Fredags Tillbakablick
In i Bergen
Förra året vid den här tiden så åkte vi ut i vildmarken, in i Denali National Park. Vi har varit där så många gånger tidigare, men detta var första gången på flera år vi var där tillsammans, och även första gången vi var där efter att vi båda flyttat från Alaska. Det finns bara en väg som går från Fairbanks till Denali, precis som det bara finns en väg som går norrut, mot Atigun pass. I dessa områden så ska man inte räkna med någon mobiltäckning, eller radio. Vi har alltid laddat med massa musik på telefonen som vi kan koppla in till bilen för att lyssna på, och vårt musikval är oftast något i still med Bluegrass. Precis som vanligt så känns det i hjärtat när vi kör mot bergen, det är så vackert, naturen i Alaska är så storslagen. Det är som Norrland på steroider. Det kändes som vår i luften, även fast snötäcket oftast ligger på ända till slutet av April, ibland även in i Maj.
Tystnad och Ensamhet
Vi var lyckligt lottade med vädret. Blå himmel, ja för det mesta iallafall. Vår vän bor precis utanför Denali och denna helg skulle hon upp till fairbanks, så vi fick sova i hennes lilla stuga, omringad av dessa fina berg. Det är ett helt annat liv i Alaska, det är långsammare, men mer intensivt. Ditt fokus är förstås på helt andra saker än vad det är för någon som bor i stan. Det är tyst, och runt denna tid kan man ibland höra det konstanta droppandet av smältvattnet från snön som smälter i solen. Ibland får du höra en stor älg komma gående och förbi stugan. Jag har kompisar som blivit strandsatta på utedasset för att en älg blockerar vägen tillbaka till deras stuga. Jag älskar det livet, och jag saknar det enormt.
Bergen
Den första dagen spenderade vi några timmar inne i parken. Vi körde omkring lite och gick på lite småvandringar. Det var varmt, och snön mjuk. Vi sjönk ned till knäna på vissa ställen. Vinden kändes varm mot min kind, eller så var det bara solen och min glädje som gjorde mig så varm. Min glädje av att vi fick vara där, inne i Denali National Park, nästan helt ensamma. Det är häftigt att tänka på hur små vi är, i jämförelse med bergen. Du kan se så långt, men ändå så kort. Det finns så stora områden där som är helt vilda fortfarande, områden som inte finns i resten av USA. Det är ju inte för intet de kallar det för "The last Frontier". När vi blev hungriga så körde vi mot en lyxigare restaurang som ligger i närheten. Den är öppen en kort säsong på vårvintern, för de som bor i närheten, ja som i Fairbanks ungefär två timmar bort. Vi hade tur, vi behövde inte vänta länge på borde och blev serverade helt underbar mat. Det var även sista helgen de hade öppet, innan de stängde för att förbereda för sommarsäsongen. Sedan körde vi tillbaka till den lilla stugan, omringad av bergen. Där satt vi och spelade Banangram tills vi nästan somnade vid bordet.
Skidåkning
Nästa morgon var jag uppe tidigt, för att få se soluppgången och bergen. Dessa berg, det går inte att sätta ord på hur mycket jag älskar dom. Efter frukosten packade vi skidorna och åkte in i parken. Vi såg öppet vatten på vissa ställen, och fick tänka om våra planer lite granna. Men öppet vatten är ju även ett tecken på vår. Vi tog oss in mot bergen, och skidade på en bra stund. Vi såg en och annan snö-ripa, men det är ju så luriga att ta kort på, men ett kort fick jag iallafall.
Storslagna Denali
Tiden går fort när man har roligt sägs det ju, och det gjorde vi. Vi kunde ju inte stanna för alltid i parken tyvärr så vi vände tillbaka efter ett par timmar. På vägen tillbaka så fick jag ett par bilder på Denali, hon är lite trixig ibland. Hon är ju stor nog att skapa sitt eget väder, och sina egna moln, som att hon själv sätter förutsättningar för när hon ska synas. Denali är ju en av de största anledningarna folk åker till Alaska, Nordamerikas högsta berg, och många får vänta och vänta och vänta, för att aldrig se henne. Tänk att åka ända till Alaska och sedan inte få se Denali. Det händer oftare än vad du tror.
Åker du ut i bergen vid den här tiden på året?
