Posts filed under Ute I Vildmarken

Kanadalandet

 

Fredags Tillbakablick

Är det här landskapet på riktigt?  

    För nästan ett år sedan så började jag att packa, packa alla mina ägodelar som jag samlat på mig sedan jag flyttade till USA den där sensommaren 2009. Sex år senare hade jag som sagt bra mycket mer prylar än de två väskorna som jag hade med mig från början. Det blir så. Svårare då man ska flytta sedan, speciellt från ett ställe som Alaska, det ligger så långt ifrån resten av USA. Att hyra en så kallad U-Haul, som folk oftast gör i andra delar av USA då de flyttar är alldeles för dyrt. Mest eftersom man kör så himla långt för att komma ut från Alaska och sedan tillbaka till resten av USA. Det blev så att jag sålde en hel del av de möblerna jag skaffat, men packade hela bilen full med allt annat. Skidor, både längd och utför, klättrings utrustning och liknande, de kan man sälja förstås, men att köpa nytt är bra mycket dyrare och sälja begagnat får man inte så mycket för. Jag hade egentligen redan fått ned en hel del sedan tidigare till Madison, men nu så packades helt enkelt bilen med de resterande bohaget och så begav vi oss. Bort från Fairbanks, och Alaska, in i Kanada och dess djupa skogar. En helt otrolig upplevelse som ni alla bör försöka göra någon gång i ert liv. Vilket landskap.

 
 
Have you gazed on naked grandeur where there's nothing else to gaze on,
Set pieces and drop-curtain scenes galore,
Big mountains heaved to heaven, which the blinding sunsets blazon,
Black canyons where the rapids rip and roar?
Have you swept the visioned valley
  with the green stream streaking through it,
Searched the Vastness for a something you have lost?
Have you strung your soul to silence?
Then for God's sake go and do it;
Hear the challenge, learn the lesson, pay the cost.
- Call of the Wild, Robert Service
 
 

    Har du någonsin varit till Kanada? Om inte så måste du verkligen försöka åka dit.

 

Jag vill inte gå miste om någonting

 

"Up with the sun at four to watch sunrise and the sight of the awakening land. It seems a shame for eyes to be shut when such things are going on, especially in this big country. I don't want to miss anything"

Onsdagstankar

Alaska i mina tankar

    Vi bodde hos en kompis utanför Denali National Park, i en så kallad "dry cabin", du vet utan rinnande vatten, såsom min stuga var då jag bodde i Alaska också. Vi hade varit i Alaska lite mer än en vecka, och spenderade sista helgen i Denali. Jag som saknat Alaska så himla mycket var kanske ännu mera dragen till Alaska nu, än tidigare. Det sägs att då Alaska har tagit grepp om ditt hjärta så släpper det aldrig, aldrig någonsin. Efter middagen så hittade jag en bok i bokhyllan, "One Mans Wilderness", alltså en mans vildmark. Jag blev helt fast efter första meningen i kapitel 1. "Uppe med solen vid fyratiden för att kolla på soluppgången och för att se när landskapet vaknar till liv. Det känns som en vanheder att sova när något så storlaget pågår, speciellt i detta landskap. Jag vill inte gå miste om något sådant". Vilken text va? För det är precis så som jag känner då jag har spenderat otaliga timmar på att ta kort, eller bara vara ute i det vilda, inte bara i Alaska utan även på andra ställen. Innan vi sedan flög hem så köpte jag den boken, för att eftersom jag nu inte bor i denna storslagna natur, så får jag liksom alla andra som inte gör det, leva på böcker som denna. 

 

Äventyrar...igen i Alaska

Äventyraren

    Ibland så åker man till Alaska för ett eget litet äventyr!

    Denna resa gjorde inte så att jag saknade Alaska mindre precis.......

Chena River to Ridge Loppet - Ett skidlopp i Alaska

 

Äventyrs Tisdag

Det tar ett helt samhälle att uppfostra ett barn?

    Som jag nämnt tidigare så har Fairbanks ett sådant oerhört stödjande samhälle. Ingen skulle någonsin höja ögonbrynen åt dig om du sa att du skulle ut på något äventyr. Istället öppnar de helhjärtande upp sig och talar om vad du ska akta dig för, ger dig tips etc. Det finns många tävlingar runt om Fairbanks, skidlopp, cykel lopp och maraton, och på vintern så kan du även oftast välja om du vill åka skidor, cykla eller springa ett och samma lopp. Ett år åkte vi och kollade på starten av White Mountains 100. Det är ett skidlopp som precis som namnet avslöjar sträcker sig 100 miles (161km) in i de "Vita Bergen". Vi har flera vänner som har varit med i loppet och som forfarande är med ibland. 

 
 

Åka Skidor till Jobbet?

    När W flyttade ifrån Alaska så hade vi spenderat en vinter i vår nya stuga. Jag minns faktiskt inte hur vi tog oss fram och tillbaka till skolan den vintern, men en sak som är säker det är att resterande vintrar så skidade eller cyklade jag, mestadels skidande.

 
 

Skidträning

    I början av en vinter så bestämde jag mig för att jag också ville göra ett sådant där häftigt skidlopp, inte så extremt som White Mountains, men något kortare. Jag började träna, åkte längre skidturer på lunchen och tog längre turer på kvällen då jag åkte hem. Det bästa efter julen och in i Januari- Februari är ju att det blir så mycket ljusare varje dag. 6 minuter för att vara exakt i Fairbanks. Det här loppet som jag anmälde mig till har bara en hjälpstation, eller "checkpoint" och det är inte förrän efter 22 km. 

 
 

Tävla?

    Mitt mål var förstås inte att vinna, men att komma i mål. Att faktiskt klara av att skida så långt, helt själv. Och varför inte testa på något sådant i en tävling, istället för att åka ut helt själv. När jag var färdig med loppet så insåg jag att jag faktiskt klarat av mitt första maraton, jag har inte ens sprungit ett maraton, utan mitt första maraton var ute i vildmarken i Alaska på skidor!

 
 

Tävlingsdags

    När jag vaknade samma morgon som loppet så kollade jag temperaturen. -32 grader Celcius. What doesn't kill you makes you stronger säger dom ju...

 
 

Åsen

    I samma takt som att solen steg över åsen som vid skidade uppför så blev mitt leende på läpparna bredare och bredare och jag kunde inte fatta hur kul detta var, och jag glömde helt allt som hade med -32 grader att göra. Att komma uppför åsen var inga problem, inte heller att åka på åsen, men att åka nedåt, snabbt i samband med 90 graders svängningar var lite mer komplicerat, speciellt då man åker nedför en ås med branta kanter. 

 
 

    Har du någonsin gjort något som du kände var utanför din bekvämlighet?