Posts tagged #Tälta i Bergen

Den Vackraste Bilvägen i Amerika - Beartooth Highway

Foto taget av min pappa

Foto taget av min pappa

Fredags Tillbakablick

Beartooth Pass och Beartooth Highway

Jag hade aldrig hört talas om Beartooth Highway innan sommaren 2017. Men den sommaren hade jag även jobbat lite kort i Yellowstone med W’s fältarbetsgrupp, och då de körde tillbaka från Yellowstone till Madison så körde de just den vägen. Alla berättade senare hur fantastisk den vägen var, så när jag planerade resan till Montana inför vår bröllopsceremoni var det ingen snack om saken att jag och pappa skulle ta just den vägen.

Berg precis överallt

Bergspasset Beartooth är precis vad det låter som. En passage genom två bergsbranter. Först så åker du in i bergen, sedan upp och över bergen innan du så småningom kommer ned på andra sidan och fortsätter köra genom bergen. Själva vägen du kör på har blivit kallad en av USA’s vackraste bilvägar, 10 mil av sicksack vägar som tar dig upp och nedför bergsmassivet. Det finns ju en hel del liknande vägar, men om du gillar berg, alpina sjöar och att campa så är det här en väg för dig. Om du är intresserad av att vandra så är detta även fantastisk plats att göra det på. De flesta bilder från körsträckan nedan är tagna av min pappa, eftersom jag körde hela vägen fick han stå för fotograferandet. Jag däremot fick många kort vid den sjö vi så småningom campade vid. De flesta campingar på Beartooth Platån är så kallade “first come first serve” och kostar mellan 10-15$. “First come first serve” innebär helt enkelt att det inte går att boka någon plats här, utan det är i princip först till kvarn som gäller. Beartooth Highway går genom Shoshone National Forest, en av många National Forests i både Wyoming och Montana. Precis som många andra National Forests i USA så kan man utnyttja något som heter "dispersed camping” vilket innebär att man i praktiken får campa vart som helst helt gratis (finns förstås många restriktioner som man alltid böra läsa på för respektive National Forest, för olika National Forest har olika regler då det kommer till dispersed camping), men man blir då utan rinnande vatten, toalett osv. De tar förstås inte kort på de flesta camping platser, utan man bör ha exakta kontanter så man kan betala eftersom det heller inte går att få växel. När du kommer till en camping så kör du först runt för att hitta en plats, sedan parkerar du bilen och går tillbaka till betalstationen där du betalar genom att skriva ned information om din bil och vilken plats du valt. Sedan river du av en del av informationsdelen som hängs på camping platsen och den andra delen plus pengar stoppas ned i ett kuvert och sedan ned i en postlåda. Oftast så finns det en campingvärd på plats, de brukar bo i någon stor husbil i närheten av betalstationen. Det är de som har ansvar för campingen, de städar, kollar så att alla har betalat och svarar på frågor förstås.

På toppen av Världen

Beartooth Highway är ju bara dryga 10 mil och vägen till den, från campingplatsen som för övrigt även var gratis i nationalparken Badlands där vi campat natten in, var väldigt kort. Jag hade valt ut ett par campingplatser i närheten av “top of the world”. Jag körde in på vägen mot den första campingen på min lista (Island Lake campground) och vi lyckades få den näst sista camping platsen. Island Lake campground tillhör Shoshone National Forest och ligger ca 2,900 möh, den högsta delen av Beartooth highway ligger på 3,300 möh. Först satte vi upp våra tält, och sedan visade jag pappa hur man använder björnsprayen. Även fast vi var relativt högt upp i elevation så finns det en och annan björn i krokarna.

