Posts tagged #Makro

Death Canyon - Nationalparken Grand Teton

 

Äventyrs Tisdag

Vandring i the Tetons

    Vi vandrade vid ett område som hette Death Canyon när vi var i the Tetons National Park nu i somras. Precis som med så många andra platser här i USA så blir parkeringsplatserna fulla redan tidigt på morgonen. Vi valde en mindre känd/populär vandringsplats dock så inte sådär jättemycket folk ändå. Jag tror att många som kommer till dessa nationalparker helst vill se något stort däggdjur, en björn eller en varg. Jag har redan sett en hel del björnar, inte så många vargar men desto mer prärievargar. Mig kvittar det om jag får se ett djur eller inte, visst hade det varit kul att få se ytterligare ett djur, på bra avstånd, men det är inte främst därför jag är ute i naturen. Jag älskar att få vara ute i naturen, att få se alla dessa små blommor, texturen på stenarna och alla dessa berg förstås. 

 

Death Canyon

 

    Death Canyon leden är ungefär 17 km lång. Vi var inte särskilt intresserade av att vandra snabbt eller långt denna gången, W's mamma och även vår kompis K's föräldrar var med oss. Vi vandrade till Phelps Lake och tog lunch i skuggan, precis vid sjön. Denna dag var precis som många andra av våra dagar väldigt varm, men väldigt vacker. I slutändan så kom vi inte sådär jättelångt på den här dagsvandringen, men den var väldigt vacker. Vad mer kan man liksom önska sig?

 
 

Magiska Landskap och Julgranar

    Klippiga bergen är så fantastiskt vackra. Dessa träd som växer här är väldigt annorlunda jämfört med den där typiska svartgranen som finns i Alaska. De tillhör samma familj, men är i ett annat släkte. Douglasgranen står hög och ståtlig, som en alldeles perfekt julgran. Beroende på vilken elevation du är på så kommer du få se helt olika typer av träd. På de lägre elevationerna kan du se Douglasgranen, letar du dig längre upp får du se Engelmannsgranen och strandtallen, och lite längre upp tallarten whitebark pine.

 

Höst i Colorado

 

Fredags Tillbakablick

Tiden bara Flyger förbi

    Jag kan bara inte förstå att det redan är ett år sedan vi åkte till Colorado. Jag har så många bilder, inte bara från den resan men många andra resor och upplevelser att dela med mig av, men tiden räcker helt enkelt inte till. Jag jobbar ju fulltid nu och försöker bli klar med min doktor på fritiden. Mer hinner jag liksom inte. Jag vill ju oftast skriva något om de bilder jag har, så därför blir det helt enkelt såhär, att inläggen kommer alltmer sällan. Men jag ska försöka göra ett bättre jobb, för jag vill så gärna visa er, visa er alla mina bilder, dela med mig om alla mina tankar och känslor om alla dessa ställen jag åker till, och alla dessa olika miljöer jag får vara i.

Färgglada Colorado

 
 

    Vi kom ju till Colorado i slutet av en arbetsvecka, för att gå på våra vänners bröllop, ja W var ju den som vigde brudparet så det var en stor och viktig händelse. Vi hade totalt 3 dagar i Colorado. Ett fullspäckat schema förstås men vi lyckades med två små vandringar. Vi hämtade upp vår hyrbil i Denver och körde sedan norrut, mot Aspen. Landskapet var helt otroligt, när du tror du sett allt liksom. Det påminde om Alaska, men sedan fanns även dessa bergsformationer som helt påminde om Carbon county i Utah. 

Exit 119, No Name

 
 

    På vägen mot bröllops destinationen hade vi bestämt oss för att gå på en kort hike. W hade hittat en på internet som helt enkelt hette No Name trail. Det regnade under tiden vi körde dit men på ett mirakulöst sätt så upphörde regnet ungefär samtidigt som vi kom fram till den parkeringsplatsen. Vi var förstås ensamma om att vilja vandra i det vädret, vilket inte störde oss. Vi drog på oss våra regnbyxor och begav oss. 

 
 

Dammar och Gruvor

    Vi följde leden och gick förbi på den gamla och nya dammen. Jag tror att det är härifrån många får sitt dricksvatten, men jag kan ha fel. Uppe på bergsväggen kunde man även se en gammal trävagn på träspår, förmodligen från någon gammal gruva i närheten.

 
 

Vandring genom Hösten

    Jag älskar hösten. Hösten i Alaska kan vara över snabbare en man tror. Blundar man för länge så har den ibland redan passerat. Jag vet inte hur länge hösten håller sitt grepp om Colorado, men jag vet att vi lyckades tajma färgexplosionerna perfekt. Att vandra genom hösten är så vackert, du får se sådant brett färgspektrum med den djupa röda färgen på bär och en del träd och buskar, och sedan denna färgskala från gult till mörkgrönt, mörkgrönt som är standarden för barrträden.

