Posts tagged #sommar

När Vi Vandrade Genom Lamar Valley - Sommar i Nationalparken Yellowstone

Äventyrstisdag

Äventyr i Yellowstone

25 -27 Maj 2014

Vi hade precis lyckats få en av de sista tältplatserna utanför Gardiner och gick och la oss under stjärnklar himmel i klippiga bergen. Nästa morgon vaknade jag av att något stod och tuggade utanför tältet, inte första gången jag gör det. Några vapitihjortar stod precis utanför tältet. Jag har genom åren sedan dess lärt mig att många vapitihjortar samlas just här uppe både på sommaren och vintern. Annars var det tyst, tyst och stilla. Det var fest sent in på kvällen för många andra omkring vårt tält, men vi hade storslagna planer så gick och la oss tidigt. Morgondiset låg som en hinna över bergen och det var sådär lagom kallt där och då. W gjorde frukost och jag packade ihop. Vi hade en lång dag framför oss, men först skulle vi åka och hänga på låset för att boka en camping plats. Vi hade några på lager eftersom det är first come first serve för att boka dessa.

Innan denna vandring hade jag bara sett Yellowstone på vintern, och det är ju som natt och dag men ändå ganska likt om man jämför de två. Det var ju Maj och här uppe på högre mark så kan det kyla till lite på natten så här tidigt, medan dagen kan bjuda på många och fler plusgrader än en tjej från gamla svedala är van vid, eller iallafall var van vid. Skillnaden i temperatur skapar det där fina morgondiset, som man kan se hemma i Sverige också förstås, men inget slår väl ett morgondis i Yellowstone?

Karta - Lamar Valley.jpg

Vi hade haft några olika vandringar som vi varit intresserade av sedan tidigare, men med stor snömängd plus en väldigt sen vår så insåg vi att den vi varit mest intresserad av skulle vara omöjlig på grund av en bäckkorsning. Vi beslutade oss därför att att vandra in i Lamar Valley. Den där stora slätten du säkert har sett vinterbilder från om du läst tidigare inlägg. Det är här man kan se vargar på vintern, och bison förstås. Vargar är mindre vanligt på sommaren, svårt att se dom också när marken inte är vit utan grön. På sommaren kan man förstås även se en mängd bison…och det skulle vi bli varse om minsann.

Ofta när vi gör dessa längre vandringar så blir det helt enkelt så att jag inte tar några bilder under själva vandringen. W vill mest komma fram och vara säker på att vi hinner med all vandring innan kvällen, för man vet aldrig vad som kan hända. Och visst förstår jag det, men ibland önskar jag att det fanns mer tid till att ta bilder också. Just den här gången tog jag ett par bilder innan den stora bison incidenten..

W är uppvuxen i Montana och vi båda hade bott i Alaska ett par år redan när vi gjorde denna vandringen. I skogarna i Montana och Alaska är man uppväxt med att föra väsen av sig, för meddela björn att man är i området. Så vi gjorde som vi alltid gjort och följde stigen in i Lamar Valley. Så där gick vi och klappade händerna och pratade högljutt tills vi rundade en liten kulle och stötte på en väldigt stor bison som låg och sov. Den frustade högt och vände snabbt huvudet mot oss innan den började att resa på sig. Vi backade tillbaka och försökte ta en annan väg men helt plötsligt var det som vi hade lyckats ta oss in mitt i en stor hjord av bison. Nu hade vi kommit väldigt nära, för nära, en hel drös av bison. Jag minns det som att vi var alldeles för nära, men jag minns inte hur nära. Det enda jag minns är att jag blundade och önskade att jag kunde stoppa ned huvudet i marken. Nu är jag ju ingen struts så vi fick helt enkelt sakta men säkert manövrera mellan bison i ett par skräckinjagande minuter. Bison är relativt “dumma” om man får använda det uttrycket, men de är även väldigt tunga, så den kombinationen gör dom rentutav helt livsfarliga. Något vi snabbt lärde oss på denna vandring var att bison hatar när man pratar högljutt och klappar med händerna.

Efter den händelsen så var vi lite uppskakade men fortsatte med rask takt framåt. Vi stötte på några andra vandrare och utbytte några ord. De hade campat på samma plats vi skulle campa. De hade, precis som de innan dom, fått besök av en stor grizzly sådär på kvällen. Eller besök och besök, en björn hade iallafall gått förbi på sluttningen inte långt ifrån campingplatsen på en väldigt bestämd tid. Runt 5 tror jag att det var.