Att Campa i Björnlandet

När man campar i björnlandet finns det förstås väldigt mycket man bör tänka på. Och vi har även lärt oss att olika områden ibland har olika “regler” eller “råd”. Runt östkusten och midwest har de endast svartbjörn som hänger, men västerut är det både brunbjörn och svartbjörn. I Alaska tex så är synen på svartbjörn väldigt olik synen på svartbjörn i midwest. I Alaska ser vi svartbjörnen som en väldigt farlig björn som har för vana att följa efter en och studera en under väldigt lång tid innan den bestämmer sig för vad den vill, medan i midwest så är svartbjörnen väldigt skygg. En sak som stämmer överens med alla björnar dock är att de har ett väldigt bra luktsinne. Alltid när du campar i björnlandet så måste du förvara din mat i ett så kallat “bear proof locker”. Alla campingplatser i björnlandet jag har varit i runtom Yellowstone har permanenta björnsäkra skåp på varje campingplats. På de flesta ställen så räknas även din bil som bear proof locker. Men så är inte fallet på en del ställen i tex Colorado, där björnen lärt sig att öppna dörrar och krossa fönster in i bilar med mat i dom. På vissa campingar i norra Wisconsin och Minnesota så rekommenderade de även att täcka ens kylbox med handduk eller filt, eftersom björnar lärt sig att förknippa kylboxar med mat, och kan således krossa glaset till bilen om de ser en. När jag först började tälta i Alaska så brukade jag alltid ha en kniv i tältet i närheten av huvudet. Som en backup plan om man behövde skära sig ut ut tältet vid en björnattack eller liknande. Det var många som rekommenderade just detta, och det är ju klart att detta typ aldrig händer, men OM det händer så är man förberedd. Men efter att par år så glömde jag helt enkelt bort det, och blev kanske lite slarvig. För ett par somrar sedan så dödades två personer under loppet av en vecka, av två olika björnar inte långt ifrån varandra (ingen av dom medan de tältade dock). Då började jag tänka på det här med kniven igen, och att även bära med sig en kniv som självförsvar ifall att. Så jag tvingade W att köpa en jaktkniv i förebyggande syfte för hans fältarbete den sommaren. W och jag har campat ganska mycket nu i björnlandet, vi spenderade ungefär en vecka i Yukon och British Columbia i Kanada då jag flyttade från Fairbanks till Madison. Nuförtiden så har vi ett ganska bra system, även fast det systemet fallerar när vi inte har campat på ett tag.

Sedan satt vi och Filosoferade om den Vackra plats

Efter middagen tog vi en promenad ned mot sjön. Medan himlen färgades rosa så satt vi där och kollade på solen som sakta letade sig nedåt bakom bergen. Egentligen så är det helt sjukt vad vackert det var nu när jag ser bilderna igen. Hur enkelt det är att åka till denna plats om man nu ändå är i Montana eller Wyoming. Det finns så många andra ställen precis som denna förstås, och det får mig bara att få mersmak.

Brandrök

Precis som i Alaska, så härjar bränder på sommaren både i Montana och Wyoming, och denna sommaren var inget undantag. Nästa morgon vaknade vi tidigt och kunde känna brandlukten sticka i näsan. En hinna av brandrök kunde ses på horisonten, precis som vi sett senare fick se på vår bröllopsdag, och röken färgade solen helt röd såhär på morgonen. Efter en snabb frukost och kaffe så startade vi vår resa ut från Beartooth Pass och in genom nationalparken Yellowstone. Beartooth Highway var relativ tom, förutom en och annan motorcykel vilket förvånade mig, men så var det även väldigt tidigt på morgonen. Det brukar vara många motorcyklar och även cyklar på vägen, och själva vägen är relativt smal med många svängar, därför är det viktigt att hela tiden vara på sin vakt. Både för motorcyklarna och cyklarna, men även djurlivet. Själva hastighetsgränsen på denna väg är även väldigt låg, på grund av just detta. Vi tog det långsamt och spanade både på bergen och alla smådjur vi fick se längsmed vägen.

Vilken är den vackraste motorväg du har kört på?

Grattis på Fars Dag

Fars Dag

Sverige har ju en hel radda med olika högtider som USA inte har. Sverige har även många högtider som USA har, men på en helt annan dag. Fars dag är en av dom, och just idag är fars dag i Sverige. Vi är ganska lyckligt lottade i vår familj, att vi faktiskt kan fira samma sak mer än en gång om året. Jag är tacksam över allt min pappa har lärt mig, allt mellan himmel och jord, och min kärlek till naturen. Jag är även väldigt tacksam över att jag fått dela med mig av mina äventyr här i USA till pappa också. Så grattis på fars dag pappa!

Den Ultimata Bilresan del.1

Tälta i Kanada

Fredags Tillbakablick

Två År Sedan

Maj 2016

    Nu har det gått hela två år sedan jag packade mina väskor för att lämna min fina stuga och tog bilen söderut, från Alaska till "the lower 48". Som tur var så var jag inte tvungen att köra helt själv, speciellt eftersom det blev en resa på ungefär 7200 km. Folk i Alaska kallar oftast resten av USA för "the lower 48", eller rentav USA. Det sägs att många människor åker till Alaska för att försvinna, för det kan man enkelt göra. Staten Alaska är större än alla andra stater i resterande USA, och det är helt omöjligt att uppleva allt som Alaska har att ge, på bara en resa. Jag bodde ju där i nästan åtta år, och det är många platser som jag aldrig hann åka till.