 
 

Det är i Detaljerna det sitter

    Som jag nämnt tidigare så hamnar jag oftast i hasorna, jag ser de små detaljerna. Spindlarna som kryper på grässtråna, humlan som försöker få den sista nektaren för säsongen, resterna av en kotte, vem åt den kotten? Laven på stenarna, jag tänker på den tid det tog laven att börja växa och breda ut sig på stenen. Det är grunden av biologin, primär succession, steg ett i ekosystemet. Det börjar från ingenting, en sten utan något annat. Laven som tillsammans med svamp sedan bildar ett ekosystem som producerar syre för andra levande organismer. Man kan även se lav hänga från grenar av träd i urskogar.  Visste du att laven är en indikations art inom miljö-övervakningen. Laven är nämligen en av de första arterna som dör av vissa ökningar i luftföroreningar, enbart för att de är så känsliga. 

 
 

Den Vackra Hösten 

    Men hur vacker är inte hösten precis efter ett regnoväder? Precis när dimman är sådär låg och frost/snö har producerats på de högre altituderna. Jag kan aldrig få nog av detta landskapet, dessa ändlösa vandringarna genom skogarna, oavsett om det är -40 eller runt 30 grader, men jag tar hellre -40 än 30 grader. 

 
 

    Älskar du hösten lika mycket som jag?

 

Holly Lake - Nationalparken Grand Teton

Holly Lake Wyoming.jpg

Äventyrs Tisdag

The Tetons - Juli 2017

    I somras flög jag till Jackson, en stad som ligger i staten Wyoming här i USA. Jag skulle hjälpa W och hans forskningsgrupp med lite fältarbete i Yellowstone. Vi bodde i ett hus i Grand Teton National Park, ungefär 1 timme söder om Yellowstone National Park. 

IMG_0785-July 17, 2017.jpg

Vandring

    Innan jag åkte till Jackson så hade W och jag pratat om att vandra någonstans. Jag var sugen på en långvandring med övernattning, men eftersom vi ganska snart skulle ut och tälta med hela forskningsgruppen, och inte hade så mycket framförhållning till denna dagen så blev det i slutändan en lång dagsvandring istället. Ett av mina mål med vandringar är att få se så mycket som möjligt, helst spektakulära utsikter, och kan man inkludera djupa skogar, bäckar och älvar och lite tundra på det så är jag helt nöjd, något vi verkligen fick se på denna vandring! Om du planerar att göra denna vandring så rekommenderar jag att spendera några dagar kring Jackson, Wyoming för att göra din kropp van vid den höga altituden. Jackson ligger på ca 1,900 möh, och Holly lake som vi vandrade till ligger på hela 2,840 möh. Jag tror jag fick en lätt dos av höjdsjuka, något som kan vara direkt livsfarligt.

Paintbrush Canyon, Sjöar, Berg, 800 meter och 21 km

Början av denna vandring var väldigt fin. Vi gick längsmed sjön String Lake där berget Mt Moran speglade sig på vattenytan. Skogen här består av en mix med contortatall, engelmannsgran och bergsgran, precis som den gör i stora delar av nationalparken Grand Teton. Du korsar den stora älv som är sjön Leigh Lake’s utlopp in i sjön String Lake som är den sjö vandringen började kring.

Både jag och W är ekologer/biologer så det är kanske inte så konstigt att vi förundras av alla växter och naturen vi får se här. Det här ställer har en sådan bred mix av olika växt- och djurarter som utgör hela ekosystemet. Geologin i sig är nästan som ett helt eget kapitel, med alla dessa bergsformationer som utgör basen av hela ekosystemet. Den här vandringen brukar bjuda på helt fantastiska vildblommor längsmed de högre höjderna, men vi var lite för tidiga för det, men såg istället en hel del blommor längsmed stigen i skogen.

Paintbrush Canyon - Berg, Vattendrag and Skog

Som jag nämnde tidigare så fick vi alltså se djupa skogar, älvar och berg precis i början av vandringen. För att komma till tundran fick vi anstränga oss något mer, ungefär 800 meter till eller så. Dessa djupa skogar med både gran och tall inblandat liknar de svenska skogarna litegranna, men på samma gång så är allt så annorlunda. Det här är även björnland och vi hade med oss björnsprayen och våra högljudda röster förstås. Att klappa med händerna och tala högt är något vi har som en vana när vi vandrar i områden som dessa, det sista man vill göra är att stöta på en björn. De varnar för älg i dessa områden kring vattendragen också längsmed hela Paintbrush Canyon. Medan vi saktar tar oss högre up så vandrar vi genom denna skog, skogen som när man minst anar det öppnas upp och ger en helt makalös vy över bergen in bakgrunden. Precis som när vi körde genom Kanada så kan man lätt bli lite mätt på dessa bergsvyer, och än var det inte över.