IMG_8205-May 26, 2014-2.jpg

Vi traskade på och spanade på kartan igen, både den i pappersform och den på GPSen…och så insåg vi att vi gått förbi campingplatsen. Vi fattade inte hur det hade funkat. Vi gick tillbaka, samtidigt som vi försökte förstå hur vi lyckats vandra så långt redan. Till sist spanade vi på GPSen och papperskartan igen, och insåg att det var en gammal campingplats som var inlagrad på GPSen. Och nu fick vi alltså gå samma väg igen, för tredje gången. Vi blev även varse om att bison hänger i skogen också, inte bara på stora slätter, så det blev till att vara fokuserad på det med resten av vägen. Vi vandrade över stock och sten, och på vissa delar var det som att parera över plockepinn. Men det gick bra det med. Till sist så kom vi iallafall fram.

“Inte mer än några minuter senare viskar W
-Där är den, där är björnen. “

Nu satt vi där i godan ro och slappade efter det skräckinjagande mötet med bison hjorden tidigare, och de skrämmande mötet med bison i skogen. Vi spanade in mot bergen och vi satt nu med Lamar River till höger om oss och branta sluttningar på vardera sida om oss. Man kunde höra vårfloden som forsade i bakgrunden. Klockan började närma sig 5 och vi spanade uppemot de båda sluttningarna. Jag sa att det hade kanske varit skönt att veta på vilken sluttning de tidigare camparna såg björnen, den på andra sidan forsen eller den på vår sida? Inte mer än några minuter senare viskar W -Där är den, där är björnen.

Jag praktiskt taget flög upp med handen på björnsprayen och mer eller mindre skrek som en galen kvinna i viskande ton VART VART?? Men så såg jag att björnen faktiskt var en väldigt bra bit ifrån, ganska så säkert avstånd. Men det var definitivt på vår sida av forsen. Den lunkade sakta på framåt och försvann sedan ur sikte över en kulle. Det syntes att den var på ett mission så att säga. Björnen var inte det minsta intresserad av oss, vilket var tur.

Men nu var det nog ändå dags för lite mat. Jag stod för elden och W stod för matlagandet. Om det är en bra sak jag lärt mig under alla år av studier i Alaska så är det att hitta små vatten källor med iskallt friskt och rent vatten. Och här var vi ju precis vid en slutning så jag hittade gnaska snabbt vatten till oss och matlagningen. Efter maten satt vi och tog in dessa vyer av skog och berg, innan vi till sist gjorde oss i ordning för att hänga upp maten. Då kom vi på att repet vi skulle ta med oss låg kvar i bilen. När man gör backcountry camping i Yellowstone (och många andra nationalparker här i USA, speciellt i klippiga bergen) måste man hänga upp maten. Man tager vad man haver och vi tog en istället en tältlina, och det funkade relativt bra. Denna kvällen gjorde vi det säkra före det osäkra. Vi bytte om till sovkläder och la alla kläder vi hade haft på oss då vi lagat mat i plastpåsar och sedan satte vi plastpåsar över ryggsäckarna också. Tältet satte vi upp en bit därifrån. Vi hade ju trots allt sett en björn redan.

Innan vi visste ordet av var solnedgången här och vi gick och la oss. Men vilken natt. Tror aldrig jag sovit så lite som jag gjorde den gången. Det knakade och lät, och det var svårt att urskilja vad som var forsen, träd som föll och eventuellt en stor bison som kom gåendes eller ännu värre, en björn. En gång under natten vaknade jag till av världens brak, jag höll andan och försökte lyssna mer. Jag viskade till W, hörde du det där. Han var också klarvaken och livrädd. W trodde att björnen fått tag på vår mat och det var den som ramlat ned, jag var bergsäker på att det var en stor bison som klev omkring bland alla stockar och snart skulle trampa över vårt tält. Så fortsatte hela natten. Ända tills vi vaknade av en vapitihjort, en hane, som stod och skrek tillsammans med några honor. Efter en väl behövande stor kopp kaffe och väldigt god frukost var vi redo att vandra tillbaka.