The Last Frontier

    Det finns en anledning till att Alaska kallas för "the Last Frontier", eller den sista gränsen som det skulle heta på svenska om man översatte rakt över. Det är inte bara Alaska som genom tiderna har blivit kallat för den sista gränsen, utan flera andra ställen, långt innan Alaska ens kom till. Innebörden av "the Last Frontier" eller den sista gränsen är rentav den ultimata platsen, längre än så kommer man inte. Vilket även förklarar varför andra ställen även har kallats för the Last Frontier. Det kan även associeras med bebyggelse, att den platsen har inte helt blivit bebyggd eller upptäckt än, och det passar ju in ganska bra på Alaska. Från Fairbanks så finns det bara en väg norrut och en väg söderut. Svårt att köra vilse helt enkelt. Vägen norrut är asfalterad en bra bit, men långt innan man når Atigun Pass så har vägen förvandlats till en grusväg, och du är ensam, helt ensam, du och alla långtradare alltså. Det finns en hel del byar som inte har några vägar som återkopplar till några av huvudvägarna i resten av Alaska. De har alltså bilar där, men man måste flyga för att komma dit, och det är alltså inte på en ö.

Tundra, Berg och djupa Skogar

    Jag har ofta undrat över varför jag passade så väl in i Alaska, eller ja snarare Fairbanks. Stora delar av Alaska är täckt av barrskogen, Taigan, som breder ut sig i Alaska, Kanada Norra Europa och Sibirien. Jag är ju från mellansverige, och en del av min släkt kom ju från norra Sverige, så det är ju barrskogen jag har känt som min skog under uppväxten. Det finns så klart några uppenbara skillnader mellan Sverige och Alaska, till exempel så existerar inte svartgranen i Sverige, på samma sätt existerar inte vår vanligaste Tall i Alaska. En annan stor skillnad då man bodde i Fairbanks är ju havet, Fairbanks ligger ju mitt i Alaska, och jag är van att ha havet tättintill. Eller ja, hav och hav, tekniskt sett så är ju Bottenviken, Bottenhavet och Östersjön mer som en stor sjö, eftersom enda inloppet är mellan Danmark och södra Sverige. 

Att Packa Bilen

    Det här med att packa är nog det som alltid kommer upp då W och jag pratar om min flytt från Alaska till Wisconsin, och han har varit väldigt bestämd och verksam när det kommer till packning inför New York flytten. W flög ju till Fairbanks för att hjälpa till med flytten, och som han beskriver det så hade jag inte packat alls. Jag anser dock att lite om inte ganska mycket faktiskt var packat. Jag kan ju erkänna att det blev lite stressigt på slutet med allt som jag var tvungen att göra, och säkert hade kunnat fått gjort tidigare, tillsammans med att absolut allt inte var packat. Men, vi packade bilen och startade vår resa den 21a Maj. 

Det Typiska Alaskavädret

    Vädret i Alaska skiftar konstant. Och ena dagen kan det vara molnigt och regnigt, och runt 5 grader, medan nästa dag är solig med en mix av brandrök från skogsbränder och myggor från helvetet. Dagen då vi började vår resa så var det förstås molnigt och regnigt. Inte kunde Alaska ge mig ett soligt avsked inte. Det hade ju varit fint om det varit molnfritt och soligt, så man hade kunnat se alla berg på vägen och ta avsked. Men berg skulle vi ju få se mer av, om inte i Alaska, så i alla fall då vi åkte genom Kanada.

Äventyr - [²ạ̈:venty:r]

 

Äventyrs Tisdag

"By replacing fear of the unknown with curiosity we open ourselves up to an infinite stream of possibility. We can let fear rule our lives or we can become childlike with curiosity, pushing our boundaries, leaping out of our comfort zones, and accepting what life puts before us" - Alan Watts

 
 

Äventyra

    Nuförtiden verkar nästan alla vara ute och äventyra, och visst är det kul att dela med sig av sina äventyr på sociala nätverk efteråt. Brukar du någonsin läsa andras äventyr och önska att du också fick göra det äventyret? Jag gör det, hela tiden. Vad många människor ofta glömmer är att vårt liv faktiskt är ett enda stort äventyr i sig. W brukar alltid påminna mig om att "det här är ditt största äventyr, precis här och nu". Om man hela tiden letar efter något som kommer vara det absolut största äventyret man varit med om så kommer man missa ens egna stora äventyr, som faktiskt är ens liv. Det finns säkert hur många minnen som helst då du har gjort något äventyrligt. Det värsta man kan göra är ju att hela tiden jämföra sig med andra. Jag tror att det är ett problem som sakta växer fram, för att vi hela tiden ser folks resor och äventyr på Instagram och andra sociala medier, och tänker: "det där vill jag också göra" eller "dit vill jag också åka".

