Posts tagged #Sverige

När allt det här är Över - En dag i New York City

CVCA8888-April 26, 2020.jpg
När allt det här är över
När allt det här är slut
När spänningarna släpper
Och vi kan andas ut
När världen börjar snurra
Och vardan är tillbaks
Jag hoppas vi är kvar då
När allt det här är klart
— Anna Stadling

Onsdagstankar på en Torsdag

7 Maj 2020

Vi står lutade med huvudena mot rutan som vetter ut mot gatan. Samma gata som brukade ha trafikstockning varje eftermiddag och ett ständigt tutande. Nu är det glesare mellan bussarna, och bilarna. Det är inte bara glesare mellan bussarna utan även sirenerna har börjat att tystna, men det känns mer som ett dåligt omen. Det blir sådana där fettfläckar efter pannan på den rena glasrutan jag tvättade häromdagen. Det är happy hour och det här är hur vi spenderar den. Det har blivit så nu, för det finns oftast inget annat att se fram emot än att varva ned framför fönstret. Det har till och med blivit en återkommande mening, vill du komma och stå och kolla ut genom fönstret med mig? Det är här vi står nu och pratar om dagen som varit, vad vi gjort under dagen och det vi läst, om vi läst, av nyheterna. Men även nyheterna har blivit en pers, för vem vill egentligen lyssna på hur hela Amerikatt bryts ned bit för bit. Allt som finns kvar ska smulas sönder och samman minsann. Det är så det känns iallafall.

Dagarna flyter på, långsammare än långsamt men ändå på något sätt går allt så fort. Det är redan Maj och hela April spenderades innanför denna bur. Ja, kanske inte hela tiden men det har mest blivit så. Vi bor i ett område som är lite “rough around the edges” och det känns när man är ute att det är en annorlunda stämning. Jag känner mig som jag gjorde då vi precis flyttat hit. Jag har egentligen ingenting att klaga på för jag har ett jobb (och det är nog där skon klämmer), ett jobb som betalar mig för att jobba hemifrån. Det är nog sämre med det bland alla andra häromkring. Och om vi trodde att folk hade det svårt innan pandemin så kan man ju bara försöka att föreställa sig hur allt är nu.

Häromdagen spenderade jag mer än en timme för att beställa munskydd. Ja, alltså inte en sådan där N95 eller någon annan av det slaget. De är reserverade för sjukhus och vårdarbetare och de som jobbar på utsatta arbeten. Gick man in på Amazon när allt började så fanns ingenting, absolut ingenting, eller jo det fanns men det stod att man inte fick köpa det. Det gällde handsprit, rengöringsmedel osv. Allt det var reserverat för de som verkligen borde ha det. Och vi hade redan sådant, ja allt förutom munskydd förstås. Och nu var det ju det som jag spanade efter häromdagen, fast version light. Den som är gjord av de som försöker ha kvar sina små butiker som redan syr väskor och kläder. Det är inte meningen att de ska skydda mig helt och hållet från detta virus, men att jag ska kunna skydda andra om jag mot förmodan har det. Tänk att man ens kan säga det nu. Att man spenderade mer än en timme till att beställa ansiktsmasker/munskydd.

Det är torsdag, och på torsdagar äts det ärtsoppa på andra sidan Atlanten och så även här idag. Med pannkaka. Det har blivit mycket tankar på svenskar och Sverige på sistone. Förra sommaren var vi ju dit, första sommaren på drygt 10 år och det känns en större dragningskraft nu på något sätt, men ändå inte. jag har ingen större längtan att bo i Sverige, utan det är det här som är mitt hem nu. Men det är Lars Winnerbäck, Miriam Bryant, Mando Diao, Kristoffer Kabell, Laleh och Anna Stadling som ekar i huvudet.

Hon som kommer med Ljuset

Ett Foto Per Dag

2018/12/13

4.

Sveriges Lucia, Hovstallet. December 2016

Posted on December 13, 2018 and filed under Ett Foto Per Dag, Utlandssvensk, Sverige.

När Minnen Bleknar...

IMG_1291.jpg
Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral
— Lars Winnerbäck - Elegi

Vart är Amerika på väg?

Det är nu två år sedan mamma gick bort, men jag tänker på henne varje dag. På sistone har jag haft svårt att minnas dock. Hur kändes kramarna, hur lät mamma osv. Det känns som att mina minnen börjar blekna och det gör mig rädd. Kanske är det så att jag minns mindre eftersom jag redan bott ifrån mamma så länge? Ett av de sista smsen jag fick av mamma var - Vart är Amerika på väg? Valet hade precis varit här och hon tyckte det var oerhört konstigt att folk röstade på en person som inte hade någon erfarenhet inom politiken, och att ens folk röstar på någon som Trump. Hon skulle se Sverige nu, det skulle krossa hennes hjärta. Efter det så skickade hon ett sms om snön, hur glad hon va att Stockholm hade fått en ordentlig snöstorm, men att folk var så upprörda att snöplogen inte var snabb nog. Hon sa att det finns ju så många arbetslösa så varför kan man inte anställa dom för att skotta snö?