Sedan så packade vi ihop och började vandringen tillbaka. Vi båda kände oss lie stressade över början på vandringen och Lamar Valley. Vi mötte några vandrare som var på väg till vår campingplats. Vi pratade lite, berättade om björnen som kommer varje kväll runt 5. Sedan frågade vi hur bison situation var. De svarade att den var hemsk. Många bison i området där vi hade råkat illa ut. Så, vi började vandra uppåt när vi kom dit, upp upp och upp. Genom buskstäppen som rev upp våra ben, eftersom vi hade shorts på oss. Upp, upp och upp. Och väl däruppe spanade vi nedåt. Ingen bison så långt ögat kunde nå.

IMG_8378-May 27, 2014.jpg

Vill du läsa mer om Nationalparken Yellowstone? Klicka på länken nedan.

Det var här som Allt Började

IMG_2885-July 23, 2019-2.jpg

Så äntligen kom den där Sommaren på Landet

Det finns ett ställe norröver där jag spenderade sommaren när jag var barn. Det ligger precis vid vattnet omringat av både tall och gran. Precis som många andra sommarstugor så är denna röd med vita knutar. Min farfar började att bygga stugan 1950, men det tog nästan 5 år innan den äntligen var färdig. Inte en enda dag är den andra lik där uppe. Ibland kan man inte ens se andra sidan av viken på grund av dimma, och andra dagar ligger havet spegelblankt samtidigt som den rosa himlen speglar sig på ytan och bjuder på helt spektakulära solnedgångar. Ibland mitt i natten kan man få se hur blixtar letar sig nedåt mot vattnet från molnen när man sitter och spanar ut genom de stora panorama fönstren i vardagsrummet. Här kan man känna lukten av sommaren på morgonen efter en regnig natt, eller den där starka och ibland migrängivande lukten av skvattran under en kämpig dag på myren.

Det var här jag lärde mig alla namnen på de där mest vanliga växterna man kan se i taigans biom. Det som lockade mig till Alaska, och sedan bjöd mig på en resa till Nome. Tall, gran, björk, lärk, skvattran, blåbär, hjortron och listan kan fortsätta i all oändlighet. Det var här jag lärde mig när den bästa tiden för blåbärsplockning är och hur man gör blåbärsgröt. Det var här jag lärde mig hur man hittar dit norrlands guld växer, och hur pass jobbigt det faktiskt kan vara att plocka dom. Men, det viktigaste av allt jag lärde mig där uppe var hur man simmar, fiskar och tar vara på naturen.

IMG_2813-July 22, 2019.jpg

Att vara fiskare

På landet så är vår huvudföda fisk. Det äts fisk till frukost lunch och middag, och ändå så tröttnar vi inte på all fisk. Vi tog roddbåten ibland och åkte in i viken för att meta. Andra gånger tog vi motorbåten och åkte långt ut till kolgrundet, det var så vi kallade det. Det stället skrämde mig när jag var liten, vattnet var så djupt där, och alldeles svart när man tittade ned. Mest la vi ut nät precis hemmavid dock, något som jag ofta hjälpte pappa med. Vi la ut näten på kvällen, och sedan tidigt på morgonen åkte vi ut och hämtade upp näten innan fiskmåsarna fick fatt i skörden.

Den här sommaren var det inte bara jag som åkte till Sverige, utan jag hade med mig W, hans mamma och moster. Det var fullt hus med andra ord. Och hur fantastiskt är det inte att äntligen få visa W och familjen i USA vart mina rötter är. Samma kväll som vi kom upp åkte vi och la ut nät och hoppades på storfångst nästa dag.

Det finns inga sena mornar då man är fiskare, och W och jag var uppe tidigt nästa dag för att följa med pappa ut och ta upp näten innan fiskmåsarna fick tag på fisken.

När näten är uppe på torra land så börjar det mer tradiga arbetet. Först så måste man trassla ur fisken ur näten, och efter det blir det till att rensa näten på all sjögräs och annat som fastnat.

Pappa kan förstås göra detta i sömnen. Han är inte bara drift tekniker/elektriker, och fiskare, han är så mycket mer än det. Han traskar lätt ned på stenbryggan med sina träskor och balanserandes får han ut båten på djupare vatten utan större problem, precis lika lätt som han trasslar ur fisken och sedan rensar nätet. Han vet även exakt hur man gör för att få perfekt rökt fisk med enriset som bas. Han har tränat hela sitt liv på det.