    När jag precis hade flyttat till Alaska så använde jag väldigt lite sociala medier, och då brukade jag gå på korta vandringar och små äventyr i min egna lilla värld. Jag brukade inte då tänka att de vandringarna jag gjorde faktiskt var som små äventyr, jag bara var. Kanske är det så att om man blir van vid något så är det inte något äventyr längre? Måste ett äventyr vara något nytt? Jag brydde mig absolut inte om vad andra människor gjorde på andra delar av denna jord, för jag visste helt enkelt inte om det. Är det bara jag som nuförtiden avundsjukt scrollar igenom Instagram ibland, och ser alla coola äventyr som folk är iväg på? 

 
 

Äventyr i Böcker  

    När jag sökte efter äventyr på internet så hittade jag lite statistik över hur ofta ordet äventyr har använts (fast på engelska, så adventure). Så enligt google, äventyrar vi mer eller mindre nu? 

 
 

Äventyrar vi mindre?   

    Så, det verkar helt enkelt som att vi äventyrar mindre, eller? Frågan är väl kanske hur vi definierar äventyr. Förr i tiden skrev väl folk kanske mer om folk som besegrade stora drakar och andra sjöodjur. Personligen så tycker jag att ett äventyr är vad du gör det, dvs om du tycker att något du gör är ett äventyr, så är det helt enkelt ett äventyr. Någon som precis bestigit Mt Everest kanske inte tycker att en parkpromenad är något stort äventyr. Men Sam som är 5 år kanske tycker att det är det coolaste äventyret han har varit med om. Eller Christina som är 43 år gammal kanske kallar en kort vandring precis vid hennes hus/lägenhet ett äventyr eftersom det inkluderar att hoppa över en å, och det är inte något som hon ofta gör. 

Hur ser statistiken ut över folk som söker på "äventyr" (adventure)?

 

Kanot Äventyr

 

Jag är en Vandrare/Äventyrare?

    Utvecklandet av alla dessa sociala nätverk har öppnat upp nya dörrar för alla möjliga sorters äventyr, men genom samma dörr kommer nu också folks envisa benägenhet att kritisera andra, eller ska vi kanske kalla det det typiska svenska "jag vet bäst syndromet"?. Angeliqa från Vandringsbloggen skrev om precis detta på sin blogg. Att folk blir kritiserade att deras kropp absolut inte ser ut som en "vandrarkropp" och att "du kan väl inte vandra" tydligen ventileras här och där. Som om du inte skulle vara en riktig vandrare bara för att du inte ser ut som de där dockorna i skyltfönstret på klädesaffären. Bara för att du kan springa ett maraton så betyder inte det att du kanske kan vandra 40 km med tung packning. Och bara för att man kan vandra 40 km med tung packning behöver inte det betyda att man kan springa ett maraton. Folks uppfattning är ju oftast väldigt skev och även helt missvisande i många fall. Det är inte alla som kan ta folks kommentarer med en nypa salt, så vi måste alla försöka bättra oss med hur vi kommenterar folks prestationer och även rannsaka vår egna uppfattning om prestationer överhuvudtaget. 

 

Mitt lilla cykeläventyr <20 minuter från en liten stad

 

Vandring och Förberedelser  

    Det finns hur mycket böcker, tids skrifter och artiklar som helst om vandring, vad som är "rätt" och "fel", vad man ska klä sig i osv. Men det betyder inte att man absolut inte kan gå på en liten vandring även om man inte har de kläderna, visst så ska du kanske inte börja klättra Kebnekaise som första anhalten utan någon erfarenhet, men det finns ju hur mycket enkla leder som helst i världen, även i Sverige. . Vandring och äventyr är till för alla. Den största anledningen till att jag inte är ute på mer äventyr just nu är TID, jag behöver mer tid för att kunna göra det. 

    Vad tycker du om vandring och äventyr?

    Nedan ser vi en positiv sak från statistik sidan då vi googla vandring: