Ur Askan och in i Elden och efterföljden av Det Vita Lejonet

BLM.jpg

Vi flyttar oss tillbaka till år 1619, det året som den första båten av svarta slavar från Kingdom of Ndongo (nutidens Angola) seglade till staten Virginia. I USA hade slaveriet dock tagit fart innan denna båt dockades vid bryggan, men då var fokuset på ursprungsbefolkningen (och det är en helt annan historia).

Det är inte bara USA som har tagit del av slaveriet, utan även Sverige ägde kolonier i (hela fem totalt genom åren, varav 1 i Afrika, Cabo Corso (Ghana)) då det begav sig. Det finns en direkt länk mellan slavhandeln och järnmalmen från Bergslagen, och i Cabo Corso byggdes slavfortet Carlosburg (Cape Coast Castle) där all slavhandel tog plats och möjliggjorde den transatlantiska slavhandeln. Egentligen kanske man ska säga att varje vit människa i grunden och botten har varit delaktig till slaveriet på ett eller annat sätt. Det är just detta som är roten på problemen vi ser idag, och med problemen menar jag rasismen hos många människor runt om i världen. Rasismen mot svarta i USA har fått fortgå parallellt med att samhället har avskaffat slaveriet, friat alla slavar och fortsatt framåt. Det tog nästan 250 år i USA innan slaveriet avskaffades, och inte ens den första ronden friade alla svarta slavar helt. Emancipation Proclamation skrevs in den 1 Januari 1863 av Abraham Lincoln, men det tog ytterligare 2.5 år innan detta blev en faktisk verklighet för alla, den 19 Juni 1865 eller Juneteenth. Det var inte förrän nu, den senaste veckan som jag satte mig ned för att googla om just Juneteenth efter alla protester här i USA. Och än idag, mer än 400 år senare så förtrycks svarta människor här i USA, och i många andra delar av världen förstås. Det är så djupt rotat i samhället. Det är vår uppgift att ändra på det nu. Även fast Emancipation Proclamation tog plats 1863 (eller 1865 i vissa delar) så tog det ytterligare nästan 100 år innan Rosa Parks fick nog och vägrade resa på sig för en vit man på bussen, början på medborgarrättsrörelsen (Civil Rights Movement).

Det är så mycket jag inte vet och inte förstår när det kommer till rasismen och hur hela vår värld på ett eller annat sätt byggts upp på falska visioner om att hela världen är vit. Så det är nu som vi måste rannsaka oss själva och fråga varför är tex mitt flöde på instagram är så vitt? Jag gillar natur och äventyr och det finns mängder av inspiration av svarta röster där ute, som jag inte följt eller visste om. Varför? Förra veckan tystatde jag alla vita jag följer, för att lära, lyssna och bli inspirerad av fler svarta instagrammare, i princip så har jag ändrat min algoritm av vad jag ser på instagram. Det är min förhoppning att jag i framtiden inte bara kommer se vitt, utan en mängd mer inspiration från alla håll och kanter i världen och således öka diversiteten i mitt flöde.

Att ändra sitt flöde på instagram kommer förstås inte att ändra någonting i verkligheten, utan utöver det så måste vi aktivt engagera oss i att fortsätta lära oss, påverka, protestera (då vi kan), och prata om rasism med våra vänner och anhöriga, OCH peka ut rasism (speciellt smygrasism) som pågår överallt i samhället. Det är en stor hemläxa vi har framför oss nu, läsa böcker om rasism, vit privilegium och hur vi kan ändra våra redan formade vyer, ge bättre stöd för svarta och påverka vardagsrasismen som är en verklighet, ÄVEN I LILLA SVEDALA. Något som är viktigt att förstå dock är att vi ALDRIG kommer kunna sätta oss in hur det känns att vara svart i dagens samhälle, vi kan bara försöka förstå. Det här kommer tyvärr ta tid, allt ändras inte på en dag och jag kan förbereda mig på att jag kommer trampa fel och göra fel säkert mer än en gång.

Här nedan är några länkar som har hjälpt mig de senaste dagarna:

https://www.obama.org/anguish-and-action/
https://blacklivesmatters.carrd.co/
https://www.goodgoodgood.co/anti-racism-resources
Mireille Cassandra Harper: If You Want To Be Anti-Racist, This Non-Optical Allyship Guide Is Required Reading
Rachel Elizabeth Cargle: Why You Need To Stop Saying "All Lives Matter"
Victoria Alexander: Anti-Racist Resource Guide
Robin DiAngelo: Anti-Racist Checklist Guide
Elijah Anderson: “The White Space”
Conscious Kid conversation with Robin DiAngelo: White Fragility
Anthony James William: The Souls of White Folk

Ja, listan kan göras oändligt lång och det finns många fler röster där ute att lyssna på.

Nedan är några nya (för mig) äventyrare jag vill lyfta fram från Instagram som jag börjat följa:

Jag rekommenderar dig att ta en minut eller två och tänka över hur ditt instagram flöde ser ut. Vilken passion har du och vilka följer du på Instagram. Hur ser diversiteten ut där?

Vi tog Cykeln Norrut - En Cykeltur i New York

TYZI6304-May 24, 2020.jpg

Att Cykla i den Stora Staden

Häromdagen tog vi våra cyklar och begav oss norrut. Det finns mängder av cykelfält i New York och på Manhattan. Sedan finns det även skyddade cykelbanor längsmed trafiken också, och det känns förstås lite säkrare. Tyvärr ignorerar många bilförare cykelfälten och det är väldigt vanligt att man får ta sig ut i bilvägen ändå på grund av dubbelparkering, något som ironiskt nog känns lite säkrare nu när biltrafiken är lite mindre. När vi bodde i Madison så blev jag påkörd av en bil när jag cyklade, och sedan dess har jag inte varit sådär jättesugen på att cykla i trafiken, och speciellt inte i New York. Men det händer ibland och det hände förra helgen som sagt. Man kan ta sig hela vägen till West Harlem Piers på cykelbanor och cykelfält, och väl där så är det cykel/gångväg. Jag tror du i princip kan ta denna cykel/gångvägen hela vägen söderut till Battery Park. Vi skulle i allafall norrut nu.

Det Lilla Röda Fyrhuset

Jag hade ett mål med denna cykeltur, och det var att få se det lilla röda fyrhuset! När vi började närma oss George Washington bron, eller GW bron som den även kallas, så såg vi massor av stenkonst längsmed vattnet. Sedan gick det undan för det tog inte lång tid innan vi var framme vid Fort Washington Park och stod precis nedanför GW bron. Samma bro som vi åkt över två gånger om dan till och från jobbet, något vi inte gjort på mer än två!!! månader nu. Och precis där, under bron så står det lilla röda fyrhuset. Jag hade fått för mig att det skulle vara krångligt att hitta till fyrhuset, men det var nog det enklaste vi gjorde den dagen. Första gången jag såg GW bron från Manhattan sidan blev jag helt fascinerad, det ser ut som att bron försvinner in i en djup skog på andra sidan Hudson, in i New Jersey. När man åker från New Jersey sidan in till Manhattan så ser man alla dessa gröna klippor längsmed norra Manhattan. Det är något som jag blev så positivt överraskad av första gången, allt grönt mitt i betongdjungeln.

Fort Tryon Park

Så fortsatte vi norrut. Med Hudson till vänster och nu en motorväg på höger sida. Inte riktigt lika avstressande men det tog inte lång tid innan vi hamnade vid cykelvägen som fortsätter mot Inwood Hill Park. Men dit skulle vi inte idag. W hade hört om en Venezuelisk restaurang här uppe i Norra Manhattan. Innan dess var planen att ta en titt på klostret, och det var just det vi försökte hitta den enklaste cykelvägen till. Vi fann till slut ingången till Fort Tryon Park, den parken som klostret ligger i, och fortsatte cykelturen upp, upp och upp. Jag hade inte en aning om att klostret var beläget på ett berg. Det kändes iallafall som att vi cyklade uppför ett berg. Till sist kom vi fram och vilade oss på en sten med utsikt över Hudson.

Vi spenderade inte alltför lång tid i Fort Tryon Park, för nu började magen knorra och om vi hade problem att hitta till parken och klostret tidigare hade vi nu problem att hitta den bästa vägen ut. Det finns massor av småvägar här, och trappor det vet jag för jag bar cykeln nedför många trappsteg. Det ska även finnas en eller två trädgårdar här, och en stenbåge men dom missade vi helt eftersom vi skulle få Venezuelisk mat på Cachapas Y Mas. Mat för avhämtning förstås, för här lär inga resturanger öppna upp för sittande gäster än på ett tag. Vi fortsatte att korsa Manhattan, mot östra sidan och Harlem River. Här var det också grönt, men kanske inte fullt så grönt som på andra sidan. Vi cyklade förbi en park innan vi till slut satte oss ned på en bänk för att mumsa i oss våra arepas. Dom var försvinnande goda och jag hann inte ens få med en bild på dom. Sedan var det i princip raka vägen hem. Jag tror det var ungefär 20 km att göra den sträckan, så inte sådär jättelångt. Men efter att bara hängt i närområdet i nästan två månader så kändes det väldigt uppfriskande att få ta sig till ett helt nytt ställe. Och vi har alltid tänkt att vi ska ta oss norrut på Manhattan, men det har aldrig blivit av. Som så mycket annat här i stan.

I Backspegeln 2019, del 4

Fredags Tillbakablick

Oktober

    Vi fick besök av våra vänner från Colorado i Oktober och det blev besök på en massa museer och gallerier. Man kunde nästan känna frosten i luften, men var och varannan dag blev vädret fint igen. Det känns nästan som det alltid är så här, men jag han ha fel. Jag älskar att se alla lövträden ändra färg så det blev många rundor till Central Park. Vi gick även till en ljusshow på upper west side som var sådär. Det finns ett par tvättbjörnar i en av parkerna som vi brukar gå igenom, Morningside Park. Det är alltid lite skräckblandad förtjusning när man stöter på dom. En av gatorna som vi även går på när vi korsar Manahattan brukar även ha helt otroliga Halloween dekorationer varje år, och så var förstås fallet även denna gång.

November

    Höstfärgerna hölls sig fortfarande kvar i stan och det känns lite konstigt, sådär i November. Men många fina promenader fick vi, och även ute på jobbet är höstfärgerna spektakulära förstås. Vi gick några turer på lite barer söderut på Manhattan, och sedan när man minst anade det hade hälften av löven fallit redan. Baka hann jag med också, jag gjorde macaroons för allra första gången, med ett ganska bra resultat tycker jag :) När Thanksgiving kom så åkte vi till W’s farmor i Pennsylvania och firade den där.

December

    I December fick vi ett tunt tunt lager av snö, och det var i princip det enda vi fick. Precis som förra året så lös snön med sin frånvaro. Jag körde på och bakade saffransbullar ändå förstås, för hur kan man ens klara sig en December utan dom? Sedan åkte vi till Bozeman och firade jul. Vi hann med en vända till Yellowstone och bokade Airbnb denna gång, i Gardiner. Sedan fick jag äntligen åka skidor i nordöstra Yellowstone! På nyårsafton gick vi och la oss redan klockan 9.30 eftersom vi hade storslagna planer dagen efter. Och så hade ett helt år passerat igen.

Det är de Små sakerna som räknas - Makrofotografi

Ladybug.jpg

Onsdagstankar

Earth Day

För några helger sedan så var det jordens dag. Jag minns förra året, innan vi levde i en faktisk pandemi, att delar av Broadway var öppet. De delade ut gratis tillbehör till cyklar och flygblad om vartannat. Det är fint att ha en dag som tillhör naturen och alla de ekosystem vi har på vår jord, jag förundras förstås av allt detta varje dag.

Att Dokumentera även det Minsta

Ända sedan jag flyttade från Alaska har användandet av kameran minskat rejält. Nu är den även så utdaterad att jag länge funderat på att skaffa en ny, lika länge som jag funderat på att skaffa en tatuering. Inget av det har hänt än dock. En gång i tiden började jag fota makro och blev förstås fast. Det är inte konstigt om man ser mig fokuserad på det allra minsta vi kan se med våra ögon. Jag gör först och tänker sedan, vilket ofta resulterar i blöta och skitiga knän. Men vad gör väl det. Jag blir så fokuserad på det där allra minsta, kanske därför jag gått och blivit laboratorieingenjör på äldre dar. Eller vad det nu än är jag är på svenska.

Nu när jag kollar igenom alla dessa bilder så känner jag att jag vill börja med makrofotograferingen igen. Det är bara så svårt här i storstaden, man måste vänja om sig, men det är kanske det som är hela grejjen med fotografering. Så tills jag kommer dit igen så får jag helt enkelt spana på alla gamla bilder jag har.