Snö

När vi kommit upp ett antal höjdmeter så började vi se mer och mer snö. Även fast det är Juli så finns snön kvar på dessa höga höjder, och därför kan man heller inte vandra många av dessa leder förrän i mitten till slutet av just Juli. Temperaturerna hade varit runt 30 grader nere i parken och runt Jackson, något svalare här uppe förstås. Vi började även att närma oss trädgränsen, här såg vi mindre skog och träden kunde ses mer sporadiskt över landskapet, även fast det då och då stod en klunga av träd här och där.

IMG_0917-July 17, 2017.jpg

Holly Lake

    Målet på denna vandringen var en sjö uppe i ett alpint ekosystem, Holly Lake. En vacker bergssjö på en altitud på nästan 2900 meter. W ville från början att vi skulle fortsätta även efter sjön, vandringsleden fortsätter nämligen upp på bergsryggen bakom sjön. I slutändan så blev det inte så, vilket jag var ganska nöjd med, den där höjdändringen i kombination med avståndet fick mig att bli väldigt trött, speciellt i kombination av att vandra över snötäckta områden de sista kilometrarna innan sjön. Varje gång jag ser dessa landskap måste jag nypa mig i armen och kolla att det verkligen är på riktigt. Helt otroliga landskap det går att se här. Vi hängde vid sjön en timme eller så, såg ett djur på andra sidan sjön som vi inte riktigt kunde identifiera. Satt och njöt av utsikten som visade dessa hängande vattenfall nedför klipporna runtom oss. Vi hade väldigt tur med vädret också, men som vanligt i bergen så kan vädret ändras snabbt.

Vandringen tillbaka

    Jag gillar ju egentligen inte vandringar som är samma väg in och sedan samma väg ut, men om man lägger till lite fina berg och utsikter på det så är det faktiskt helt okej ändå. Oftast då man vandrar uppför så vänder man sig ju ofta om för att beundra utsikten bakom sig, och tar man samma väg tillbaka får man ju se denna spektakulära utsikten hela tiden. Som med så många andra vandringar denna sommar så  var hela detta området helt fantastiskt. Inte en enda dålig vy åt vilket håll man än kollade.

Precis som när vi kom upp så fick vi se utsikt, vattenfall och berg. Kan en vandring bli bättre kan man ju undra?

Har du gjort någon vandring denna sommar som var helt otrolig?

Vandring genom Brady's Bluff och Sagoskogen i Wisconsin

 

Äventyrs Tisdag

Brady's Bluff - Sagoskogen

    Det område vi åkte till för att campa häromveckan har även en del kortare vandringsleder. Då vi kom fram till Perrot State Park rekommenderade en av de anställda en kort vandringsled som i princip gick upp för en brant udde. Det var ganska sent på eftermiddagen redan och han tittade på sin klockan och sa att vi kanske kunde hinna med att se solnedgången om vi satte upp tältet fort. Ähh tänkte jag och bestämde mig för att inte göra det. Men så såg jag hur fint solen lyste redan då vi körde mot camping platsen, och så körde vi förbi stället där vandringsleden började, så jag ändrade mig ganska fort. Vi tog en öl när vi kom fram till vår tältplats och sedan tog jag cykeln tillbaka till vandringsleden, medan W satte upp tältet.

 
 

      Jag sprang i princip hela vägen uppför udden.

 
 

    Det kändes som jag var och klättrade i en trädkoja med alla dessa trätrappor och utkiksplatser.

 
 

    Jag skickade förstås bilder till W på solnedgången och han ångrade sig förstås. Inte bara på grund av den fina solnedgången, men även för att vandringsleden var ganska häftig i sig. Så vi åkte förbi där på vägen hem dagen efter också. 

 
 

   Själva udden består av en sekundär bergart, Dolomit, den här Dolomit gruppen heter "Praire du Chien".

 
 

    I mitten på 1930 talet, och under den stora depressionen i USA, byggdes stora delar av den här vandringsleden av "Civilian Conservation Corps" (CCC). CCC bildades under Roosevelts inrådan för att öka efterfrågan av arbetskraft men även för att bevara naturen och "hålla ungdomen borta från gatorna". 

 
 

    Dessa stentrappor täcker stora delar av denna korta vandringsled, och idag så har man börjat att restaurera vissa delar förstås. Nu har man dock börjat sätta in trätrappor istället, kanske de insåg att sten är ganska tungt att bära uppför udden. 

 
 

    Titta bara på de fina arbetet och resultatet av alla dessa stentrappor då de smälter in med vegetationen. 

 
 

   Jag vet, jag säger det här nästan varje gång men det är så grönt och lummigt i Wisconsin på sommaren.

 
 

    Vi fick samma fina vy igen, eller igen för mig, men första gången för W.

 
 

      Har ni någon vandringsled som ni hittat alldeles nyligen?