23511464_10159558544835203_3941491966637233365_o.jpg

Den 14e November

Dagen startade som så många andra mornar, med att dricka kaffe och vänta på att frukosten ska bli klar. Jag såg att jag hade ett missat samtal från min äldsta bror, konstigt tyckte jag och ringde tillbaka. Då fick jag nyheten, att mamma var på sjukhuset och blev opererad. Nästa samtal jag fick lät mer positivt, han sa att allt är bra, hon har förlorat mycket blod men hon lever. Allt var inte alls bra. Jag tänkte på en av mina bästa vänner som jobbar med blod, jag tänkte helt enkelt att hon jobbar, hon hjälper mamma med hennes blod. Jag sa det till W, att mamma är inte ensam för min kompis jobbar med hennes blod. Men det visste jag ju inte förstås, det bara kändes så. Flera tusen mil ifrån mig i Madison stod min kompis med en blodorder i handen. Hon kände igen födelsedagen, för en av våra vänner delar samma födelsedag som mamma. Det var mycket blod, för mycket blod. När hon sedan gick hem efter hennes skift gick hon förbi vår lägenhet och tänkte lite extra på mamma. För mig så betyder det så oerhört mycket, att senare få veta att en av mina bästa kompisar hjälpte mamma, även om det inte blev ett bra slut.

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
Guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval

Han ska pröva din styrka, han ska testa din moral
Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
Som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
Och det berättade, du saknade mig inatt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
Det är som om natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din
För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement

Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa allting är förstört, allt är brännt

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
För en tid som bara går och aldrig kommer igen
Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig
— Lars Winnerbäck - Elegi
IMG_1127.jpg
Posted on November 15, 2018 and filed under Utlandssvensk, Stockholm, Sverige.

Där allt började

 

Fredags Tillbakablick

Sommarstugan aldrig någon ro

    En av mina favoritplatser i hela världen är sommarstugan vår familj har uppe i norra Sverige. Sommarstugan ligger precis vid havet och är omringad av tall och granskog. Jag älskar att vandra i den skogen, precis bakom stugan. Jag kände aldrig att jag kunde gå vilse där, eftersom jag alltid kunde höra havet bakom mig, och gick man tillräckligt långt så hamnade man på den stora rullstensåsen. 

 
 

En gammal Sägen

    Det finns en gammal sägen som handlar om en skatt som blev gömd, uppe i skogen då vikingarna kom. Det var ett sätt för den byn att gömma undan deras ägodelar, så att de senare skulle kunna gräva upp den igen. Sägen säger att platsen de gömde skatten på hade utsikt över både havet och den lilla byn.  

 
 

Brand

    Sägen fortsätter med en liten pojke som försöker hitta skatten i skogen flera årtionden senare. Han hittar skatten och börjar gräva upp den, men så kollar han ned mot hans by och ser att hela byn står i lågor. Han släpper skatten och springer så fort han kan ned mot byn genom skogen för att hjälpa till med att släcka branden. När han kommer fram finns inget spår av någon brand, och ingen förstod vad han pratade om. Han hittade aldrig skatten igen.

 
 

Skattjakt

    Vi letade också efter denna skatt, varje dag var som ett nytt äventyr. Det var innan barn i alla möjliga åldrar blev beroende av skärmar, dessa skärmar överallt, Ipads, Iphones osv. Vi fick kolla på sommarlovs morgon på morgonen och ibland blev det en film eller någon familje show såsom Allsång på Skansen på kvällen. På den tiden, som faktiskt inte är så länge sedan, så lekte vi skogen, med kottar och stenar. Det var innan vi ens visste vad en mobiltelefon var. Innan vi blev så oerhört beroende av skärmtid och så avskärmade från samhället som vi är nu.

 
 

Fiska

    Vi fiskar mycket när vi är där uppe. Pappa och jag har åkt ut i båten tusentals gånger. Vi lägger ut nät på kvällen och går upp tidigt på morgonen dagen efter för att kolla näten, innan fiskmåsarna äter upp fångsten. Alla dessa kort är mellan 7-11 år gamla, och jag har inte varit tillbaka till stugan på 7 år. Det är så himla ledsamt att det gått så lång tid sedan jag var där sist. Jag vill så himla gärna visa W vår stuga, och ta med honom på alla små äventyr man kan göra där uppe. 

 
 

Där allt började

    Det är vid sommarstugan som allt startade. All denna natur, skogen och havet. Visst är det häftigt hur mycket naturen kan påverka en. Det var där jag bestämde mig för vad jag ville göra med mitt liv, utan att ens veta om det då. Det är "landet som är i grunden och botten på alla mina beslut jag tagit och anledningen till att jag är där jag är nu. Anledningen till att jag ens åkte till Alaska från allra första början. Sommarstugan är även anledningen till att jag ska försöka rädda världen från människor som den nuvarande presidenten i detta landet (USA).

 
 

    Har du något ställe som har format din framtid?