Livet på landet går i en lunkade takt, precis så som det ska vara, och kanske är det här jag lärde mig att uppskatta livet. Från och med nu så får ett besök till sommarstugan en permanent plats på bucketlistan för varje år. Om du någonsin undrar hur det är att vara rik så är det precis såhär. En frys full med fisk och bär, och allt annat du kan skörda från naturen.

När jag var yngre så lärde mamma mig hur man rensar och filear fisk, hon var mästare på det och en sommar blev jag också det. Det var länge sedan nu, och jag minns knappt hur man rensar fisk längre. Men ibland när vi köper hel fisk så vet jag exakt hur kniven ska falla ändå, det sitter kanske i ryggmärgen? Min pappa gör rensningen och fileandet nu, han säger att han inte är så bra på det, att mamma minsann var en mästare på det. Ju mer jag tänker på det så förstår jag var min förmåga att ta tillvara på allt och var min vetskap om hur man gör saker från grunden kommer ifrån. Det var här som allt det började.

Den Vackraste Bilvägen i Amerika - Beartooth Highway

Foto taget av min pappa

Foto taget av min pappa

Fredags Tillbakablick

Beartooth Pass och Beartooth Highway

Jag hade aldrig hört talas om Beartooth Highway innan sommaren 2017. Men den sommaren hade jag även jobbat lite kort i Yellowstone med W’s fältarbetsgrupp, och då de körde tillbaka från Yellowstone till Madison så körde de just den vägen. Alla berättade senare hur fantastisk den vägen var, så när jag planerade resan till Montana inför vår bröllopsceremoni var det ingen snack om saken att jag och pappa skulle ta just den vägen.

Berg precis överallt

Bergspasset Beartooth är precis vad det låter som. En passage genom två bergsbranter. Först så åker du in i bergen, sedan upp och över bergen innan du så småningom kommer ned på andra sidan och fortsätter köra genom bergen. Själva vägen du kör på har blivit kallad en av USA’s vackraste bilvägar, 10 mil av sicksack vägar som tar dig upp och nedför bergsmassivet. Det finns ju en hel del liknande vägar, men om du gillar berg, alpina sjöar och att campa så är det här en väg för dig. Om du är intresserad av att vandra så är detta även fantastisk plats att göra det på. De flesta bilder från körsträckan nedan är tagna av min pappa, eftersom jag körde hela vägen fick han stå för fotograferandet. Jag däremot fick många kort vid den sjö vi så småningom campade vid. De flesta campingar på Beartooth Platån är så kallade “first come first serve” och kostar mellan 10-15$. “First come first serve” innebär helt enkelt att det inte går att boka någon plats här, utan det är i princip först till kvarn som gäller. Beartooth Highway går genom Shoshone National Forest, en av många National Forests i både Wyoming och Montana. Precis som många andra National Forests i USA så kan man utnyttja något som heter "dispersed camping” vilket innebär att man i praktiken får campa vart som helst helt gratis (finns förstås många restriktioner som man alltid böra läsa på för respektive National Forest, för olika National Forest har olika regler då det kommer till dispersed camping), men man blir då utan rinnande vatten, toalett osv. De tar förstås inte kort på de flesta camping platser, utan man bör ha exakta kontanter så man kan betala eftersom det heller inte går att få växel. När du kommer till en camping så kör du först runt för att hitta en plats, sedan parkerar du bilen och går tillbaka till betalstationen där du betalar genom att skriva ned information om din bil och vilken plats du valt. Sedan river du av en del av informationsdelen som hängs på camping platsen och den andra delen plus pengar stoppas ned i ett kuvert och sedan ned i en postlåda. Oftast så finns det en campingvärd på plats, de brukar bo i någon stor husbil i närheten av betalstationen. Det är de som har ansvar för campingen, de städar, kollar så att alla har betalat och svarar på frågor förstås.

På toppen av Världen

Beartooth Highway är ju bara dryga 10 mil och vägen till den, från campingplatsen som för övrigt även var gratis i nationalparken Badlands där vi campat natten in, var väldigt kort. Jag hade valt ut ett par campingplatser i närheten av “top of the world”. Jag körde in på vägen mot den första campingen på min lista (Island Lake campground) och vi lyckades få den näst sista camping platsen. Island Lake campground tillhör Shoshone National Forest och ligger ca 2,900 möh, den högsta delen av Beartooth highway ligger på 3,300 möh. Först satte vi upp våra tält, och sedan visade jag pappa hur man använder björnsprayen. Även fast vi var relativt högt upp i elevation så finns det en och annan björn i krokarna.

