nedåt, snabbt i samband med 90 graders svängningar var lite mer komplicerat, speciellt då man åker nedför en ås med branta kanter. 

 
 

    Har du någonsin gjort något som du kände var utanför din bekvämlighet?