Att Campa i Björnlandet

När man campar i björnlandet finns det förstås väldigt mycket man bör tänka på. Och vi har även lärt oss att olika områden ibland har olika “regler” eller “råd”. Runt östkusten och midwest har de endast svartbjörn som hänger, men västerut är det både brunbjörn och svartbjörn. I Alaska tex så är synen på svartbjörn väldigt olik synen på svartbjörn i midwest. I Alaska ser vi svartbjörnen som en väldigt farlig björn som har för vana att följa efter en och studera en under väldigt lång tid innan den bestämmer sig för vad den vill, medan i midwest så är svartbjörnen väldigt skygg. En sak som stämmer överens med alla björnar dock är att de har ett väldigt bra luktsinne. Alltid när du campar i björnlandet så måste du förvara din mat i ett så kallat “bear proof locker”. Alla campingplatser i björnlandet jag har varit i runtom Yellowstone har permanenta björnsäkra skåp på varje campingplats. På de flesta ställen så räknas även din bil som bear proof locker. Men så är inte fallet på en del ställen i tex Colorado, där björnen lärt sig att öppna dörrar och krossa fönster in i bilar med mat i dom. På vissa campingar i norra Wisconsin och Minnesota så rekommenderade de även att täcka ens kylbox med handduk eller filt, eftersom björnar lärt sig att förknippa kylboxar med mat, och kan således krossa glaset till bilen om de ser en. När jag först började tälta i Alaska så brukade jag alltid ha en kniv i tältet i närheten av huvudet. Som en backup plan om man behövde skära sig ut ut tältet vid en björnattack eller liknande. Det var många som rekommenderade just detta, och det är ju klart att detta typ aldrig händer, men OM det händer så är man förberedd. Men efter att par år så glömde jag helt enkelt bort det, och blev kanske lite slarvig. För ett par somrar sedan så dödades två personer under loppet av en vecka, av två olika björnar inte långt ifrån varandra (ingen av dom medan de tältade dock). Då började jag tänka på det här med kniven igen, och att även bära med sig en kniv som självförsvar ifall att. Så jag tvingade W att köpa en jaktkniv i förebyggande syfte för hans fältarbete den sommaren. W och jag har campat ganska mycket nu i björnlandet, vi spenderade ungefär en vecka i Yukon och British Columbia i Kanada då jag flyttade från Fairbanks till Madison. Nuförtiden så har vi ett ganska bra system, även fast det systemet fallerar när vi inte har campat på ett tag.

Sedan satt vi och Filosoferade om den Vackra plats

Efter middagen tog vi en promenad ned mot sjön. Medan himlen färgades rosa så satt vi där och kollade på solen som sakta letade sig nedåt bakom bergen. Egentligen så är det helt sjukt vad vackert det var nu när jag ser bilderna igen. Hur enkelt det är att åka till denna plats om man nu ändå är i Montana eller Wyoming. Det finns så många andra ställen precis som denna förstås, och det får mig bara att få mersmak.

Brandrök

Precis som i Alaska, så härjar bränder på sommaren både i Montana och Wyoming, och denna sommaren var inget undantag. Nästa morgon vaknade vi tidigt och kunde känna brandlukten sticka i näsan. En hinna av brandrök kunde ses på horisonten, precis som vi sett senare fick se på vår bröllopsdag, och röken färgade solen helt röd såhär på morgonen. Efter en snabb frukost och kaffe så startade vi vår resa ut från Beartooth Pass och in genom nationalparken Yellowstone. Beartooth Highway var relativ tom, förutom en och annan motorcykel vilket förvånade mig, men så var det även väldigt tidigt på morgonen. Det brukar vara många motorcyklar och även cyklar på vägen, och själva vägen är relativt smal med många svängar, därför är det viktigt att hela tiden vara på sin vakt. Både för motorcyklarna och cyklarna, men även djurlivet. Själva hastighetsgränsen på denna väg är även väldigt låg, på grund av just detta. Vi tog det långsamt och spanade både på bergen och alla smådjur vi fick se längsmed vägen.

Vilken är den vackraste motorväg du har kört på?

Jakten på Regnbågen